av damnz

Hej,

Jag är en 20 år gammal kille på min första arbetsplats.
På min arbetsplats har vi fått en ny chef som särbehandlar mig och en av mina kollegor till orättvisa skift (vi är 4 personer och 2 av oss har hamnat på tvåskift) och jour på varannan söndag (dom ringer nästan varje söndag och jag har ingen bil vilket orsakar mycket stress för mig då min arbetsplats är 4km bort och jag måste vara där inom en halvtimme från att dom ringer mig).
När jag kommer hem från jobbet (även på dagsskift) är jag oftast så utmattad att jag somnar direkt, sover i kanske 3-5 timmar sen kan jag inte sova mer. Resten av tiden dricker jag eller surfar internet mållöst.
Jag har börjat dricka mer och mer på sistonde och det börjar oroa mig, jag vet inte vad jag ska göra.. Det var helt tabu för mig att dricka på vardagar för några månader sedan.
Känner mig så trött och vill inte tänka på nånting. Vet inte ens om det här är rätt ställe att skriva det här på.

Sofia
ons, 2018-09-19 - 14:56

Du beskriver en väldigt påfrestande arbetssituation där du upplever negativ särbehandling, stress och ett arbetsschema som gör dig mycket trött och som skapar obalans i ditt sömnmönster. Du orkar inte göra annat än att dricka alkohol eller surfa utan mål när du är ledig och du börjar nu oroa dig för din alkoholkonsumtion, som har eskalerat till vardagsdrickande.

Det gläder mig att du har hittat hit och att du söker stöd utifrån i din tuffa situation. Du undrar om det här är rätt ställe eller inte och det beror förstås på vad du tror kan vara hjälpsamt för dig just nu. Här på forumet finns mycket stöd och kloka erfarenheter att ta del av från andra användare. Ibland kan det ta några dagar innan man får svar och man behöva skriva flera gånger. Du kan också läsa runt i andras trådar och se om du finner något som är hjälpsamt för dig. Vad har du behov av för att må bättre just nu?

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

damnz
lör, 2018-09-22 - 02:47

Hej sofia! Tack för svaret!
Jag känner mig osäker på om det är rätt ställe att skriva det på pga att det är jobbet som orsakat mina problem och det är inte enbart att jag börjat dricka eller blivit beroende. Min kollega och jag som blir "särbehandlade" är goda vänner och även han har planer på att sluta jobba på denna arbetsplats pga detta.
Men min kollega är 25 år gammal och har betydligt mycket mer erfarenhet än mig, han har körkort, han har fler kontakter och chanser att hamna på ett annat företag.

Jag har ingenting. Jag har en cykel som kostade 300 kr och motvind på vägen till jobbet varje dag. Och som vintern närmar sig blir vinden till is, snö och kyla. Jag tycker själv att jag borde kämpa, plugga för att fixa körkort och bil, jobba för att tjäna pengar för att betala för körkort och bil, jobba söndagar för att cheferna säger att jag ska det. Men i verkligheten blir det oftast inte så. Ibland har jag mina små motivationskänslor; då börjar jag städa i lägenheten, eller göra något annat produktivt, men den känslan försvinner snabbt.

Jag skriver här i åtanke att jag kan vara helt ärlig med vad jag tänker.
nu höll jag på att skriva att "jag tycker jag är värdelös" men det är inte helt korrekt då jag vet att jag är en relativt speciell tillgång för företaget jag jobbar för. Men att vara speciell är utamattande det också.
Att alla vill ha ens hjälp.
Men man är bara en person. Vad ska jag göra? Stressen tar sig och man blir utamattad, man vill tänka på något annat men kan inte.

Jag drar mig till alkohol.Under den senaste veckan då jag jobbbade dagsskift kommer jag hem ca kl 3 på eftermiddagen, tar några gin och tonic och går och lägger mig, vaknar runt 9 och kollar youtube i några timmar medans jag tar nån öl eller tre. jag förstår till 100% att detta inte är rätt väg att gå och att man bara ska kämpa vidare etc etc. Men hur kämpar man vidare när man inte har något ork? Ska man bara strunta i orket och kämpa vidare ändå?

Om inga konkreta svar eller tips eller "tröst" finns så skit gärna i att svara, jag vet mycket väl att det här antagligen är fel ställe att fråga om detta om då det antagligen handlar mer om min egna personlighet snarare än om alkoholen och att jag dricker för mycket, men om jag inte hittar nån väg ut, vart ska jag annars gå än alkoholen.

Vi vet alla (dom flesta iallafall) att den svenska sjukvården är överbelastad, och att folk inte bryr sig om oss egentligen. Varför ska jag gå till en terapeft som hellre vill komma på någon fejkidé så att jag inte kommer dit längre så att han/hon får mer tid att tänka på allt annat.

Jag skulle kunna skriva tusen rader till men jag orkar inte skriva mer

Med vänliga hälsningar,
damnz

IronWill
ons, 2018-09-26 - 23:30

Har du tagit upp särbehandlingen med din chef? Att du upplever det så? Det kan vara jobbigt men det är första steget.
Om chefen inte vill kännas vid det kan det finnas andra alternativ som exempelvis facket om du är medlem.
Men ta upp det i alla fall med chefen. Sen kan du tänka på nästa steg.
Att börja dricka mer och oftare på grund av en ”dum” chef är det inte värt någonstans. Många stannar kvar för länge på skitjobb när det finns bättre (skitjobb) någon annanstans. Myself included. Genom att dricka mer så begränsar du dina chanser att hitta nya vägar i livet. Men det låter ju på dig som du inte fastnat rejält i alkoholen ännu så jag vågar mig på att säga, sluta med det! :)