Jag har under flera år druckit alldeles för mycket vilket påverkat familj och ibland även mitt arbete. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt till mig själv att nu ska mina nyktra dagar börja men det har bara fungera i ett par dagar sedan har de varit dags igen som en belöning för att jag lyckades vara nykter i ett par dagar. Det sista halvåret har jag dagligen druckit minst en flaska vin i veckorna och ännu mer på helgerna. I veckorna har jag ofta smusslat med det inför min fru för hon tycker definitivt att det är helt åt skogen att dricka i veckorna. Hon tycker att det är ok att ta nån flaska vin till helgen men.
Jag har aldrig varit påverkad på jobbet och skött det det bra men det har varit många tunga måndagar med bakfylla.
I onsdag förra veckan hade jag druckit dagligen sedan fredagen innan. 3 flaskor vin per dag och öl till det. På onsdagen kände jag mig längs ner i skiten och tänkte mycket mörka tankar om att att detta bara skulle kunna sluta på ett sätt. Som tur var ringde jag min fru och berättade helt ärligt hur det var. Hon skjutsade in mig till Psykakuten där jag sedan fick komma vidare till Beroendecentrum. Har bara läst om att det finns men aldrig varit där tidigare. Jag gick med på att lägga in mig en natt.
Bara att vara där gav mig en kick att nu äntligen våga ta tag i min alkoholism på "riktigt". Läkaren rekommenderade att jag skulle börja med Antabus för att jag helt tydligt inte klarade av att sluta på egen hand. Först slog jag ifrån mig. Jag har aldrig tänkt att börja med antabus, mest för att bara tanken på att inte kunna döva ångesten med alkohol direkt skulle försvinna. Löftet om att sluta dricka skulle börja gälla direkt! Hemskt! Men när jag tänkt igenom hur det varit den senaste tiden med drickandet och löften till min fru att sluta eller dra ner bara svikits hela tiden och fått höra av mina barn att de funderat på att sluta hälsa på hemma för att jag alltid varit lite dragen så beslöt jag att ta steget.
Idag är det min 7:e dag utan alkohol och det har gått mycket bättre än jag nånsin tänkt mig. Jag skriver snart lite mer och berättar om mina upplevelser. Det här har redan blivit så långt att det kanske avskräcker från att läsas.

Det har varit jäkligt skönt att vakna utan bakfylla och ågren över drickandet sedan jag började med antabus. Idag är min fru iväg för att hälsa på sin sjuka mamma ett par dagar vilket innebär att jag är alldeles själv hemma i huset under tre dagar och två nätter. Känns ganska ångestfullt. Vet att jag lätt skulle köpt ut lite extra vin och till att börja med slappat framför TV'n och mått bra ett tag om detta varit innan jag började antabus. Detta brukade ju i och för sig alltid sluta med för mycket dricka och ännu mera ångest och sedan ännu mera dricka för att döva ångesten osv. Men nu kan jag inte ha alkoholen som ångestdämpare längre, det känns verkligen jobbigt. Men det är bara att bita ihop...

Vaniljsmak

Ångest och alkohol verkar verkligen höra ihop för de flesta här. Du skriver att det bara är att bita ihop och till viss del är det så. Samtidigt tror jag det är svårt att hålla sig nykter i längden om man inte jobbar med de problem man har, det man "självmedicinerat" mot. Du verkar ha lidit av ångesten ett tag och att ta bort alkoholen ut ekvationen kommer förhoppningsvis hjälpa en del men jag gissar på att du, liksom jag, har problem som inte ligger i alkoholen och som behöver redas ut/bearbetas om vi ska kunna må bra, på riktigt, i vårat nya nyktra liv.

Jag önskar dig all lycka till med din nykterhet och hoppas att du också ska trivas här på forumet!

Tack för ditt svar. Du har helt rätt i att det inte bara är att bita ihop. Jag har ju druckit för att att döva en ångest som finns där av en anledning. Jag kommer jobba vidare med den biten nu med bl.a. kontakt med en beteendevetare för att försöka förstå mitt destruktiva beteende som alkoholismen innebär. Hade jag inte tagit antabus så vet jag att jag inte skulle suttit här framför datorn utan legat halvt utslagen i soffan vid det här laget för att det som bara skulle blivit nåt glas skulle blivit några vinare istället.

En dag till utan alkohol. Hade jag inte tagit antabus är jag helt säker på att jag tyvärr trillat dit då jag fortfarande är ensam i hela huset och det hade till för en vecka sedan garanterat inneburit att jag skulle börjat dricka direkt efter jobbet(om jag nu inte tom hade sett till att sjukskriva mig eller hittat på någon anledning att jag måste jobba hemifrån). Men jag har hållt mig till några iskalla alkoholfria öl som i och för sig smakar helt ok.
Imorgon är det fredag och ytterligare en helg utan alkohol. Efter så många år av drickande så känns det mycket konstigt att det ska bli en vit helg igen, precis som den förra.

Blir iaf lättare att hantera när man varit nykter ett tag. Ganska mkt är skapad av alkoholen själv.
Nått är en höna och det andra ett ägg men kan vara svårt att veta vilket som är vilket. Hoppas antabusen hjälper och sysselsätt dig för att minska tankarna på dina gamla vanor. Heja!

Tack för kommentaren! Fördelen med antabus är att man vet att det inte går att ens ta en klunk utan att må dåligt. Tar man mer än en klunk så kan det vara riktigt illa. Nackdelen eller nackdelarna(om det nu är det ?) är att man måste erkänna och våga berätta för läkaren att man är en alkoholist och verkligen behöver hjälp. Att ta antabus, i alla fall i den mindre stad jag bor i innebär också att jag ska besöka dem 2 ggr i veckan för att där få min dos. I och för sig kommer detta göra det svårare att hoppa av. Har även gett dem tillåtelse att kontakta min fru om jag skulle sluta dyka upp där. En annan sak som också är ångestframkallande är att jag inte längre kan ta den snabba vägen till att döva ångesten, i alla fall för stunden, med en vinare. Men de visar hur beroende jag blivit vid a-djävulen.

Är det ändå inte värst att erkänna för sig själv? Det tyckte jag. Att rasera bilden av mig själv och bygga en ny.
I dagens samhälle ska man ju vara lyckad, snygg, rik och begåvad och de flesta (inkl. jag) bygger fasader. Men jag kan tycka det är väldigt skönt med människor som har brister och som kan stå för det. När jag sagt till andra att jag inte dricker så har jag upplevt att de reagerat positivt och slappnat av kanske tom. Det är ju en helt normal del av livet. Shit happens.

Men du har säkert den värsta ångesten just nu i början. Tänk att varje dag du står ut så skalar du bort en del av den. Det finns ljus i tunneln.

IronWill, tack för ditt inlägg! Betyder mycket att veta att någon har läst det jag är med om. Du har så rätt. Att erkänna för sig själv är det värsta. Att sluta ljuga för sig själv att denna helgen ska bli den sista jag dricker för mycket eller från och med den 1:a i månaden är det slut med drickandet och sedan gång på gång se att löftena faller sönder efter endast några dagar är så nedbrytande. Att smussla med vinarna i veckorna inför min fru och glatt säga att jag har inte druckit nåt, jag väntar till helgen är också riktigt illa. Ska försöka ta det dag för dag nu och inte älta massa saker.

En dag blir flera dagar tills det bara flyter på utan att du behöver stå emot med sådan kraft. Om du har svårt för kvällarna så lägg dig tidigt eller ta en kvällspromenad och lägg dig sen. Promenad eller nån form av motion ger också bonusar som gör att kämparglöden ökar. Viktnedgång om du, söker sådan, och motionen stärker psyket. Du behöver inte träna ihjäl dig men jag garanterar att även promenader ger bonuseffekter som hjälper.

Jag tog min första Antabus igår. Skakade och grät av lättnad för att jag gör det bästa jag kan för mig själv och min familj nu. Jag känner igen mig i det du skrivit och ångest är ingen rolig kompis, men hen hänger envist med. Idag vaknade jag utan ångest, men natten har varit tung, har drömt att jag druckit något som gjort att jag blev sjuk och vaknat i panik. Jag har tidigare sökt hjälp hos Behandlingsenheten och haft vita perioder, men som min man säger så blir det värre och värre varje gång jag faller dit igen. Har tänkt att antabus är ju bara för grova alkoholister, utan att inse att det är dit jag var på väg själv. Nu kontaktade jag läkaren själv och bad om antabus och fick ta första dosen direkt. Jag ska gå dit 3 gånger i veckan och jag har också lämnat min mans nummer om jag inte dyker upp. Lättnad och stolthet. Det känns skönt att slippa smussla och ljuga, mörka att jag är full när barnen kommer hem från skolan då jag slutat tidigt. Tyvärr minns jag inte alla ställen jag gömt flaskor på, men de dyker väl upp...
Du gjorde det jättebra som var ensam hemma, känns nästan absurt att vi inte kan vara ensamma och nyktra :) Men antabus är vår vän nu, vår Molgan, så vi slipper vara ensamma.
Vi har samma mål och jag hoppas att vi tar oss dit!

LitenS, så väl jag känner igen mig i hur du upplever det. Jag känner också en väldig stolthet att jag till slut vågade ta steget och börja med antabus. Precis som du har jag alltid tänkt att så långt har det inte gått, snart börjar jag "normaldricka" men den gången kom ju aldrig. Mitt i ångesten så ger antabusen mig en sorts bra känsla. Jag vet att jag inte spontant kan trilla dit igen. Jag har också lämnat mitt nummer så att min fru aldrig ska behöva tvivla. Han en bra nykter helg!

Härligt att vakna till en söndag utan att vara bakfull och enormt sug efter en återställare för att döva ångesten. Idag är det 11 dagar sedan jag tog min första antabus och det är ingenting jag ångrar, tvärtom. Jag är tyvärr säker på att jag inte hade klarat 11 dagar nykter utan denna krycka. Tanken att alternativet a helt enkelt inte finns att ta till kan stundtals kännas riktigt jobbigt men när det har släppt så känns det rätt befriande. Det ligger tre vinare i vinkylen och jag har inte ens tittat åt det hållet. Hade det varit helgen innan jag började med antabus hade jag säkert redan tagit ett glas. Det gäller att styra om tankarna till detta positiva när det känns jobbigt. Trevlig nykter söndag!

Måndag morgon på jobbet. Vanligtvis en dag med bakfylla och ångest över alltför mycket drickande i helgen. Men inte idag. Ångest ja, men på en annan nivå som just nu i alla fall känns uthärdlig. Stolt över mitt beslut att ta det stora steget att börja ta antabus under än så länge obestämd tid. Mycket bra stöd från min frun som verkligen tycker att det var bra att jag äntligen gjorde nåt radikalt för att bryta mitt destruktiva liv = drickande. Ha en trevlig nykter måndag och kämpa på! Det gäller att snabbt ta fram positiva bilder av nykterheten när suget sätter in.

Fredde

Bra jobbat av dig fortsätt på den nyktra vägen ?? Ja tänk positiva tankar när suget kommer för dom tar ju inte längre tid att tänka än dom negativa tankarna eller hur? Ha en härlig nykter dag för det är du värd?

Ännu en dag har gått utan alkohol. Så skönt att vakna på morgonen utan ångest för att det återigen blev en pava vin eller så kvällen innan. Ångesten finns ju där men inte så stark och på ett annat sätt. Kan känna mig ledsen över att det gick så långt att jag var tvungen att ta till antabus, men det är inget jag ångrar. Det är den krycka jag behöver just nu för att komma in i ett normalt umgänge med A som med tiden blev en alltför nära vän/fiende. Hoppas ni alla får en bra dag och fortsätt kämpa som jag vet att så många gör som skriver här.

Vaniljsmak

Ångest är alltid jobbigt men den ångest vi känner efter en tids nykterhet är trotts allt vår egen. Då vet man att det är den ångesten man har att brottas med, att det är den man ska ta tag i för att må bättre.

Jag tycker du ska vara STOLT över dig själv och ditt beslut ang antabus! Tycker det är riktigt starkt att ta tag i problemet och se till att skaffa fram de verktyg man behöver för att nå sina mål. Bra jobbat!

Vaniljsmak, bra sagt att ångesten utan alkohol är den som verkligen är vår egen. Så rätt! Det är därför den för mig kan kännas lite med hanterbar. Tack för dina fina ord!