Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

John-Erik

Ska ju ta ett break härifrån nu egentligen. Men ett tips. Jag är ju arbetsgivare själv och har förlorat tvister
mot facket. Tar det ur minnet men det finns något som heter "kvittningslagen" som gör att den anställde
kan behålla pengarna även om det är fel utbetalt. Om beloppet inte är oskäligt så kan det faktiskt vara
att du har rätt till pengarna. Kolla detta med facket är mitt grundtips..

//John

Ska absolut ha det i åtanke. Tack tack tack för tipset! ?

Hallå jag har tänkt på en sak...
Jag trivs ju (as you guys know) inte skitbra med mitt jobb på kontor. Gillar inte hela 9-18 tänket. Att sitta inlåst så. Jag saknar friheten.

Så jag tänkte att, tänk om jag skulle börja skriva? Alltså börja ta reda på hur jag gör för att bli en bra författare, hur man gör en bok? Såg lite snabbt att var 3e svensk vill bli författare... så det kan ju bli svårt. Men det är inte omöjligt. Jag tycker Ju om att skriva.

Men typ en bok som är halvt fiction och halvt taget ur mitt egna liv? Hade det varit något? Vad tror ni som läser det jag skriver nu? Min dagbok?

Kanske skulle det vara något?

??

I morgon blir bättre ?

Avslutat dagen med en vision, jag med en dator, en kopp svart kaffe brevid på ett halvrangligt strandbord. Vit sandstrand mellan tårna. Ljummen vind. Solstrålar som sipprar igenom parasollen ovan mig. Havets brus i bakgrunden. Jag är stark i min kropp. Min surfingbräda torkar sakta bakom mig. Håret är solblekt och min hy har små spår av salt kvar på sig. Jag känner mig glad. Lugn. Tillfreds.

I morgon blir bättre ?

Jag har tagit semester från jobbet för att hardcore studera en vecka. Ska på förläsning i dagarna 3 och på handledartid i dag.
Ska för första gången i mitt liv bo på hotell själv. Känns orimligt läskigt ??

Haft tankar på att köpa en flarra rött "för sömnen skull", lol. Alltså vad är det för tanke egentligen, ALLA vet att sömnen blir sämre med alkohol i kroppen. Köper Jag en flaska rött köper jag oxå ett paket cigg. Mår lite illa av tanken på att röka just nu. Udda.
Eller så är lite åksjuk av tågets skarpa svängar... vilket som känns nikotin väldigt äckligt just precis nu.

Packade ner en fleesfilt och två godsedjur... noll rutin på vad man ska ha med sig??‍♀️ Har Säkert 10kg studielitteratur och några tjocktröjor. Inte berättat för några vänner som bor i staden att jag ska dit. Behöver verkligen egentiden och fokus. Nästan ingen vet att jag är bortrest. Ganska skönt ändå.

Så nu har jag två val egentligen 1, fucka ur och gå på gamla beteendemönster. 2, inte fucka ur och testa någor nytt. Som att faktiskt göra det jag tänker göra. Fasten det är läskigt, och lite jobbigt.

Vilken vuxen människa packar med sig två godsedjur till hotell? ?❤️ ?

Fridens ?

Bestämde mig för att gå till systemet. Bestämde mig för att inte gå till systemet. Bestämde mig för att först gå till hotellet (30'min från systemet) och om jag ville till systemet igen skulle jag gå tillbaka (visste att detta inte skulle ske pga jag är lat). Bestämde mig för att köpa ett 6pack 3,5or på Ica istället.
Tittade på priset för 3,5orna och köpte en Cola i stället.... bestämde mig för att jag kan köpa vin i morgon istället, idag är jag nykter (kommer antagligen inte köpa vin i morgon heller, men man kan ju alltid lura hjärnan. Så brukade jag tänka när jag dietade förut btw, "i morgon får jag köpa snacks")....

Alltså, det är fantastiskt intressant hur tidigare beteenden och tankemönster kan triggas av yttre stimuli och social kontext.

Som ni kan se har min hjärna bråkat lite med sig själv idag. Nykterheten vann igen, vilket betyder att jag kommer hoppa in på dag 100 som nykter, nykter!

Hipp hipp hurra!
Firar med en 60krs godispåse ensam på mitt hotellrum, som har 3(?!) sängar i sig. Lovar att jag bokade ett singelrum ?
Innebär ifs att jag får 3 täcken ?

Skolan gick bra, min handledare blev i eld och lågor över min tänkta forskning. Lite prestationsångest ??
Blir bra.

Idag blev bättre än igår ?
I morgon blir bättre än idag.

Friiiiidens ?
(Hallå 100 dagar?!!! ?❤️)

Min app att jag har 2 månaders dag på ciggen också.
Alltså shit. Jag har nog inte rökt så här lite på så lång tid sedan jag var 19.

Det gör mig stolt :)

Och ångesten lika så. Nykter ångest iallafall. Rinner tårar och blöter hotellkudden. Undrar om någon annan gråtit i denna kudden?
Övriga orimliga katastroftankar min hjärna håller på med nu är Zombis. Japp ni vet, sådanadär som inte finns.

Ska jag öppet och helt ärligt erkänna så var det en fobi till mig i många år. Zombis. Låg vaken skräckslagen på nätterna och väntade på att de skulle komma. Hade reservplan på hur jag skulle hantera det (aint gonna Tell yah) och skaffade mig två skokartonger med mediciner. Som jag gömde i städskåpet. De är nog kvar i det skåpet när jag tänker efter ?

Shit crazy

Den lilla otäcka skräcktanken kom över mitt huvud. Antagligen för att jag bor på nedreplan. Det är nytt. Jag är själv. Känner mig lite otrygg. Jag är trött. Och jag kollar på läskig film (smart brud?‍♀️).

Bad exmannen berätta att det inte kommer Zombis i natt heller.
Helt jävla ologisk, skrämmer skiten ur mig.

Varför får jag så ofta ångest nu för tiden?
Funderar på om det också kan vara en bieffekt, fast nu kanske eftersom jag sänkt dosen.
Thiiiiis is Why i aint lajk mediciner.
Visste att jag var knäpp förut. Nu vet jag inte om det är mig det är fel på eller om det är medicinen som fuckar med mig...

Sover nog med lampan tänd i natt. Glad att gossisarna är med ändå. ❤️✌️

Winna

Kram på dig.
Nu tar du fram båda reskamraterna och berättar för dom att du behöver tröst och jättemycket mjuk och lurvig nallekärlek.
Och fortsätt gråta.
Du är nykter, vacker, värdefull och enastående tapper.
<3

Hahaha den videon! Åh den gick rätt in i hjärtat. Älskar frozen ❤️
Tack!

Nu Nanna.
Tack för att du stöttar winna. Vekligen tack??

Winna

... åsså finns det inga riktiga zombisar längre.
Dom dog, varenda en faktiskt, i en lika mystisk som fatal hudsjukdom i början av seklet.
Mycket sorgligt, alltihopa.

Så sorgligt, ytterst onekligen.
(Jag vet att dem inte fiiiiiinnns, mina rädslor är irrationella?‍♀️)

Dagen som gick;
Höll på att somna sittandes på föreläsningen, höll mig aktiv. Fick professorn att tänka till. Ty studenten är smart när hon vill.
Käkade sushi med en klasskompis. Hon är fin.
Gick tillbaka till bibblan och fortsatte med min forskning.
Hörde av mig till en gammal relation (vi är fortfarande vänner) angående en forskare som studerar på samma arbetsplats som honom. Han visste vem hen var. Saknar honom ibland, vi hade en jättefin relation (tills han var otrogen)(det är okej. Gjorde ont då. Kommit över det nu). Han är oxå professor och 24 år äldre än mig ? ?‍♀️ Min mamma tyckte att det var lite udda att min partner var äldre än henne. Jag tyckte det var skitkul. Men alltså ålder är verkligen bara en siffra. På riktigt alltså. Och jag finner äldre män attraktiva. Och yngre män och kvinnor och hens and and and... Sidospår där.

Sen köpte jag en massa ostar och finskinka till mig själv, godis och lite kex, oliver och Nomnom till osten samt ett paraply. Traskade i spöregn i typ 40 min.
Det gjorde ingenting, ingenting alls faktiskt. Kände mig glad och peppad idag fasten mina tygskor blev lika kalla och blöts som Antarktis.
En speciell känsla att gå i regnet, aj lajk it! (jag vågade inte åka buss. För jag vet inte hur man gör i denna staden).

Nu på kvällen har jag mest ätit och ätit tills Mr music (eller vad jag nu kallade honom) ringde, pratade och skrattade i några timmar. Han är skitrolig, det är synd att han knarkar så mycket.
Men hans liv och hans val, i guess. Jag vet att jag aldrig kommer fastna för knark pga jag vet att jag skulle tycka om skiten för mycket så jag tvärnekar om jag blir bjuden. Testade amfetamin en gång på en av Stockholms svartklubbar och dagen efter funderade jag på om och hur jag skulle kunna få mer. Såååååå heeeeell Nah! Nope Nope Nope nooooooope. Nej.

Vågade gå till matsalen ensam och käka frulle i morse, det gjorde mig glad :)
För jag är en fegis, och det var en stor utmaning. Men i did it och kaffet var svingott. Nu ska jag ta en dusch, rädda en spindel från badrummet och förhoppningsvis kommer jag få Nanna.
Tror jag katchingade in 3h sömn i natt.

Kände mig glad idag ❤️
Undrar om det är jobbet som drar ner mig så mycket i Stockholm, eller om själva miljöombytet och att få stimulera mitt intellekt gör mig gladare? Oklart.

Tackar iallafall humflum universum för en kväll utan ångest. Fridens ?

detta db:t innehåller en triggervarning angående alkohol. Brottas du just nu med att inte dricka rekommenderar jag inte att du läser detta. ✌️ ?

Hotellfrulle ??
Sova middag.?
Bli utslängd från bibblan pga missade att de stängde utan min vetskap ?

Haft ångest halva dagen, den ba hänger där. Inte mycket att göra. Typ som en jobbig släkting på julmiddagen. Hen är där, man får betee sig ändå och foka på
något annat. ?‍♀️
Tycker det är tungt att ångesten påverkar min andning dock. Bara att acceptera skiten och möla vidare. Att kunna andas obehindrat är ju inget man behöver ?‍♀️ Jo.

Nyrest hem till estocholmo. Kom på att en polare lämnade lite vodka här tidigare. Gjorde en drinkos på apelsinjos och den.

Gamerboi kommer förbi lite senare. Vill gå ut och dansa. Vill sova. Vill ut och resa i världen. Önskar jag får någon typ av lön öht denna månaden. Otherwise är jag så jävla fucked så det är sjukt.

Hur blev det såhär? Rent ekonomiskt alltså? Hur blev jag såhär jävulskt fattig? Jag har alltid haft en buffert. Alltid haft koll på min ekonomi.
Det kom precis innan jag blev sjuksriven tror jag. Och när en sjuk individ tänker att hen (jaaag) ändå inte kommer vara i livet så länge till så bryr man sig inte helt enkelt. Bjöd på allt för andra som då hade drt tufft. Sen när livsgnista kom tillbaka så kachingar man in minimum. Och denna månaden nada.
Jag vet inte riktigt hur tanken är att man ska kunna gå runt?
Om inte man bor i en mindre Stad där hyran och maten är rimlig. Där man har möjlighet till att frysa in mat och göra storkok. Där månadsräkningen bara för boende och att leva ligger på mindre än +9000kr. Kanske får jag flytta ifrån Stockholm. Kan inte, har inte råd. Jävla moment 22 ?‍♀️

Tanken slog mig att ta några hundratusen i lån, dra utomlands, leva lajf och sen bara gå och självdö (En tanke, ej en önskan). Leva livet i ett år, risken finns la att jag skulle bli bättre, må bra. Älska livet och sedan vara skuldsatt för evigt istället.

Inte tillräckligt med vodkis för att bli berusad, men ångesten släppte. Skönt. Dumt och farligt. Men skönt, jag kan andas igen. Bråkar fortfarande (men släpp då tankejävel) på saknade av exet. Ibland mer i bland mindre. Men ändå konstant. Önskar att vi var tillsammans igen, önskar att jag aldrig träffat honom. Önskar att han är lyckligare nu.

Fridens ?

3 veckors hetsätning (yes folks! Hetsätning. Ni vet när man äter tills man inte kan andas och magen gör ont) lämnar spår. Kommer inte in i mina jeans. Förstår inte varför jag blir sådanhär. Jag lixom aktivt letar efter det mest kaloririka och äter utan att smaka. Träningsvärk i käkarna. Balans Were you at? Kan vi inte bli kompisar istället?

Jag vet att alla val är mina egna. Jag vet att ingen tvingar mig att äta tills jag nästan kräks. Likt väl som när jag inte kan äta. Det är oxå ett val.

Ska det verkligen vara såhär?
Hur fan lever normala människor?

Hur blir jag normal?

Winna

hur normala människor lever.
Jag vet inte om dom finns ens.

Men om man kan hitta sin inre okejröst till vem man nu än är.
Det vore inte så dumt.
Jag får vara som jag är.
Jag låter det vara som det är.
I resist nothing.
Kanske blir man inte så åksjuk i livet då?

Jag har sett dem, de normala. Min exman är en av dem. Han denna där gamerboi är oxå en av dem. På något vänster hittar jag dem ganska ofta. Känner ifs fler "icke normativa", så det finns många på spektrumet.

Idag är jag yrslig och en ledsen liten pöl, lite mer än vanligt. Ifs första Gången jag är ensam och hemma på ett tag. Kan ju vara lugnet som gör det tilllåtandes. Och så vill min hjärna spela upp bilder på exet och henne tillsammans bakom mina ögonlock. Jag är inte svartsjuk, bara ledsen. Lite orolig för henne. Han är som sagt psykiskt farlig. Jag vet att hans ex före mig blev ganska fucked up (och jag vet ju hur jag var. Fortfarande är... vet ni jag är fortfarande lite rädd att säga något negativt som skulle kunna komma tillbaka till mig. Jag var så jävla mindfucked. Vi kallar det psykisk dominans i Bdsm-sfären, jag var och är väldigt osäker på om det var det eller om det var manipulativt beteende med sociopatiska drag. Vilket som var jag orolig även i vår relation, skrev dagbok om det då. Någor var väldigt fel, och ändå stannade jag. Mina vänner ville inte att vi skulle vara tillsammans. De tycker inte om honom. Min flickvän avskydde honom.
Allt jag gjorde i den relationen var fel, bad om ursäkt för allt. Frågade om lov för allt.
En gång blev jag utskälld i timmar för att jag drack ett glas vatten utan tillåtelse, tills jag gick därifrån. Då sprang han tillslut efter och lugnade mig. Slutade med att jag gick be om ursäkt om det med. Tror jag var ganska hjärntvättad i slutet. Och jag tilllät mig. Jag älskade honom. Ju mer vi bråkade, ju mer jag anpassade mig för att hålla friden. Destå mer älskade jag honom.
Jag var så jävla lost när vi gjorde slut. Jag fanns inte kvar. Tror att det var därför det gjorde så jävla ont, för jag var så beroende av honom. Han fanns där vid aborten och han fanns där vid förhören med polisen, han var den jag stöttade mig på. Jag gav bort mig, till honom. Jag vet att jag tänkte "äntligen är jag fri" samma tillfälle som han gick.
Och ändå är jag fortfarande ledsen, och ändå saknar jag honom, Fasten det var en typ sv psykisk misshandel i mångt och mycket. Jag blir så trött på mig själv). (Och att skriva detta offentligt gör mig rädd, för det skulle kunna sumpa ett "oss" igen i framtiden. Jag är nog fortfarande inte helt fri från honom)

Undrar varför jag inte fått någon samtalspartner eller psykolog att prata med. Insåg det nu att jag bara stått i kö. Ja förutom i början när det var akut och några samtal när jag hade suicidala tankegångar. Men inget där emellan. Tycker det är lite obehagligt egentligen.

Ensam stark? Kanske...
Ska ta upp det på samtalet med läkaren nästa gång,

?

Hetsätning... ja, förstår det precis... Jag har hållit på i veckor och det var min nykterhet som triggade ätandet, måste ju göra något destruktivt för att upprätthålla eländet?

Och den där relationen med exet.. shit vad jag känner igen mig... Jag är ju ingen bdsm person (tror jag iaf), men i min destruktiva relation ber jag om ursäkt för allt och känner mig helt undergiven. Och jag älskar honom ändå... trots att han inte alls är snäll mot mig?. Och jag förstår att du kände "äntligen fri" samtidigt som du vill ha honom tillbaka, att du vet att han inte är bra för dig (och att ens vänner påpekar det) men ändå vill en del av dig tillbaka. Jag kanske har fel, men så känns det för mig...

Kram??

Det smärtar mig att ni känner igen er. För det är inte jättekul.

In other news.
Bölat hela dagen, Jupp hela dagen. Fulgråter så ögonen svider. Vafan är det för fel?
Somnade vid 05 i morse.
Har huvudvärk.
Känner redan nu att jag inte vill gå tIll jobbet i morgon.
Funderar på att färga håret rosa.
Kommer inte upp ur sängen dock. Det mesta känns meningslöst. Fortfarande förkyld. Nyser och har ont i halsen. Läste på om ptsd, känner igen mig.

Woopifuckingdooo ✌️

?