av LailaK

LailaK
lör, 2019-01-19 - 23:53

Hur vet man att man att man är en beroende medberoende? Ett beroende Vuxet barn eller bara en beroende? Hur vet man att man om man kanske bara är. Medberoende? Eller kanske bara ett Vuxet barn som är så jävla rädd för intimitet och därför så stänger man ute personen man älskar och som stått vid ens sida under många svåra situationer. Hur vet jag om det är mig det är fel på och om jag är problemet eller om jag har tagit på mig andras problem så att dom inte ska må skit för att man har det beteendet så jävla på rutin? Hur vet jag om jag är beroende? Det enda jag vill när jag var liten var att pappa skulle sluta dricka. För det är ju bara att sluta dricka. Eller är det inte det? Jag förstår inte folk som hurrar över 2 dagars nykterhet. Det är ju bara att låta bli. Men jag vet ju också att jag inte kan låta bli ibland. Men jag vet det så pass bra att jag därför inte har alkohol hemma. Men jag vet också att jag har svårt att sluta dricka när jag har börjat. Att jag har lättare för att avstå helt från alkohol men inte för mitt liv kan säga nej om någon erbjuder mig alkohol. Men jag vet att om jag inte vill dricka och får vara ifred med den tanken, då dricker jag inte heller. Säger jag däremot att jag inte vill till någon, ja då jävlar kan man ge sig fan på att jag är full som fan på en timme. Antagligen fullare än personen som inte kunde ta mitt nej. Hur vet jag om jag är alkoholberoende för att jag är medberoende? Medberoende för att jag är beroende? Är beroende överhuvudtaget? Spelar det någon roll?

InteMera
sön, 2019-01-20 - 09:14

Det är rätt vanligt tror jag att barn som växt upp i hem där det funnits missbruk också själva i vuxen ålder lättare blir beroende. Så antagligeb hänger nog medberoende från barndomen och eget beroende som vuxen ihop på nåt sätt. Som du själv beskriver ditt drickande så verkar du åtminstone vara i riskzonen för beroende men samtidigt verkar du se dina egna mönster väldigt klart och det kanske kan rädda dig från att hamna längre ner i ett aktivt beroende.

Du ställer många viktiga frågor till dig själv, läs runt både här på anhörigsidan men också på beroendesidorna så kanske du hittar andras svar på samma frågor. Det är bra och viktigt att du reflekterar över hur och när du dricker, det är nog första steget till att undvika att skapa mer problem!

Ullabulla
sön, 2019-01-20 - 10:08

För mig så hänger allt ihop i en enda lång kedja.
Jag är:
Medberoende
Har en beroendepersonlighet,dvs går igång på saker och suger näring ur relationer,fixa ideer. Samlar lite på saker för att få trygghet osv.
Jag är också vuxet barn pga min barndom.

Så trådarna går in och ur varann för mig och jag har inte fastnat för alkohol.
Men mycket av mitt beroende har med mänskliga relationer att göra.
Antingen så knyter jag an lite för hårt,eller så förkastar jag de människor som är runt mig.
Dvs går till ytterligheter istället för att stanna i det berömda lagom.

Jag har sakta börjat bena ut mig själv och försökt se var jag brister.
I början var det väldigt svårt,det fanns ju alltid förklaringar och ursäkter till varför jag betedde mig som jag gjorde,dvs jag var lite av ett "offer" och jag kunde alltid rita upp en bra förklaringsmodell som liksom fritog mig från ansvaret att mitt liv inte var som jag ville.
Sen började jag bena ur vad jag faktiskt klarade att förändra,dvs mig själv.
Jag tog små steg i början.
Jag visste knappt vem jag var när jag gick ur min relation med mitt missbrukande (numera nykter) ex.
Det har tagit flera år och jag är (och blir kanske aldrig) helt klar.

Jag har varit hjälpt av Alanon,en självhjälpsgrupp också av en medberoendeterapeut som hjälpt mig med de tyngsta bitarna.

Välkommen hit och läs runt så får du säkert många aha upplevelser.

dom
sön, 2019-01-20 - 20:26

När någon erbjuder alkohol så erbjuder de ju en gemenskap, så för mig är det jättesvårt att säga nej fastän jag levt med missbruk nära mig och känner igen det så det känns extra löjligt att falla i det hålet.

Dessutom erbjuder de en vetskap att inte behöva oroa sig på ett dygn. Sen att oron blir starkare långt senare är ju inget som man tänker på just då.

Att söka ensamhet och lugn hjälper mig. Att finna ro med en bok, lägga känslorna och tyngden i att skriva en novell, eller rita nåt, lägga en patiens, snickra nåt på gården. Krogen ikväll? Nej tack, jag kan inte idag.

Så först när jag funnit styrka i ensamheten kan jag gå in i en gemenskap utan att vilja ha den som enbart en distraktion.