Jag har sagt att jag är villig att gå på samtal.
Hans svar var.....
Får jag sova på saken ( när han skrev de va han ute efter jobbet och vart va ja tror full )

Jag ångrar lite att jag erbjudit det pga hans svar, och var han befann sig.

Nu är jag rädd att han säger.....
Ja men inte nu. Känns som jag inte vet va jag ska göra då

Anonym 21523

Fattar inget
Han skrev att han är villig till samtal.
Men hans sätt att skriva va kallt, jag erbjöd mig att komma in där han jobbar, ( har inte setts sen ons )då skriver han att du gör som du vill......

Fick knappt nåt att ta på...
Han skriver sen att han vill vara ifred?????

Jag hänger inte med alls...
Det skrev jag också, att varför är du så kall??? Han fortsätter med att skriva att han vill ha lite distans just nu???

Så är han inte beredd att avstå alkoholen.
Inte för din skull och inte för någon annans heller.
Och det är väl där ni står?

Att han måste sluta för att ni ska kunna fortsätta.
Och han är ju då inte ensam om att göra det olyckliga valet.
Stå på dig och stå själv och låt honom isåfall komma till dig för samtal.
Bete dig som att det faktiskt är slut och att du nu är herre över dig själv (eller kvinna)

Jättesvårt,jag vet när saker hänger i luften.
Men låt de hänga där i luften då det är hans sak att plocka ned de till samtal.

Djävulsdansen

Och låt honom vara ifred. Låt honom göra egna val. Truga inte honom att spendera sitt liv eller sin tid med dig. Släpp honom fri!
Har läst i din andra tråd och han verkar mest göra dig besviken om och om igen, senast idag..
Man ska aldrig behöva be om att bli älskad eller respekterad. Det förminskar ens självkänsla/ självbild
Världen är full av karlar som är förmögna att visa empati och kärlek
Lägg din tid och din energi på dig själv istället för att krusa honom. Älskar han dig så vaknar han och inser vad han håller på att förlora. Om inte så kan du trösta dig med att han var inget att ha och inte värd din kärlek och ditt engagemang
Lycka till ❤

Och kan tillägga att här är en till som uppfört sig desperat. För det är just det du gör just nu! Jag kände mig så patetisk varje gång jag agerat för att saker skulle bli bättre och möttes av kyla och avståndstagande! Nä bemöt honom som ett ex och håll distans! Inte för att det ska bli fart på honom utan för att ta hand om dig själv! Önskar dig massor med styrka och en trevlig helg! Om du skalll vara ledig tucker jag att du ska ägna dig åt dig själv och ta hand om dig själv!

När man som Nordäng beskriver som desperat.
Är ju att man inte rår på sig själv,eller rår fför det.
Man gör allt och lite till för att få komma nära föremålet för ens desperata kärlek.
Minsta lilla vindpust eller lillfinger som lockar så kastar man sig platt till marken.

Jag har också varit där och det är ingen bekväm kkänsla.
Men kanske om du ser honom som flaskan som faktiskt du måste låta bli?

Den sup du vill ta som gör att du känner dig normal och inne i relationen med honom igen.
Även om du just nu känner dig som att du bor på Grönland och inte ens har kläder att skyla dig med.
det blir bättre.

Ta en halvtimme i taget och när du känner att du vill kontakta,smsa eller något annat för att föreslå någon fenomenal lösning så bit dig i handen och låt bli.
Låt det gå en halvtimme till och hoppa hopprep om du måste.

Jag tror du förstår hur jag menar.
Och tänk på att de flesta härinne går igenom eller har gått igenom samma sak.
Du är inte ensam om att lida och förminska dig själv.

man inser inte hur illa man gör sig själv och, precis som Du säger Ullabulla, råt man inte för det! Ledsen Troja om jag uttryckte mig lite burdust när jag tog till order desperat, menade inget illa eller nedlåtande! Har själv varit där som sagt! Det är först nu med tid och perspektiv i ryggen som jag kan se hur jag slog knut på mig själv och grep efter alla halmstrån som fanns! Stor kram till dig❤️

Desperat är vad jag var,förtvivlad blottad och sårbar.
Och inte längre i kontroll över mig själv.

Så vad vi än väljer att kalla det,eller hur vi väljer att se på det med i backspegeln.
Jobbigt och svårt är det och skulle man kunna,så skulle jag gärna sitta på axeln och säga till de som mår dåligt.
Stå på dig.
Var stark.
Tro på dig själv.

För det klarade i alla fall inte jag när jag mådde som sämst.

Anonym 21523

Nej det är sant
Jag blir desperat och frustrerad av en kyla emot mig, jag förstår inte beteendet. Sen när jag pratade med en vän som känner oss båda så sa vännen, han är inte kall det är du som uppfattat honom så. .

Det gör mig ännu mer förvirrad. Jag sa att ja men jag tolkar hans agerande så, hur han skriver osv....

Jag tänker senast ikväll. Jag sa åt exet eller va de nu.är :/ att kom förbi.o.säg hej innan du börjar.... tror ni han gjorde det???. O va gör jag,??? Jag går in på restaurangen och ser han,

Varför kom. Du inte in????
Nej jag hade brottom att hoppa in
( han är alltid på plats ca en timme innan, och dessutom går han alltid in där jag var och fanns till innan han börjar för o ta en kaffe mm.

Känns som att straffa mig att han valde att inte komma in, eller se till att slippa, att han vet någonstans att jag blir besviken och kommer

Har jobbat mycket med mig själv under året som gått! En av dom största vinsterna har varit att i första hand prata med mig själv! Sedan när saker är lite över och förbi kan jag absolut anförtro mig till en vän. Vad eran gemensamma kompis tycker är oväsentligt. Det viktiga är vad du tycker och hur du känner! Du vet bäst vad du behöver och inte behöver. Lyssna på dig själv och dina egna känslor i första hand!

Anonym 21523

Ja jag blir förvirrad av att vännen alltid ska säga att jag uppfattar han så men i själva verket är han inte så tycker han????

Nej det är väl klart tänkte jag mitt i detta, för de är två män och mannen jag älskar är inte så mot honom... och om nu jag uppfattar honom så då kanske det faktiskt är så att han visar kyla och är elak fast han inte är medveten om det.

Nu har flera sagt att han upplevs kall emellanåt så helt ute o cyklar är jag inte, men som sagt det är inte bra att vara vid någon som känns så här.

Jag tycker som ni, och om någon här känner sig dum o berdus så gör inte de, för jag behöver vakna upp ur den här sörjan

Anonym 21523

Skriver av mig

Det har nu gått ca en vecka sedan detta sagts om att vi ska boka samtal.
Inget har kommit från han, mesta av tiden jag som tagit upp, inte när vi ska men att vi ska... han säger ja det ska vi men inget kommer från han, att han frågar om När? Frågar Hur ska vi börja?

Jag funderar på att strunta i det, låta han ta tag i det, jag orkar inte

låt honom ta tag i det! Han äger problemet. Fundera över hur du vill ha det! Passar han in? Och utgå från hur han är nu och hur ni har det nu! Lätt att utgå från hur det kan bli om han slutar dricka. Men det är inget du kan kontrollera!

Anonym 21523

Jo det tänkte jag göra, det är alltid jag som ska agera, ta tag i saker så nu släpper jag det.

Jag vill ha det så att vi bor i sär och att se hur han prioritetar sina dagar.
Jag vet att vi har dagar som passar oss men vi har också de dagar som är väldigt mycket bråk i...och jag vet inte om de kommer stanna så eller lösas...

Vet bara att jag vill träffa han ibland och att se om kärleken finns kvar ..

Om jag dock känner att inget tas upp om samtal och allt bara är... då får det vara så att vi bara ses ibland