Jag har läst här på forumet ett bra tag nu, och jag känner igen mig i mångt och mycket när det gäller min man. Han älskar öl, det började med att han hade ett ölintresse och detta betyder att han köper "lite finare" öl som då i regel är lite dyrare. Många av dem är också betydligt starkare på ca 9%. Han handlar öl för minst 1000 kr i månaden och vissa månader blir det 1500-1700 kr också. Han dricker alltid på fredagar och lördagar, och den veckan han jobbar eftermiddag tar han gärna en öl när han kommer hem också. På helgen brukar det bli ungefär 15 öl och då är det både 5% och dessa 9%. Allt han har handlat hem i veckan tar slut.
Jag upplever det som att han dricker mer när han sitter och spelar dataspel, då jag inte är där. När vi t ex tittar på TV så går det inte alls åt den mängden. Detta tolkar jag som att han smygdricker, men jag märker det förstås ändå. Han blir inte full säger han, men i mina ögon blir han "så äckligt glad". Precis som att han inte kan vara glad utan den förbannade ölen. Jag känner också att vi har vuxit ifrån varandra då vi inte alls har samma intressen. Jag är ganska sportig av mig då jag gymmar och springer. Det enda han vill är att dricka öl och äta god mat - han är duktig på att laga mat och när han grillar så är det så klart med en öl bredvid.
Droppen var häromdagen när vår äldste son på snart 18 år skulle iväg med några kompisar. Det blev ju genast problem om hur han skulle kunna komma hem då det inte går några bussar så sent. Han hade då sagt till sonen att han inte kunde hämta honom för att han själv skulle "ta en öl till maten". Jag själv jobbade, och orkade inte stanna uppe så länge. Han sa till sonen att han kunde ta en taxi hem så betalade han den... Detta accepterade inte jag så jag ordnade skjuts från annat håll. Min man frågade inte ens hur han hade kommit hem.
Jag är väldigt kluven i detta, ena dagen känns det bra, för att dagen efter kännas skit igen när jag hör honom korka upp ölen på löpande band. Han är aldrig elak mot mig eller barnen heller, men däremot är det oerhört mycket "tjafs" som jag är trött på.
Är det jag som överdriver situationen bara för att jag nästan aldrig dricker något kanske? Vet varken ut eller in längre...