Jag är gift med en man som haft problem med alkoholen i flera år. Han har tidigare druckit rejält mycket men jag fick nog för några år sedan, vilket gjorde att han sökte hjälp i form av terapi. Problemet de sista ca 2 åren är att han dricker i smyg. Han blir sällan full men smygdricker. Han har inga problem med att ljuga mig rakt upp i ansiktet om att han har druckit trots att han vet att det är det som sårar mest. Vi har två barn, 5 år och 1 år, vilket gör allt mycket svårare. Jag har noll tillit till honom iom att han så enkelt bara ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag går med en ständig stress över detta och känner ett behov av att ha full kol vilket är en omöjlighet. Han dricker (visserligen mindre mängder) när han är ensam med barnen och det kan vara dagtid som kvällstid. Han har aldrig varit fysisk mot någon av oss i familjen.
Jag vet inte vad jag ska göra nu, en del av mig vill stanna kvar och en del av mig vill lämna. Jag vill egentligen inget hellre än att lösa det här, men jag ser inte hur vi ska lyckas? Vad kan jag göra, jag når ju inte fram och terapin verkar inte funkat heller?