av GrönKatt

- Blev ett långt inlägg... -

Hittade hit för några veckor sedan och har läst om mångas olika levnadsöden.

Jag är gift med en man som har alkoholproblem. Vi har två vuxna barn, barn 2 bor fortfarande hemma och ett barnbarn.
Jag har flera kroniska sjukdomar, och mår sämre och sämre... Min man har alltid ställt upp och gjort mycket av "min" del av hushållsarbetet. Har aldrig behövt klaga som många andra gör på sina män - han "städar/tvättar/handlar aldrig". Vi hade hemtjänst under några år innan barnen blev vuxna. Underlättade för oss båda även om det var jobbigt att ha andra hemma som inte riktigt gjorde på "mitt sätt". Fast tvätten togs omhand, det blev städat regelbundet så det var ju bra ändå.
Här har min man varit medberoende i min sjukdom, liksom våra barn och närmaste familj. Borde ha gått och prata med någon tillsammans för att sätta ord på våra känslor om fördelningen av alla uppgifter i familjen... Jag har själv pratat med en kurator så jag har många verktyg i min låda.

Mannen har till största delen av arbetslivet varit egenföretagare tillsammans med andra (delägare).
Extremt mycket att göra på jobbet, hemma och ingen att prata av sig hos är nog en stor orsak till att alkoholen blev inblandad. Aldrig druckit synligt, bara undangömda flaskor - Whiskey. Våra barn har inte haft några fylleslag på högtider, alltid nyktert. Det är jag väldigt glad för!

Kulmen nåddes för en månad sen. Barn 1 och en annan nära anhörig hade köpt varsin alkoholmätare. Min man fick ultimatum att blåsa i den för att få följa med på en träff vi skulle på. Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Det innebar att han blev kvar hemma. (Vi har sett historiken och värdet var cchockartat!) Han fick nog en chock själv för därefter så är han klar med drickandet.

Vi har själva köpt en "blås" som jag ber han blåsa i när som helst. Hittills alltid grönt! Han har kontakt med kommunen och kommer att få hjälp via vårdcentralen, bara semestern är över.

Så det är väl här vi står idag. Bilnyckeln har han inte tillgång till än. Vill att någon typ av behandling ska påbörjas först.

Med blicken mot framtiden - GrönKatt

GrönKatt
fre, 2018-10-05 - 02:47

Brottas med mina tankar om att ha så liten kontakt som möjligt med mannen. Han ringer och skickar sms för att han vill dela det han "lärt sig" på behandlingen med mig. Jag känner mig så "klar" med vår relation och vill gå vidare med mitt nya liv ? Skilsmässan bör vara klar snart, eftersom vi båda har meddelat tingsrätten att vi inte vill ha någon betänketid (barnen är vuxna).
Bodelningen kommer att bli jobbig, men jag har ansökt om att tingsrätten ska tillsätta en bodelningsman, som kan den juridiska biten och som är opartisk. Har kollat med försäkringsbolaget och det ingår rättsskydd i hemförsäkringen ?? Upp till 200.000. 1.500 i självrisk eller 20% av beloppet om det överstiger självrisken.
Hur ska jag tänka när han vill ha kontakt med mig ? Får höra att jag är oempatisk, egoist, inte stöttande och liknande... Jag vill helst inte kontra med att hans lögner har påverkat mig så mycket nu när jag har upptäckt allt jag tidigare "gått på". Behöver tiden till mig och barn2 för att planera vår flytt och att få hen att få tillbaka ett normalt liv, med skola/arbete och självkänsla igen ? Har inte fått veta än hur dåligt hen har mått tidigare och hållit allt inom sig ? Förstår dock att det varit väldigt illa eftersom jag och andra runt om märker en sån stor förändring till det bättre ???
Min man har påpekat hela veckan att han har kommit så mycket längre än mig ? Begriper inte tanken över huvud taget ? Vi har varsin resa framför oss. Hur kan han veta hur långt jag kommit på MIN resa och att han kommit så mycket längre än mig på sin resa ??? Är det någon som förstår och kan förklara för mig???
Har ägnat mig åt pyssel ikväll ? men är hög tid att försöka sova nu ?
Kram och godnatt ?
GrönKatt ??

Ullabulla
fre, 2018-10-05 - 08:12

Är att när man börjar jobba med sig själv på djupet så händer det saker och man ser saker i ett annat perspektiv.
Inte bara,han var alkis han förstörde vår relation.

Man kan se annat i sig själv som gjort att relationen blev sämre och sämre oavsett alkoholen.
I mitt fall så började jag se de mönster vi haft och som var skeva och som jag var orsak till.

Det är ofta så de jobbar inom missbruksvården,titta inåt.
Jobba med dig själv.
Vad behöver du göra för att må bättre osv.

Men att han har hunnit så jättelångt på bara några veckor vet jag inte om det är möjligt,kanske.

I vilket fall,du har gått från klarhet till klarhet och jag tycker du marscherat framåt på ett jättebra sätt.
Grattis till dig :-)

GrönKatt
tis, 2018-12-25 - 09:29

Länge sen jag skrev något här...
Jag har flyttat till lägenheten och trivs så oerhört bra ??? Barn2 följde med hit, men flyttade tillbaka till sitt äldre syskon i stan efter två veckor. Trivdes inte här på landet. Under de tre månaderna som hen bott hos syskonet med familj, hade livet med kompisar börjat återvända. Blev för isolerat här på landet utan bil och inte toppenbra kollektivtrafik ??? Får vad jag vet bra stöd hos soc i nya kommunen ?
Skilsmässan har gått igenom, men bodelningen är långt ifrån klar. Träffat en bodelningsförättare/advokat för några veckor sedan. Stora problemet är huset ? Vi äger det fortfarande ihop, mitt ex. vill behålla det och lösa ut mig. Jag vill bli av med min halva. Exet har inget jobb, ingen a-kassa och har levt på sparade pengar ?? Jag har betalat lånen och andra fasta utgifter i höst. Kommer inte att klara det länge till. Har ju min hyra för lägenheten och endast sjukersättning. Vill börja leva mitt egna liv ?
Trots allt är jag glad att jag tillslut insåg och tog steget till skilsmässa ? och flytt ? Mitt ex ser fortfarande inte sin del i det hela ? Jag ser fler och fler lögner i vårt långa liv tillsammans ? En hel del "självklara" alkoholdiskussioner som jag trodde vi delade, visar sig nu bara vara mina självklara sanningar. Han har hållit med och "sagt sig tycka" detsamma för att i nästa minut försvinna ut i garaget/förrådet/vedboden och ta sig ett järn ??
Julafton blev ungefär som tidigare jular ???? Blandade känslor eftersom vi alltid har haft lugna och nyktra jular med familjen och närmaste släkten. I år var inte exet bjuden. Jag som försöker hjälpa andra som har svårigheter, gett gåvor till Läkare utan gränser, Unicef och andra lokala hjälporganisationer. Nu stänger jag ute min fd. man ? och låter andra ta sig an honom... Antar att det ändå är så det måste vara, eftersom han ljugit och smygdruckit i flera år ? och även kommit med hot under hösten. Jag kan inte hjälpa honom! Bara att inse ?
Till dig som fortfarande tvekar om att lämna eller inte - mitt råd är - LÄMNA! Det är oerhört jobbigt men nu i efterhand är det värt det ? Förstår att det kan vara lite "enklare/lättare" utan små barn. När jag pratar med mina barn nu (20+) så säger dom att det är bra gjort. Ingen av de har kontakt med pappan idag. Kräver att han ska leva ett nyktert liv ett längre tag innan ev. kontakt återupptas ?
God fortsättning på julhelgen ??
Kram GrönKatt ??