Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Jag är intresserad av hur detta med Imovane fungerar. Dom går ju snabbt ur kroppen egentligen, är insomningstablett. Men nånstans blir det tydligen kvar ett tag. Man får ju en obehaglig smak i munnen dagen efter också så varför skulle det inte sitta kvar i hjärnan? Jag har googlat lite och många menar att abstinensen inte är så lång eller svår. Jag har mått riktigt bra idag i alla fall. Men visst fasen sov jag sämre inatt, dvs vaknat många gånger och det är ett problem i sej. God sömn är också viktig för psyket. Jag har inte märkt andra fysiska symptom än lite huvudvärk då jag har slutat med dom tidigare. Trappat ner har jag aldrig, däremot har jag nån gång tagit 1,5 tablett. Känner mej väldigt nöjd då jag låtit bli att ta. Jag har bara några tabletter kvar så när dom är slut så får det vara slut. Men då du ökat dosen kan det säkert vara värre. Lycka till med avvänjningen! Vad som helst annat är ändå bättre än alkoholen!

PS Är dom receptfria utomlands så är det tur att jag inte kommit på det ;)

Anders 48

Hej Santorini! Det är ju en balansgång - och sömnen är ju oerhört viktig. Tror att mycket "skit" kommer av att man inte får sova. Så visst har pillren ett gott syfte för många. Och fungerar. För mig (oss) med missbrukarmentalitet så skenar bruket och blir ett missbruk. När jag drar ner så är abstinensen både fysisk och psykisk. I grunden så har jag någon form av skräck/fobi över att inte kunna sova. Har förstorat innebörden av vad en missad natts sömn skulle innebära för mig. Förmodligen ingenting - men det fattar ju inte min hjärna. Skulle vilja komma dit där du är: att ha några tabletter kvar och känna att jag inte behöver lägga krut på att få tag i nya. Är alldeles för rädd för att kunna känna det just nu. Jag skall dit - för detta är ohållbart i längden. Imovane är ju även lugnande - och därmed sinnesförändrande. Med min missbrukarhjärna söker jag ju effekten likt en irriterande insekt som söker socker. Det är ett gissel, och jag känner mig gisslantagen. Sitter nu och klurar över om jag skall sjuka mig en vecka och bara sluta "cold turkey"? Skulle det hjälpa, skulle jag stå ut med mig själv efter, antagligen, flera nätter utan sömn. Eller lite sömn. (Oftast så sover man tydligen en del även om man känner att man inte har sovit en blund?!).

Får se hur jag gör. Om jag gör en långsam nedtrappning (utan tillräckligt med tabletter) så kommer det kanske att sluta med att jag ändå måste sjuka mig och berätta för min läkare? Vet varken ut eller in.

Nåväl, vill inte ta upp alltför mycket utrymme med mitt andra beroende - utan fokuserar på att alkoholen är prio ett! Även om jag tror att flera av oss härinne också kämpar mot andra beroenden också. Men som jag skrivit innan - ingen alkohol är en grundförutsättning för att kunna ta itu med resten också. Och på onsdag så har jag skrapat ihop 4 nyktra veckor. Känns bra!

Anders 48

Har just träffat en god vän som nyligen börjat med antidepressiva - och kommer att tänka på när jag själv åt dessa för 18 år sedan. Blev diagnostiserad "dystymi". Tabletterna hjälpte, mina sociala ångest, och annan ångest försvann. Jag tog mig för saker, och kände glädje på ett annat sätt, så det funkade uppenbarligen på mig. Jag sitter och fnular på om det kanske är dags igen? I ärlighetens namn så har de senaste åren legat på en rätt låg "initiativnivå". Inte utan glädje - men begränsad. Svårt att engagera mig och inget större intresse för något egentligen. Känner igen känslorna från sist. Då blev det så att jag helt enkelt inte gick till jobbet en dag - det gick inte. Jag gick till doktorn istället. Kanske skulle dessa piller även kunna hjälpa mig med alkhohol- och sömnpillersituationen. Det är ju för mig till att börja med psykisk "medicin" - som sen har blivit även ett fysiskt beroende. Jag kanske borde "unna" mig en sjukskrivning, och ge dessa piller en chans igen? Vet inte hur stor risken är att återinsjukna i depressiv sjukdom (dystymi) om man tidigare har fått den diagnosen? Tänker mycket på det just nu. Om jag helt enkelt har medicinerat en låggradig depression med alkohol och insomningstabletter de senaste åren? Ser ju absolut inte det som anledning allena - men kanske en bidragande orsak. Att jag dessutom är en beroendeperson drar ju sina rejäla strån till stacken - så jag inbillar mig ju inte att antidepressiva skulle vara lösningen på beroendeproblematiken - men det kanske skulle ge mig hjälp på vägen. I mitt fall så är det ju dessutom omöjligt att ta dessa och fortsatt dricka alkohol. Det går inte - eftersom de har en tendens att ta bort bakfylleångest också. Det misstaget gjorde jag för 18 år sedan, och kommer aldrig att göra igen. Jag dricker inte alkohol!

John-Erik

Du sätter mycket känslor i spel hos mig via din text. Jösses.. just tabletterna är ju en röd tråd.
Man vill bedöva hela ävvlans tiden. Vad vill man bedöva? Är det så att vi tänker för mycket?
Sömnen ett helvete i sig.. sover man inte så funkar man inte. så är det..
Psyket är en sanslöst märklig men viktig sak,,
Du och jag i en roddbåt i 5 timmar,,, Men du får sätta på masken.. ok?;-)
Vännen, du fixar detta...

John

Anders 48

Gärna en 5-timmars roddtur med dig:-) Jo, jag tror att vi ibland tänker för mycket - och att vi ibland måste "stänga ner" dessa tankar, eller lära oss att tänka mindre eller tänka andra tankar?! Jag tänker fixa detta - och du med!! Har dock svårt med tålamodet - är ju van vid quickfixes. Men tålamod krävs - och uthållighet, och en ärlig och uppriktig önskan om förändring.

Tänker nog just nu att antidepressiva inte är en quickfix - utan en hjälp till förändring. Visst de förändrar ju sinnet - men ger ju inget rus i den bemärkelsen. Bara en krycka och livlina för att få upp vissa funktioner i hjärnan till en mer normal nivå. Kanske. Typ.

//Anders

John-Erik

Finns ingen quickfix. Du har 4 veckor nu om jag läst dig rätt.
Kanon ju...
Fortsätt nu och skriv av dig här och viktigt att vi stöttar dig nu..
Jag tänker göra det.. 54 dagar hade jag igår. jag tänker inte på A
så jag tror att jag har ett bra utgångsläge. Men jag tänker finnas
kvar här ändå.. Jag var nära att trilla . ujuj så nära..i Juli i år...
Drack igår men jag klarar det nu utan att överdricka. Frugan håller koll
Ska ha 30 dagar nya nyktra nu för att visa vem som bestämmer.
Kämpa på Anders..

John

John-Erik

Är på den nyktra sidan nu igen. Jag gjorde ett test igår.. funkade..
men jag vill inte ha A längre på samma sätt som tidigare. skön insikt..
Ska ha ny (lång) nykterhet nu igen.. Jag fixar det.Kanske att jag fasar
ut skiten en gång för alla..

Anders 48

Idag gick jag till min husläkare och berättade (nästan allt) om mina tabletter. Att jag har ökat dosen, samt att jag även senaste tiden ibland har tagit en halv tablett dagtid. Kändes skönt att berätta. Berättade även att jag för en massa år sedan fick diagnosen dystymi, och att jag då fick antideppresiva som jag tog under nästan ett år. Jag förklarade att det på intet sätt är ok att ta insomningstabletter under dagtid, vilket gjorde att jag ville träffa honom. Han skrev ut ett annat lugnande och bokade in mig på en tid nästa vecka. Han ville se om jag med hjälp av dessa lugnande kunde låta bli att ta sömnpiller på dagen - samt om jag då kan minska ner nattdosen. Han nämnde ju också att antideppresiva även fungerar mot ångest - så kanske blir det att jag hoppar på det "tåget" igen? Han avslutade med: "Bra att du kom hit!"

Och att du berättade om vad du tar. Att du måste ta på dagen, det måste finnas nåt som fungerar bättre på dagtid. Jag fick betablockerare också då jag var utsatt för trakasserier. Propralonon. Läste nyligen att folk tar dom mot scenskräck! Dom har jag inte tagit av sen dess men dom tog ner pulsen då jag blev upprörd.
Missbruk finns av olika slag. Jag anser nog att vad som helst är bättre än alkoholen. Med den får man alltid bakslag, ett sömnpiller känns ganska oskyldigt. Jag har varit lite nervös och stressad på sistone och det slutade med att jag skickade in en anhållan om sömntabletter på e-receptet. Och det gick ju! Så jag tar fortfarande och tycker det funkat jättebra nu. Så skönt att få sova! Det är förmodligen också en psykisk sak, utan tablett ligger jag och tänker att jag inte kommer att somna. Det är för- och nackdelar med allt. Att inte få sova gör tillvaron dyster så. Jag fortsätter ett tag till...

Anders 48

Du har så rätt - utan sömn så kapsejsar man ju till slut. Tack o lov så verkar de flesta läkare också ha förstått det - och att man ibland behöver hjälp. Problemet är ju när även (jag) ser till att missbruka dessa. Det leder ju till en ren fobi för att inte kunna sova - och snurrar till hjärnan ordentligt. Jag är helt med dig: Allt är bättre än alkohol! För oss som inte kan hantera alkohol så leder den bara till att förstöra och förgöra. Inget annat.

John-Erik

Håller med sign. Santorini. Vad som helst är ju bättre än alkohol.Många som missbrukar A är livrädda
för att sluta eller hålla uppe p.g.a. obefintlig sömn vid A-stopp. Sömngivande läkemedel minskar sannolikt missbruket av A för de
som vill sluta/minska och som annars använder alkoholen för att kunna sova.
Behöver bara gå till mig själv, jag använder Propavan och/eller Atarax. Utan dessa skulle det bli vin helt klart.
Bra Anders att du gick till läkare, sömnpiller är för natten. Hoppas du hittar rätt medicin och rätt kombo..

John

Det bästa skulle naturligtvis vara om man inte tog några tabletter alls. Men vid ont i huvudet tar jag värktabletter och dessa sömntabletter och pulssänkande gjorde livet lättare under en jobbig tid. Sen blir det precis som ni säger nån sorts rädsla för att inte få sova utan. Det blir som en försäkring att ta en tablett. Kanske sockerpiller skulle fungera lika bra! Alkohol gjorde ju att man somnade även om det blev en dålig kvalitet på sömnen. Ångesten på morrontimmarna var fasansfull! Nej alkohol tar jag aldrig igen, det är jag säker på. Jämfört med det känns sömntabletter ganska oskyldigt. Mitt mål är att försöka vara utan igen men just nu känns det som att jag behöver dom. Och vi behöver inte ha dåligt samvete för det.

Anders 48

Vad som helst är bättre än alkohol! Precis som ni skriver. Vad som helst. Jag har kapitulerat inför alkoholen - och nu även kapitulerat inför det faktum att jag även behöver hjälp med en depression/dystymi. Orkar inte längre "bara ta mig igenom dagen" - det måste finnas nånting mer. Eller: Jag vet ju att det finns nånting mer. Blir möjligtvis sjukskriven i morgon - och får börja äta antidepressiva?! Jag behöver det. Jag är värd det. Jag vill må bra - och aldrig mer försöka självmedicinera mående och känslor med alkohol. Det går inte längre. Så är det bara. Är både rädd och förväntansfull - mysko känsla. Skillnaden den här gången är att jag vet att jag kan bli hjälpt. Förra gången - för 18 år sedan så trodde jag att det aldrig skulle vända - och att det var kört.

Nykter en månad nu! Kämpa på alla ni som kämpar, oavsett var på stigen ni befinner er! En dag i taget...….

Winna

Och du är värd att må bra alla dessa dagar.
Värdefulla insikter du får och delar med dig av.
Kram på dig!

Anders 48

Så blev det som så att jag påbörjar medicinering med SSRI - och sjukskrivning i 3 veckor till att börja med. Känns bra! Tog den första tabletten för nån timme sedan. Var är effekten?:-) Skojar bara. Tror dock att vi med alkoholproblem generellt är ute efter "snabba kickar" - och har rätt dåligt med tålamod. Jag är nyfiken på hur detta kommer att fungera - och ser det som, förhoppningsvis, en del av mitt tillfrisknande. Tiden får utvisa.

John-Erik

5 veckor nu. Toppenbra!
Jag har 69 dagar minus 1 dag om jag räknat rätt.
Man räknar och det är i sig konstigt men kanske hjälper det lite att hålla koll..
Vi kämpar på...

//John

Anders 48

Ja John, vi kämpar vidare..... Nu tagit antidepp i en vecka. Vet inte riktigt - vågar inte säga att det är så, men kanske har de första biverkningarna/insättningssymptomen börjat klinga av. Lite mindre ångest - men jag har iofs fått lite lugnande att ta för att ta udden av detta. Kanske inte optimalt att få det när man är alkoholist och dessutom missbrukar insomningstabletter...…

Går på en del AA-möten. Bra att få lyssna, och ibland berätta lite själv. Jag känner mig lite "ensam" på något sätt i detta sammanhang. Verkar som att jag är den enda som är "periodare" - de allra flesta verkar ha haft mer dagliga problem med alkohol. Känns så iaf - kanske inte alls stämmer?!

Träffar min kloka terapeut regelbundet igen, vilket känns så bra. Tror att kombinationen medicin och terapi kan vara bra. Det tycker hon också.

Inget sug efter alkohol - tack o lov.

Styrka o kämparglöd önskar jag till alla som kämpar mot alkoholen på ett eller annat sätt. Jag vill, och tror, att det verkligen går att förändra. Det tar tid, och är jobbigt - men det går.....

Anders 48

Vågar inte tro det. Har pillren börjat verka? Känner en liten ljusning - vågar inte lita på känslan.

Dock nykter sedan den 17 augusti. Det tvivlar jag dock inte på.......

Styrka till alla som kämpar!

Anders 48

Tack Santorini! Jag skall tro på medicinen.....! Det kommer att bli bra tror jag - även om jag är lite otålig. Fortfarande rätt ångestfylld på dagtid. Kanske klingar det av så sakteliga. Ändå sååå glad att jag inte har fylleångest eller abstinens.

Snart nykter i 2 månader. Tänker varje dag på hur lätt jag skulle kunna bota ångesten med en flaska vin...... men icke! Finns inte på världskartan. Och det känns oerhört bra - att övertygelsen är så stark. Sen vet jag ju att det aldrig räcker med en flaska vin. Den är ju bara ett startskott.....

Önskar alla som kämpar styrka att stå emot. Det är jävligt tufft ibland, det skall gudarna veta!