av Igelkotten

Jaha, då har det gått 110 dagar nykter. Har gått, trots allt, relativt lätt. Det svåraste var nog att ta steget och verkligen bestämma sig. Visste att jag måste göra något men lättare att bara skjuta upp det. Börjar imorgon, nästa vecka osv.
Har tagit hjälp av antabus och också samtal med beroendeenheten.
Har dock inte kommit till insikt att jag aldrig mer skall dricka. Att jag inte kan kontrollera alkoholen.
Rattfylla dagen efter, alkolås på bilen, utredning på Sos, orolig och förbannad fru borde väl få mig att inse?
Lika förbannat vet jag, känner mig själv, att en runda till kommer att behövas för att komma till insikt. Spårar det ut igen så vet jag att ett nyktert liv är enda sättet.
Jaja, 110 dagar avklarade och drygt halvvägs på antabusen. Har tid att fundera vidare på det här.
Kämpa på därute!
Och tack för att ni delar med er, har läst timtals här :-)

DetGårBättre
mån, 2018-10-08 - 01:49

Ge upp alkoholen bara. Sluta fightas med den. Ta kontrollen genom att du inte vill dricka men att du får. Och att aldrig få dricka igen? Det behöver du inte kunna ta in. Räcker du bestämmer dig att idag ska du inte dricka what so ever. Imorgon tar du ett nytt beslut. Jag får dricka men vill inte. Det är inte värt risken. Men klart det varit många dagar jag bara velat supa bort känslor och allt. Men bara avstå och så vänder det upp igen!

Igelkotten
mån, 2018-10-08 - 22:13

Det har ju varit en process för att komma hit där jag är idag. För ett halvår sen fanns det inte på kartan att JAG skulle äta antabus, jag har ju inte så stora problem.
Ja ni vet hur det funkar
Men bestämde mig till slut för att ta hjälp av antabus. Det fanns ett par stycken i en grupp jag träffar som använder det och det funkade bra för dom. Jag tänkte som så att jag behöver ett break så jag får ro att tänka och kan fatta ett beslut senare efter en längre nykterhet. Detta var ju innan sommaren och semester och då hade det säkerligen blivit alldeles för mycket dricka.
Kan ju ge mig själv ett halvår utan alkohol, eller hur?
Nu efter dryga tre månader mår jag ju bättre, sover framförallt bättre.
En bra bit på vägen men en bra bit kvar, fortfarande mycket tankar att kunna dricka normalt vore ju nice...
Också lite orolig när jag slutar med antabusen. Den hjälper mig ju nu för jag KAN ju inte dricka så hjärnan behöver inte bråka med mej. Dricka eller inte dricka.
Vet inte hur jag känner sen. Vill ju egentligen inte ta antabus för jag vill klara detta utan. Typ att stå på egna ben i detta. Men den har hjälpt mig mycket och hade nog inte gått lika bra utan.
Ha det, och kämpa på därute!