av Vandrare

Vandrare
sön, 2018-12-09 - 11:31

Detta är första gången jag gör ett inlägg i ett anonymt forum angående min oro... Oro både för honom och vårt förhållande.

För ungefär sedan 8-9 månader sedan hände det något, jag vet inte vad. Vet bara att han började dricka mycket, var ute sent och visst han hade semester så då brydde jag mig inte så mycket. Dock har beteendet fortsatt och eskalerat på den nivån att han en gång låst mig ute när jag gick ut för att han kallade mig för H-ordet för första gången. Han har kommit hem sena nätter/morgonar både fredag och lördag, söndagarna har gått ut på att väcka honom, för att få sällskap av den jag älskar. Ofta har han tagit återställare, många nätter har droger förekommit. Även de senaste söndagar har innehållit hög ångest och ånger från hans sida, han säger att han ska sluta och när jag ger råd om att söka hjälp säger han att han inte behöver den hjälp som finns att få.

Det som vidare oroar mig är att han väljer att köpa lättöl på vår lokala Ica och konsumerar dessa ofta för att ”jag vill ha ölsmaken utan att bli full” oftast är det jag som får köpa dessa då jag är den som oftast handlar mat för min kost. Även det ser jag som en varningsklocka.

Ibland kan han även vara manipulativ och vid ruset är han väldigt ego, och ofta om samma saker varje gång. De gånger jag pratat om detta med honom går han i försvarsläge (kanske förståeligt om man lever i förnekelse?) Jag har sagt att han kommer förlora mig om detta beteendet forsätter. Han kommer även förlora sina vänner.

Jag försöker någonstans i denna röran lära mig att han är den enda som kan ta ansvar för sina handlingar, inte jag. Det är utmanande, svårt och många gånger känner jag mig mer som mamma än sambo.
Han har vid tillfällen uttryckt att han inte mår bra men vill inte söka hjälp. Enlig honom själv ska han ”bara inte festa” men snart kommer ett julbord och säljare festar ju gärna hårt... Jag är alltså återigen orolig för en julfest han ska gå på om tre veckor. Orolig för att han inte kommer komma hem, oro för att han kanske är med någon annan på grund av vårt bristande samliv, kanske att han blir så full att han däckar någonstans..
Tankarna är många och jag vet att jag förtjänar så mycket mer än det här.. Men jag älskar honom så otroligt mycket för när han funkar är han så fantastisk att det inte finns. Men den här dippen han har, jag vet inte längre vad jag ska göra.

Han tjänar dessutom väldigt bra och har redan tight med pengar säger han. Observera också att mina syskonbarn inte får vara här för min syster är orolig för alkohol och droger så nu börjar även min syster som närmsta familjemedlem jag har ta att avstånd och då är det nyligen jag delat med mig av dessa händelser.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av mitt inlägg, kanske behöver jag bara få vara anonym en stund för att dela med mig av min oro för att slippa bli dömd, kanske hoppas jag på något råd/stöd, kanske behövde jag bara få skriva av mig... Jag vet inte riktigt längre...

Zindi
sön, 2018-12-09 - 16:47

Jag känner igen mig i den eviga oron som du känner, det känns som att den aldrig tar slut. Det är som en ond berg och dalbana.

Rosette
tis, 2018-12-11 - 14:17

Du har tagit ett stort steg nu och valt att berätta öppet och ärligt om hur du har det, din oro för honom och er relation.

Det började för mindre än ett år sedan, han drack mycket och till en början brydde du dig inte så mycket om det. Hans drickande ökade med tiden och har övergått i att han också psykiskt mår sämre. Han har verbalt varit mycket elak mot dig och du har inte fått varken närhet eller bekräftelse på mycket lång tid.
Du kan se ett samband med alkohol, droger och känner att du behöver se en förändring om du ska kunna känna att du vill vara i relationen. Som det är nu är han manipulativ, sagt elaka saker till dig och blir väldigt egoistisk då han dricker.

Du har tagit upp detta vid flertal tillfällen, han säger att han ska ändra sig men hitintills har du inte sett någon förändring. Du har varit tydlig med att du inte vill ha det såhär och sagt att du kommer att lämna om han inte gör något åt det.

Du har verkligen tagit flera steg i detta för att försöka påverka. Både att du skriver här nu, att du pratat med honom och att du varit ärlig och rak med att en förändring behöver ske. Du vet också att du inte kan förändra honom eller ta ansvar för det.

Det du funderar på nu är vad mer du kan göra och ville kanske sortera lite i denna röran genom att skriva ned den här.
Det låter som du resonerar kring det på ett rationellt sätt och tar steg du behöver för att sätta ramar kring dig själv, vad tolererar du och vad tolererar du inte. Många gånger blir det inte bara hjälpsamt för en själv utan även för dem man sätter ramarna/gränserna kring. Bra gjort.

Genom att du berättar här ger du oss chansen att följa dig om du fortsätter skriva eller bara ge dig stöd. Hoppas du hittar något här på forumet som blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet