Hej alla!
Det här här mitt första inlägg. Jag vet att jag är beroende. Den tanken har jag tampats med i 15 år och kanske erkänt för mig själv i 10 år. Har kommit till en punkt nu där jag inte längre kan välja bort att dricka, det är och måste och är en del av min vardag. Jag känner också att jag inte kan fortsätta med det här. Det påverkar min sömn, mitt mående (ångest, deprimerad, väldigt lite av livet har en mening). Mitt problem är att jag har "lyckats" hålla det här beroende hemligt i alla år. Min sambo har inte märkt ett skit, vilket kanske säger en del av hur vår relation ser ut, dvs hur uppmärksam man är på varandra. Ingen annan för den delen heller.
Jag har under största delen av mitt liv undvikit nära relationer med andra, dels för att dricka i min ensamhet, men även för att jag varit rädd för att interagera med andra.
Jag lider inte av social fobi, men självkänslan har inte varit den bästa därav har jag valt att umgås med mig själv och har få, flyktiga relationer.
Min fråga är - jag kan inte "komma ut". Att jag har ett problem. Jag vill inte att någon i min närhet ska veta. Men är det möjligt att klara av det här på egen hand? Utan AA, utan någon annan? Klara det genom nätet?!
Jag har "slutat" en gång tidigare. Då flyttade jag från mitt staden jag bor i för att påbörja en utbildning långt härifrån. Vad jag upptäckte då var att jag tappade suget efter alkohol direkt! Tänkte inte ens på skiten! Så för min del är nog sociala relationer och sammanhang jätteviktigt. Men hur f-n löser jag detta i min hemmiljö utan AA? Var träffar en vuxen människa andra och känner gemenskap och sammanhang?
Behöver er input och era tankar såååå mycket! Snälla dela med er!