Jag kan inte förstå vad som hände igår. Att mina fina barn skrek och grät och undrade varför deras mamma var så elak och konstig mot deras pappa. Hur ska jag kunna gottgöra dem? Hur ska jag kunna radera det från deras minnen? Jag har haft "problem" i flera år...dricker inte ofta men när jag dricker så finns ingen botten. I övrigt har jag ett "perfekt" liv. Akademiker, bra jobb, fina barn, fin man, fin hus i "fint" område, tränar flera gånger i veckan och sköter mitt utseende noga. Engagerad i barnens tusen aktiviteter och "underbar och älskad av alla" Men ingen vet att jag dövar stress med vin och har gjort så i flera år. Barnen har sett mig påverkad förut men aldrig så här...

Min *-årings blick idag när h*n sa: Mamma du hatar mig
Min *-årings röst när h*n sa: Mamma du ringer väl inte polisen så att de hämtar pappa
Min *-årings ögon när h*n vaknade och såg mig, först glad, men sen, den slocknade, h*n mindes kvällen.

Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig.

Skulle kunna skriva hur många tusen ord som helst, men nu ska jag ta hand om min familj och imorgon skall jag boka en tid hos nämdegården. Jag skall skriva här varje dag i ett år, varje dag skall vara nykter och när året är slut så skall jag börja om på nytt. Som min man sa, all blod svett och tårar som tagit oss så långt, skall jag förstöra det för vinet skull? Skall jag förstöra mina barn för vinets skull? Om jag någon gång tvivlar skall jag läsa detta första inlägg och påminnas.

Den där kraften alla pratar om, jag känner den inte, just nu är jag bara trött och ledsen. Men jag vet att det bara är jag och ingen annan som göra det. Bara jag. Jag har alla krafter på min sida. Min man dricker inte, mina föräldrar stödjer mig och jag bor i en stad där man kan få hjälp.

Igår sade jag till min dotter: ”Du kan lita på mej.”

Hon: ”Varför står det en flaska rom på diskbänken ?”

”Den är till din pappa som tack för hjälpen”.

När ångestknivarna skär i en som värst och när man inser att man skrämt sina barn, då har man det inte lätt.

Var konsekvent. Gör vad du säger att du ska. På så vis kan de lita på dej igen och då kommer en stor lycka. Gör vad du behöver. Du fixar det.

Styrkekramar ?

…. som verkligen inte ska dricka, det är förödande för oss och våra nära. Starkt inlägg, som jag tror kommer att hjälpa dig framöver i utmanande situationer. Du verkar ha nått en punkt, en viktig punkt då du inser att alkoholen är starkare än dig. AA pratar om att vi behöver ge upp, vilket också är första steget. Det kan betyda lite olika såklart. För mig var det att ge upp den där romantiska bilden av alkoholen. Ge upp och inse att alkoholen är starkare än vår egen vilja. Alkoholen har förstört och kidnappat vår hjärna. Vi lider av en sjukdom som är progressiv, d v s den blir bara värre och värre och får större och större konsekvenser. Vi behöver också ge upp att vi klarar detta på egen hand. Vi behöver hjälp. Detta forumet är fantastiskt på många sätt och vis. Jag har varit här i 1,5 år och hittat kraften i det och mellan oss som är medresenärer.
Jag har för några veckor sedan också börjat gå på AA-möten. Har varit rätt skeptiskt till det innan, men jag plockar godbitarna. Det känns jättebra att vara där ett par gånger/vecka. Det blir min meditation och min påminnelse. I det forumet hittas/skapas också en kraft, vi pratar mycket om en andlig resa. Att hitta något som är större och mäktigare än oss själva. Har alltid gillat den tanken och sett/känt saker i svåra situationer som verkligen handlar om andlighet. Jag ser fram emot ett liv i fräschhet och frihet, och med mera andlighet.

Så återigen, varmt välkommen hit. Läs och skriv. Ta hjälp. På återhörande!

Mamma83

Så, då var denna dagen snart över. Har varit nedstämd och ledsen men ändå lyckats fått gjort en del vettigt på jobbet och fått undan en del "surdegar". Kom hem, orkade inte ringa innan och "ge instruktioner" hoppades (räknade med) att barnen skulle fått middag eftersom jag skulle iväg och träna och min man och ett av barnen skulle iväg på aktivitet. Men nej...fick ge dem flingor snabbt och nu står middagen snart på bordet. Saga, nattning, hänga tvätt, packa skolväskor, matsäckar inför utflykt, sätta mig med datorn ett av mina projekt inför morgondagen och är förhoppningsvis i säng innan midnatt... Mailade nämdemansgården idag, men sablar vad dyrt...får ringa till Nordhemskliniken istället....fast jag vill verkligen inte gå dit...rädd att någon skall se mig och löjligt nog är jag rädd för missbrukare. Funderar på att gå till vanliga läkaren och be om ett leverprov. Jag har antabus hemma. Fick det utskrivet av en nätläkare men inte vågat ta dem själv. Intalat mig att jag inte behövt ta dem....att det räcker att "hotet" om att de finns här hemma. Jag har försökt få hjälp tidigare, senast i somras, på VC, men de hänvisade bara till Nordhemskliniken, men jag kan ju gå dit och säga att jag är rädd för att jag fått dålig lever ändå, ett prov kan de väl inte neka mig?
Det löjliga är att jag har "inte tid" med det här....jobbar heltid, tre barn med 1000 aktiviteter, som vi båda föräldrar är engagerade i, ett "projekt" (vill inte outa mig för mycket) som i princip är 75% sysselsättning ovanpå det och ett hus som vi ständigt renoverar.....

Min plan är dock:
Skriva här VARJE DAG i minst ett år
Äta antabus- själv eller med läkares hjälp
Köpa hem goda drycker- jag älskar fun light :)
Träna minst 5 dagar i veckan - inte svårt för det gör jag redan
Käka LCHF- mår bra på det och då kan jag "unna mig" andra saker
Ta en dag i taget....men varje dag utan A....

Nu är maten klar och jag måste få kidsen i säng inom 30....får bli saga vid matbordet idag...

Kram och trevlig kväll till er alla

PS. Någon som vet om går upp i vikt på antabus? Vill VERKLIGEN inte göra det

Mamma83

Så, då var denna dagen snart över. Har varit nedstämd och ledsen men ändå lyckats fått gjort en del vettigt på jobbet och fått undan en del "surdegar". Kom hem, orkade inte ringa innan och "ge instruktioner" hoppades (räknade med) att barnen skulle fått middag eftersom jag skulle iväg och träna och min man och ett av barnen skulle iväg på aktivitet. Men nej...fick ge dem flingor snabbt och nu står middagen snart på bordet. Saga, nattning, hänga tvätt, packa skolväskor, matsäckar inför utflykt, sätta mig med datorn ett av mina projekt inför morgondagen och är förhoppningsvis i säng innan midnatt... Mailade nämdemansgården idag, men sablar vad dyrt...får ringa till Nordhemskliniken istället....fast jag vill verkligen inte gå dit...rädd att någon skall se mig och löjligt nog är jag rädd för missbrukare. Funderar på att gå till vanliga läkaren och be om ett leverprov. Jag har antabus hemma. Fick det utskrivet av en nätläkare men inte vågat ta dem själv. Intalat mig att jag inte behövt ta dem....att det räcker att "hotet" om att de finns här hemma. Jag har försökt få hjälp tidigare, senast i somras, på VC, men de hänvisade bara till *skliniken, men jag kan ju gå dit och säga att jag är rädd för att jag fått dålig lever ändå, ett prov kan de väl inte neka mig?
Det löjliga är att jag har "inte tid" med det här....jobbar heltid, tre barn med 1000 aktiviteter, som vi båda föräldrar är engagerade i, ett "projekt" (vill inte outa mig för mycket) som i princip är 75% sysselsättning ovanpå det och ett hus som vi ständigt renoverar.....

Min plan är dock:
Skriva här VARJE DAG i minst ett år
Äta antabus- själv eller med läkares hjälp
Köpa hem goda drycker- jag älskar fun light :)
Träna minst 5 dagar i veckan - inte svårt för det gör jag redan
Käka LCHF- mår bra på det och då kan jag "unna mig" andra saker
Ta en dag i taget....men varje dag utan A....

Nu är maten klar och jag måste få kidsen i säng inom 30....får bli saga vid matbordet idag...

Kram och trevlig kväll till er alla

PS. Någon som vet om går upp i vikt på antabus? Vill VERKLIGEN inte göra det

Vad fint att se dej här igen. Du är bland vänner verkligen.

Nu är inte jag den klokaste av kloka... det finns så många här som har massa erfarenhet - men jag har läst många trådar.

1. Det finns många som kallar sin tråd ”Nu är det slut” ( eller varianter på temat )
2. Många skall gå ’all in’ - sluta supa, köra lchf, banta, träna, bli veganer ( nu var jag ironisk ) och gå Caminon
3. De är samtidigt högt uppsatta chefer/högpresterande i alla benärkelser/segslitande dubbelarbetande svennar och nerviga mammor med kontrollbehov och vill inte göra avkall på NÅGONTING ( och när versalerna dyker upp... då ... !!)

1,000 projekt har prio. Allt har prio framför din hälsa.

Men du vet ju, att om du inte har hälsan och kan ta det dina barn upplevde i söndags på allvar, då blir det inga fler projekt till slut.

Med dessa taffliga ord vill jag sträcka ut en hand, för du lät lite lessen när ingen hade tagit hand om ungarnas middag, och säga ’snälla ta en sak i taget’.

Bara en tanke.

Kom hem från resa i lördags, jobbade ikapp på jobbet idag, tjejkväll ikväll, väninna fixade recept på hostmedicin till äldsta som inte sov natten till idag pga torrhosta, iväg till nattapotek, gjorde kollegornas jobb idag för de har sjuka mammor, sitter på pendeln hem, har inte hunnit tömma brevlådan på 10 dagar, de kommer och byter köksluckor i veckan och jag flyger till en medelhavsö på jobb imorgon och jag är singel.

Jag förstår. Men du behöver ta hand om dej själv.

Styrkekramar ????

Mamma83

Tack :) jag vet att jag har för många bollar i luften. Det är det som fått mig att hamna där jag är. Samtidigt är det den jag är... Jag vet att om jag lägger ner något så plockar jag upp något annat. Jag har alltid varit sån. Och träningen håller mig från drickandet, mår pyton av träna bakis och om man har ett pass bokat så kan man inte ta det där glaset (flaskan) till middag. Lchf tror jag är mer en "belöning" än ansträngning för mig, men det krävs lite mer planering. Dags att sova, upp vid halv sex imorgon. Ska sova gott med hela barnaskaran i min säng :)

AlkoDHyperD’s tråd. Och Märthan’s. Jag tror att de kommer att få dej att känna dej hemma här. För du ska ju häcka här ett tag ??

Nä, jag får packa vid 04-tiden imorgon bitti. Nu måste jag klappa den där fånkelige missen som pussar mina fingrar ( svartsjuk på mobilen ? ) och hoppas att medicinen kickar in för Lillan. Och blunda ? La vita e bella ❤️

Dricker du för att orka vara perfekt utåt?
Låter lite som du beskriver ett ”kravfängelse”. Jag känner igen det iaf. Bra jobb (ofta) = stressigt, fint hus i fint område = ekonomiska krav, 1000 barnaktiviteter, övrig tid utseendehantering, samt att vara underbar och älskad av alla låter väldigt påfrestande. Är alkoholen en flykt?

Ellan

Hej,
Och välkommen hit. Jag har ingen egen tråd... eller jo det har jag någonstans men jag är inte så aktiv i den. Tittar in lite då och då... Dessa ord som du skrev fastnade hos mig: ”Min mans förtvivlan och ilska över att jag utsatt familjen för detta. Mina föräldrar som desperat försöker hitta sätt att hjälpa mig”. Det var jag för 3 år sedan. Jag var fullkomligt uppslukad av mitt beroende och min sk bästis vinet. Såg familjens och omgivningens förtvivlan med tog inte in den på riktigt. Ledsna och rädda barn som undrade vad som hänt med deras mamma. Och en fruktansvärd stress o ångest på det.
Efter en trög start mot nykterheten så trillade poletten ned. Det krävdes en rejäl djupdykning innan jag fattade att jag behövde hjälp. Det blev behandling via Nämndemansgården och nu har jag varit nykter och levt nykter sedan dess. Har det varit enkelt? Att sluta dricka var det enkla men att verkligen tillfriskna och må riktigt bra har varit tuffare. För det handlar för mig om förändring. Inte bara att ta bort alkoholen och sedan allt annat lika. För mig krävdes det att verkligen öppna upp ögonen för vem jag egentligen var. Jag har tidigare varit en högpresterande kvinna med sjuttioelva bollar i luften. Hon som sa ja till allt och alla, avancerade på jobbet, presterade i träningslokalen, klassmamman som försökte vara med överallt. Hon som värdesatte sig själv efter prestation... Förändringen har inte varit enkel men den har varit helt fantastisk. Den är fullt möjlig och det viktigaste av allt är jag idag känner en sådan enorm frihet. Så frågan är vad du vill? Många av oss lever i ett sådant sjukt tempo att vi knappt hinner stanna upp och känna efter. Så istället för att våga känna efter så tar vi till alkoholen som hjälp. Nej stopp och stanna upp. Du är mer värd en så. Mycket mer. Å ja visst har jag fått jobba mycket med skammen över att vara alkoholist. Men samtidigt är jag så innerligt tacksam över det liv jag har idag så det väger över med råge.
Så ta hand om dig i detta och ta hjälp. Det är så mycket värt.
Kram
Ellan

Mamma83

Jo det är klart att alkoholen har varit en flykt. En vän, något att ta till när man vill varva ner och glömma hur stressad jag egentligen är. Ett glas (flaska) när man viker tvätt sent på kvällen, en flaska när man kommit hem från en aktivitet med barnen som gjort att man är som en urvriden disktrasa men ändå måste ställa sig och laga mat och köra kvällsproceduren. Då har det varit såååå skönt att ta ett glas vin, hälla i sig det första i tre klunkar och sedan lite mer behärskat dricka upp resten av flaskan, och eventuellt ett eller två glas på nästa...Sedan mår man ännu sämre för att man är bakis och inte hann med det man hade tänkt. Dåligt samvete för att barnen fått ställa in sina aktiviteter på lördag eller söndag morgon för att jag inte är körbar. (inte hänt så många gånger men det har hänt...)

Hjärtat gick sönder idag när jag hämtade på fritis och det första barnet säger när jag kommer är : "Mamma har druckit vin?" och skammen dessutom när andra föräldrar hörde...försökte skoja bort det men fy vad det gjorde ont...ännu mera ont när vi sedan satt i soffan i hela familjen och läste godnattsaga och h*n säger; "Mamma jag vill inte ha det där minnet när du och pappa bråkade" Hur fan har jag kunnat skada dem så??? Jag, som lägger orimligt mycket tid på deras läxor, aktiviteter, läser varje kväll, lämnar sent och hämtar tidigt, playdates och fan och hans moster....sitter uppe halva nätterna för att få gjort klart allt jag inte hunnit när jag sprungit och åkt runt för att ta hand om alla....och så gör jag så här...

Det konstigaste är att på senaste tiden har jag ändå tyckt att det lättat lite, mitt "projekt" är i en lugnare fas och jag ser slutet på det närma sig, jobbet flyter på och jag och min man har det bättre än någonsin, både i relationen och ekonomiskt....min mamma som jag har haft en jättekonflikt med senaste året har också börjat lugna sig. Och så får jag världens snefylla och förstör relationer och barnens trygghet...

Jag vill aldrig någonsin mer se besvikelsen hos dem och jag vet inte hur jag ska reparera detta....har noll sug efter alkohol och började nästan lipa när jag hittade en tom ölflaska gömd i tvättkorgen sedan i lördags...

Mamma83

Tack Ellan...jag vet att det finns fler som jag...som jag skrev i senaste inlägget känner jag ändå att det börjar lätta lite med allt, men så kom detta... Jag skulle ringt vården idag men ironiskt nog hann jag inte. Sitter dessutom i öppet kontorslandskap och alla rum för samtal är uppbokade långt i förväg...känner mig inte helt bekväm med att ringa från jobbet men får se till att få det gjort i veckan.

Betalade du själv för Nämndemansgården? Känns som att familjen tagit tillräckligt med skada, och att lägga nästa 100 papp känns inte rimligt. Kommer aldrig få det subventionerat. Nu låter det väl som att jag förnekar problemet men så mycket, eller snarare ofta, dricker jag inte. Bara det att när jag väl gör det, för att jag tror att jag "bara" ska ta ett glas vin, så går det alltid över styr... Jag vill få hjälp med att ta Antabus. Tror det skulle hjälpa mig mycket vid "risktillfällen" typ semestrar och fredagar. Inte varje dag men på morgonen när jag vet att idag är en sån dag när skulle kunna tänkas vilja dricka, skönt det skulle vara att ta en då och är det alternativet uteslutet...

Hur har dina barn tagit det nu när du mår bättre? Känner du att det satt spår? Får jag fråga hur gamla de är, ca?

John-Erik

Hej och välkommen hit!

Läst det du skrivit.. Smart sätt att räkna på. Gillar din strategi.
Man måste nog ha struktur på avhållsamheten precis som du har.
Skriva ett inlägg per dag förpliktar liksom för dig och du får en bra spärr
av samma anledning. Med tiden bygger du upp självkänslan och återfår
förtroendet från familjen och andra för dig viktiga människor.
Tiden läker såren är en klyscha men det stämmer verkligen.
Du skriver målande och självutlämnande.
Det kommer gå bra om du fortsätter räkna ner dagarna.
Bra nick ;-)

Kämpa på, skickar energi till dig :-)

John

Jag läser mig till att du kommit till ett läge där du känner att det inte är ok att fortsätta dricka alkohol på det sätt du tidigare gjort. Du är en engagerad förälder och det sista du vill är att barnen ska påverkas. Tack och lov så är vägarna till att uppnå förändring många. Här på forumet kan man hitta inspiration av dem som går före.

Du skriver frågor om möjligheter att få komma till Nämndemansgården. Jag vet inte om någon av dessa alternativ är intressant för dig men jag vill bara lägga till vilka alternativ som finns förutom att betala behandlingen privat. Arbetsgivare har skyldighet att erbjuda hjälp när en anställd har beroendeproblem. Många företag anlitar just Nämndemansgården. Man kan även ansöka om behandling via socialtjänsten - de har oftast avtal med Nämndemansgården. Socialtjänsten brukar dock i första hand erbjuda öppenvård på hemmaorten. Det finns också annan öppenvård och behandlingshem som socialtjänsten kan erbjuda.

Som sagt, vet inte om detta är intressant för dig men ville hur som helst visa på några olika vägar.

Med hopp om att du hittar din väg som hjälper dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mamma83

Idag har jag haft en ganska bra dag, jobbet flöt på och jag har hunnit träna ordentligt. Myst med barnen vid sagostunden. Men jag har varit väldigt ledsen över vad som hänt och att barnen tagit skada....gråtit flera gånger och jag gråter typ aldrig.

Era kommentarer betyder jättemycket för mig, jag har ingen som jag kan prata med detta om. Förutom min man och han är väldigt dömande, har noll förståelse för att det är ett beroende och stressen som det bottnar i.

Tack Carina, jag vet att min arbetsgivare har sådana "program" men sekretessen kring det är det sisådär med....dessutom är de väldigt konservativa och jag skulle aldrig kunna klättra där om jag berättade om att jag dricker för mycket. (sen vet jag att de finns de som dricker betydligt mer än mig, men så länge man låtsas att allt är frid och fröjd är det ingen som bryr sig...dubbelmoral)

Jag hoppas kunna fixa det här nästan på egen hand. Med hjälp av er och Antabus. Jag har som sagt fått det utskrivet av en nätläkare och tänker testa att ta en tablett på fredag kväll för att se hur jag reagerar. Sedan om jag inte mår dåligt av dem tänker jag ha dem som "sista utväg" när jag känner att jag kan hamna i en situation där det är svårt att stå emot. Lägger några i plånboken så att jag alltid har de med mig. Får bli en regel, så fort jag ens överväger så tar jag en...får vi se hur fräck jag sedan :) Livrädd efter att ha läst vad som hänt med folk här, plus att det skulle bli uppenbart för omgivningen att jag tagit dem, det skrämmer nästan mer.

Kommer fortsätta skriva här varje dag. Kanske inte blir så långa inlägg, men se till att jag läser inlägg #1 varje dag...

Snälla fortsätt peppa mig och ni som har erfarenhet av antabus, snälla ge mig råd. (förutom att jag måste gå till läkaren ;)

Bra att du har tagit tag i ditt drickande.
Jag har tagit Antabus sedan ca 6 veckor sedan tillsammans med en tablett som heter Campral. För mig har Antabus fungerat jättebra och utan det beslutet tror jag inte att jag hade klarat av så här många vita veckor.De går ju helt enkelt inte att halka dit och i med det har suget att dricka minskat. Jag ser det som en krycka att ha under mina första 3 vita månader, sedan ska jag besluta hur jag går vidare.
Men Antabus är inte en "bara" att ta vid behov det måste du veta. Antabusen har en verkan i upp till två veckor efter intag. Under den tiden kan du inte ens ta en folköl utan att riskera mycket obehagliga biverkningar som hjärtklappning, hudrodnad, andnöd etc. Har hört att det ska vara väldigt obehagligt men övergående om man inte druckit väldigt mycket alkohol, då kan det vara allvarligt.
Jag tar Antabus två gånger i veckan varav en gång på ett besök på Beroendemottagningen. Det är helt frivilligt från min sida då det är jag som valt att kontakta dem men det känns bra att en gång i veckan prata med sjuksköterskan lite.
Dessutom kan Antabusen ha en viss leverpåverkan, dock inte i närheten av vad alkoholen har, men den ska ändå kollas upp genom blodprov. Genom Beroendecentrum går jag och tar ett litet blodprov varannan var tredje vecka för att hålla koll på det.
Läser i forumet att många är negativa till antabus men aldrig någon riktig förklaring till varför de är det. Tror att många fler skulle ha väldigt bra hjälp genom att ta det, särskilt under den första vita perioden. Campralen minskar suget efter alkohol så det är en bra kombination.

Genom Beroendemottagningen har jag också fått kontakt med en beteendevetare som jag ska gå hos under längre tid för att få hjälp att förstå varför jag blivit alkoholist från att för ett antal år sedan klarat av att hantera alkoholen någorlunda bra.

Synd att du inte känner stöd från din man. Man behöver någon att prata med och som stöttar en. Är en kontakt med Beroendemottagningen något du kan tänka dig? För mig har det fungerat väldigt bra och jag har blivit bemött med respekt och mött bra personal.

Kämpa på nu, du verkar stark så du kommer att klara det. Ha en bra nykter dag!

en annan Micke

Vill börja med att säga att du kommit en bra bit på vägen men...

Du lindar in dig i väldigt många utsvävningar och gömmer dig bakom att det skulle vara pinsamt "om folk fick reda på..."
Snälla du, ALLA runt dig vet att du har problem med alkoholen, det som de INTE vet är hur de ska hantera detta problem.

Det har gått så långt att du påverkat dina barn men du är inte ens i det läget beredd att "ge allt", nej det är för dyrt och det kan hindra din karriär och du har inte tid.

OM du fortsätter dricka, hur lång tid tar det innan du druckit upp de 100 000 som nämndemansgården kostar?
OM du fortsätter dricka, hur lång tid tar det innan din karriär på arbetet är över på grund av drickandet?
Hur lång tid tar det innan din familj vänder dig ryggen?
Hur lång tid tar det innan du inte längre orkar träna?
Hur lång tid osv osv...

Du har alltid tid för att dricka, men hur mycket tid tar ditt drickande från annat du "måste " göra?
Dagens liv är krävande inget snack om saken, men ingen har väl tvingat dig till att skaffa alla dessa måsten du målar upp.

Släpp hörnflaggan och våga vara ärlig mot dig själv. ta steget och gå på ett AA-möte.
Det tror jag kommer få dig att vilja gå på ett till och ett till...
Om det är så pinsamt att erkänna problemet för sig själv så kan du alltid åka utsocknes.
Jag var på mitt första i går, utan ångest, utan pinsamheter utan självömkan men med en bra känsla när jag åkte därifrån.
Jag längtar redan till nästa vecka för jag ska gå tillbaka.

Som jag ser det så är det först när man erkänner för sig själv att man har ett problem, det är först då man kan hantera det och vara ärlig med andra om det.
Att erkänna sina svagheter är en styrka, var stark, ta hjälp, sluta gömma dig bakom ursäkter och alkoholdis.

Du är aldrig ensam i detta, tänk på det :-)
Kram

Mamma83

Tack Luddrigt, skönt att höra att det fungerar för dig, hoppas att du kan fortsätta på samma bana! Att Antabus kan sitta i upp till 2 veckor ser jag bara som positivt! Och som du säger, alkoholen är mycket skadligare för levern, så om jag tar en var 3:e månad typ så borde det varken göra från eller till. Kanske på sommaren att det känns jobbigare och då kan jag tänka mig att jag kanske tar en varann vecka, men är långt tills dess och många vita dagar mellan då och nu.

Jag tror inte att jag kommer söka mig till en beroendemottagning. Nämdemansgården kändes väl dyrt men jag kan tänka mig att betala för en psykolog om jag känner behov av det. Men som det känns nu så kommer jag fixa detta med hjälp av antabus och forumet. Lite orolig inför att ta antabus imorgon kväll, ska köra ett konditionspass efter jobbet, undrar om det gör någon skillnad. Kan man köra dagen efter? Annars kanske det är bättre att ta den på lördag lunch, för barnen har aktiviteter lördag morgon.

@ en annan Micke.....hur vet du vad ALLA andra vet? Jag har druckit hemma, ensam, vid enstaka tillfällen...mitt problem är inte att jag dricker för ofta utan att jag dricker av utmattning och stress och då dricker på tok för mycket vid ett tillfälle...jobbgrejer dricker jag max ett glas vin, för jag är rädd att det ska gå överstyr, jag är ALDRIG på krogen, går ut och äter med min man ibland men eftersom han inte dricker blir det då också max ett glas vin till maten. De som vet om mina problem är min man, av förklarliga skäl och mina föräldrar, för att jag berättat själv hur jag känner. (Mina föräldrar dricker mer än vad jag gör, men de har inga barn att ta hänsyn till. Mamma har tex alltid en BiB hemma, det har aldrig jag...)
Vad det gäller hur många veckor det skulle ta att komma upp i samma summa som Nämndemansgården så har jag räknat på det istället för att killgissa....eftersom jag i snitt dricker en gång per månad, ibland oftare men har också månadslånga uppehåll, senaste var okt-april, men säg 1/månad och jag köper då två flaskor vin, så 200 kr. Då skulle det ta 500 månader eller 41,5 år att komma upp i den summan...

Jag är glad för din skull att AA-funkar för dig. Men vi är alla olika. Kanske får jag äta upp detta senare, men jag tror faktiskt att jag kommer fixa detta. Jag känner hopp...det som gör mig så otroligt ledsen är att barnen fick se mig så elak och ful mot deras pappa. (som inte heller uppförde sig speciellt trevligt...men han var sjukt besviken på mig, med all rätt) Mitt mål är att aldrig mer dricka alkohol, för vad är meningen med det egentligen? Det är någon slags falsk bild som målas upp av media och sociala medier att det är roligt och trevligt, men den bilden är inte sann....så när min känsla av att jag kan "unna mig" lite avkoppling, lite "sällskap" smyger på, då kommer jag smyga i mig en antabus och logga in här.

Mysig kväll hemma idag. Läst och umgåtts med barnen. Vi har bestämt att vi ska ta det lugnt och inte träffa någon i helgen och bara vara med varandra, känns bra.

en annan Micke

Det handlar inte om ”att få äta upp” något.
Det handlar om att våga vara ärlig, främst inför sig själv.

Bara det att du räknat på hur länge du kan dricka för samma pris som en behandling säger väl en del.
Men om du nu bara dricker en gång i månaden, varför ser du det som ett problem?
Varför är du här?
Jo för att du börjar att bli ärlig mot dig själv, skulle jag säga, det är bra.
Hade du inte velat fundera på det så hade du väl lika gärna kunnat skicka iväg familj eller dra i väg själv en gång i månaden för att supa bort stressen.

Jag menar inte att vara anklagande mot dig, tvärtom.
Men att tro att du ska klara detta själv, det har du väl ändå redan gett upp, eftersom du skriver här.
Varför ska du klara dig själv? Du verkar ha massor i livet som du måste klara själv ändå.
Detta kan du väl ändå ta hjälp med, läser du runt här så tror jag inte du hittar någon som säger ensam är stark.
Tycker ändå du ska ge AA en chans, du kan gå på ett möte och säga att du är anhörig och bara vill sondera för någon du bryr dig om. Är det inget för dig så är det bara gå därifrån.

Du är inte ensam, många har gått igenom det du gör.
Önskar dig en fantastisk helg, full av kärlek och värme, utan stress, ångest och alkohol :-)

... jag gillar starkt din strategi att vara här inne varje dag och skriva. Din nedräkning dessutom - superfyndig! Alkohol skapar så mycket tråkigheter som man till slut får packa ihop i en kartong och låta den stå tills man glömt vad som är i den. Jag ser verkligen framemot att följa dig och din nedräkning, det kommer att ge mig energi det vet jag. Jag brukar alltid falla efter någon vecka eller 10 dagar. Man måste helt enkelt bestämma sig, vara stark att så emot. Ha en underbart fin helg med maken och barnen Vi kämpar alla vidare! Kraaam