Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

Delegera fredagsmyset åt barnen att fixa? Låt dem överraska dig medan du springer av dig stressen? Beställ mat! Gör det lätt för dig nu! Unna dig! Hitta ingen ursäkt för att dricka!
Jag är i samma situation, jobb, barn, hus, stress.. har lyckats bestämma mig för en nykter helg (känns så just nu).. min 4 nyktra dag.
Lycka till!

Tack JoYo! Kul med ett svar på sitt första inlägg :)
Ja konsten i vardagsjäktet är väl att förenkla, delegera och sänka kraven. Barnen är ännu små och jag ställer redan höga krav på dem så är lite försiktig där.
Jag tänkte också försöka ha en nykter helg. Innerst inne vill jag ha ett nyktert liv men när man tänker på det så inser man hur många umgängen och aktiviteter som bygger på alkohol. Vad ska man göra istället? Dessutom är ju de gånger man dricker med vänner väldigt roliga!
Att träna och äta bra borde ju vara självklart för oss beroende men jag antar det är så svårt för oss för man är så van vid att få belöningen direkt och där och då är den stark och underbar, det är den man har som referens som man vill ska gå att hitta på nått annat sätt. Att träna är att få göra jobbet innan man får lite belöning i form av lite avslappning och stolthet över sig själv och i långa loppet mer ork och energi. Med alkohol får man belöning direkt och massor! Arbetet kan man bara lämna till dagen efter..

Tror jag förstår vad du menar men funderar på skillnaden. Jag kan ge mina barn förtroende att ordna något men då måste jag själv släppa det och inte känna att det måste bli så. För då har jag gjort det till ett krav.
Jag fick iaf in min joggingtur och det blev mat framför Tv:n :)
Och jag klarade kvällen utan dricka! Klapp klapp på axeln. Men imorgon är vi bortbjudna på fest. Hur gör man?
Läser runt här lite på forumet, blir lite rädd över vad som skall komma. Har man satt sig i en livslång kamp att inte dricka för myclet. Jag är ju fortfarande i tanken att kunna dricka vid tillfällen som t.ex imorn när man umgås med andra där det "förväntas" att man dricker. Och helt förbjuda dricka hemma förutom vid kalas och middagsbjudningar.. Men av att läsa runt här känns det som att det är en önskedröm de flesta har i början som aldrig kommer fungera.. Vad har ni för erfarenheter?

Välkommen hit, Pianisten! ♡ Spelar själv gärna piano så ser framför mig en passionerad musiker...

Förstår dina tankegångar, att släppa A för alltid känns stort, jättestort. Men vi som druckit oss till ett beroende klarar sällan att återgå till ett normaldrickande. Tyvärr! De som ännu "bara" är i riskzonen kan ha en möjlighet, men vi andra fixar inte det. Vet inte ännu hur du ligger på beroendeskalan, så självklart ska du prova dig fram. Klarar man inte att hantera A på ett tillfredsställande sätt, blir man snabbt påmind om det.

Hoppas att du hittar stöd här. ♡ Kram

Hur går det?
Jag höll bara 4 dagar, sen motade jag kraftig stress och irritation (abstinens) med en stor starköl (usch!). Inte mycket men dock ett ”tvång”, inget jag ville.
Men imorgon börjar jag samtalsbehandling. Börjar om.
Vi får kämpa för att hålla oss nyktra. Vilken vision har vi av oss själva.
(det där med att delegera, är lättare sagt än gjort, jag vet, jag har också barn. Ibland är det lätt att slänga ur sig tips till andra. Men jag ska nog testa att göra så själv med mina barn :)

Jag klarade helgen.
(Folkets jubel?) Trots en heldag med vänner i lördags som smådrack hela dagen och de såg ut att ha det så gott.. Det gick faktiskt ganska smärtfritt så länge vi var ute och gick äventyrspromenaden, jag hade också trevligt. Sen på kvällen blev det jobbigt. Sorgligt. Jag ansträngde mig för att vara glad, lättsam och rolig som de andra. Men jag längtade då och då bara hem, där jag kan slippa anstränga mig. Jag har kämpat för den sociala biten hela mitt vuxna liv. Jag vill så gärna ha det som så många andra. Middagsbjudningar. Spontant ringa vänner och småprata. Träffa bekanta på stan och på ett naturligt sätt stanna och småprata. Men jag har inte det naturligt. Där kom alkoholen också in som en bästa vän. Jag är ingen lättsam person, tvärtom lite lågmäld, en ensling som trivs ganska bra i min ensamhet. Men jag vill bara inte vara sån. Jag tycker inte om min egen personlighet. Alkoholen har kunnat göra mig till någon jag vill vara och jag tycker verkligen om den personen. Glad, positiv, utåt. Hur ska jag kunna ta bort en sån vän?
Men sen kommer ångesten. Den gör den här redan lågmälda personen långt värre. Deprimerad, utan någon mening med livet. Irriterad. Arg. Motivationslös.

Vinäger,
ja jag är en passionerad pianist <3 Men musiken har klyvt mig i två delar. Jag har uppträtt och spelat i band sen jag var liten, men ångesten vann tillslut. Jag kan inte tänka på något annat innan spelningar. Stress och ångest över saker som kan gå fel. Att inte ha kontroll. Jag bestämde mig förra året för att sluta uppträda. Ångesten innan spelningarna är för jobbig helt enkelt. Men ingen kan ta ifrån mig att sitta hemma ensam och spela för mina egna öron, tack och lov. Jag tar till mig dina ord att försöka ta en dag i taget. För alltid är ett så starkt ord. Tack <3

JoYo,
jag var så nära igår där du var. Jag hade slitit hela dagen med att bli färdig med ett projekt ute som hängt över mig så länge. Jag var arg och irriterad hela dagen, var så trött på det. Trots att jag blev färdig så var min kropp så stressad på kvällen, jag behövde min avkoppling, jag behövde den såå mycket. Alla tankar gick mot "skåpet". Det skulle ju få mig att må så bra och njuta över det jag åstadkommit under dagen. Jag var värd det. Men jag tryckte i mig en pizza och var tack o lov så trött så jag somnade fort. JoYo, döm inte dig för hårt för den där ölen. Våra egna domar är de hårdaste som trycker ned oss mest tror jag. Du tog bara en öl, det var bra gjort! En ny vecka med nya möjligheter och hopp! :)

Tack för era svar, det värmer varje gång man får ett! <3

Sannah

Vänder och vrider på frågor som är viktiga! Som att alkoholen ger effekt direkt och arbetet kan man göra i morgon.. När du bryter detta kommer med tiden en stolthet över dig själv.
Kanske kommer en gnutta energi i känslan av stolthet.
Vem vill du vara? Vem vill du umgås med? Hur vill du umgås?
Känner igen livet med stress press barn och jobb. Jag valde att bryta för att kunna skäppa det! Tiden då jag tänkte på att ibland kan jag tog all tid att längta efter alkohol.
Jag kämpar än och vägrar ge upp! Jag ska ha ett bra liv!
Kram

Ja Sannah, jag är expert på att vända och vrida på saker, grubbelmästare. :-S En av de största riskbeteendena för att bli deprimerad har jag läst.
Det börjar bli ganska tydligt att jag har en stark konflikt med mig själv. Jag vill vara en person jag inte är och jag har varit så övertygad om att det går att bli någon annan om man bara anstränger sig. Den som jag blir när jag dricker. Han finns ju där inne nånstans då ju, eller? Nä det är kanske dags att en gång för alla släppa kampen och bara vara den man är. Tystare, fundersam, eftertänksam. Jag är bara så rädd att vara tråkig och bli mer ensam. Men i sagorna så hittar ju alltid den som är sig själv tillslut de andra som är likadana och lever lyckliga. Tänk om allt var som i sagorna.
Jag börjar närma mig en vecka nykter och den där sköna känslan börjar komma, när den akuta abstinensen på kvällarna har lugnat sig och det går ganska smärtfritt så länge saker flyter. Jag läste första gången uttrycket HALT här på något inlägg. Hungrig, Arg, Ledsen, Trött. Det där är ju klockrent och precis det som avgjort hur länge jag klarar mig. Jag har klarat mig ifrån det där senaste veckan och därför har det antagligen gått bra. Det där är ju både saker som man aldrig kan komma ifrån och saker som vi med beroende skall undvika till högsta grad. Samtidigt så vet man att någon gång så kommer det. Mina känslor är väldigt starka, slår vad om att det är genomgående för oss med alkoholproblem. Om jag och min sambo bråkar kan jag ligga vaken och grubbla halva natten, hon somnar som en stock efter 5 min och jag blir tokig.
Hur ska jag hantera det, har ni några tips hur man hanterar starka känslor?

Sannah

Att hantera känslor är att acceptera dem. Vara i känslan tills den klingar av. Det är en känsla just då och inte lika ställt med vem vi är.
HALT är super bra att fundera kring!

Har stoltserat i snart en vecka att de nyktra dagarna flyter på så lätt. Men idag kom den där dagen som alltid kommer efter ett tag.. När det inte är lätt längre. Jag har inte druckit! Nej, inte än. Men jag är på dåligt humör, riktigt irriterad. Stackars älskade familj. Det värsta är att inte förstå varför. Men man borde bara acceptera det. Självklart är inte alla dagar frid och fröjd! Men varför just idag!? Jag hatar att känna mig deppig, ingen riktig lust för morgondagen. Va fan, alldeles nyss va jag så positiv. Tyckte inte det kändes alls jobbig att det är AW imorgon och jag tom förberett mina kollegor på att det nog blir lugnt för mig eftersom jag ska upp och köra på lördag morgon. Men nu, fan va deppigt. Hjälp med pepp <3

Och försök att stå ut! Grymt jobbat att varit utan A i snart en vecka. Känns AWn som en för svår utmaning, hoppa över den. Kommer ju fler tillfällen. Önskar dig en finfin fredag! ?

John-Erik

Vilket vackert nick!
Jag har alltid fått höra att jag är charmig när jag är berusad och jag har verkligen aldrig tyckt att jag har kunnat
leva upp till dessa saker när jag är nykter. Det är precis som om att man inte räcker till när man är nykter..
Ville bara säga att jag läst dina inlägg och att jag är tagen...
Jag fortsätter att läsa.. vännen

John

AlkoDHyperD

Hoppas helgen blev lugn och nykter för dig
Jag har läst din tråd nu och det verkar som en del av alkoholens funktion för dig är att du tycker dig bli mer av den person du skulle vilja vara. Och tankar om att den personen utåt sett är trevligare att umgås med.
Är det för att man ”ska vara” utåtriktad, positiv och glättig?
Har du märkt någon skillnad i bemötandet från din omgivning nu när du varit i sociala sammanhang nykter?
Eller handlar det om att alkohol förändrar din egen tolkning av bemötandet?
Om det finns drag hos en själv som man vill förändra tänker jag att den första frågan att ställa sig är: om jag bara lyssnar inåt och inte på samhällsnormer, myter om hur man ska vara osv - vem vill jag då vara?

Ingen orkar vara positiv hela tiden. Känslorna finns för att ge signaler om behov. Är du trött, orolig eller ledsen kanske du behöver vila, trygghet eller tröst. Dövas känslorna försvinner inte behovet utan behöver signaleras igen, när bedövningen släpper eller när allt vi gör för att distrahera och fly inte längre fungerar.

Fint att du har musiken att gå till. Kan du vara i och med dig själv när du spelar bara för din egen skull?

Kram

Kul att du hoppat in i min tråd AlkoDHyperD. Tack för de fina orden John-Erik.
Helgen var inte så lugn men ganska bra. Först och främst kan jag berätta att den inte blev nykter. Jag har väl vetat hela tiden att jag inte skrivit i sten och bestämt mig för att sluta helt. Som jag skrivit tidigare, att kunna dricka i sammanhang där andra dricker, där det är naturligt och på nått sätt förväntas är fortfarande en önskedröm. I helgen var ett sånt tillfälle. Kalas. Jag hade inte bestämt det i förväg. Men där och då när det blir så tydligt vilken norm alkoholen har i så många sammanhang. Jag började med en cola till maten. Sen kom såklart frågan, från svågern, ska du inte ha en öl? Rätt som det var dimp det ner en öl framför mig och mittemot sitter svågern och vill skåla. Varför säger jag inte bara nej tack. För jag ville inte såklart, jag hade inte bestämt mig. Det roliga är att jag skålade med burken oöppnad, dolde det och drack inte. Men ca en minut senare så gav jag upp kampen. Det här velandet i huvudet som tog upp hela tankeverksamheten fram tills dess. Den var inte underbart god. Jag kände faktiskt ingenting. Efter ca två timmar tog jag en öl till. Under kalaset som varade ca 6 timmar så drack jag 4-5 öl, jag minns inte exakt. Jag minns bara att efter 3-4 öl så började det bli trevligt. Jag började småprata lite mer lättsamt och det blev inte längre bara en tid som skulle sittas ut. Vad fan ska man göra.
I fredags hade jag en liten AW med jobbet. Nykter. Jag kände mig verkligen tråkig. Alla de andra är fotbollsintresserade. Med dricka hade jag säkert kunnat spela med och orkat producera några frågor och svar i konversationerna som gjort att jag framstått som deltagande. När jag är nykter så orkar jag inte det. Det ger mig inget. Jag funderade när jag lämnade AW'n först av alla om jag framstod så som jag kände mig. Vad fan ska man göra.
Jag har för länge sedan läst om introvert/extrovert. Jag är väl en typisk introvert. Lugn, fundersam, trivs ensam, får ge mycket energi i sociala sammanhang. Extroverta sägs fylla på med energi i det sociala. Det är precis så jag känner när jag dricker. Jag älskar det sociala. Gå ut på krogen, gå på kalas, AW's, kompisträffar. Jag kommer hem glad, energifylld, lycklig. Men allt detta bygger på alkohol, utan den försvinner nöjet med allt detta. Vad fan ska man göra
I detta hjulet har jag varit så många gånger nu. Kanske känner många igen sig. Först är tiden utan alkohol stentuff, den akuta abstinensen. Sen klarnar allt, energin kommer tillbaka. Ett lugn. Saker börjar fungera. Rutiner. Sömn. Man rider på en liten våg av stolhet. Men sen, vad händer nu då? Ok, det var så här det var utan alkohol. Lugnt, kontrollerat, fungerande. Men sen då? Nä det kommer inget mer. Inga sensationer. Inga toppar av eufori.
Jag kände inte av någonting i söndags, efter de där några ölen på lördagskvällen. Det var regel nummer ett, ingen bakfylla. dricka vatten. Dricka måttligt, lugnt.
Nu har jag haft två dagar utan energi, motivation och lust. Igår kväll tänkte jag väldigt mycket på alkohol, hur underbart det hade varit att få segla ur tristessen. Är det möjligt att detta trots allt hänger ihop med lördagen? Triggade jag igång ett nytt begär som nu verkar med sina efterdyningar?? Som vill övertyga mig att livet är så mycket härligare med alkohol. Ja, idag vet jag verkligen inte svaret på det faktiskt. Vad fan ska man göra?

Kram på er alla som läser och kommenterar <3

nydag2018

Du har en otrolig självinsikt och insikt i hur ditt problem ser ut.
Jag är också introvert och gillar att vara hemma, pratar inte allt för mycket och att "mingla" är det värsta jag vet. När jag dricker alkohol blir jag motsatsen. Då hatar jag att vara ensam och att vara hemma. Då kan jag prata i timmar med främlingar om allt och ingenting.

Angående problemet du ser med att det inte alls blir bättre nykter så kan jag dela med mig av min erfarenhet. Under tiden jag gjorde halvhjärtade försök att sluta så var allting jag gjorde nykter fruktansvärt trist. Fann ingen glädje i någonting. Det gjorde jag inte heller till en början när jag hade slutat dricka på riktigt. Att allting skulle vara kul och bra som nykter efter att man inte druckit på en månad stämde inte alls in hos mig. Det tog flera månader efter att jag slutade dricka innan jag verkligen kände äkta och genuin glädje över saker och ting.
Det kan kännas meningslöst till en början men det är så värt det om man lyckas ta sig förbi den tiden.

nydag2018. Det var precis de saker du svarade mig som jag funderade på igår. Tack, ditt svar gjorde att jag vände tankarna! Jag funderade på om det finns en "andra sida". Är det värt att hålla ut. Man vet svaret innerst inne! Men sin beroende hjärna griper alla halmstrån för att övertyga om att det kanske inte är så. Jag lyckades motivera mig till ett träningspass sen köpte jag en pizza.. Idag finns en uns av hopp i kroppen! Men också rädsla. Trots allt så vill man inte tänka att det måste vara slut för alltid. Jag funderar, undrar, går det att nå andra sidan genom att lära sig dricka måttligt och sällan? Jag har saker framför mig, planerat, som jag ser fram emot stort! Ni vet de där småsakerna som gör att vardagen får en mening. Men, men, det är ju tillfällen där A är given...
Jag förstår att ett liv helt utan A har en helt annan karta. Där de där sakerna man kommer se fram emot förmodligen ser väldigt annorlunda ut. Men just nu vet man inget annat. Känns som en så lång och vilsen resa. Hur motiverar man sig om man måste ta bort allt man ser fram emot. Det som gör att man i vanliga fall kämpar framåt.

Vilse

Det börjar närma sig min huvudrubrik igen. Den punkten är väl alltid är ett ställningstagande i vår sist? Men just idag är jag mig stark! I början av veckan var det katastrof. Flera dagar utan lust, energi motivation eller någon som helst livsgnista. Dagar är fruktansvärda. Det har gått så länge att jag minns inte när det började komma i mitt liv, dessa dagar. Det är en av anledningarna till att jag började fundera över mitt drickande för länge sen. Det är inte säkert att orsaken har ett samband men inte är det någon diskussion om att det gör saken värre. Vad är hönan och vad är ägget? Jag gick runt i cirklar där hemma, då i onsdags. Förtvivlad över att denna dag inte blivit bättre än de tidigare i veckan. Jag hade varit stark, en järnvilja av övertalande att inte ta något i glaset de föregående kvällarna. Ändå mådde jag inte bättre.
Jag gillar metaforer och liknelser. Jag kallar det för avgrunden. Jag har hamnat i avgrunden. Nere i avgrunden finns det inget som heter "ryck upp dig", "hitta på något" eller "ta en promenad". De sakerna är långt där uppe, över marknivå. Någon kraft håller tag i dig med en oförståelig kraft. Det går inte att bara göra något.
Jag VET exakt vad jag kan göra för att jag kan må bättre. Jag VET att om jag skapar lite ordning omkring mig så mår jag bättre. Jag VET att om jag tar en promenad eller tränar så mår jag bättre. Jag VET att bara komma utanför huset får mig att må bättre. Men det går inte i avgrunden. Väggen upp till ytan är för lång.
I onsdags kväll höll ångesten på att koka över. Jag ville bara skrika. Det kändes som kroppen kokade över av energi som inte fick komma ut.
Just då fick jag en liten, liten känsla. Jag ville bara lyfta något. Något som fick ta emot min energi.
Jag har ett träningsrum i källaren. Men vikter, hantlar, skivstång. Jag har haft mina perioder där nere, perioder av stolthet. Men aldrig har det hållit i sig. Jag gick bara raka vägen ner, i mina vanliga kläder, jeans. Tog skivstången och gjorde några knäböj. Skönt! Utan så jätte mycket tanke så hade jag strax kört igenom ett av mina gamla favoritpass. Det är just här och nu kroppen och psyket blir så otroligt. På de 30-40 minuterna där nere i källaren så förvandlades jag. Jag gick upp. Jag ska ju träna! Jag vill ha mer! Jag la in ett nytt träningsschema i min mobil. Morgonen efter dammade jag av cykeln till jobbet. Igår kväll spelade jag badminton, det gör jag varje torsdag. Idag cyklade jag igen. Ikväll skall jag göra mitt första löparpass mot målet att springa 10km innan jul. Jag är full av glädje, energi, motivation och liv. För jag greppade halmstrået, den lilla, lilla känslan i onsdagskväll.

Önskar alla en fantastik helg! Kriga och greppa dina halmstrån!

Hjälp! Ikväll kommer det inte att gå! Jag tycker jag har gjort allt. Igår var jag ju så peppad!!!
Började dagen med skönt och hårt trädgårdsarbete. Sen åkte min sambo till jobbet, hon jobbar sent kvällspass idag. Då tappade jag gnistan lite hemma. Jag lyckades styra upp att träffa min pappa på lite lunch i stan. En av mina bröder med sambo gjorde också sällskap. Sen åkte vi tillsammans hem till min andra brors familj och drack kaffe och barnen tillsammans med sina kusiner hade en härlig lekstund medan vi vuxna hade en väldigt trevlig pratstund. På väg hem köpte vi lite lördagsgott till kvällen.
Jag hade planerat ett träningspass idag och det blev även det nere i källaren när jag kom hem i eftermiddags. Jag tycker jag gjort allt för att hålla humöret uppe idag, hitta på kul grejer och hålla tankarna i schack men..!! jag har ändå ingen styrka ikväll :'-(
Sitter hemma själv med barnen, de kollar på TV med sina godispåsar å verkar väldigt nöjda. Jag är inte nöjd! Jag får ingen ro i kroppen. Kan inte slappna av. Sitter som en klump i bröstet... Det enda jag kan tänka på är att om jag tar den där vinflaskan min sambo köpte igår och bara drack ett par glas så är kvällen räddad. Jag kan falla ner i soffan, kanske t.o.m. njuta och skratta lite till filmen med mina barn. Känna ro i kroppen. AAAHHRRR vad ska jag göra?? Finns det någon som har några magiska ord som kan hjälpa mig ikväll??? Kram

Ginette

...efteråt? Hur dåligt du kommer att må OM du faller för alkoholen.
Kanske kan man fämföra känslan med ångest? En läkare sade till mig en gång att när ångesten börjar göra sig påmind ska jag stoppa in en isbit i munnen - att isbiten tar över känslan. Har faktiskt aldrig testad men kanske värt att prova?
Hur som helst VET jag hur det känns, är på min 11. nyktra dag. Tredje gången gillt för min del och så här jobbigt har det inte varit dom tidigare gångerna! Tror dock veta mig vad det beror på; Tidigare har jag inte varit så dålig fysiskt, har kunnat trötta ut mig med motion och frisk luft - det kan jag inte nu, får troligen en rollator på måndag. Har inte heller haft det lika tufft med ekonomin - är sjukskriven sedan 4/7 men enligt FK är jag fullt arbetsför.
Too tired to fight - Too young to give up!

Kämpa !!