Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Femina

Vill jag bara säga att jag är så imponerad av ditt namn här på forumet: miss lyckad!
Det känns bara så himla...rätt! Och roligt! Istället för misslyckad, menar jag. Klockrent!

Alkoholfria alternativ kan säkert fungera för många..Tänker och har märkt att det kan vara en risk.Som Pi på forumet sa.” Alkoholberoendet sitter inkapslat i våra hjärnor” det sitter bara och lurar på att få chansen till alkohol igen..En dag kanske det inte finns a-fritt..Då tar man lättöl, sen folköl osv..Jag orkar inte chansa och dribbla..Har gjort det tillräckligt..Men våra vägar ser olika ut..Kram på er..

Tycker också om namnet. Tänkte från början (3 år sen) att går det åt skogen med nykterheten så sätter jag bindestreck emellan..Har inte behövt det hittills..Men det gäller att fixa sitt liv så man mår bra med sin nykterhet.Jag har ”festat” senare supit tillräckligt. Är inte intresserad av att umgås med fulla personer. Tror det hade varit svårare kanske omöjligt att umgås med andra alkoholberoende eller riskbrukare..Så det låter jag bli..Kram

Prövar på nya jobb.. Hvb-hemmet jag trodde mycket på visar sig vara ostrukturerat och mycket svårjobbat..Många ungdomar med svåra psykiska problem, som inte vill äta mediciner regelbundet. Det flyger både mobiler och annat i hastiga vredesutbrott..Inget lugnt ställe för varken boende eller ny personal..Får se vad dom andra jobben ger. Tänker avsluta jobbet på detta hvb snart. Jobbar både innan jul och nyår..Blir ännu mer anti när jag ser vad droger och alkohol gör med människor. Tyvärr gäller samma sak här. Den som inte vill förändra sitt liv.. Ung eller gammal, går längre ner i gyttja och miserabelt liv..Trodde jag hade större möjligheter att hjälpa någon, men ser ganska mörkt ut..Dessa jobb svärtar tyvärr ner mig också med destruktivitet..Bra att lära sig..Vill ha ett mer hoppingivande arbete..Undrar hur länge jag måste söka..Förhoppningsvis dyker det bara upp snart..Kram?

Själv ska jag fira jul i Norge..Tycker om när traditioner ändras. Det blir julklappsspel istället för dyra julklappar..Alla hjälps åt med maten..Inga ”farbröder”som sitter med wiskyglas eller ”damer” med vinglas..En stor samling människor som vill ha en fin och härlig jul..En varm julkram till er alla???

Vaknar tidigt, som vanligt. Alkoholen gjorde mig trött, aldrig utsövd, när jag drack. Julafton var som jag önskat mig för många år sedan. Jag mina barn, deras familjer även en svärsons föräldrar.Alla hjälptes åt med maten och andra förberedelser. Tror mina döttrar sett mig, i alla år få dra det stora lasset själv, vid större kalas. Nu är det mest svärsönerna som är kockarna i köket. Mina döttrar fungerar mer som arbetsledare..Härligt att se..Alla nyktra och glada..Ingen som saknar alkohol..Varför förstöra barnens stora dag? Ännu en nykter och fin jul är tillända.

Det verkar som du har haft en riktigt trevlig jul. Vi har firat en liknande som du beskriver hos en dotter och svärson. Stora delar av svärsonens familj var med i firandet. Alla hjälptes åt och barnen var glada och uppspelt precis som de ska vara. Ingen fylla och osämja alla var nyktra även fast det fanns alkohol att tillgå. En super härlig jul.

Nytt år nya möjligheter, till bra val för oss..Jag tror äntligen jag hittat ett jobb som passar mig..Utrednings-och behandlingshem..Många som farit illa pga våld, hot, missbruk och psykisk ohälsa. Men här finns det hopp om läkning..Jag känner ingen sedan tidigare bland personalen..Spännande.När jag var på intervju, så ville dom veta om jag hade något jobbigt i bagaget. Den frågan har inte ställts på många år..Ganska viktig fråga om man ska stötta människor till att läka och tillfriskna från psykisk ohälsa..Då gäller det att personalen har bearbetat sina sår..Intervjuaren sa också att nästan alla som söker sig till liknande jobb har något i ryggsäcken..Tex föräldrars eller närståendes missbruk eller psykisk ohälsa..Nu hoppas jag att detta blir bra..Känner mig mycket nöjd med arbetet..Just nu känns livet mycket stabilare än på länge, trots lite dålig ekonomi..Men det ordnar upp sig snart..Kram..

Kan vara att avstå och förstå varför man inte ska välja vissa relationer..Kom på att jag inte uppdaterat om min och barnens pappas relation..Det blev ingen återförening. Han är för ostabil och alkoholberoende för mig. Garderober med hemgjort vin..Jag ser på honom när han får sug efter alkohol..Fortfarande en massa tomma ölburkar i hans hem..Nej, sunkighet som följer i alkoholens spår är inget för mig..Han har också fått krämpor som han döljer. Tex diarrér och dåligt minne..Hade ju sådana symtom själv när jag drack. Som tur var har min kropp återställts. Nu är vi föräldrar till våra barn. Jag har goda relationer med dom, han får stå för sig och sitt.. som någon smart sade” var och en får skämmas för sig” ..Tack fina Lisa..Det är fortfarande lika skönt att leva nykter..Det ska vara gott att leva...Kram???

... från att dras in i exmakens beroende ännu mer. Fast på ett sätt är du medberoende då ni har barn tillsammans. Din resa hittills har varit så stark och inspirerande för många och din beslutsamhet smuttar av sig! Fortsätt ge inspo!

Kram PimPim ?

Medberoende kan se olika ut har jag förstått..Kände förra sommaren något som kunde vara det. Alltså att påverkas känslomässigt av någon annans negativa känslor.Det finns massor av olika typer av medberoende. Jag har läst mycket om det, och även pratat med personer som är det..Jag har alltid satt gränser och behållit god självkänsla till stor del..Hade jag fortsatt dricka så hade både självkänslan och självförtroendet sjunkit in i skuld och skam..Nu blev det tvärtom..Självkänslan växte för varje nykter dag..Barnen är också stolta över mig, men har olika relationer till sin pappa..Den yngsta har god relation med sin far, som håller sig nykter och hittar på roliga saker när sonen är hos honom. Pappan har förstått att tiden går fort och att sonen snart är vuxen. Kul att höra att vi inspirerar varandra på forumet..?

Tankar på att dricka har jag inte haft på väldigt länge..Det känns skönt. Vaknade aldrig mitt i natten heller när jag drack, var ju helt däckad av alkohol. Numera vaknar jag ibland nattetid, har mycket tankar och idéer om mitt jobb. Just nu känns det intressant och rätt, mitt arbete. Ska sova några timmar till innan det är dags att vakna. Livet känns harmoniskt mestadels. Livet som aktiv a-beroende var aldrig harmoniskt. Det var ständigt dåligt samvete för att jag drack. Jag som alltid känt mig nöjd i min mamma och yrkesroll..När alkoholen tog över livet, blev vardagen en kamp mot stress, press, skam och skuld..Mycket kompenseringshandlande till barnen. En duktig medarbetare som började må sämre..Som tur är gick det att få rätsida på problemet..Alkoholen är ett gift som förgör och förstör..Det glömmer jag aldrig..Kram

Kan kännas tungt..Än så länge har jag klarat mig från både förkylningar och krångel med hus och bil..Jag längtar till vår och sommar..Då känns allt lättare..Jag får elda mycket så huset blir varmt..Förra vintern även för varmvatten..Nu har jag möjligheter så jag slipper elda om jag reser bort..Även min snälla granne som hjälper till..Har märkt på forumet att många tagit återfall..Inte kul..Kanske ändå lättare att ta till flaskan när det är jobbigt med kyla, slask och snö? Jag hoppas att ni som trillat dit, tar er upp igen. Att leva utan alkohol är inte så svårt..Det svåra är att sluta enligt mig..Vi är alla olika. Det enda jag ångrar är att jag höll på med skiten så länge..Kram???

Jag märker igen hur mina nära mår i sitt drickande..Jag har flera närstående som jag pratar med emellanåt. Dom jobbar och har familj, ändå räcker aldrig pengarna..Dom har partners som har inkomst..Men alkoholen kostar pengar, mycket pengar..Känner igen mig själv..Våra pengar räckte, men vi kompensationshandlade till barnen..Alltså köpte saker och godsaker för att döva det dåliga samvetet..Vaknade tidigt idag. Tänker på allt destruktivt som finns i våra liv när alkoholen tar över..Jag är fortsatt tacksam att jag tog chansen till nykterhet när jag fick möjligheten..Livet känns mjukt och lugnt..Snart vår och mer sol, det ser jag fram emot..Kram..?

H02mhn

Ja man är en bra skatteslav när man är alkis. Själv så spenderar jag nästan 3000 kr/månad på skiten. Men det är ju min medicin så.... All medicin har ju biverkningar. Men det skulle vara bra om man hittade något med mindre farliga biverkningar.

H02mhn

Själv dricker jag alkohol för att jag måste inte för att det är gott eller att jag vill. Skulle omständigheterna vara annorlunda så skulle jag aldrig dricka. Jag har alltid tyckt att alkohol är äckligt.

H2omhn..Jag har också druckit för alkoholens skull. Allt smakar mer eller mindre illa..Nu har jag känt av andras beroenden och labila mående pga alkohol. Jag blir irriterad och säger till dom ”sanningar” Ser att några i min närhet som återfaller sakta men säkert. 1 anhörig som tror sig kunna dricka 2,8 öl..Nu har han magproblem och ser allmänt risig ut..Jag säger till honom att det funkar med ölen ett tag, sen återgår man till sitt gamla intag av alkohol..Han byter till spel emellanåt..En annan närstående ser jag, har magrat, och blivit okoncentrerad och glömsk..Hans hem ser ovårdat ut med många ofärdiga projekt i trädgård och hus..Nu känner jag igen, att ska jag ha en ny man, så ska han vara nykterist..Jag orkar inte se fulla folk eller känna stanken av alkohol..Tacksam för min nykterhet och mitt friska liv, utan destruktivitet...?

Så tufft att se andra mer eller mindre nära må dåligt och inse orsaken till det. Av erfarenhet vet vi ju att det kräver en del att ta sig ur ett missbruk. Först och främst insikt. Har personen inte det är det kört. Inte alltid så lätt att påpeka att man tror att någon har problem. Känsligt det där. Tas det på fel sätt kan det rentav förvärra situationen. Samtidigt är det svårt att bara se på när någon går ner sig mer och mer. Usch ja, som sagt, jobbigt det där...

Önskar att du träffar någon som du känner är rätt för dig. Det är du värd. Om inte nykterist, så åtminstone någon om inte dricker sig berusad och därmed blir personlighetsförändrad. För det är nog det som är värst. Vi som dessutom är högkänsliga märker ganska fort om det slår över aldrig så lite.

Kram