Träffade en kille förra året hos vänner och föll hårt för honom. Tyckte att vi hade så mycket gemensamt och roligt ihop vi skrattade hela tiden.
Men varje gång vi träffades var det alkohol.
Vi satt uppe till sent på nätterna pratade om allt och drack vin och han öl mycket mer än mig fanns ingen botten i honom. Efter en månad fick jag nog då han ringt mig en kväll sa kom hit och när jag kom dit en timme senare var han inte hemma utan hos en granne och var full!
Jag ville göra saker tex bio restaurang utflykter motionera men han ville inget bara träffas hemma hos honom och dricka.
Jag skrev till honom vad jag tyckte att jag accepterar inte att du sätter spriten före mig.
Då blev han sur o ville inte dejta mer men vi fortsatte sedan träffas ändå.
Vi har väl träffats några gånger i månaden och visst har vi haft kul men det går utför.
Han har börjat snacka om snygga sexiga brudar när vi träffas och han visar mig ingen respekt längre. Varje gång vi ses tar han fram vinflaska öl whiskey.
Han började fila på en hembränningsapparat men fick inte ihop den.
I somras var vi på besök hos en vän till honom och han drack en halv flaska whiskey en kväll och när vi cyklade hem cyklade han vält 3 gånger i diket och när vi kom hem hällde han upp mer sprit och till slut redlös. Har aldrig sett honom redlös tidigare.
Ibland får jag sova över ibland inte jag vet aldrig var jag har honom. Ibland får jag kram ibland inte. Ibland ligger vi i sängen och kramas ibland får jag inte röra honom. Ibland har han tvingat mig köra hem efter några glas vin onykter känns inte bra alls.
Jag har försökt att bryta kontakten flera gånger men så svårt. Finns nog känslor för vi hittar alltid tillbaka till varandra igen.
Jag har nästan aldrig träffat honom utan alkohol. Han ska alltid dricka när vi ses.
Droppen var nu i helgen han fyllde år jag bjöd in honom på hotell en natt.
När han kom dit på kvällen slängde sig på sängen och tog fram en flaska sprit och började dricka jag hade bokat bord i restaurangen men han skulle dricka. När vi kom till restaurangen en timme senare var han högljudd jag fick skämmas han talade nedvärderande kommentarer mot mig typ du är ju bara inhyrd där jag bor ungefär som att jag är ingenting värd och visade ingen respekt då han snackade om andra sexiga brudar. På rummet vägrade han stänga av tvn när jag skulle sova så jag fick ingen sömn.
Jag bestämde att bryta kontakten helt med honom. Jag ville prata med honom men han sa bara jag orkar inte prata...
Har skrivit många mail till honom under året där jag förklarat att jag kräver respekt och jag accepterar inte snack om andra brudar när han är med mig och att jag vill göra saker tillsammans med honom men vad hjälper det.
Jag har liksom blivit beroende av honom under detta året då han blivit min bästa vän i livet likaväl som han är beroende av alkohol.
När jag bröt kontakten i somras mådde jag så dåligt och fick ångest deprimerad så efter några veckor föll jag tillbaka till honom.
Vad ger han mig? Sällskap, resor vi har gjort några weekend resor, hjälp ibland med saker.
Han säger nu att han fått B vitamin brist i kroppen och blödning från ändtarmen sedan några månader.
Han jobbar 2 veckor i taget utomlands och är hemma 4 veckor då dricks det hej vilt skulle tro.
Vad ska jag göra?
Hur kan jag hjälpa honom och hur kan jag hjälpa mig själv?

DetGårBättre

Som du gör är det inte konstigt att han inte respekterar dig. Du säger en sak men du håller inte det. Sen att han inte bryr sig om dig mer än till sitt eget behov är tragiskt. Hur vill du leva? Sen går du det hållet. Och tro inte du kan ändra på andra.

Tess73

Men han vill verkligen inte förlora mig. Även om jag sagt till honom flera gånger att nu bryter vi kontakten så efter en två veckor har han ringt låtsats som ingenting aldrig sagt ett ord om det jag skrivit utan pratat som vanligt och frågat ska vi ses då?...ska du följa med då?... och så har jag gjort det för jag blev glad då.
Men det klart att betyder jag ingenting mer än att snacka skit till så vill jag inte mer. Det är så oerhört svårt att bryta och gå vidare bara. Ett stort tomrum jag inte kunnat hantera.

Anm

Hej Tess73...
Jag har mina egna bekymmer med alkoholen. Det är bara jag själv som kan bestämma mig för hur jag vill ha mitt liv, ingen annan kan bestämma det. Så det måste komma innifrån personen själv i fråga, din pojkvän i detta fall. Om han inte har den självinsikten och förstår att han har problem kan du inte rädda honom hur mycket du än vill det. Så om du stannar hos honom är det tyvärr det du får, en kamp mellan honom och alkoholen. Känslor och kärlek ställer till det, det är lika underbart som svårt! Att vara tillsammans med en alkoholberoende person gör dig bara olycklig i nutid och på sikt. Så även om det är jobbigt med uppbrott, så är det tyvärr nog det du behöver ta dig igenom för att komma vidare!

Önskar dig allt gott och mycket kärlek!
Anette

Anthraxia

Enkelt uttryckt; du kan inte hjälpa honom (Om han inte ber om det, och kanske inte ens då)

Det du ger dig in på nu rekommenderar jag STARKT emot. För jag har gjort det själv...

Förvisso med just den skillnaden; i mitt fall SA han att han ville kunna dricka "normalt" och inte vara alkoholist. Det tog mig drygt ett halvår att övertala honom att prova en medicin.

Resultatet då?

Jo, han har i princip slutat dricka - men jag litar inte på honom, vi har ALDRIG sex, det är mycket obalans i förhållandet, där han är bitter över att ha förlorat sina vänner (De bara super) och sitt "liv" - kemisk obalans i hjärnan efter att han supit sönder signalsystemen, vilket leder till depression och kort stubin, och allt är ganska jobbigt.

En vacker dag kanske vi blir lyckliga och "normala" men det känns jävligt tveksamt. Mer troligt känns det som att han tillslut kommer "byta ut mig" mot någon som INTE sett honom under hela den här processen.

Kommer det att ha varit värt det, för mig?
Helt ärligt; om han fortsätter med sin medicinering och lever ett bra liv, så är svaret ja.

Men MITT liv, mina år, de kommer inte tillbaka.

Liksom, jag älskar honom. Jag har gjort det jag gjort helt frivilligt. Men med facit i hand borde jag ha undvikit det här. Men det är svårt att säga så också, för just nu går det så bra - utan mig kanske han inte skulle fått just den hjälp just han behövde. Det är omöjligt att veta...

Jag tycker inte att du borde ge dig in på det här. Men det är upp till dig, såklart.

Serena

Vad ska du med honom till?
Han respekterar dig inte, kränker dig genom att prata om andra tjejer och dessutom är han en alkis.
Vad 17 ska du med honom?
Det är som att köra bilen rakt in i en bergvägg, du blir garanterat skadad.
Nej, bort med honom och hitta en annan kille.

Serena

Jag känner ju inte dig men jag misstänker att du får någon bekräftelse av den här killen och att du kanske på något vis har ett hål i hjärtat, alltså det är något som gör dig osäker och kanske mår du dåligt när du är ensam?
Jag tycker att du ska kontakta en kbt terapeut eller kurator och prata lite för att se om du kan bli starkare i dig själv.
Nu vet jag ju inte om det stämmer alls men när du skriver att han inte vill förlora dig ringer varningsklockorna hos mig.
Han vill inte förlora dig... men du mår nog bara bra om du ”förlorar” honom.

Tess73

Nu är det inte så lätt att hitta en ny kille det är väldigt lätt att säga men i verkligheten är det inte lätt.
Jag träffar aldrig killar i mitt liv.
Jag har försökt men kan inte få känslor för någon då jag fortfarande har känslor för honom.
För några år sedan förlorade jag min sambo och mamma på samma gång.
Så ja det är ett stort hålrum i livet och hjärtat och livet blir aldrig roligt igen, kanske om jag får en ny sambo. Det kommer nog inte hända.
Jag tar absolut inte första bästa men man kan inte hjälpa vem man blir kär i.
Nu sitter jag ensam på hotellrum på resa. Kroppen skriker efter killen men jag ska inte höra av mig mer även om det är jätte svårt...
Jag kämpar iallafall. Jag tror att han ringer mig i helgen och då kommer jag givetvis bli jätte glad.

Anthraxia

Nä, det är inte lätt att träffa killar - särskilt inte om man dessutom fortfarande är fixerad vid någon annan.

Men då ser du ju själv då; är du VERKLIGEN kär i honom, eller är han bara "Bättre än inget"?

Jag vet att det är lätt att intala sig själv att man VERKLIGEN ÄLSKAR någon - men ditt undermedvetna talar emot det, just genom att ditt hela argument består av "Det är svårt att träffa killar" - inte "Jag kommer aldrig träffa någon som honom" - utan just "det är svårt att träffa NÅGON"

Han är alltså inte så speciell - du vill bara ha någon, även om denne någon behandlar dig som en oälskad hund.

Det går att lämna fast man är besatt. Men du måste vara konsekvent och beredd på att det tar ett tag innan du kommit över honom.

Och så en dag vaknar du upp och är så lycklig för att du är fri från det lidande och smärta han åsamkade dej.

Verkligen... män och spårvagnar... det kommer alltid en till.

Styrkekramar ?

Tess73

Jag har bestämt mig för att bryta kontakten helt. Jag vill aldrig uppleva ett sånt här år igen. Jag skrev ett mail till honom om all smärta han gett mig under året, han svarade du är så negativ så illa var det väl inte...
Jo så mycket ångest krossat hjärta brustna förhoppningar sömnproblem. Jag vill aldrig ha ett sånt här år igen.
Träffas vi sitter vi bara och dricker o han snackar ner mig "kan du det? Klarar du det?" Jag vill göra saker nyktra men han kan inte ens gå på restaurang nykter..
Jag har bara träffat honom nykter en gång andra gången vi träffades.
Det måste finnas nån bättre kille för mig.
Jag känner mig helt deprimerad apatisk allt är tråkigt nu.
Jag måste bryta kontakten helt. Ingen mer kontakt då kommer jag aldrig över honom.
Jag träffade hans föräldrar en gång efter jag skällt ut honom ang spriten förra julen.
Han sa kom hit 2 dagar innan julafton och när jag kom dit var han inte hemma utan hos en kompis full.
När jag träffade hans föräldrar på julafton hälsade de inte ens på mig.
Vill inte ha såna svärföräldrar heller.
Till våren kanske jag kommit över honom...

Tess73

Jag hade bestämt mig för att bryta kontakten helt. Nu har han ringt 3 kvällar i rad. Jag vet inte varför. Jag har slutat svara då känner jag mig elak. Men jag mår dåligt av att prata med honom för jag vet att när som helst kommer det ut vad som helst ur hans mun ord som sårar. Jag orkar inte det mer.

Tess73

Inte lätt att bryta kontakten när han vägrar. Ikväll kom han bara hem till mig med några öl som han drack upp. Helt hopplöst. Nykter var han inte. Jag är så trött på honom han är så omogen och barnslig snackade om tjejer.
Han borde fattat att jag inte uppskattade hans sällskap.
Jag vill ha vett och sans i mitt liv jag vill ha familj barn en trygg tillvaro motionera resa.
Inte med nån som bara sitter och dricker öl o snackar skit inte mitt liv.
Det är passé för mig.
Du är passé för mig.
Jag sa till honom att det jag önskar mest av allt är att bli av med dig för gott.
Han tog det som ett skämt. Trodde jag skämtade.
Bara skrattade åt det.

en annan Micke

...att du kommit en bra bit på väg, på rätt väg.
Men, som vid alla andra resor mot främmande mål så stannar man ibland upp, tveksam om man verkligen är på rätt väg.
Där känns det som att jag hittar dig i just detta nu, du har påbörjat din resa och du har bestämt att genomföra den, men...

Att ta något steg tillbaka och "titta på kartan" (släppa in honom med sina öl) är i detta läge inget riktigt bra alternativ.
Det finns garanterat INGEN som är så bra på att ljuga som den som hela tiden ljuger för sig själv, en missbrukare ljuger alltid och mest för sig själv.
Att låtsas som inget har hänt bara för det gått några dagar eller vecka, är dels en manlig specialitet men en som missbrukaren har förfinat intill perfektion.

Att en missbrukare säger: "låt oss inte prata om det där, det var ju då, nu är nu och framtiden är ljus" är inte konstigt.
Missbrukare lever i konstant förnekelse ända tills den dagen då de inser att de är en missbrukare, först då går det att hjälpa och stötta, innan är man bara medberoende och ljuger i princip lika mycket som den som missbrukar.

Du vill ha ett ordnat liv, du vill må bra, ha trygghet och resa, varför förnekar du dig detta?
Varför tar du en del av skulden i någon annans missbruk? Varför är du en människa som måste tänka mer på andra än dig själv? Varför varför varför?
Förneka dig inte längre, räcker det inte med att han förnekar dig, att han väljer sina öl framför dig, att han kommer klagande och som jag tolkar det, till viss del överlägset och talar om för dig att du inte menar allvar med att ta dig loss. Han nedvärderar dig så till den milda grad att det är skamligt.
HAN älskar inte dig, han älskar sin alkohol, han tycker bara det är bekvämt att luta sig mot dig när han känner att HAN behöver det.

Att våga är att vinna, att vinna är en förutsättning för att kunna gå genom livet stolt och stark.
Det är din tur att vara stolt och stark nu, ta nästa steg på din resa, du kommer att finna ljus, tillit och allt vad du säker, det är bara runt hörnet där framme, bara runt hörnet.

Stay Strong
Kram

Regn

..ditt beslut. Hur vill du att ditt liv ser ut om 2 år? Om 5 år. Du nämnde barn, kanske kan tanken på dina framtida barn ge dig styrka att stå fast vid ditt beslut? Du är värd att leva ditt liv, så som du vill ha det.

Hejja dig Tess73, du klarar det här. DAg för dag, timme för timme. Det kommer bli lättare, det kommer ljusna.

Styrkekramar!

Hej
Skulle kunna skriva ett lååååångt inlägg, men väljer att förkorta det till: Spar din tid, du är värdefull, du är värd att ha det bra!
Kram Sigge

en annan Micke

Han vet hur man får fram budskapet kort och koncist, jag tog upp en halv skärmsida för att säga samma sak :-o

Stay Strong