Malkolm85

Jag har hela hösten druckit i smyg efter att ha varit nykter länge. Jag klarar inte av livet utan att droga mig. Inte knark men medicin och alkohol. Jag har taskig lever och vet att det är skadligt. Men jag klarar inte av livet utan. Alla måsten hus,barn,jobb,krävande fru som bara klagar på mig. Det byggs upp ångest i mig som måste dövas. Jag mår skitdåligt om jag inte får bli dövad med alkohol in i mellan. Men in i mellan blir 1st 75a i veckan. Hur ska man orka ? Jag vill inte dricka men hur ska jag stå ut med livet annars?

DetGårBättre

Du får förändra livet i hur du vill leva. Inte fokusera på alla måsten. Lev billigare, utan fru och gör saker som får dig att må bra! Byt riktning i livet eller lev i kaos och drick.

Ja, som DetGårBättre är inne på, man får göra om saker. Men jag fattar precis hur du känner. Men drickandet är långt ifrån lösningen och då menar jag inte alls bara din lever. Alkoholen gör en mer trött på all skit och man mår ännu sämre mellan topparna och dessa blir färre och färre tills det knappt hjälper alls längre. Men vi är ju (speciellt i sverige) ganska hårdkodade trygghetsnarkomaner som inte gillar att ta risker. Jag testar att ta flera just nu men lyckas fortfarande inte få till permanenta förändringar men risktagandet har ökat :) men vi har (så vitt vi vet) ett liv, ska det vara så här att man måste döva det för att orka med det. Minimera måsten, skit i dåliga relationer, köp mindre prylar. Är värt ett försök. Har inte hittat min optimala lösning men några års experimenterande är väl inte mer än vad alkoholen tar.

Malkolm85

Tack för svar. Jag får börja med att ta tag i det som får mig att må så här. Lätt lär det inte bli men nått måste ske

Det låter väldigt tungt att du inte tror att du klarar ditt liv utan a.
Jag levde också i det där, känslan av att vara fångad liksom, och löste det med att smygsupa, tills jag lämnade allt och började om ensam för 1,5 år sen. För mig var det ganska lätt att sluta dricka när jag fått ordning på ett eget liv som jag vill ha det. Ångesten är inte borta men suget att döva den är det, eftersom jag fattar att livet är mitt eget.
Heh, ska inte klampa in och rekommendera skilsmässa helt lättvindigt såklart. Långsamma, mindre förändringar kan säkert vara minst lika effektivt. Vad är värst i din vardag, när blir du som mest triggad? Ser du nånting som du skulle kunna påverka?
Önskar dig mod och kraft att göra ditt liv lite lättare.
Kram!

Malkolm85

Ja det är riktigt tungt att känna så. Trigger är när livet inte flyter på. Att det blir för mycket motstånd på en gång. Stressigt på nya jobbet. Kommer hem frugan bara klagar. Talar om allt jag gör fel. Att jag aldrig gör tillräckligt. Hon är bra på att höja kravnivån. Och en treåring som testar gränser hela tiden. Inte lätt att sätta fingret på något speciellt. Kaosig livssituation snarare. Kram

Och känner igen mig. Trotsiga småbarn är inte att leka med, jag har två.
Det låter som att du behöver hitta sätt att få andningspauser i din vardag. Sådär kan du ju inte ha det, allt blir krav, du hittar ingen ro förutom alkoholen. Du kanske skulle behöva lite utrymme, bara vara ifred lite? Kan du prata med din fru om hur du mår?

Tänker att du behöver egentid för att göra saker du mår bra av. Kommer man iväg lite o får distans till allt mår man bättre. Vad som är egentid för dig vet jag inte träffa vänner, träna. Något som du kommer iväg o bort från alla måsten. För att få det att falla i god jord hos frun så måste du nog säga att hon självfallet får samma sak. En dag i veckan utan alla måsten var kanske om det fungerar. Då ni kommer o går som ni känner på ”er dag”? Dvs den andra gör alla måsten tar ansvar för barn hem o mat osv?
Tror du behöver lite distans o bara vara dig själv för att hitta tillbaka till den du vill vara?

Malkolm85

Ja jag älskar min pojk men det kan vara frustrerande när det är trots hela tiden. Men man får inte lov att bli trött på det heller då får man höra att jag inte älskar mitt barn. Jag kan säga till min fru hur jag mår men får ingen förståelse. Får bara höra att jag är trött hela tiden.slö i huvudet lat och ointresserad. Men jag är medveten om att jag behöver andningspaus. Men skulle jag föreslå det så får jag skit för det också. Vilket resulterar i skuldkänslor och ännu mer stress.... tack för alla svar

Malkolm85

Tar till mig alla kloka ord. Jag får utarbeta någon plan där jag eliminerar alla risker till missförstånd. Men absolut behövs lite distans jag har helt tappat mig själv. Vet inte vilken fot jag ska stå på.

Har man kommit in en negativ spiral är det svårt att komma ur den (talar av egen erfarenhet). Ett sätt jag o min ex man testade var parterapi (om det är en bra o båda vill kan det säkert fungera). Men för din egen del så måste du få till o kräva egentid för att få ett andrum - hitta tillbaka till dig själv. Var ärlig med frun om inget annat funkar att du inte orkar mer o funderar på att gå skilda vägar - då tror jag hon lyssnar (hoppas jag). Man är ett team o alla måste må bra annars fungerar det inte! Stå på dig o sån skit ska du inte behöva ta av din fru! Hårda ord förstör otroligt mycket i ett förhållande (o kan aldrig tas tillbaka). Tror du måste börja tala klarspråk o inte låta dig hunsas det blir inte mindre med tiden bara värre ? lycka till!!

Malkolm85

Tack för Pepp och tipsen. Jag ska försöka få ordning på detta. Parterapi har jag föreslagit men inget alternativ tydligen ?.

Det var Kickin som ställde en fråga i en tråd som heter: Nykter- så gjorde jag, av Äntligen fri

Hej,

Kan någon snälla hjälpa mig att förstå hur en fd alkoholist beter sig efter att ha varit nykter i 10 månader? Det mentala mest. Upplever att min man är lätt kränkt, noll tålamod, konflikträdd så att han till och med flyttar till sin lägenhet i dagar/veckor. Tar ingen kritik, skyller allt på mig, sötsugen jämt, går på ångest tabletter samt antidepressiva. Väldigt hypokondri, bekräftelsebehov.

Äktenskapet rasar snart så hjälp mig förstå hur man hanterar nykterister och vad som egentligen händer i hjärnan efter alkoholen. Känns som att min man är vilsen.
Tack för hjälpen!
Mvh

och Äntligen Fri svarade:

Din man är vad vi i AA kallar för ”torrfull”. Han dricker inte men beter sig som en aktiv alkoholist. Han tycker oerhört synd om sig själv och det är tyvärr bara en tidsfråga innan han tar ett återfall. Det beror på att han inte gått vidare, nykterheten känns påtvingad och han längtar efter att logga ut, bli full.
Han måste lära sig att leva nykter, han måste komma till stadiet där han är nykter för sin egen skull, där han känner att han får ut mer av livet som nykter än innan. Att utvecklas på det personliga planet och känna tacksamhet.
Det är det vi lär varandra inom AA.
Be honom gå på ett möte. Han kommer tacka dig en dag för det.

Kram.

Ps. Hans tillstånd är mycket vanligt och jag känner många som gått igenom samma sak.

Kolla upp möten nära er: www.aa.se

Googla ”post akut abstinens” (PAA)

Några vanliga symptom:

Trötthet
Bekräftelsebehov
Kontrollbehov
Huvudvärk
Humörsvängningar
Koncentrationssvårigheter
Inlärningssvårigheter
Nedsatt förmåga att tänka klart
Minnesstörningar
Sömnrubbningar
Ökad känsla för stress
Nedstämdhet
Osäkerhet i sociala sammanhang

Jag tyckte själv att denna info var toppen att läsa!
Kram Grönablad