av Rosenlilja

Rosenlilja
sön, 2018-12-02 - 06:31

Opåverkad, vem försöker jag lura? Jag sitter här med huvudvärk, inte mycket, men den finns där. Jag har ibs och vägrar tro att det skulle vara alkoholen som utlöser attackerna. Mina sömnstörningar, beror givetvis på något annat. Att jag inte går ner i vikt har heller inte något med vad jag dricker. Fattar ju förstås fast det erkänner jag inte och då kommer skammen. Inte bara för mitt beteende utan också för mina lögner till omgivningen.
- hur har du det med alkoholen?, doktorn.
- bra tack, svarar jag trots vinflaskan dagen före.
Hur ska vi bli hjälpt när jag ständigt ljuger?
Min dotter talade till för mig hur stolt hon var för att jag hade gjort en vit månad. En månad som egentligen var 2 veckor. Även min man uttryckte sin beundran.
Och jag skäms. Så in i helvete! Försvarar mig med att jag fått tuffa nyheter, att min dotter blivit diagnostiserad med schizofreni.
Jag har varit hos beroendeenheten och fick en massa "verktyg", vad jag avskyr det uttrycket, bland annat etta frågebatteri att ställa mig i olika situationer. Men gisses vad duktig jag är på att slingra mig undan dem!
Idag har
I dag är det söndag och vilodag. Från alkoholen alltså. Jag lagar inte maten och då dricker jag inte. Men det finns ett litet sug... Men flaskan får stå och jag blir så glad och tänker att så ska jag fortsätta. Sen kommer måndag och jag börjar om. Med alkoholen, skammen och förtvivlan. Är så trött på det här..

IronWill
sön, 2018-12-02 - 14:42

Jävla elände är det. Man vill ha det trots listan med elände som inte står på innehållsförteckningen. Borde stå: Druvsaft 14% och kan innehålla spår av huvudvärk, ångest, stress, magproblem, relationsproblem, skam, förstörd barndom, cancer.
Men det går att fixa när motivationen och insikterna finns där. Jag tycker ditt inlägg visar på att du är redo? Det finns alla möjliga sorters hjälp men min åsikt/erfarenhet (från mig själv) är att inget funkar utan en stark motivation. Det tog många år av halvhärtade försök innan jag hittade motivationen. Jag tänkte då till slut något i stil med: Det är bara jag som kan fixa det här. Ingen annan kan göra det åt mig. Jag slutar bara för min skull även om det kommer att kännas som jag gör det för min familjs skull eller samhällets syn på mig. Jag kan få hjälp (AA, medicin, terapi etc) men måste vilja själv. Jag kan inte smygdricka och gömma det för mig själv.
Sen är det svårt! Men det blir lättare och lättare. Sen kommer de positiva effekterna löpande. Slutade med omeprazol (magen) efter ca 1 månad, stresstålighet och starkare psyke, stärkt självkänsla, viktnedgång mfl. För att inte tala om minskad skam och ångest! Du kommer att klara det. Läs fler trådar här och se andra i samma sits och samla motivation. Skriv ut känslorna och ta steget.

Rosenlilja
sön, 2018-12-02 - 20:36

Tack IronWill! Jo jag är motiverad men vet inte hur jag ska göra. Just nu funderar jag på hur jag ska kunna städa utan min belöning, ett glas vin. Behöver jag säga att det inte stannar vid ett?
Jag gillade din lista med positiva effekter! Så lätt för glömma bort!
Och i fredags när jag var på systembolaget för att köpa en ny whisky för att ersätta makens som jag drack upp, hindrade jag mig från att köpa en till mig också, med ett löfte om att köpa en topp. Då kände jag mig stolt! Sen gick jag hem och drack upp en flaska vin. Blir så trött?

IronWill
sön, 2018-12-02 - 22:49

Ta nya tag. Kanske hitta någon annan typ av belöning kan vara något? Köp med godis eller något? Eller gör något hälsosamt. Springtur, promenad, armhävningar.
Första tiden är det ju mest att klara sig igenom dagarna en dag i taget. Jag gick och lade mig tidigt också för att minska antalet tillfällen då suget kom i början.