Hej!
Jag har sedan jag var 16 år (är 33 idag) druckit mig redlös i stort sett varje helg. Jag träffade min fru för 3 år sedan. Hon fick mig att förstå att det inte är jättecharmigt att dricka så mycket att man knappt kan stå, varje gång (märkligt att någon ska behöva berätta det för mig).
Sedan vi fick barn för 1,5 år sedan har jag "blivit bättre". Jag har inga problem att stanna vid att dricka två glas vin en fredagkväll, eller två öl en lördagkväll när jag är hemma med min fru.
"Jag vill ha lite mer vin, ska du ha?" kan min fru säga- "Nej tack, du kan ta mitt" säger jag ibland utan problem.
Men det är vid de tillfällena jag umgås med mina vänner som jag har problem. Jag har jättesvårt att sluta dricka när jag väl har börjat.
Alla mina vänner dricker mycket. Det är liksom accepterat att bli väldigt full. Men jag har så många gånger i mitt liv varit den som blivit fullast. I stort sett varje gång.
Sedan 1,5 år tillbaka har jag lyckats hålla mig respektabel eller nykter de flesta gånger. Men min frus bägare är redan full så det räcker med att jag blir FÖR full en gång för att hon ska bli deprimerad, ledsen, besviken och arg.
Och i helgen hände det. Jag var tillsammans hemma med mina vänner. Vi drack öl. Och jag måste ju alltid ha en öl i handen, ingen paus. Lite senare på kvällen dök det fram en whisky. Och jag drack nog flera stycken.
Det slutade med att en av mina fulla vänner fick gå upp i min frus sovrum (där hon låg och sov med barnen) för att hämta henne då jag var helt okontaktbar.
Som sagt, min fru har fått nog. Helt förståligt.
Problemet är att jag och min fru har otroligt trevliga stunder tillsammans med ett glas vin eller en öl.
Det är egentligen de stunderna jag är mest orolig över. Kommer jag inte klara av att socialdricka med min fru? Jag tror faktiskt inte att jag klara av att göra det med mina vänner. Där är beteendet att dricka massor med alkohol så accepterat och rotat sedan länge.
Jag är tämligen säker på att min fru kommer lämna mig om jag blir för full igen. Eventuellt redan nu.