Efter många egna försök att få kontroll på mitt drickande har jag tagit mod till mig och gått till Vårdcentralen och börjat med Antabus. Mycket tack vare min frus och familjs hjälp. Tycker att det tråkigt att det behövde gå så långt, men inser att det är nog nu. Har kunnat vara dricka måttligt eller vara nykter i långa perioder men alltid trillat dit till slut. Efter min frus 6:e missfall på raken var det som att något gick sönder inuti. Nu har vi en underbar pojk, men drickandet fortsatte, och har eskalerat de senaste veckorna, blåst mellan 1,5 och 2,2 promille vid några tillfällen. Detta är nu 4:e helvita dagen av 90, sedan jobba med det med hjälp av psykolog m.m. Nog om mig, tycker många av er är duktiga som kämpar på!

alkohol har det blivit nu. Mår riktigt bra ( förutom en förkylning som heter duga just nu ). Tog sista antabus på nyårsafton. Har med glädje börjat gymma under denna tid, detta är något som nu blivit rutin. Började på 115kg, ligger nu på 97, målet är runt 80-85. Egentligen bryr jag mig inte vad kilona är exakt, vill bara må bra och inte tänka på om kläderna ska passa eller inte. Muskler väger ju också ;)
Kämpa på alla er därute, alkohol kan bli en demon som vissa av oss inte klarar av. Vissa ibland, vissa aldrig. Själv började mina problem på allvar när jag drack av fel anledningar - när man var nere, hade ont, var ledsen, fick motgångar m.m. Sedan tog det snabbt över, man gick över gräns efter gräns, man gjorde saker man aldrig trott man skulle göra. Nu har jag distanserat mig till alkohol under en tid, nu får vi se. Kanske kan jag hålla mig till att alkohol kan vara den där guldkanten när man är glad eller är på middag. Går det inte så får jag leva utan - det finns betydligt värre saker att leva med!
Till er som kanske kämpar med alkoholen - det finns fantastisk hjälp att få, men du måste vilja sluta först. Det går inte att hjälpa en riskbrukare/missbrukare om de inte vill - smartare varelser finns inte. Visst är det sorgligt när man ser tillbaka över visa händelser, men man kan inte annat än förundras över hur kreatviv man varit för att få tillgång till alkohol! Kanske man skulle bli detektiv...
Allt gott till er alla inför 2019!

Jag har varit nykter i 11 månader nu. Förutom de självklarar hälsovinsterna och ett bättre psykiskt mående så tror jag att den inre styrkan och självförtroendet är den häftigaste skillnaden! Jag tror det syns utåt, att här är någon som står för det de gör och säger.
Ville bara säga det!

Sommarflickan2018

Va härligt at läsa om dina framgångar! Väldigt inspirerande.

Grattis till 11 månader ???

Känns lite dumt att kalla det framgång, men man är på gång igen medveten om vad man ska undvika! Tänk om man kunde leva om de sista åren och inte göra samma misstag...men gjort är gjort

Hoppas ni har en riktigt bra dag var än på denna resa ni är!

Avslutar med en vits: vet ni varför fåglarna flyger söderut på vintern?

Det är framgång det, definitvt när man har ditt nick :)
Jag kan nog svaret på din vits och det har med ”gå” att göra men jag gissar ändå på grund av forumet på ”de är för långt att gå och för att det finns en spritvagn på flyget :)”

Edit: Spritvagn får mig alltid att tänka på Suzanne Reuters replik från Yrrol:
-”Har du en Treo?” (Peter Dalle)
- ”Sjuksköterskor har vita rockar, jag delar ut sprit. Sprit! Här var det sprit! Någon vill ha spriit! Skit i det då...”

Ja, misstagen är många. Men vi kunde ju varit värre ute om vi gjort fler. Och förhoppningsvis har vi lärt oss saker. Kanske var det också oundvikligt.

Men detsamma hoppas du har en skön lördag och återigen, wow till 11 månader.

ja, fåglarna flyger söderut för att det är för långt att gå ?
Tack. Ja 11 månader känns länge, men i det stora perspektivet är det ju inte det.