av Ansan64

Ansan64
mån, 2018-12-31 - 09:11

Hej allihop
Jag är ny i gruppen. När jag läser era inlägg inser jag hur lika våra historier är. Jag är gift med en man som tidigare var periodare, men nu när han slutat arbeta har han utvecklat det till fullfjädrad alkoholist. Vi hade tidigare ett relativt bra liv tillsammans, men nu känner jag mig alltmer ensam. Jag kämpar för att inte vara bitter eller känna mig som ett offer. Jag hoppas innerst inne att han ska bli nykter, men inser vartefter tiden går att den dagen kommer inte att komma. Jag önskar att detta forum ska kunna ge mig styrka att hitta mig själv igen och vara den positiva människa som jag egentligen är. Hur som helst så önskar jag er alla ett gott nytt år! Ansan64

Otroligt
mån, 2018-12-31 - 09:46

Jag är precis som du här för att få styrka och det hjälper att känna att man inte är ensam. Själv har jag varit särbo med en alkoholist. I början märkte jag inget, jo kanske att han blev lite väl berusad. Men under min tid så har han både mist jobb och körkort. Har försökt hjälpa men har insett att han inte vill själv. Är lite över 50 och måste ta vara på de år jag har kvar. Oftast mår jag bra men får ibland svackor när jag saknar honom. Det är då jag går in här för att få insikt i att jag gjort rätt som avslutade det hela. Hoppas du klarar dej ur det hela och fär känna lugnet man får när man slipper oroa sig hela tiden. Gott nytt år och stor kram

Ansan64
mån, 2018-12-31 - 10:45

Hej
Tack snälla för ditt svar. Jag känner att jag behöver så mycket positiv feedback jag kan få, känner att det är en ”bristvara” nu. Kram

InteMera
mån, 2018-12-31 - 13:05

Här på forumet är du i goda händer på massor med medmänskor som exakt förstår hur du känner! Jag är själv en av alla ödessystrar med en man som dricker, så till den punkt att jag förbereder egen lägenhet och sannolikt flyttar under våren. Står inte ut mer helt enkelt och det svåra är att vi ännu har barn i skolålder. Läs runt här på trådarna på anhörigsidan så ska du se du inte är ensam eller har konstiga funderingar, det är nästan skrämmande vad lika tankegångar vi medberoende bär på! Att kastas mellan hopp och förtvivlan, räknande av flaskor, oro, pinsamheter och den allmänna sorgen över att den andra valt spriten istället för dig eller familjen i stort.

Du är säkert en precis lika stark, klok, empatisk och inkännande mänska som resten av oss här. Du kanske har svåra beslut framför dig men det man bestämmer sig för brukar lösa sig. Ta dig en funderare hur du vill att din framtid ser ut, hur ditt liv själv eller kvar med honom skulle se ut? Tänk kanske i konkreta bilder, inte rosa skimrande om ifall att han slutar dricka för den biten kan inte du påverka.

Skriv av dig här och fråga och fundera fritt så kommer du få massor med synpunkter, kloka tankar och ideer tillbaka!

Gott nytt år vill jag också önska dig!

Ansan64
tis, 2019-01-01 - 12:33

God fortsättning alla medmänniskor. Detta nyår var det värsta hittills. Kanske beror det på att jag äntligen hittat en grupp där förståelsen för att vara medberoende är stor, och att jag vågar äntligen reflektera hur jag har det. Jag hoppas detta kommer att skapa mod så jag törs och orkar återta mitt liv igen. Tack för att ni finns!

Anxiete
tis, 2019-01-01 - 18:17

Känslan att bli bekräftad här på forumet , att få lov att känna igen sej i andras historier, att inse att det är inte mitt fel eller mej det är fel på kan vara en riktig ögonöppnare och ,iaf för mej ,otroligt skönt ! Jag kände mej starkare och tuffare och vågade välja bort min man framför roligare saker. Jag ska inte ljuga och säga att allt blev bra men det går mot det bättre och jag tror att detta forum har en stor del i detta. Jag vågar släppa lös elefanten i rummet, skyddar inte längre min man och vågar ta diskussioner om alkohol på ett sätt jag inte vågat innan. Så mej har det hjälpt , även att läsa beroendesidorna ger sååå mkt ! Att jag just nu inte är så aktiv beror på andra saker

Otroligt
ons, 2019-01-02 - 20:30

Tror man märker hur jobbigt man egentligen har det när man börjat tänka efter. Jag har själv 2 barn med en missbrukare, bröt med honom när jag fick mitt andra barn. Var jättejobbigt och förstår idag inte hur jag orkade. Men man orkar konstigt nog ?. Sen var jag ensam med barnen i 13 år, utbildade mig under den tiden. Började nätdejta och hittade mannen som verkade helt perfekt. Men tji fick jag...men det är betydligt enklare den här gången, troligtvis för att barnen är stora och att vi aldrig flyttade ihop. Kämpa på..du klarar mycket mer än du tror..kram kram

Ansan64
sön, 2019-01-06 - 08:00

Imorse upptäckte jag att han varit ut i bilen och hämtat alkohol som han gömt där. Stor frustration! Jag jobbar för att inte ta det på mig nu, lyckas så där.

Tröttpåskiten
sön, 2019-01-06 - 08:06

Ångesten när man kommer på det!

Kämpa på, det tar tid!
Jag har äntligen kommit till insikt att jag inte kan hjälpa min sambo & att det är hans val. Frustrationen finns där,men inte lika stark! Det som bli extra jobbigt är känslorna, förra gången han tog återfall började jag gråta och gick och la mig! Bestämde att berätta för honom hur ledsen jag faktiskt va! Det tog mer än att jag blev arg på honom ❤

Kämpa på,bestäm dig att du inte kan hjälpa honom om han inte vill ha din hjälp! Fokusera på dig och inte på honom! ?

Skrållan
sön, 2019-01-06 - 13:24

Ja fy så jobbigt det är när man kommer på att partnern smygdricker och gömmer alkohol. Men jag har ju nu undan för undan verkligen bestämt mig för att inte längre lägga ner energi på detta, utan som många skriver här, lägga fokus på mig, Hoppas du kan komma till den insikten, Ansan64, att du också kan göra det. Men jag vet att det tar tid innan man kan släppa allt det. För mig har det tagit många år. Man hoppas ju hela tiden att man ska kunna rädda sin partner. Men det blir ju bara att man själv mår sämre och sämre.

Ansan64
sön, 2019-01-06 - 13:58

Tack för peppen, Skrållan och Tröttpåskiten. Jag fick den feedback jag hoppades på när jag skrev. Jag vill verkligen inte hamna i självömkan utan fokusera på mig. Honom kan jag inte förändra. Detta SKA bli mitt år, fast jag vet att jag får kämpa,hela tiden. Än en gång - tack!

Ansan64
lör, 2019-01-19 - 23:21

Ikväll är det värsta på länge. Han blev rädd tidigare i kväll för han hade haft en skrämmande syn och han trodde han skulle dö. Nu har jag just torkat golvet i vardagsrum och hall eftersom han kissade ner sig på väg till toaletten. När han väl var på toan ramlade han rätt in i tvätten som hängde där. Nu är jag rätt uppjagad och slut. Måtte jag få ro så jag får lite sömn, är ganska trött. Jag ville bara skriva av mig och få lite pepp av er kloka människor. Ta hand om er ❤️

Skrållan
lör, 2019-01-19 - 23:30

Vet vad du pratar om. Fy vad jobbigt. Vad man blir trött. Trött på allt. Man skulle vilja lämna direkt och låta dom själva ta hand om skiten. En del saker som händ här hemma har jag faktiskt låtit vara tills nästa dag, så mannen fått ta hand om det själv. Men en del saker kan man ju inte bara låta vara.
Jag känner din frustration. All styrka till dig.

InteMera
sön, 2019-01-20 - 09:01

Styrka till dig Ansan64! Detdär har vi nog alla gjort, städat upp och sen varit helt slut och förbannade. Ibland får man lust att lämna eländet kvar så dom får städa dagen efter men man vill inte ha sånt där kvar på golven tills följande eftermiddag nån gång när dom själv märker det efter dom vaknat. Jag har till och med fått skäll dagen efter om jag lämnat allt kvar, för att han trott det är jag eller nån av barnen som sölat ner för att han inte minns ens vad han gjort på fyllan.

Inte kul, inte kul alls och jag förstår du är trött och frustrerad. Hoppas du fått lite sömn nu i alla fall. Kanske du på ett lugnt sätt senare idag kan fråga honom om han minns vad han ställde till med? Tror det är viktigt att man inte bara tackar och tar emot och städar upp, dom kommer aldrig fatta varför deras fylla är jobbig för oss om dom inte ens vet vad dom händer när dom är fulla om alla spår är bortstädade och ingen säger nåt. Tar man upp det senare påstår dom man hittar på, att det aldrig hänt, för dom minns helt enkelt inte.

Stor kram för din fortsatta söndag!

Ansan64
sön, 2019-01-20 - 12:27

Tack InteMera
Det blev inte mycket sömn. Han ramlade än en gång i natt. Imorse tvättade jag textilier och städade. När han sedan vaknade berättade jag vad som hänt och han mindes bara att han legat på toarummets golv.
Denna eftermiddag ska jag ägna åt mig och hunden. Som tur är skiner solen och det är vårlikt. Jag gör så gott jag kan för att hitta styrka. Ha en skön söndag. ❤️

Otroligt
sön, 2019-01-20 - 19:21

Styrka till dig Ansan..och massor med kramar. När jag läste om hur du haft det slutade jag andas..du måste ta dig ifrån honom på något sätt?? Det är inte ok det han gör mot dig...kramar igen ♥️

Ansan64
sön, 2019-01-20 - 20:53

Att läsa era svar ger mig styrka att fortsätta kämpa. Han har lovat att kontakta sjukvården imorgon. Jag hotade med att kontakta polisen om detta upprepas (vet egentligen inte om de kan göra något, men ”hota” kan jag väl göra ?). Den som lever får se ??

Ansan64
mån, 2019-01-28 - 22:26

Efter förra helgen då han kraschade har han varit nykter och sökt hjälp. Jag började hoppas och tro på en förändring. Men idag var det dags igen,han kom hem med alkohol... Jag kastades ner i avgrunden - igen. Blev jätteledsen, arg, förtvivlad och besviken. Funderar mycket på hur nästa steg ser ut. Så som det är nu är det bara nedbrytande för mig. Var kan jag få stöttning?

Nordäng67
tis, 2019-01-29 - 06:24

Vad tror du om detta förslag: ha en övernattningsvöska packad, nästa gång han är full och kissar ner och ställer till det tar du din väska lämnar bostaden i det skick han har ställt till den i, så åker du hem till någon du känner dig trygg med (och som du har förvarnat läget om) och sover där! Kanske får han sig en tankeställare av att vakna nykter till sitt eget inferno och du är spårlöst försvunnen. Symboliskt vaknar han till sitt framtida liv där du har tröttnat och lämnat honom och där han får torka sitt eget kiss! Kram

InteMera
tis, 2019-01-29 - 08:04

Jag håller med Nordäng! Åk bort nästa gång det ska drickas, helst före han ställt till det så du helt slipper se röran! Bo på hotell om du inte vill besvära släkt och vänner, bara du kommer bort och låt honom undra vart du tog vägen. Men var beredd på att det kan ta ändå till följande kväll innan han ens märker du är borta...Så var det för mig en gång när jag åkte bort med barnen, och han hade ännu mage att låssas som om jag åkt på nåt kul med barnen i två dagar för att vi inte kunde vara hemma för att han drack!

På tal om stöd kanske det finns AA anhörigträffar där du bor eller via beroendemottagningen på din ort kan komma i kontakt med terapeut eller nån grupp likasinnade? Du är stark och kapabel, du kommer klara dig fint även utan honom om du bestämmer dig för att lämna. Försök vara arg och fokuserad istället för nedbruten och ledsen, det kommer ta dig fortare framåt! Stor kram till dig!