Amanda1

Hej alla. Jag är snart 25 år och mår fruktansvärt dåligt över mitt drickande. Jag har alltid varit en festtjej och älskar att festa, blir helt euforisk och det bara sprudlar energi om mig efter några glas. Problemet är bara att jag alltid dricker för mycket, jag kan inte sluta när jag har börjat och får nästan alltid minnesluckor. Jag tappar alla gränser när jag har druckit och kan nästan göra vad som helst. Jag säger massor med saker som jag aldrig skulle ha sagt nykter, hittar på allt möjligt och tror att jag lever i en slags drömvärld. Jag har inget konsekvenstänk alls och flera dagar efteråt kan ångesten vara enorm för vad jag har sagt eller vad jag har utsatt mig för.

Säger alltid att jag ska sluta dricka så mycket, men det löftet följer jag aldrig, blir alltid likadant igen och slutar alltid i kaos. Mina vänner har många gånger varit oroliga för mig, och en del relationer har nog förstörts på grund av detta. Vad är det för fel på mig? Min självkänsla är verkligen på noll just nu och jag tänker att jag inte förtjänar att leva, att jag bara förstör och ställer till det för alla omkring mig. Vill verkligen inte må såhär längre men vet bara inte hur man ska gå tillväga??

Hej!

Jag är ungefär lika gammal som dig och kan känna igen mig i din problematik. Brukar du festa varje helg? Dricker du alkohol på vardagarna också? Jag skulle rekommendera dig att ha en vit månad för att få perspektiv på saker och ting. Under den månaden är det bra att hitta på roliga helgaktiviteter som inte involverar alkohol. Jag önskar dig lycka till!

Kram Holistic

Sofia

Vad fint att du har hittat hit och att du på ett så ärligt och tydligt sätt delar med dig av vad alkoholen har haft för både positiva och negativa effekter i ditt liv. När du börjar dricka får du en riktig energi- och euforikick, men det som du kämpar med är att det är svårt att hålla dig på den nivå du önskar. Du är verkligen inte ensam i detta! På lite längre sikt får du utstå ångest, minnesluckor och du utsätts för risker. Det här har tagit hårt på din självkänsla och även påverkat dina relationer. Du har hårda tankar mot dig själv, att du inte förtjänar att leva - det låter tungt att gå runt med såna dömande ord i sitt inre! Så klokt av dig att du nu söker stöd här för att göra en förändring, det hörs att du vill något annat nu, att du vill må bättre!

Hoppas att det är okej att jag ger dig några tips, eftersom du funderar på hur du ska gå tillväga?

Ett sätt att börja förändra sina alkoholvanor, utöver att läsa, skriva och finna stöd här på forumet som också är verksamt för många, kan vara att gå med i vårt internetbaserade behandlingsprogram här på alkoholhjälpen. Du har möjlighet att lära dig tekniker och strategier som kan göra det lättare att förändra riskabla alkoholvanor och kan själv välja om du vill ha kontakt med en rådgivare eller vill arbeta med programmet på egen hand. Läs gärna mer här om du är intresserad: https://alkoholhjalpen.se/programmet

Om du vill prata med någon om alkoholen och hur den påverkar ditt liv och hur du mår, kan ett första steg vara att ringa till Alkohollinjen på 020-84 44 48, mån-tors 11-19 och fre 11-16. Du kan vara helt anonym.

Vad tror du skulle kunna vara ett bra första steg i riktning mot att må bättre?

Fortsätt gärna att skriva här om hur du mår och om dina funderingar kring alkoholen och dess plats i ditt liv! Ibland kan det ta ett tag innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

millie

Jag är också i ungefär samma ålder och känner verkligen igen mig. Jag blir i stort sätt precis likadan som du beskriver. Dock händer det inte vare gång utan några gånger om året, men när det väl händer sitter ångesten i i flera veckor. Jag tror att det kan vara bra att försöka avstå alkohol helt, eller ha en riktigt bra strategi för hur man ska lyckas dricka med måtta. Det brukar funka för mig, men som sagt några gånger om året faller jag dit och det känns så fruktansvärt jobbigt, för man vet liksom inte vad man har sagt och inte heller gjort under kvällen. När jag låter bli alkohol bygger jag istället upp min självkänsla.. för precis som för dig blir den väldigt låg när det går tokigt. Jag hoppas du hittar en väg som funkar för dig. Lycka till! Kram