Började äta antabus igår igen. Hade tabletterna liggandes hemma sedan tidigare men då tog jag dem enbart för att min sambo krävde det. Tyckte inte själv att jag behövde och sedan i juli har jag slutat ta dem. Jag kan ju hantera det här med alkohol. Förut drack jag som en flykt från hur dåligt jag mådde men nu när jag mår bra så kan jag ju dricka på ett sunt sätt… eller? Har eskalerat fort från ett glas vin ibland till att köpa vin varje onsdag och fredag, lördag. 1 flaska per gång har blivit 2 flaskor och några öl till sambon som ett försvar till mitt eget inköp och för att han ska välja öl så att jag slipper dela med mig av vinet. När jag väl börjat så har jag inget slut. Dricker tills jag somnar eller stupar. Blir dum och elak och tar enormt dåliga beslut. I fredags blev det bråk och då gick jag hemifrån till en bar och fortsatte dricka. Gick vidare till en club tills vakten bad mig lämna för att jag var för onykter och vinglade hem. Resten av helgen har varit fylld av ångest och nu hittade jag hit. Jag fixar inte detta själv och på måndag tänker jag boka möte på beroendeklinik. Sambon pratar inte med mig alls. Känner en blandning av att vara ”taggad” i mitt beslut att sluta dricka men också livrädd för vad jag ska göra när suget kommer igen… för det vet jag att det gör inom några dagar och det där suget har sådan makt. Jag vill vara bättre.