Hej. Första gången jag skriver här men läst här många gånger.
Jag fick barn för 1 år sen. Innan han blev till så drack jag alldeles förmycket. När jag var gravid slutade jag helt. När sonen var en vecka blev han sjuk. Visade sig att han hade ett syndrom. Jag började dricka igen men mindre. Innan sonen smög jag med drickat det gjorde jag inte nu efter.

För 2 månader valde jag att sluta dricka helt. Jag har förstått att jag inte kan dricka normalt. Får ångest dricker förmycket. Mår dåligt flera dagar efter.

Vad som nu börjar bli läskigt är att då och då blir jag sugen. Hjärnan försöker intala sig själv att det kommer gå att dricka normalt igen osv. Blir så trött.
Jag lever jämt med ångest och alkoholen har hjälpt mig få en paus från den så förstår ju varför jag tänker så. Att jag vill få slappna av osv. I vanliga fall så sticker jag ut och springer när jag känner så här men är förkyld och kommer ingen stans.
Vad ska man hitta på?

Vet inte vad jag ville med tråden. Bara skriva av mig antagligen. Man känner sig så ensam om detta.

Försökt gå till kuratorn på vårdcentralen men hon kändes så fruktansvärt dömande att jag inte vågar prata med henne.

Hoppas någon här förstår.

Kram/Kaffetanten

Li-Lo

Du har tagit ett beslut som mognat under lång tid. Alkohol är inte för dig. Samtidigt hänger ganska påträngande tankar kvar med hopp om lindring från ångest. Så fint att du skriver här och kanske läser i andras trådar, du är inte ensam.

Jag gissar att du under ditt barns första år känt såväl glädje som oro och att en längtan om en paus från dessa intensiva känslor kan vara efterlängtad. Du är modig som söker stöd, på vårdcentralen och här. Jag hoppas att du stannar hos oss och fortsätter berätta hur det går för dig. Det tar lite tid innan en tråd får fart ibland.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Förstår precis. Inte hur det är att ha barn med syndrom, men att alkoholen ger en fristad i kaoset. Vid 2 månader hade jag en svacka då det kändes extra tungt. Var förbannad och uppgiven. Tror jag skrev ett väldigt negativt inlägg då. Men nu är det mkt bättre (drygt 4 mån). Klart man blir sugen till och från. Kommer från en jobbgrej med alkohol just nu. Var kul ändå och bara mindre sug som gick över ganska fort. Jag har problem med depressioner och ångest men det har blivit betydligt bättre sedan jag slutade dricka. Så den kortvariga lindringen från alkohol leder ju till mer ångest på sikt.
Hur ser din partner på ditt tidigare drickande? Kan ni prata om det?
Vad skulle du vilja ha för hjälp av vårdcentralen? Du kanske kan gå till en annan eller söka andra alternativ.
Starkt av dig att besluta dig och köra på det! 2 månader är jättebra!

AA kanske vore ett alternativ. Där blir man inte dömd. Tyvärr så är sjukvården generellt sätt usel på alkoholism och alkoholberoende. Vi ligger ca 30 år efter i forskning jämfört med USA som är ledande. Sug kommer du ha men se till att ha ett verktyg att plocka upp då.