Napoleons kompis

Hej!

Tänkte presentera mig. Har en tid de senaste månaderna varit här o kikat runt på forumet. Jag är alkoholist och narkoman och gjorde min första behandling år 2000. Sedan dess har jag haft bra perioder, flera års nykterhet, flera gånger. Senast höll det i nästan 4a år och under den tiden skedde mycket positiva saker i mitt liv. Blev sambo med en fantastisk tjej som jag älskade djupt. Startade företag. Gick på mycket möten ”all in” i ”programmet”

Tror det var mycket stress, rädslor och en allmän brist på tacksamhet som gjorde att jag tillslut började dividera med mig sjölv om att jag nog kunde/skulle testa anvönda droger/alkohol igen.

Nu de senaste 2-2.5 åren har jag haft återfall på återfall. Sedan i somras uteslutande alkohol, ca 2.5 liter per dag. Dricker så i 7-8 dagar, ibland mer. Får panik när jag tillslut inte ksn dricka mer och varken kan inta mat eller vätska utan att genast kaskadkräkas upp det igen. Spyr vidare under dagen utan att få upp något. Blir nykter. Ny nivå sv bakfylla. Darrig på insidan, ångest, inbillar mig saker, hör saker som inte finns. Sen är jag nykter 1 eller 2 veckor, någon gång 4 veckor, för att sedan börja dricka igen. Skrömmer livet ur mig själv. Ovärdigt. Förtvivlat. Hopplöst. Ensamt. Blir så ledsen för jag vill bara ha ett bra liv och må bra. Ha vänner, intressen, jobba, kanske resa. Allt går om intet iom min alkoholism.

Vill inte ha det så hör. Är 43 år. Utbildad. Trevlig. Snäll. Ingen idiot. Orkar inte mer och tvivlar på att jag kommer klara det trots att jag tar all hjälp jag kan få. Trots att jag har verktygen.

Jag går på möten, gör service, har sponsor, ska börja jobba i stegen, har nyktra vänner att prata med, går på samtal. Försöker göra en enkel dags o veckoplanering, en rimlig utsn för stora krav osv. Iofs... min lättja och förmåga att totalt passivisera och isolera mig är nog en viktig grej för mig att gå emot, och något jag ser jag kan göra lite annorlunda.

Många gånger har jag så svårt att gå emot min skenande egenvilja. Jag är som ett stort barn. Jag försöker iaf och nu, dag 10 nykter har jag iaf haft 1 riktigt bra dag. Det var dagen igår. Jag gjorde mer än att tänka o känna, tiden gick fort, jag hade plötsligt energi, något jag aldrig har annars. Tänkte att ”det är såhär normala människor gör/lever sina liv och känner”. Önskar jag får fler sådana dagar. Med en dag i taget tänket ksn jag se att om jag gör likadant/samma principer, så kan jag kanske bygga mig en bra vardag o h även få hopp om en framtid.

Jag har läkarkontakt och är sjukskriven och är aktuell för utredning om adhd (fast är passiv mer än hyper). Jag har 3 dubblat min antidepressiva medicin och känner att den hjälper mig lite nu, tar bort mkt av ångesten mm. Jag har just börjat träna på gym (1gång!) och försöker meditera och be varje dag. På onsdagar har de lunchmeditation i kyrkan. Bara varit där en gång men ska gå fler. Gillade det.

Är inte religiös men har beställt en bibel och ett silverkors att bära runt halsen. Jag klarar inte detta själv. Inte en chans.

Mår ganska ok just idag. Kastat mig ut lite ur min bubbla. Är på väg någonstans, vet inte hur det blir (yrkesmässigt) men försöker bara åka med. Oavsett så är det böttre än att sitta själv hemma i lägenheten och titta på olika appar i telefonen 10 timmar om dagen. Slutar bara med att jag blir full tillslut.

Hu... hade tönkt skriva för ett par veckor sedan, men supit, så har inte blivit av förröns nu.

Har endel sjuka tankar. Mest att jag ska fixa lugnande tabletter så jag kan somna och få sova ordentligt. Men jag låter bli. Iaf idag.

Ville bara skriva av mig lite.

Tack för att ni finns! <3

Femina

Bra att du hittat hit till forumet. Du måste nog få hjälp av din sponsor att acceptera första steget igen. Vet din sambo om detta? Allt gott!

Napoleons kompis

Jag och min sambo gick skilda vägar i blrjan av sommaren. Pga alkohol/droger. Jöttetråkigt.

Förstår inte riktigt. Fattar 1:a steget måste vara solid. Men öndå... har jobbat igenom stegen kanske 5 ggr. Sponsrat massa folk. Nu känns det som hag inte fattar något alls.

Tror heller inte stegen är en magisk lösning. Om jag inte applicerar dem i mitt dagliga liv, i mitt sätt att leva, så får jag heller inte resultaten.

Tror jag har steg 1,2 och 3 på plats så gott jag kan.

Får kömpa vidare. Dag 12 idag, mår bra men min hjärna ljuger och skriker om slkohol och droger. Genomskådat lögnen såhär långt, så kanske har jag fått mitt förstånd iaf lite tillbaks.

Tack för svar <3