Hej!
Jag är en tjej på 18 år och jag hade velat skriva av mig lite.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men... Jag tror att jag dricker för mycket..

Jag tror att jag precis nyligen har slutat att ljuga för mig själv.. jag tror att jag har problem, när jag väl har börjat dricka så går det inte att sluta.. Jag blir jämnt för full och det blir bråk och jag säger dumma saker. När det väl tar stopp för mig är när alkoholen är helt slut eller när jag har däckat. Jag har många gånger hamnat i bråk med min familj på fyllan, många gånger sneat.
Jag har alltid varit den tjejen med 0 självförtroende och alltid mått dåligt över mig själv men det är inget jag visar andra direkt.

Asså jag har druckigt länge och förut så var det inte såhär illa, och då festade jag grovt men jag sneade aldrig på dom här sätten jag blev aldrig såhär full. Jag har sagt till mig så länge att jag måste sluta! jag bestämmer mig för det men det går inte! Varje helg tänker jag att jag inte ska dricka alls, eller att jag bara ska dricka lite men det går inte för så fort jag väl har alkohol i handen så finns det inget slut på det, inte ens när jag spyr upp allt jag fortsätter tills det inte går mer.. Vi har alkoholism i min familj, min pappa var alkoholist men är inte det längre det var många år sedan, och detta gjorde min barndom väldigt hemsk eftersom jag såg så mycket skit som inge ska få se..
Nu det senaste året eller tillochmed mer har det blivit riktigt illa... jag orkar inte med mig själv längre och vet inte vad jag ska göra, det här får mig o må ännu sämre eftersom att jag skämms ju skallen av mig efter varje helg.. och hur dåligt jag än mår så slutar jag inte, jag vaknar upp helt bakis och skakig och spyr ut hela min magsäck typ. Jag lovar mina föräldrar och min pojkvän gång på gång att jag ska sluta med det går inte, och efter varje gång blir det bara värre.. Har jag ett problem? Vad ska jag göra?
// Mvh en förvirrad ung tjej :(

DetGårBättre

Du får bygga upp självkänslan och ett steg på vägen är att sluta dricka. Känn dig sen stolt över det beslutet och fokusera på vad du ska göra. Vänd det inte till att "du inte får dricka". Positivt tänkande istället. Men en svår ålder att sluta i, men det är bara upp till dig och ingen annan. Börja med tre helt vita månader och efter det tar du ett nytt beslut vart du vill i livet. Det är lite "antingen slutar du nu, eller om 15 år och då har det mesta eskalerat och det finns än mindre självkänsla. Acceptera att du är en beroendeperson och ändra riktning så tidigt du kan. Gå gärna i kbt också om det är mer saker du behöver få rätt på. Traska ner på ett AA-möte? Då kommer du höra många historier från alla olika som slutat dricka. Lycka till.

en annan Micke

Du ger dig själv svaret i detta och i ditt andra inlägg, ja du har ett problem, ja du dricker för mycket.

Nej, tyvärr, du har inte slutat att ljuga för dig själv men, du är förhoppningsvis på väg att sluta i och med att du postat dessa två inlägg.
Jag var själv på mitt första AA-möte i går, dit gick jag efter att inte ha druckit en droppe alkohol på snart tre månader, varför då kan man undra.
JO, så här är det, jag har periodvis druckit ganska ofta, inga supermängder men ofta. Detta fick mig att i vintras ta tre vita månader, vilket jag mådde bra av.
Jag återfann en hel del av förlorad energi och kände mig fräsch i hjärnan.

Sen åkte jag utomlands en vecka och hade redan på förhand bestämt att det var tillåtet att dricka då, jag åkte själv så det handlade inte om att festa utan mer om en öl eller två till maten och kanske en wirre på balkongen om kvällen, inga problem.

Kommer sen hem och allt rullar på fortare och fortare med jobb och vardag, lång historia kort, jag börjar oftare och oftare med en eller två (ibland 4-5) belöningsöl när jag kommer hem trött från jobbet, jag skulle ju bara slappna av....mmmmmmmmm, eller?
Till slut var jag då framme vid att jag tyckte att det nog ska vara en vit period igen, även denna gång finns en resa vid den planerade målgången av den vita perioden. Nu är jag inte längre säker på att jag ska tillåta mig att dricka på denna resa, jag är däremot ganska säker på att jag inte ska förbjuda mig att dricka.

Varför tänker jag nu så?
Jo, jag presenterade mig på AA i går som "Hej jag heter Micke jag är inte alkoholist", jag sa att detta har ni hört förut och ni kommer skratta, de gjorde dem.
I går var jag stensäker på att jag inte var alkoholist, i dag är jag inte det längre. En deltagare sa till mig att en som inte är alkoholist behöver inte bestämma sig för att vara vit i tre månader, bra tanke.
Jag har under den senaste vita perioden i princip dagligen tänkt på hur gott det skulle vara med en öl eller två och kanske ett glas vin eller en whisky, bara grejen av att tänka på det dagligen är ju lite skrämmande.
Jag tänker också i banorna om att "ska jag aldrig få dricka mer?" , "jag som har massor med gott vin och god whisky lagrat", jag vet inte riktigt hur jag ska tänka där än men jag vet att I DAG ska jag inget dricka.
På AA säger alla att man ska ta en dag i taget, det tänker jag göra.

Jag kan verkligen rekommendera dig till ett AA, det finns ingen skam i att gå dit, ingen kommer tvinga dig till att erkänna något, alla välkomnar dig.
En man som varit nykter i 30 år och gått på AA under tiden uttryckte i går att det var det bästa möte han varit på på länge för att vi var två nya som kommit.
Man blir välkomnad oavsett var man är i sin självuppfattning, gå dit :-)
Jag längtar redan efter mitt nästa.

Stay Strong

Finns inget bättre. Tycker lite synd om de på forumet som utan att ha varit där säger att de inte vill ha med ”gud” att göra. Som om det är det som AA handlar om ( det är det inte ).

Men att ha med alkohol att göra, det är minsann ok..

Hej Lydisan och välkommen hit till forumet!

Vad bra att du hittat hit och vad starkt av dig att redan nu vid 18 års ålder upptäcka att du har ett problem du vill förändra! Det är insiktsfullt.
Här finns många andra som också har problem med sin alkoholkonsumtion och på olika sätt vill förändra detta.

Om du vill så är du också väldigt välkommen att ringa till oss. Anonymt så du behöver inte berätta ditt namn.
Här kan du kontakta oss:
Alkohollinjen: telefon: 020-84 44 48
Öppet: Måndag-torsdag 11-19, fredag 11-16

Så ring eller skriv, beroende på vad som passar dig bäst. Stort välkommen hit!

Bästa hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och välkommen säger jag med. Jag tänker så här. Du är ganska ung och det finns fler som är yngre härinne. Kanske kan man
hitta en like att bolla ideer med? Någon som är i samma situation. Du har ju börjat tänka till kring dit intag - superbra. Jag fattar absolut att man inte
vill gå ner på ett AA möte när man är så ung. Det är svårt att identifiera sig med det.
Kanske har du någon annan öppning där du bor?
Det ser ju olika ut i olika kommuner.
Någon vuxen att prata med?

Men fortsätt att skriva så kommer du få svar.
Och JA det finns massa hjälp och stöd att få som ligger utanför AA.

Ha en fin dag

MM

ge en ung flicka med oro kring sin egen självkänsla och sitt eget drickande, dessa svar? Gå till AA? Hon är 18. Hon kanske inte ens vet vad AA är. Och vilken ung tjej med osäkerhet kliver in på ett AA möte och delger en grupp människor: jag är alkoholist? Vad fan, hur tänker folk? Blir seriöst förbannad.

Tyvärr tror jag att svar likt dessa skrämmer bort de som är unga eller yngre och vill ventilera sina problem.
Väldigt trist.......

Är det bara jag som reagerar?

Hej, jag har läst ditt inlägg med förståelse och värme samtidigt som är imponerad av din insikt vid 18-år. Du kan definitivt lösa dina problemgenom att börja nu. När jag var 18 hade jag också sådana problem som du pekar på.
När det kommer till vilken hjälp du väljer att ta så är det här forumet bra. Det finns även NTO , kommunens stödprogram och det finns AA-grupper som har ungdomssektioner. OM du söker hjälp kan du säkert finna bra ingångar, beroendeklinikerna i landet är för det mesta bra.

En stor insats kan du göra här på forumet genom att skapa en tråd för personer som känner sig unga. Jag är övertygad om att ni kan finna många bra vägar mot en beständig nykterhet. Jag kan erbjuda er mitt stöd som morfar, Jag är 75 år och har genomlevt det mesta när det gäller alkohol.
Ta hand om Dig och sök efter en nykter väg som passar dig.

Jag håller med MM om att det är vanskligt att komma med enkla tvärsäkra råd till Dig där du står nu, Men börja söka kontakter och fortsätt läsa och skriva här.

med sympati
Ikaros

DetGårBättre

Ja, om man ska förändra sin självkänsla är det rätt bra att göra saker som är ovana och sen känna sig stolt. Vilken väg mot nykterhet som passar bäst är individuellt men testar man inte en väg (av rädsla etc) så är man ju fast i sin personliga utveckling ändå. Är man 15 eller 95 så är vi ändå människor och AA är inte konstigare än att gå på en bokcirkel eller liknande. Vet man inte vad AA är kollar man upp det. Väldigt enkelt sen internet blev en del av vardagen. På AA kan du sitta och lyssna och behöver inte säga ;Hej, jag heter x och är alkoholist". Du gör det du vill så länge du följer mötesordningen. Förbannad får du vara i din egen ensamhet. Förstår fortfarande inte vad du kacklade om faktiskt. Din skrämselpropaganda leder inte till en tryggare värld iaf. Lika komiskt är det ifall någon säger "gå inte i kbt för det är hjärnskrynklare". Kom in i matchen nu!

Jag minns när man hörde om AA i 18-årsåldern. Det var inte direkt i positiva ordalag som det nämndes. Det användes som skällsord till folk som hade festat för hårt och man föreställde sig en massa elände. Jag tycker kanske inte att det är det första man ska ta upp med en 18-åring som outar sina problem för första gången. Jag vet att ungdomar blir välkomnade och att det är en positiv (för det mesta) gemenskap som hjälper många, och jag har varit där. Men jag håller med MM att man kanske inte ska börja med det. Och då pratar jag rent taktiskt. Det är ett rätt stort steg att bara komma fram till att man har problem redan i den åldern. Ungdomar idag är utsatta för en betydligt tuffare social miljö än vi (40+) var i den åldern. Väldigt mycket handlar om image, utseende, status, festa, och att bli lyckad och spridningen av positiva och negativa omdömen sker i realtid via sociala media. Enorm press. Att då ta till sig en sån stor sak som att man behöver gå till AA och integrera i en kanske av omvärlden, hårt pressad självbild är nog inte enkelt.
Jag fattar att ingen av er menar något illa självklart, och AA hjälper säkerligen många och liknar inte alls mina fördomar. Men låt vägen fram utvecklas i lagom takt.
Vet inte om du läser här längre Lydisan men väldigt starkt av dig att skriva här och det finns mycket stöd att få. Vi är alla ivriga att dela med oss av vad som funkar för oss, och ibland blir det debatt. Men känn dig väldigt välkommen.