Hej på er alla!
Jag är trött på mina sk småfyllor under veckorna och helgerna.
Vill bli fri från behovet men trillar dit efter en vecka igen.
Hur håller ni er motiverade?
Några bra tips på hur man ”lurar” sig själv till att avstå?

Vänligen
Anders

Det är såklart individuellt. I mitt fall såg jag hur jag ”förföll” aldrig utsövd, risigt hår, ölmage, det enda jag såg framemot var att bli berusad. Barnen började ifrågasätta drickandet, vädja, eller bli ledsna..Motivationen för mig var att jag inte ville vara ett fyllo, jag ville vara frisk och fräsch.Jag ville inte få alkoholrelaterade sjukdomar. Jag ville inte tappa minnet och glömma vad jag gjort. I förlängningen var jag rädd att bli av med barn, jobb, körkort..Hela mitt liv började kretsa kring alkohol, när skulle jag få dricka nästa gång? Det är inget liv, det är slaveri..

Efter en väldigt ångestladdad händelse tyckte jag att jag nått så långt ner jag kunde tillåta mig att sjunka. Tvingade mig själv att inse att alkoholens positiva effekter mestadels är en illusion för mig. Alkoholen viskade små kärleksfulla ord i örat för att sedan ta tillbaka allt och lura mig djupare ner i djupet.
Jag försöker se det som en livsstilsförändring och hälsoresa. Men också att varje gång jag tvivlar, försöka sätta mig in i känslan av fruktansvärd ångest som jag känt så många gånger. Den går ganska lätt att framkalla.
Impulser är jag van vid från att försöka sluta snusa några gånger. De går över och jag försöker tänka på vad som händer just då och hur det käns. Kanske samtala lite i huvudet med mig själv. Men det har blivit mindre av dem på sistone.
Jag gillar känslan av att vara i full kontroll över mitt liv (tror inte på ödet), utan att ha en baksäteschaufför som förr ofta hoppade in och antingen dikterade villkor (kan inte köra i kväll etc) eller ibland tog över spakarna helt och satte mig i klistret. Kunde aldrig riktigt känna mig vuxen heller. Min bild av ansvarsfulla vuxna är att de inte vaknar upp med näsan på ringklockan eller på hallgolvet med ytterkläder lagom till att barnen vaknar. Det är nästan all motivation jag behöver.
Men jag behövde verkligen öppna ögonen. Illusionen av positiva effekter och svaga (förträngda) minnen av dåliga händelser satt djupt. Skulle säga att det som mest tog 1,5 vecka att förtränga något riktigt illa och förpassa ner till ”bara en dum grej som säkert händer alla”...ganska ofta.
Kanske insåg att det var höjden av galenskap. Att göra samma sak om och om igen och förvänta mig olika resultat.

Knutten

För mig så var det hälsorelaterat,fick det svart på vitt att jagja har alkoholsteatos (alkohol orsakad fettlever/förstorad lever) och förklarat att om jag fortsätter i samma bana så har jag max 10år kvar tills leversvikt ändock drack jag "bara" på helger men blev minst 2flak öl varje helg, sen så drar ju läkarna till i överkant för att skrämma rätt folk. Men i det stora hela så är det inte värt det. Mag problem och fan o hans moster, inte så skoj att känna sig som 64 när man är 24. Går in på dag 13 nyktert idag :)