Tjejen91

Jag har varit nykter i 175 dagar!
Sist jag drack alkohol den 14 juli 2018 blev jag så packad att jag kräkte ner mig själv i duschen och var oförmögen att ta hand om min då 1åriga dotter. Min sambo tack å lov kunde detta. Jag bestämde mig dagen efter för att aldrig mer dricka alkohol. Jag blev gravid ganska snabbt efter och är nu i 6 månaden.

Tankarna som går precis just nu är rädslan för att ”trilla dit” när graviditeten är över. ”Hade jag verkligen ett sånt problem?”, ”skulle jag inte hantera ett glas rödvin eller två?” Nej S, det gör du inte, för ett sug kommer efter ett tag och sen är du där igen... men ändå funderar jag, jag har klarat utlandssemester och andra tillställningar utan några som helst problem och mår så ofantligt jäkla bra utan vinet. Lång text men vill gärna ha input av er andra. Kram

Ja det är ju det som är en stor del av problemet. ”Nu kan jag nog ta ett par glas kontrollerat...”. Vet inte vad du har för målsättning men utan en sådan är det ju svårt att sätta upp planen för hur du ska nå dit? Det kommer med största sannolikhet inte att ha löst sig för att du tagit en lång vit period. Det är stor risk att du snabbt faller in i dina gamla mönster. Tror du måste fundera över hur du skulle vilja att det ser ut i framtiden. Är du helvit eller har du tydliga regler för ditt drickande? För och nackdelar?
Ta hand om dig och grattis till graviditeten!

Tjejen91

Min tanke är att kunna dricka hemma med min sambo 1 glas rödvin eller 2, samtidigt som skräcken över att de inte kommer stanna där. Han dricker aldrig mer än så, förvisso inte jag heller, men suget finns där. Jag älskar att träna och springa. Det har varit min hjälp och väg för att inte dricka alkohol.

Jag vet innerst inne att min själ mår bäst av att vara helt vit. Jag har dessutom känslig mage vilket förvärras betydligt vid alkohol.
Det är mer hur jag på något sätt behöver ha ett försvar gentemot mig själv, mitt varför över att inte dricka, vilket egentligen är glasklart: jag mår bättre utan det, och mina barn riskerar att aldrig se sin mamma berusad.

Du har ju funderat en del över det. Om du verkligen vill försöka att dra ner. Vad tror du om att sätta upp regler då med din sambo? Ni kanske kan köpa hem en mindre flaska och dela på och sen att du inte dricker själv? Svårt om ni har mycket hemma och tillgängligt.
Jag har inte själv långsiktigt lyckats att dra ner, men då det har fungerat är när jag haft tydliga regler och följt dem. Om det inte fungerar så kan du ju ta ett nytt beslut, vänta inte för länge bara. Men du har det ju i dig att inte dricka alls. Du klarar ju graviditeten utan att dricka och visar starkt hur viktigt barnet och familjen är. Det tycker jag är väldigt bra jobbat och du är värd beröm. Ta hand om dig!

Tjejen91

Tackar ödmjukt för uppmuntran, det glädjer mig! Ja jag pratade med sambon om det, och sa att enda gången jag kan tänkas dricka är hemma eller på semester. Dricker själv gör jag aldrig, tack å lov.

Jag tänker att jag inte sätter förbud, men endå att vänta med alkohol tills min ”årsdag” den 14 juli. Då har jag inte druckit på 1 år och då kommer dessutom bebis vara runt 2-3månader. Jag liksom har aldrig hållit upp i 1 år och det käns som något ”magiskt” kan kännas om jag faktiskt får uppleva det. Kanske jag känner att nä, aldrig mer alkohol, eller också lär jag mig hantera det känslomässigt. Har märkt att jag ofta dricker med känslor. För att fira, unna, en tuff period, etc. tack återigen för pepp, jag behöver verkligen få reflektera kring detta.

började det gå utför för mig. Jag drack när känslorna var ur schack. Undvek jobbiga situationer och konflikter, drack istället. Inte så bra. Fattar inte hur man pallade med efterföljande ångest, inget jag längtar tillbaka till.

Blom09

Känner igen mig i det ni beskriver. Det är en kamp och jag har precis insätt att jag har problem den skam o ångest jag känner önskar jag inte någon. Men jag vet att jag måste vara helt ärlig. Det är svårt och jobbigt att prata om mitt drickande . Men bra jobbat med regler o mål