av FlyAway30

FlyAway30
sön, 2018-12-02 - 23:07

Hej allihopa! Efter mycket funderingar har jag bestämt mig för att starta den här tråden och erkänna att jag har problem. Jag är 23 år gammal och jag har bestämt mig för att sluta dricka. De senaste fem åren har jag haft ett litet dysfunktionellt förhållande till alkohol men det har aldrig varit något som jag har oroat mig för. Som högskolestudent har det sällan varit folk som har höjt på ögonbrynen om jag någon gång kommit bakfull till skolan och folk i min närhet har aldrig uttryckt någon oro för mig eller på något sätt fått mig att ifrågasätta min relation till alkohol. Det kan också bero på att mina bästa vänner eller familj har inte vetat om mina problem.

I januari lämnade min sambo mig och det var då som mina alkoholproblem tog fart på allvar. Under 2018 har jag varit full eller berusad mellan 200-230 dagar. Nästan varje dag med andra ord. Jag har troligtvis varit deprimerad och druckit för att må bättre. En stor del av problemet har varit att jag inte har pratat med någon om hur jag har mått och alltid varit överdrivet positiv när jag har träffat vänner och familj.

I somras eskalerade problemen och mina vänner blev förvånade över att jag kunde vara full vid 15 en tisdag. I samband med att jag började tröttna på ruset av alkohol började jag även prova diverse illegala substanser. Det som fick mig att ta det lugnt en period var efter jag hade tagit en överdos och insåg att det inte är såhär som jag vill leva. Därefter var jag nykter i ungefär en månad eftersom jag var på ett läger i två veckor där det var alkoholförbud. Dessa två veckor var hemska. Det kändes som en avgiftning och jag grät varje kväll för att jag hade abstinens.

Men problemen fortsatte och även om fyllorna och festerna har varit färre under hösten har det alltid slutat med en karatefylla och dumma beslut. Dagen efter har jag alltid vaknat med ångest och varit oerhört besviken på mig själv. Jag mår fruktansvärt dåligt när jag är bakfull och tänker på alla människor som jag gör ledsna. Min bästa vän har nu sagt att hon inte önskar att träffa mig inlåst på ett behandlingshem eller att jag omkommer i någon olycka. En annan vän har varit inne på att anmäla mig som försvunnen när jag inte svarade i telefonen på 24 timmar efter en fest och personen trodde aldrig att denne skulle få se mig igen.

Jag har insett att mina alkoholproblem kommer kosta mig allt jag har och värdesätter. Även om jag "bara" dricker en gång i månaden eller varannan månad så slutar det inte bra. Dricka absurda mängder alkohol har aldrig varit min grej och jag har vanligtvis inget sug efter alkohol. Jag dricker enbart när jag är ledsen och känner att jag måste må bättre. Påverkad gör jag många farliga saker som jag aldrig skulle göra nykter och jag är rädd för att jag balanserar längs med en tunn tråd som jag helst inte vill trilla av.

Jag måste rädda mig själv, sluta dricka och ta hand om mig själv. Igår drack jag för första gången på fem veckor och jag ska göra mitt bästa för att det ska vara den sista gången jag dricker bort mina problem. Idag har jag ringt runt till nära vänner och berättat sanningen om mitt missbruk. Mina vänner vill att jag ska må bra och flera har erbjudit att följa med till någon beroendemottagning i kommunen. Jag skäms fruktansvärt mycket för vad jag utsätter alla jag älskar för. Om ett halvår tar jag ut min ingenjörsexamen och jag vill inte gå ut i arbetslivet med alkoholproblem. Jag vill leva som en lycklig person.

Tusen tack för att ni tog er tid att läsa det här. Texten kanske är lite rörig, så ställ frågor om ni har några. Jag kommer att uppdatera om hur det går med min resa.

FlyAway30
sön, 2018-12-02 - 23:09

@IronWill
Jag får skylla på att jag ännu inte lärt mig hur forumet fungerar x)
Nu finns i alla fall en presentation om mig :)

MondayMorning
sön, 2018-12-02 - 23:23

och så insiktsfull. Bara att gratta. Jag blir lika glad varje gång en ung människa tar sitt drickande på allvar. Du har rätt inställning. Klokt också att berätta för vänner och så. Man stänger en dörr i taget bakom sig. Modigt att våga ta emot hjälp och att vara så öppen med sina problem. Det ska du vara stolt över, det
visar att du besitter styrka. Och inte alls rörigt, klokt och lättläst inlägg.

Välkommen hit :)

IronWill
sön, 2018-12-02 - 23:25

Du gör helt rätt tycker jag. Du har många år kvar och att ta tag i det nu är både starkt och visar på en fantastisk självinsikt.

Det är viktigt med stöd från vänner så att de inte tvärt om försöker få med dig ut och festa. Men hur tänker du kring vad du ska göra när suget kommer?
Har du pratat med någon om din depression? Jag har både testat terapi och piller. Båda är bra. Kan vara en bra ide att försöka få hjälp med båda eftersom de blidar en ond cirkel där man knappt vet vilken som lett till den andra.
Det är ganska många dagar du druckit i år så vanan är nog ganska stark också. Om du kan hitta något nytt att göra som kan ersätta den gamla vanan så är det en stor hjälp. Många (inkl mig) får stor hjälp av motion. Det minskar stress och depression också så gör ett försök. Jag tycker dessutom att motionen får hjärnan i en sorts ”hälsoläge” där det blir lite lättare att stå emot eftersom alkohol och hälsa inte är riktigt kompatibla.
Önskar jag tänkt som du redan när jag var i din ålder. Tog ytterligare 17 år innan jag tog mig för att sluta. Men jag var väl vid 23 mer av en all-in lördag söndag med luckor och katastrofer.

Väl mött!

Ellan
mån, 2018-12-03 - 17:44

Hej,
Å välkommen hit. Så klokt att ta detta på allvar. Du har verkligen allt att vinna på att bryta nu. Fler av oss kan vittna om att det inte blir bättre om du fortsätter utan det går fort utför. Grattis till din kommande examen. Jag vet själv hur högskoletiden kan se ut och jag tror inte att det är helt ovanligt att fastna i festandet... det tar liksom aldrig slut.
Jag har träffat på flera nyktra beroendepersoner (AA/NA) som är i din ålder och jag önskar att jag hade haft modet och insikten tidigare i livet och inte väntat. Själv blev jag nykter vid 41!
Fina vänner du har som stöttar, det är guld värt.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

FlyAway30
tis, 2019-06-04 - 16:29

Hej allihopa!

Nu var det längesen jag skrev här. Jag delade med mig av min historia den senaste gången jag drack och jag satt med tårarna i halsen och berättade om mitt liv. Men hur har det gått för mig? Svaret är att det har gått bra mycket bättre än jag hade kunnat hoppats på. Det allra största steget som jag tog var att söka hjälp för min depression och fått gå till en läkare och prata om att jag eventuellt lider av bipolär sjukdom. Både antidepressiva och antipsykotiska har blivit utskrivna och jag mår bättre än jag gjort på flera år. Förutom det har jag träffat en man som jag varit tillsammans med i snart tre månader och som har varit insatt i mina psykiska problem och mina alkoholproblem. Han är ett fantastiskt stöd i vardagen och som jag alltid kan prata med om det skulle vara något som jag mår dåligt över.

I mars fick jag ett antagningsbesked till en ny utbildning. Och gissa vad? Jag ska få gå på musikhögskola till hösten! Det har varit en av mina drömmar som jag aldrig trodde att jag skulle få uppfylla och det har verkligen varit en motivation till att hålla livet på rätt bana och blicka framåt.

Jag har varit (nästan) nykter i ett halvår nu. Det enda som jag har druckit är ett glas mousserande vin när jag fyllde år, två öl på en kompis födelsedagsfest och ett glas vin hemma med pojkvännen. Jag har gått på en mängd fester men där har jag enbart druckit cola light eller så har någon kompis åkt till systembolaget och köpt alkoholfri cider till mig. Nu på fredag tar jag ut min ingenjörsexamen och då hade jag tänkt dricka ett glas mousserande vin - men sen får det räcka. Än så länge har jag inte haft ett sug efter att dricka mer när jag väl har druckit och det ser jag som ett stort framsteg. Men än så länge kommer jag fortsätta att vara nykterist och inte ta det för givet att jag inte trillar ner i alkoholträsket igen.

Det finns såklart dagar när jag mår dåligt och skulle inget hellre önska än att sänka en flaska vin, men det är något som jag ännu inte har förverkligat och inte kommer att förverkliga heller. Jag vill vara nykter för min egen skull och jag vill göra mig själv stolt. Därmed har det heller inte varit svårt att tacka nej när folk har erbjudit mig alkohol på fester.

Jag är övertygad om att det kommer bli bra med mig i framtiden. Till hösten väntar ny stad och en ny utbildning. Och för att fira att jag har varit nykter i sex månader ska jag först äta en glass och sen åka och hämta ut min nya telefon.

Over and out för mig :)

Denlillamänniskan
tors, 2019-06-06 - 15:30

Vad bra att du vände livet och att det har blivit mycket bättre!! Det är fint att läsa att en ung människa tar tag i sitt liv och vänder skutan istället för att segla i sank!

Allt gott till dig och lycka till på musikskolan

Sofia
fre, 2019-06-07 - 11:24

Tack för att du återkom till forumet och delade med dig av hur det har gått för dig, FlyAway30! Verkligen inspirerande läsning! Så klokt av dig att du sökte hjälp för din depression och att du håller på att hitta läkemedel som hjälper dig att må bättre än på många år. Det du var inne i då är en inte helt ovanlig ond cirkel där man dricker för att känna sig så deprimerad som man är, medan alkoholen ofta faktiskt istället kan förvärra det dåliga måendet. Men det är ju svårt att se alternativ till det när man är mitt inne i snurren. Så bra att du vågade söka hjälp!
Du har också träffat en ny partner, som du har vågat vara ärlig mot om hur du mår - klokt! Nu blir det nya utmaningar till hösten med en ny stad och en musikhögskoleutbildning som du har drömt om, vilken förändring.
Lycka till framöver och varmt välkommen att fortsätta skriva här om du vill, både i med- och eventuella motgångar!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet