Blade Runner

Hej. Jag har postat ett par inlägg men hittar dem inte sen så jag måste gjort något fel. Hoppas denna tråd syns.
I mitt förra inlägg som verkat försvinna undrar jag om ni modiga starka kvinnor som tagit steget att lämna ett destruktivt förhållande kan dela med er lite av råd och framförallt pepp. Jag planerar att ta steget efter nyår efter 20 år men bygger upp emotionella murar. Jag har mentalt gjort alla förberedelser jag kan men är ändå rädd. Tanken är att jag och barnen flyttar till en lägenhet. Jag vet hur dåligt jag mår när det stormar och hur det sliter i hjärtat och jag vet att detta inte ör ett lätt steg. Jag är rädd att jag inte ska klara av jobbet och bryta ihop och inte finnas där stark som jag alltid varit gentemot barnen. Om jag vet hur jobbigt det kan vara i veckor hur ska jag då klara månader, år av en övergång till ett nytt liv? Det känns som att jag inte kommer överleva ett år av ångest och tandagnisslan. Jag vet att jag måste med hindret är så högt. Finns det någon som kan dela lite positiva erfarenheter av resan så att allt inte kommer bli ett kolsvart mörker? Finns det ljusglimtar under resans gång, hur får man energi, hur klarar man jobb, osv osv.
God Jul
Blade Runner

Är det andra likt men jag har lämnat en destruktiv och tärande relation och:
- Min energi och initiativförmåga ökade drastiskt
- Man upptäcker att livet helt enkelt blir enklare och mer välplanerat, man vet vad man kan förvänta sig!
- Tryggheten i sig själv ökar! Innan man lämnar undrar man hur man skall klara sig själv. När man väl har lämnat undrar man hur man överlevde i det som var destruktivt!
- Man slipper oroa sig och ha ont i magen!
-Du kommer märka hur mycket tid du lagt på något destruktivt! Tid som du istället kan investera i dig själv och dina barn!
Självklart har jag haft många ledsna stunder men sammanfattningsvis var det ett bra beslut! Och efter regn kommer faktiskt sol! Du klarar det?
Kram och God Jul! ❤️

FinasteS

Jag tog mig ur en sådan relation 2011. Det var fantastiskt! Man vet inte hur illa det är förrän man är ur det, liksom!

FinasteS

Jag tog mig ur en sådan relation 2011. Det var fantastiskt! Man vet inte hur illa det är förrän man är ur det, liksom!

Blade Runner

Tack för fin sammanfattning Nordäng67 !
Precis detta behöver jag höra, och samtidigt känner jag oro för att jag ska vackla , ångra mig, falla tillbaka, låta ångesten ta över och förlama mig. Jag vet att jag är stark och klarar mycket men det okända är alltid farligt ( känns det som). Vill ju bara att barnen och jag ska känna trygghet och få ro och kärlek.
God Jul till dig också.
Blade Runner

Blade Runner

TackFinasteS, jag hoppas att det är så jag ska känna. Nu är jag mitt i eländet då vi bor tillsammans och jag aldrig kommer ifrån att se eller höra hur min man beter sig. En fråga dom du inte har någon som helst att besvara förstås: vad får dig att stanna kvar i denna grupp när det var så många år sedan du lämnade?
Kram och God Jul !

lätt att falla tillbaka som det är för alkoholisten att börja supa igen! Förbered dig på att du kommer att känna dig ledsen och rädd ibland! Om du vet om att det kan bli såna stunder så är de inte lika skrämmande. Och bara för att du har ledsna stunder betyder det inte att du fattade fel beslut! Tidigare hade jag svårt att vara kvar i ”negativa” känslor. Trodde att jag fattat fel beslut och så tog jag kontakt med mitt ex eller svarade om han kontaktade mig! Lämnade flera gånger men den sista gången hade jag bestämt mig definitivt. Har också haft en strategi för dessa ledsna stunder som har funkat bra för mig: först har jag tänkt på något roligt/bra jag gjort de senaste veckorna, och så har jag tänkt på något roligt/bra som komma skall, sen har jag gjort något praktiskt ”bra att göra” typ städa köksskåp eller nåt! Då har man ändå fått ut något av den ledsna stunden!

InteMera

Jag är ungefär där du är, allt gör ont och känns svårt med barn inblandade. Jag har i alla fall tagit ett avgörande steg i somras och skaffade mig en lägenhet, har inte ännu flyttat dit men håller på och renoverar och allt tyder nog på att denna höst som varit lite ”vänta och se om han skärper sig när han vet jag har ena foten ur förhållandet” kommer bli den sista säsongen vi bor ihop. Och vet du hur jobbigt allt än är så rinner allt av så fort jag kommer över tröskeln där i mitt eget boende. Ett lugn jag inte känt på år. Så ja allt är inte mörkt med att flytta, där finns ett lugn du inte tror finns! Skriv av dig här, gnissla tänder men gör varje dag nåt litet för din framtid så är du snart på bättre sidan av förändringen!

God jul till dig och hoppas ni får en lugn jul åtminstone!

Blade Runner

Det är så bra att du kan och vill dela med dig av dina strategier. Jag har också svårt att vara i en ledsen känsla för länge och det har nog bidragit till att jag slätat över och förlåtit min man gång på gång och försökt glömma. Jag ska göra dom du föreslår och jobbar lite så redan idag. God Jul och tack för att du delar din erfarenhet.

Blade Runner

Tack för att du delar med dig av resan. Det enda jag inte prövat på 20 år är att genomföra en skilsmässa och hitta ett boende. Vad bra att du känner lugnet när du får vara i din egna lägenhet och att det ger energi. Jag är orolig att jag ska känna mig ensam och övergiven men samtidigt vet jag ju hur skönt vi har det när vi får vara själva då mannen är bortrest och inte behöver oroa oss gör hans mående och humör. Jag tror också jag oroar mig för att skilsmässan kommer spräcka hål på bubblan jag alla år upprätthållt för omvärlden ( skyddat min man och inte visat någon hur det är). Jag sökte hjälp av anhöriga tidigt i förhållandet men då min man blånekade till att han hade problem kunde ingen hjälpa och sedan dess (15 år sedan) visar jag ingen hur det är ställt. Tänk att alla era erfarenheter kan hjälpa andra i svåra situationer, den finaste av julklapp. God Jul och värme och kärlek