Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

Förlåt mig. Framöver har jag lovat mig själv, att under inga omständigheter, logga in mer här på forumet om jag inte är nykter.
Kramar,

Femina

Min man har förstört minst en handfull datorer senaste åren. Han är alltid "oskyldig" och vet inte alls hur det kan komma sig.... Senaste datorn köpte vi 12/10. Två månader senare var den stendöd och gick inte att starta. Idag kom ett mejl från affären där han köpte datorn och haft den inlämnad. De tror att datorn är vätskeskadad av vin!? Datorn kostade ca 3.700:-. Reparation går på 5.400:-. Utebliven reparation (för undersökning) kostar 500:-. Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska göra längre... Skilsmässa? Han kommer aldrig sluta dricka/röka. Jag försöker handla mat på extrapriser och han bara förstör hela tiden! Vi har ju fortfarande en dator som fungerar men den behöver jag dagligen för att läsa mejl, söka jobb, betala räkningar osv. Han får inte röra den men på kvällarna när han är full tar han den ändå för att logga in på Facebook och lyssna på rock på Youtube. Det gör han när jag sover och han ligger på soffan i vardagsrummet. Där har han sovit i tjugo år! Jag vet inte vad jag ska göra. Ingenting jag säger biter på honom. Han bara ljuger, förnekar och spelar offer... Jag må ha fått A-problem genom åren också men jag är inte på hans nivå. Vi har inte grälat ännu. Jag visade honom mejlet när han kom hem från jobbet så han vet nu vad jag och barnen redan vet. Enda sättet att få slut på eländet är att vi båda slutar dricka, eller skilsmässa. Eller så fortsätter vi som vanligt. Jag bara trampar vatten...

Fy, vad jobbigt du har det. Hoppas du kommer till insikt om hur du vill ha det. Tycker att det vore ett lätt val, men har respekt för att det förmodligen inte är det. ?

Femina

#Vinäger
Tack för ditt inlägg! Jag vet hur du kämpar med dig själv och ändå har du orken att svara oss andra. Jo, när jag läser mina egna ord låter det ju som ett enkelt val. Men vi har ju delat halva vårt liv tillsammans, villa och två fina barn. Inte bara det, vi är lika på många sätt, förstår varandra och har någon slags grundkärlek för varandra. Och allt man delar efter 24år ihop liksom klistrar ihop en på något sätt! Trots all ilska, all frustration och besvikelse. Det blir väldigt "geggigt" alltihop och man vet till slut varken ut eller in. Jag ville från början göra allt för att hålla ihop vårt äktenskap, framför allt för barnens skull och extra mycket för vår son. Nu, många år senare är jag trött, fick min diagnos om hjärnsjukdomen år 2013, blivit arbetslös efter 18 års anställning med en mobbande chef i flera år. Hemma har det varit mycket bråk, jag fick inget stöd från min man osv. Vi delar inte sovrum och sexlivet har varit extremt begränsat. Sex är väl en sak men just ensamheten, i ett äktenskap. När man behöver tröst, stöd, närhet och blir avvisad. Det gör till slut ont. Jag skulle inte skriva här onykter, lovade jag nyss. Jag kan inte ens hålla det!

Femina

Granen är klädd, alla paket är inslagna och till middag blir det ugnsbakad julskinka. Jag vill bara passa på att önska er alla en fridfull jul!

Kärleksguden

När jag läser dina inlägg tycker jag det låter som att du är en person som faktiskt skulle kunna vara nykter. Du kommer hitta dit tror jag.

Femina

Vill bara sova. Vet inte om jag vill vakna. Vill mest skrika... Rakt ut! Som aldrig förr! Skrika ut all ilska, frustration, besvikelse, smärta, ALLTING! Orkar inte ens förklara varför, just nu. Jag borde inte ens skriva här!
Ok, jag satt just och läste en fackförbundstidning från Unionen från oktober som jag inte orkat bläddra i förrän nu. Där stod en hel del om mobbing på arbetet plus om folk som F kassan inte godkänner som sjuka. Dessutom läste jag nyss tidningen från riksföreningen autism. Det var ingen bra kombination på en lördagskväll. Jag orkar verkligen inte förklara allt jag känner just nu. Kanske är det därför jag väljer att dricka vin varje dag. Delvis i alla fall. Plus allt annat. Jag läser dagligen på forumet och gläds med alla er som peppar varandra till att avstå alkohol. Ni är så himla duktiga. Kämpar så hårt. All lycka och välgång till er! Jag trampar vatten men det skulle jag säkert göra utan vin också, tyvärr. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av mig själv. Och inte lär jag komma på det ikväll heller, eller imorgon. Jag vet att jag låter negativ. Förlåt! Men det enda som skiljer mig från evigheten är barnen. Den där kvällen för drygt tre år sedan räckte inte ens det...
Det kommer nog kännas bättre imorgon.

Sov tills du vaknar, skrik om du kan och vill! Bra att du skriver (det tysta skriket), det hjälper dig att hitta en början och det hjälper kanske någon annan att känner sig mindre ensam.

Femina

Jag vet och har full respekt för att vi alla individuella mäniskor bråttas med våra egna motgångar och svårigheter i livet. Det finns ingen "rättvisa" i den bemärkelsen. Ingen tävling i vem som lider mest eller vem det är mest synd om. Vi är dessutom olika utrustade inför livet, genetiskt och med vår kultur och bakgrund. Jag får bara vissa aha-upplevelser via mina två barns olika svårigheter. Min dotter är 19 år och lider av diverse huvudvärk, trötthet och vet inte vad hon vill med sitt liv. Hon är extremt känslig och hon har haft problem med sociala kontakter ända sedan hon var bebis. Min son är 17 och fick sin diagnos inom autismspektrat före tre års ålder. Jag har läst/gått kurser osv inom området mycket genom åren och delvis kännt igen mig. När jag reflekterar bakåt mitt eget liv kan jag delvis dra slutsatser. Jag har levt mitt liv, klarat mig ganska bra men alltid haft vissa svårigheter i det sociala samspelet. Jag börjar dra vissa paraleller. Även om mina barn och jag på många sätt inte är lika i beteendet är vi det ändå! Svårt att förklara här. Jag var mer utåtriktad, tog mer initiativ, skaffade jobb och körkort. Men, jag var också mer destruktiv i dåliga relationer med män och inte rädd om mig själv. Inte förrän jag träffade min man kunde jag lita på kärleken. I arbetslivet har jag upplevt mobbing från chefer två gånger! Jag fattar inte riktigt varför? Jag är lojal och duktig på det jag gör, har fått beröm från revisorer osv, men av någon anledning verkar vissa mäniskor bli provocerade av mig. Det är väl något i mitt sätt, i min personlighet, som tydligen är provocerande för vissa. Vissa sociala koder jag inte behärskar. Jag är ganska rak och ärlig. Fjäskar inte för chefer eller andra. Trots beröm för utfört arbete, håller tider och sköter mig korrekt och blir uppskattad av kollegor så skiter det sig. Det är någonting jac gör fel som provocerar och jag kan inte förstå varför. Jag kan ju bara vara mig själv. Vem ska jag annars vara?

Femina

#Fresia
Jo, min man brukar säga samma sak. Men jag är samtidigt skör inuti. Det blir en inre konflikt. Tack för att du svarade.

Femina

Ett Gott Nytt År!
Jag kommer inte vara nykter men siktar på att 2019 blir ett nyktrare och bättre år. Ända sedan slutet på juli när jag tog hjälp av AA och började skriva här på forumet så har mina tankar dagligen gått till mitt drickande. Det jag lärt mig hittills är ändå att detta forum hjälper och är ett stöd. Jag vill fortfarande "förändra mitt drickande", inte sluta helt. Jag ger inga nyårslöften för de brukar ändå aldrig hålla. Men jag har ändå lärt mig mycket utav er alla genom att läsa här och till viss del lärt mig en del om mig själv genom att läsa vad jag själv skrivit. Det är nästan lite läskigt! Jag har verkligen skrivit en totalt ärlig dagbok som ni andra läser! Å andra sidan är det ju precis det som är så befriande och lättar ångesten. Nytt år - nya tag. Önskar er alla ett ångestfritt, vilsamt och glädjerikt nytt år med mindre A och mer lycka!

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! ?? Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

?PimPim?

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! ?? Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

?PimPim?

Önskar dig god fortsättning!
Jag är nygammal här och har precis läst igenom din tråd och du kämpar hårt! ?? Jag känner igen mycket av det du skriver om dig själv och dina tankar!
Vill bara sända dig en varm kram ❤️

?PimPim?

Femina

Jag ska be Admin avsluta min tråd här på forumet. För det första för att, även om jag är tacksam för att forumet finns och att det hjälper många mäniskor, så måste man vara mer motiverad än vad jag är. För det andra så byter jag bara det ena beroendet mot det andra. Dvs att jag blir beroende av att logga in här, flera gånger om dagen, för att läsa/skriva. Och när jag inte tillhör dem som lyckas avhålla sig från A helt och hållet sjunker självförtroendet.
Det liknar mitt tidigare beroende av att få sms lite då och då, från en person jag bitvis flirtade lite med, bara för att få "kicken" utav uppmärksamhet! Jag kanske hittar tillbaka hit igen, det vet man aldrig...
Lycka till & ta hand om er!

...och kom tillbaka, Femina?
Alla har vi velat innan vi bestämt oss.
Och även när vi bestämt oss så kommer dagar då det svajar till.
Så ta det lugnt och tänk på att du kommit väldigt långt att bara ha insett och erkänt att du har ett problem med alkoholen.

Lycka till dig ???
Och kramar ???