av Anhörig2

Anhörig2
mån, 2018-11-26 - 21:55

Våren var skit. Där vi är på vårens helger var det två som var nyktra. Ingen annan var full en enda helg. Det tappas helt ansvar för ALLT annat än sitt eget ego och det är jobbigt för både mig och barnen. I nyktert tillstånd tog vi ett snack (som så många gånger förr) och i slutet av ett bra samtal frågade jag om jag kunde påminna om detta löftet och fina samtalet. Trodde kanske att poletten skulle trilla ner nästa gång vid en påminnelse. När nästa gång kom, påminde jag om vårt samtal och han säger att han bara ljög. Jag blev så sårad, även om det hänt tusen gånger förr. Han är aldrig våldsam på något sätt men tykig och otrevlig eftersom han tycker jag är tråkig och bitter när han är i det tillståndet. Sommaren fortsatte med samma sak och samma löften och samma sms om hur ledsen jag är och han förstår och lovar att sluta. Sen är det bortglömt och han bryr sig inget om att ljuga mig rakt upp i ansiktet, det bekommer honom inte. På vår dotters kalas drack han öl när han lagade mat. Jag påpekade att det var väldigt olämpligt men han slukade hela och ifrågasatte vad det spelade för roll. Det har fortsatt hela hösten med löften och svek. Jag har också uppmuntrat till skyarna när en helg gått bra. Men ingenting biter. Och hjälp har han fått för några år sedan. Det gick bra men helt plötsligt slutar han med antabus och öppnar en öl. Han hade ”kontroll” nu men det gick ju sådär. Hans dotter vägrar komma till oss om jag inte är hemma pga alkoholen. Inte för att han gjort nåt utan för att han blir så annorlunda. Men inte ens det biter på honom. Jag är körd i botten och känner att jag vänt ut och in på mig själv för att få honom att förstå men det bara rinner av.
Vi har bra jobb och inga i vår närhet har liknande problem. Jag skäms och klarar inte prata om detta, ens med min bästa vän. Skönt att kunna skriva anonymt här, det lättade mitt hjärta.

Nordäng67
mån, 2018-11-26 - 22:28

Ja det är skönt att kunna skriva av sig direkt ur hjärtat! Ville bara säga att du inte är ensam som du säkert förstår när du läser här på Forumet! Känner igen mig i mycket av det du skriver. Fina och bra samtal som får en att hoppas men som inte leder någonstans! Vänd fokus till dig själv och försök hitta saker du kan göra för att du ska få det bättre utan inblandning av din man. Kram