Jag har precis slutat dricka efter ett par rejäla fyllor med en massa fylleågest.
Varit nykter i 6 veckor för tillfället.
Har provat att sluta förut, även dricka normalt men misslyckats.
Mitt problem är att jag dricker för mycket när jag dricker, gör, säger dumma saker, får minnesluckor och en grym fylleångest.
Jag har inga problem med att bara dricka en kväll o vara nykter mellan gångerna men då jag väl dricker så blir konsvekvenserna för stora, jag orkar inte med dem.

Tyvärr löser det sig inte av sig själv. Jag har provat att vänta ut det (nån gång blir jag väl vuxen) och halvhjärtade försök att dra ner i ca 20 år. Dryga 40 nu och det blev värre och värre tills att jag inte kunde leva med det längre. Precis samma som du beskriver. Fylla - ågren - ”nu drar jag ner” - ”nä nu går det nog bättre igen” - fylla - ågren... Men med åren kom det oftare och oftare sug och både frekvens och intag ökade. Jag lever nu helt utan alkohol. Ganska tuff resa men så grymt värd besväret och fördelarna dyker upp på löpande band.
Om du läser lite trådar här så hittar du många som beskriver precis just det.
Hur tänker du själv kring vad du vill och behöver göra? Har du egen familj?
Både dra ner och sluta kräver en stor ansträngning, så motivationen är väldigt viktig. Lägg bakfylleångesten och pinsamheterna på minnet och använd dem vid behov för att skapa motivation till att inte hamna där igen. Jag ”bottnade” och fick därmed en hel del användbart elände att motivera mig själv med.
Hur som helst toppen att du börjat fundera på de här sakerna och hittat hit. Det är aldrig för sent att rätta till. Jobbigt ja. Värt det JA!

Edit: Vill bara tillägga att jag testat vit månad och (nästan) vita 90 dagar förut. Resultatet blev att jag började där jag slutade. Bra för kroppen med återhämtning men det ger inte automatiskt en ny förmåga att hantera alkohol.

Jo jag har familj sambo o två barn.
Jag har nog alltid druckit på samma sätt men det tär mycke mer då man är dryga 40 än då man var 15-25. Man ska ju ha lärt sig vid det här laget. Tänkte ett tag att man skulle ha skrivit upp allt dumt man gjort genom åren för att påminna mig själv men rädslan för att nån någon gång skulle läsa det hindrar mig. Skulle tro att de flesta i min bekantskap har sett el hört nåt jag gjort men ingen har helheten, inte ens jag själv tror jag. Då man varit nykter ett tag bleknar minnena, lägger sig längre bak i huvudet. Dessutom så har jag ingen egentlig koll på vad som hänt under luckorna, annatn det jag fått berättat för mig och det är ju knappast allt.

Välkommen hit. Du är inte ensam å ha dessa tankar runt alkohol. Jag är precis likadan och känner igen mig i din historia. Här inne stöttar vi varandra genom att dela med oss av våra tankar och känslor.

Välkommen hit. Du är inte ensam å ha dessa tankar runt alkohol. Jag är precis likadan och känner igen mig i din historia. Här inne stöttar vi varandra genom att dela med oss av våra tankar och känslor.

Nu är du på gång att vilja göra något åt dina alkoholproblem. Skriv en dagbok, och göm..Eller skriv här på forumet. Här finns experterna med egna erfarenheter..

Jo sant, det känns bara så otroligt tråkit att va nykter jämt, och så känner jag mig associal o ensammen. Då grannen skickar ett sms om att komma på en drink så tackar jag nej. Ett litet exempel.
Samtidigt så har jag en nära vän som är precis i samma läge angående alkoholen o har tagit samma beslut som mig, att sluta. Så helt ensammen är jag ju inte.

Ja och betydligt mindre intressant ångest och huvudvärk dagen efter också.
Det ligger något i att man har bara så kul man gör det. Det är en livstilsförändring vi pratar om här där du måste hitta annat kul att göra istället.