Hej. Min man är nykter sedan 3 mån och även lagt av med kokainet.
Problemet är att han inte har någon livslust alls. Han orkar inte hjälpa till hemma så mkt längre, vill ej hitta på något, ligger mestadels på soffan och klagar när han kommit hem från jobbet. Han hatar vårt hem och vill flytta till en stor villa, och tänker inte ta tag i något i hemmet förrän vi flyttat. Ringer aldrig kompisar längre och visar ingen entusiasm då jag försöker dra ihop något. Jag känner att jag bär hela familjen själv, men får inte någon uppskattning från hans sida då han tycker att vi gör lika mycket och inte ser vad jag gör. Hela tiden negativa kommentarer till allt: maten äcklig, huset stökigt, kudden oskön osv. Jag påverkas mkt av detta och tycker inget är så kul längre. Han frågar ej heller hur jag mår, även om jag gråtit en hel dag.
När vi träffades var han fantastisk; aktiv, intresserad, uppskattande, kom med komplimanger och brydde sig om mig.
Jag älskar honom så mycket och vill stötta honom men känner att jag inte orkar mer snart.
Min fråga till er är: är detta vanligt? Blir det bättre? När? Vad kan jag göra?

De känner väl att de har förlorat en stor bit av sig själva! Mitt ex var som deprimerad när han hade nyktra perioder! Han blev, tvärtom mot din man, överenergisk snudd på manisk! Han ville nog inte ha tid för att tänka och känna! Samma som din man när det gälller socialt umgänge, undvek att träffa folk! Är ju ofta alkohol inblandat tyvärr när människor ska umgås! Förstår precis hur du känner! Blir ju ett bakslag för en själv för som man har slitet för den där nykterheten! Och så blir inte allt så bra som man trodde! Svår sits för dig för man vill ju så förtvivlat gärna att nykterheten ska hålla i sig och blir rädd att ställa krav! Försök vara extra snäll mot dig själv! Unna dig själv saker! Tror att tiden läker ju längre in i nykterheten din man kommer! Kram

Vigselringen

Tack för svar - blev det bättre i ditt fall? Hur lång tid tog det ungefär?
Det värsta för mig är egoismen. Allt handlar om honom. Om jag är sjuk eller ledsen frågar han inte ens "hur mår du". Det jag inte kan ta reda på är om detta är ett personlighetsdrag eller en effekt sv depression som kommer med nykterheten?

eftersom han alltid började dricka igen! Egoismen funderade jag också så mycket över! Är det alkoholen som gör honom sådan eller ÄR han sådan! Jag avslutade vårt förhållande i slutet på november förra året! Jag pallade inte mer! Han hade dessutom så dåligt spritsinne och blev djävulen när han drack! Funderar och saknar den nyktre mannen jag älskade gör jag fortfarande! Svårt att komma över!

mig känns din mans beteende som att han är spritfri men inte nykter ! Låter konstigt men han går på sk vita knogar innebärande att han inte accepterat att han är en beroende som måste ändra sitt liv. Den acceptansen kan sitta väldigt långt inne för många.

Jag var oändligt trött i början av min nykterhet, jag sov massor, men samtidigt var jag nyfiken på det nya livet som dag för dag bjöd på nya insikter och erfarenheter. Jag gjorde nog inte många knop arbetsmässigt sett och jag följde rådet från behandlingen och AA att sätta mig själv i första rummet det första året, egoist javisst.....MEN på ett sånt sätt så jag inte utsatte mig själv för grejer som jag inte kunde hantera. Fungerade inte jag i nykterheten så fungerade inget annat runt mig.

Ingen, inte nån, av behandlingsvänner eller bekanta på AA som varit oförmögna att acceptera och förändra sitt liv i grunden är idag nyktra. Eller för den delen ens i livet.

Släpp honom och gör bra saker för din egen skull ! Du är värd ett bra liv !

Vigselringen

att släppa honom då vi har 3 barn varav ett spädbarn. Så de måste ju tas om hand och även hitta på roliga saker på helgen. Han är ofta negativ och bara "inget är kul" och vill inte heller göra fint hemma då han "ändå inte vill bo här." Så jag känner att jag måste hålla uppe alla och det är ganska jobbigt. Om jag går ut själv vilket har hänt några gånger då ligger han hemna och gråter på soffan alt. hotar med att själv gå ut och dricka. Så den vägen är stängd. Jag har försökt tala om detta med honom men han tycker inte jag gör något annat än att anklaga honom, och han försöker ju genom att vara nykter! Jag är otroligt glad att han lyckas och är imponerad av honom - men livet just nu är olidligt. Han är borta ofta med jobbet också så då får jag rodda hela familjen, även hans barn sen innan. När jag är borta har han sin mamma till hjälp, men jag har tyvärr ingen.