av Lia.mi

Som titeln säger. Det är få veckodagar jag inte dricker.
Terapitimmarna har blivit till år och nuförtiden är jag arbetslös med diverse avslutade utbildningar och arbetsplatser bakom mig.

Efter krascher och sjukhusinläggningar så är det sociala livet närmare noll.

Det känns tungt och alkoholen gör det absolut inte bättre.

Vill få rätsida på livet igen men det känns som en väldigt lång väg till jobb, bostad och ett socialt liv.

Vad innebär "stöd på nätet" ? och hur är det att gå på ett AA möte själv för första gången?

IronWill
fre, 2018-11-23 - 10:21

Vet inte om du tänkte stöd som det här forumet, men i så fall kan du läsa runt lite bland trådarna och se hur det funkar. Men man peppar varann och bidrar med egna erfarenheter etc. I bland känner man sig ensam om att ha alkoholproblem. Då kan det vara skönt att läsa eller skriva här för att känna att vi är flera med samma känslor. Och ibland hjälper det att dela med sig och hjälpa andra.
Det var lite nervöst att gå första gången själv på AA möte men de välkomnade en väldigt bra. Många tyckte det var ”kul” med nya ansikten. Jag valde efter ett tag att klara mig själv och ha detta forum i stället. Men det är säkerligen en bra väg för andra.
När det gäller att få rätsida på livet låter det som du är på rätt spår. Att sluta dricka är antagligen ett riktigt bra första steg.Vissa mår bra av att jobba på andra lösningar samtidigt för att inte fokusera på alkoholen, medan andra föredrar att jobba enbart med att bli av med alkoholen.
För den sociala biten, kanske testa något nytt som du aldrig gör för att komma i kontakt med nya människor? Det kan ju även hjälpa dig med att fokusera på annat än alkoholen. Jag märkte att vissa var kontaktsökande på AA och det kanske kan vara en väg om man vill, kan kanske bli lite väl fokus på nykterheten i de relationerna, men möjligen.
Även om det satt långt inne för mig så är jag helt beredd att hålla med dig, alkoholen gör ingenting bättre.
Lycka till!

Lia.mi
lör, 2018-11-24 - 10:13

Tack för svaret!
Jag har funderat på ett AA möte bara för att se vad det innebär men känner mig inte riktigt mogen att gå än.

När det gällde stöd på nätet såg jag det här på "första.sidan". Märkligt hur man svänger från dag till dag.

Är inte så van att skriva på forum så det blev kanske inget vidare långt svar.
Vh / Lia.mi

en annan Micke
lör, 2018-11-24 - 13:09

Sluta fundera, GÅ!! :-D

Jag menar hur mycket funderar du innan du häller upp ett nytt glas, inte så värst va?
Näää funderingarna kommer efter sömn och när ångesten kryper på.

Vad har du att förlora? Vad är det värsta som kan hända?
Du har absolut INGET att förlora, du blir väl mött av människor som förstår DIG, hur många i din omgivning gör det?
Jag var själv på mitt första i den gångna veckan, jag längtar till nästa.

Jag presenterade mig som "Hej jag heter Micke och jag är inte alkoholist", gissa om det smålogs runt bordet.

Jag trodde verkligen inte att jag var det men jag var medveten om att jag tidvis druckit för mycket, eller snarare för ofta.
Som du verkar ha gjort så dövade jag mig var och varannan dag med "en" tröstöl efter jobbet, tröstölen blev ibland många, ibland blev det en flaska rött och någon stänkare whisky, ibland lite av var. Detta har från gång till annan fått mig att tänka till och jag hade tre vita månader efter årsskiftet, inga problem.
Gled sakta tillbaka till det där med att dricka mer eller mindre var dag och bestämde mig igen för att det var dags att var vit, det har jag varit sedan första helgen i september. Varför i hela fridens namn går jag då till AA nu, tänker du säkert.

Jooo, för att dels vet jag att jag ligger i farozonen, Pappa och Farfar dog av till stor del alkoholrelaterade orsaker.
Dels så har jag tänkt i princip varje dag på att åka hem sjunka ner i soffan och slappna av med något (alkoholhaltigt) att dricka, det skrämmer mig.
Jag vet med mig att jag gillar smaken av alkohol, jag gillar att bli lite berusad men bara lite lagom och som tidigare sagts mina gener.

Jag har efter ett enda möte med AA insett att jag är sjuk i den sjukdom som kallas alkoholism, även om jag inte (just för stunden) missbrukar alkohol.
Polletten ramlade ner för mig när jag såg det som en sjukdom, jag är smittad men sjukdomen har inte brutit ut fullt, ännu.
Jag har under veckan insett att jag i vissa lägen gjort ett aktivt val att ta några öl i stället för att träffa mitt barn, som jag har på annan ort, skrämmande.
Jag har också insett som det ofta pratas om att jag har en beroendepersonlighet, när jag fastnar för något går jag ALL-IN till jag ledsnar och söker en kick på annat håll. Oftast är det dock INTE att vara ute och motionera, fast det har hänt. :-D

Nu blev ju detta ett väldigt långt svar så jag håller här...
Men du, ge AA en chans, du kommer att gilla det, jag lovar.
Du är inte ensam. :-)

DetGårBättre
sön, 2018-11-25 - 00:38

Personlig utveckling får vi när vi kastar oss in i något nytt utan att vara mogen. Då är vi också mer mottagliga än om vi verkligen förberett oss. Det är ingen fotbollsmatch du ska spela. Att göra det som känns jobbigt är ofta en utvecklande sak. Vi är nästan aldrig redo för något nytt. Vi testar nytt!