av Sambo och småb…

Sambo och småb…
mån, 2018-11-26 - 10:34

Som titeln säger så behöver jag hjälp av andra som kanske befunnit eller befinner sig i samma situation.
Jag är en man på 37 år, har sambo, en bonusdotter och med min sambo en egen dotter som är fyra månader. Min familj betyder precis allt för mig
Har alltid druckit mycket när jag väl druckit, under de tillfällen som det är "fest".. Det är som att det finns en gräns för antal öl och går jag över den så tappar jag kontrollen helt, allt jag kan tänka på är att få mer öl eller alkohol i mig.. ALLTING annat blir oviktigt. Jag blir en helt annan person, beter mig fruktansvärt illa och sårar människor runt mig, flera gånger har jag sagt m elaka saker till min sambo och betett mig riktigt illa..mitt beteende tar död på mig och mitt förhållande och min familj är de som får lida.
För ungefär 3 månader sedan var vi på en födelsedagsfest där vi hade barnen med oss (gångavstånd). Till en början gick allt bra, men jag fortsatte dricka mer och mer och sedan tappade jag kontrollen över det.. Det slutade med att min sambo gick hem med barnen sent på kvällen och jag betedde mig illa och tjafsade i samband med det, då var min dotter 1 månad gammal. Efteråt hade jag fruktansvärd ångest och mådde så dåligt. Jag lovade min sambo att aldrig dricka mer, jag hatar personen jag blir när jag druckit för mycket. Sagt och gjort så slutade jag helt, köpte nån alkoholfri öl då och då, efter nån månad tänkte jag att en öl kan man ju ta iaf, det kan jag hantera. Sedan blev en öl två öl, och successivt ökade detta igen. I helgen hade vi fest hemma där min sambo bjudit in många nära vänner. Jag blev sittande med ett par andra killar och vi drack konstant..jag misslyckas helt med att ha kontroll på mitt drickande och det slutar med att jag säger fruktansvärt elaka saker till min sambo på natten.
Jag mår idag fruktansvärt, min sambo säger att hon gav mig en sista chans och att jag inte höll vad jag lovade. Alkoholen och det problem den utgör för mig är på väg att förstöra allt för mig, det kan vara för sent redan pga det jag redan orsakat.

Finns det någon som känner igen sig och kan hjälpa mig framåt. Har beslutat att helt sluta dricka, klarar uppenbarligen inte av att ta en öl då och då för då eskalerar det till slut..

Luddrigt
mån, 2018-11-26 - 11:04

Jag känner igen mig. Jag har alltid haft svårt att sluta dricka när jag väl har börjat. Alkohol in vettet ut är det som gällt. Detta blev mer tydligt under hösten och en dag för sju veckor sedan kände jag att det inte gick att lura sig själv längre. Tog hjälp av min fru och Beroendecentrum. Äter sedan dess antabus och har inte druckit en droppe. Känns jäkligt bra idag. Vi är alla olika, för mig hjälpte det att söka hjälp och erkänna min alkoholism. Bra att du har tittat in här på forumet. Finns många kloka ord och erfarenheter här.

Mrx
mån, 2018-11-26 - 12:18

Här har du en krake som inte kan sluta dricka. Har sagt många dumma saker och sårat människor på fyllan. Ångesten kommer alltid som ett brev på posten. Alkoholen gör mig bara dum och dryg. Har aktivt sedan den första september försökt att ändra på mitt dryckesmönster. Det går lite Si så där men jag stolt över mina framsteg. Kämpa på tillsammans räknar vi vita dagar. :-)

Nurture
mån, 2018-11-26 - 12:25

Hakar upp mej på det där. Det var alltså viktigare att vara den store vite mannen och stanna med grabbarna ?

IronWill
mån, 2018-11-26 - 19:34

Nu var du hård Nurture. :) även om du säkert har delvis rätt.
Jag känner väl igen det där. Hade i mitt fall inget att göra med något annat än kärleken till fyllan. Männen söp ofta hårdare och längre och där passade jag bättre. Ibland kunde det hända att jag stannade kvar. Inte för sällskapet dock. Eller jo för att ha nått över huvud taget, vem det var var mindre viktigt efter 6-7 bärs. Bara jag slapp sluta kröka.

Men du (TS) skriver att din familj betyder ”precis allt för dig”. Då måste du jobba på att visa det. Annars är risken att det är alkoholen som betyder precis allt för dig. Du har ju hittat rätt som skriver här. Och det är ett bra steg på vägen. Iaf var det det för mig. Och det är lite av en klassiker som du beskriver ovan. Man lovar och håller sen upp ett tag (tills ångesten släppt) och börjar sen smått förtränga hur man betedde sig och vad som hände. Lite tvivel på om man faktiskt har problem. ”Lite snefyllor händer väl alla”. Sen ”lite öl ska man väl klara av?”. Och vips så kör man på känn igen. Observera att det är samma ”känn” som funkade så bra förra gången. Ditt ”känn” skulle aldrig få körkort.
Ska du skära ner så funkar det med stor sannolikhet inte på mycket länge att gå på känn. Jag har iofs aldrig lyckats men rent erfarehetsmässigt så är det när jag släppt på reglerna som det fallerar. Eller om jag testat en regel som ligger över gränsen där man skiter i regler.
Jag valde att sluta helt för 6 månader sedan. Känns jobbigt men fan så mycket bättre än det du beskriver ovan. Du hittar liknande historier i varenda tråd här. Tar du tag i det nu är du 3,5 år före mig! Min fru är nu betydligt mer övertygad om att jag menar allvar och jag kan verkligen (börja) säga att familjen betyder allt för mig och mena det. Innan var det dagsvis om det var ölen eller familjen som dominerade min värld.

Sambo och småb…
mån, 2018-11-26 - 22:34

Största delen av de som var där var min sambos vänner, de jag satt med en stor del av kvällen var deras respektive, föll sig naturligt att vi pratade medan de andra hade sitt..ursäkta ordvalet men menade inget med det.

Sambo och småb…
mån, 2018-11-26 - 22:49

Tack så mycket för kommentarerna och svaren. Ringde idag också alkohollinjen för att prata av mig och be om stöd utifrån, ettsamtal som jag verkligen behövde där jag fick ännu mer bekräftat att det är alkoholen som styr mig när jag gått över den där gränsen, den har kontrollen. Är fast besluten på att få kontroll över det som alkoholen gör med mig när det blir för mycket, och den enda vägen jag ser kvar är att helt sluta och påminna mig om vad som hänt tidigare när det börjar kännas som att jag ändå ju faktiskt skulle kunna klara av det den här gången.
Har läst många trådar och inlägg härinne idag och på något sätt känns det stöttande att läsa att de tankar jag själv haft faktiskt finns hos många andra också. Just den biten med när tiden gått efter senaste misslyckandet och man börjar tänka att "det var ju faktiskt inte så farligt" och att "nu har jag bättre koll och kommer kunna sluta när det är tillräckligt"
Det värsta just nu är att jag kanske inte får en chans att visa hur mycket jag menar det den här gången, då min sambo helt tappat tilliten till mig och vill i princip att vi går isär...jag kan inte klandra henne då jag lovat henne förut utan att lyckas. Känner en enorm tomhet och ledsamhet över vad jag har orsakat. Även om fallet skulle bli så, så har jag min övertygelse att ändå ge upp A, det räcker att jag ser på min dotter för att skammen över vad jag tillåter hända när jag dricker slår till som en slägga.

Nu känns det som jag bara skriver allt från mina tankar och jag ber om ursäkt om det blir långdraget och rörigt. Tack för svaren återigen, snart en ny dag igen.

Mrx
tis, 2018-11-27 - 07:18

Har läst ditt sista inlägg med stor behållning. Du har liksom jag insett fakta att vi blir sämre människor när vi druckit alkohol. Vi har inga bromsar när vi börjar dricka. Mönstret med att gubbarna sitter för sig och surrar under fester känner jag igen. Jag tror det kanske har med var i livet du befinner dig rent geografiskt. När våra kids var små bodde vi på landet i Norrland. Där kunde vi gubbar sitta och prata bil/snöskoter och dricka bärs i ett rum utan kvinnor. Våra käraste satt samtidigt i ett annat rum och pratade om sitt och drack vin. Hur som helst gillar jag att läsa dina tankar. Kämpa på och räkna vita dagar. Vi fixar det här tillsammans genom att stötta varandra.?

Vinäger
tis, 2018-11-27 - 10:54

Först av allt, välkommen hit! Du har tagit ett stort steg och är på helt rätt ställe.

Om du har en bra kommunikation med din fru angående alkoholen och verkligen vill övertyga henne om att du menar allvar nu, visa henne det du har skrivit ovan. På det sättet du så desperat och fint beskriver din situation borde få henne att förstå att det är annorlunda nu.

Kanske vill du ha tråden för dig själv, helt förståeligt, skriv då ett brev till henne där du beskriver samma känslor.

En sak till som du måste ta ställning till är om du är beredd att söka hjälp för att få behålla din familj. Det är ändå det optimala "beviset" på att man verkligen vill göra allt. Att ringa Alkohollinjen är bra, men det kan komma att kräva mycket mera.

En sista reflektion: Du slutar främst för att din fru kräver det just nu och för att ångesten efter en nyligen hemsk händelse är stark, men det kommer aldrig att funka i längden om du inte själv vill det innerst inne. I förlängningen, nästa gång en öl med grabbarna erbjuds, efter kanske tre-fyra vita veckor, hur gör du då?

Önskar dig ett stort Lycka till!

IronWill
tis, 2018-11-27 - 23:52

Hon behöver nog tid. Ge henne det och fokusera på nykterheten. Lägg dina känslor du har just nu på minnet. Kanske en dagbok så att du kan minnas den här tiden senare. Skriv ner vad som hände på fyllan, konsekvenserna och känslorna. Använd det som motivation när minnet börjar svika eller förtränga. Jag återvänder till min ganska ofta eftersom jag får återkommande tankar på att jag är ”botad” nu.

Tura
ons, 2018-11-28 - 20:39

Hej alla!
Helt ny här.
Verkar vara ett bra ställe för mig att hänga på ett tag framöver :)
Detta kan bli ett “för att göra en kort historia lång-inlägg”! Hoppas ni har överseende!
Har alltid gillat känslan av vad ett par glas gör med mig.
Blir alltid glad, uppåt.. Aldrig jobbig, arg eller dum.
Separerade för 4 år sedan efter 20 år i en jättefin relation.
Alkoholen var inget problem i vår relation.
Vi har 3 UNDERBARA BARN. Nu 13, 10 & 7 år.
Bor i Barcelona, i en liten fin by vid havet. Har delad vårdnad och vi bor bara ett par 100m ifrån varandra.
Det har varit en ”lyckad” separation.. till nu..
Första året helt OK. Nytt att vara själv med alla bestyr, men gick bra.
Andra året. Fick plötsligt lust att gå ut och fedta, prova på att träffa andra män. Något jag inte fjort på 21 år!
Var mycket ute i svängen med bl a en väninna som också just separerat.
Kul kul! MEN.. skapade (o)vanor...
AW:s med vin flera dagar i veckan.. etc etc
Sen eskalerade det med någon öl INNAN jobbet... bara för att få den där ”känslan”..
Några ggr har jag gått till baren på torget utanför mitt hus.. Trots att jag haft barnen sovandes hemma! Tyckt mig ha rätt till ett glas i goda vänners lag efter en häktisk fredag eler lördag..
Det är en ganska liten by.. och folk pratar..
Mitt ex. Nämnde väl någon gång att jag inte kan gå ut och deicka när jag har barnen..
3 December för 2 år sedan träffade jag en UNDERBAR man i byn. Bor också väldigt nära.
TOTAL passion! Trodde aldrig jag skulle känna så igen! (Var 48 då, men känner mig som 28 :D)
Ett år av TOTAL lycka! Med honom, mina 3, hans 2 äldre, 20 & 24.
När vi inte haft barn, har vi njutit av allt möjligt.
Även middagar med vineller öl. Trevliga teäffar med vänner.. och några glas.. jag fler än honom.
Vid några tillfällen drack jag lite för mycket i hans smak och då han vet att jag har en morbror som dog av alkoholmism vid 50, blrjade han oroa sig.
Han har t om pratat med mitt ex. någon gång om detta.
Nyligen när jag hade barnen, satt jag åter på torget med vänner och tog ett par glas. Mitt ex. nya tjej såg mig...
Nu är det plötsligt KAOS i mitt liv!
Mitt ex föreslår att han tar vårdnaden tills jag inte dricker en droppe!
För att avrunda.. (Förlåt om det blev väääligt långrandigt!) så träffar jag min ”nya” man dagligen, men vi är inte ett par.. då han tvivlar på mig och mina dåliga vanor..
Min hyra dubblades i Juli.. och ekonomin är väl därefter..
Inser ju själv att sluta att dricka både skullehjälpa ekonomi och relationer, men intalar mig hela tiden att det inte är ett så stort problem. Har fast, bra jobb sedan 18 år, underbara barn, en jättefin ”halv-relation”, men känner att jag eskalerar i mitt drickande..
En öl FÖRE jobbet? Kan det vara möjligt?
VAD gör jag?? Hur bryter jag dessa ovanor??
Kram till alla och tack för er tid❤️