Hej allesammans.
Egentligen skriver jag nog detta meddelande till mig själv men ibland kan det kännas skönt med en input ifrån någon annan som har liknande beteenden.
Mitt drickande är uppdelat i två, nr 1: kan jag kontrollera, socialt där jag är med andra människor. Har väl hänt att man har fått i sig liiite väl mycket mem inte ofta. Och nr 1 händer väldigt sällan.
Nr 2: detta kan jag inte kontrollera eller har inte kunnat för nu är botten nådd (hoppas jag innerligt). Jag dricker i ensamhet och alltid för att dämpa det som gör ont. Dricker så pass mycket att jag till slut somnar, då tänker man inte längre...
Mycket har hänt den senaste tiden och flaskan med vin har varit min flykt. Men jag orkar verkligen inte hålla på som jag har gjort. Det skadar mig själv men även mina nära. Jag pratade med min sambo och berättade för honom hur jag verkligen mådde. Till saken hör även till att för ca 3 veckor sedan så krashade jag totalt, alla känslor som jag burit under detta år kom från ingenstans. Känslor som jag inte kunde hantera. Min sambo kom hem och jag kunde tillslut sova bort dagen. Sedan dess har jag mått mycket bättre, känts som tyngden ifrån mina axlar är borta. Men sen kommer dessa dagar där ensamheten är hemsk och detta händer. Måste kunna vara ensam, kunna släppa det som varit helt och hållet. Visst, man kommer alltid bära med sig det men att dränka sig i alkohol är inte något jag vill göra.
Så nu är botten nådd, jag måste för mig själv, min dotter och sambo.
Idag gjorde jag i alla fall något bra, hällde ut all alkohol och kastade flaskorna. Flaskor som jag börjat känna hat till.
Kommer nog inte att dricka socialt längre i heller. Kommer få en del frågor men man får försöka hitta ett bra svar. Förhoppningsvis så får man snart ett plus på stickan och då blir det lättare att förklara sig ;-)
/Tess