Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

fantastiska ni! TACK för julhälsningar, blev så himla glad och rörd❤️❤️❤️ Här hos mig råder renoveringskaos, ingen julgran och pynt i år, det har vi hoppat över men känner ändå att detta är den bästa julen någonsin! För vad är viktigast? Ja inte en pyntad fasad utåt utan den inre friden och glädjen! Massor med kramar och önskar er världens bästa jul! ❤️?

Renée

Tack! ♡ Ja, inre frid och glädje är det bästa!

CSöder

jag skaffade konto här idag, jag är INTE anhörig till en alkoholist däremot är min sons pappa tablettmissbrukare och inser att det inte är någon skillnad varken för medberoende eller hur den aktive beter sig.
min sons pappa har varit på behandlingshem 2 ggr men trillat tillbaka igen efter varje gång.
varit en jäkla resa med skyddat boende och massa annat för mig och mina barn, men sen bara "glömma" det som hänt och börjat om. gränsen var nådd på nyår, han trillade dit återigen, tydligen varit påverkad dagligen senaste månaden vilket jag inte sett eller velat se.
slutade med att han blev inlagd på akutpsyk på nyår och där drog jag gränsen, han vägrar behandlingshem igen, han vill klara det själv. så igår sa jag exakt "vill du ha kontakt med mig eller umgänge med sonen så lägger du in dig, annars behöver vi inte höras mer". jag har hållt det idag, inte svarat på samtal. men så svårt. älskar ju den nyktra människan.. men tack vare din tråd så har jag gråtit och funnit extra styrka så TACK!

och varmt välkommen hit! Tack för att Du delar med dig av ditt liv! Och tack för att du tog dig tid att läsa min tråd! Ja visst är det svårt att släppa den där sidan av personen som man älskar?! Man får svårt att få ihop ett enhetligt liv, blir som om man lever två komplett olika liv! Va skönt att du har satt gränser runt dig och barnen och också talat om era gränser för honom. När man gör det är det också lättare att skydda sig sjölv på något sätt! Bättre att tala om vad man själv inte vill vara med om istället för att tala om vad någon annan inte får göra. Man blir starkare i sina beslut! Fortsätt läsa och skriva här på Forumet. Finns så mycket visdom att ta till sig och så känner man sig inte så ensam om sina livsbekymmer heller. Varm kram till dig och håll hårt på dina gränser och beslut nu?❤️

som det så klämkäckt heter. I år skall jag fortsätta jobba med mig själv men jag skall också ha roligt! År 2018 var slitsamt och satsar på att år 2019 blir lite mer lättsamt! Min utmaning just nu är att komma underfund med VARFÖR jag ”njuter” av att lida?! Tränar på att växla om tankarna när dessa stunder kommer. Svårt men har gett mig f-n på att det ska gå att helt enkelt tvinga undan detta beteende. Häromdagen åkte jag 10 mil bort för att jobba. Passerar en vacker stad vid en sjö, ett pittoreskt samhälle, öppna underbara vidder på vägen. Hade inte sett något av det när jag körde in på parkeringen. Jag hade geggat i en händelse som ligger två år tillbaka i tiden. Mitt ex hade däckat av efter för många öl och då passade jag på att rota igenom hans mobil! Där hittade jag såklart massor att vara sårad och förbannad över! Detta spelade jag upp i mitt huvud när jag körde! Jag läste omigen hans sms och mail till andra kvinnor som jag har ”fotat” i min hjärna! Jag hatälskar att hålla på så! Njuter fast ändå inte. Blir så arg på mig själv när detta händer, slösar min tid på gammal skit. Nu ska jag ligga i hårdträning för att få bort det. Bearbetat är det ju så det svämmar över! Var ute på galej för några veckor sedan och blev uppvaktad av en snygg och trevlig man. Varför tänkte jag inte på det istället under dessa 10 mil? Fattar det inte. Gammal och djupt rotad ovana? Bort ska denna ovana en gång för alla! Tar tacksamt emot tips och reflektioner! Kram till er alla, må 2019 bli vårt år! ✌️✌️

Så måste en ju svara?
Nä skämt åsido,jag känner igen mig.

Jag lever idag med en man som lever i nuet och har lärt sig det den svåra vägen.
Han vet att det snart kommer elände pga dåligt mående barn.
Så mellan turbulens så vilar han.

Hade det varit mina barn så hade jag "knarkat" både på gamla nuvarande och även kommande händelser.
Jag hade alltså haft en outsinlig källa att ösa ur.
Så länge jag levde i en missbruksrelation så fick jag mina kickar per automatik.

Där jag fick vara offret,martyren eller hjälten.
Där jag med mina magiska kunskaper eller stora själsliga gåvor fick vara i rampljuset iklädd någon av dessa roller.

Ju friskare miljöer jag vistas i,ju mer uppenbart blir det vem som är svarte petter,dvs jag.
Detta gillas ju icke av undertecknad,så jag lierar mig då gärna med svagare/behövande själ.

Då släpper jag fokus på mina oförmågor och får istället tro att någon annan är sämre.

Så jag tror att du kanske "flyr" jobbet med dig själv som du så tydligt påbörjat.
Du kanske helt enkelt tar återfall i medberoendet och är i ett dåligt rus.

Jag brukar känna hur hela jag blir fylld av smetig sörja.
Jag släpar liksom omkring på en massa kvarnstenar som jag själv kopplat på mig.

Så låt det vara som det är,var i återfallet och känn sen hur du sakta nyktrar till genom att tex njuta av den där måltiden.
Eller låta den där filmen sjunka ända in.
Typ.
Hoppas du förstår något av min geggamoja?

Anxiete

Kan mala gammalt skit som jag egentligen inte bryr mej om längre men som känns på något vis ”skönt” att tänka på, hur fel ”den andre” gjorde mot mej osv. Jag har lärt mej att acceptera att det dyker upp ibland , att jag behöver älta det ännu en gång för att så småningom när tanken dyker upp kunna tänka ”nä, jag orkar inte gå igenom det en gång till, nu räcker det” . Så jag tror acceptera att hjärnan inte är helt klar med exet men du är ! Kram ?

Renée

Hej Nordäng!

Jag förstår dig i det du beskriver om tankar.

För mig skulle det vara hjälpsamt att ta fasta på en alternativ tanke
och tala ut den, när vissa minnen spelas upp i mitt huvud.

Vore intressant att höra mer om hur Du tränar på att växla om tankarna
när dessa stunder kommer.

Så bra, det du skrev;
"I år skall jag fortsätta jobba med mig själv men jag skall också ha roligt!"

Ja, det önskar jag Dig för 2019! ✨

Man kanske får acceptera det som en del av en sjölv på något sätt! Och om man är noga med vart man sätter sina fötter i framtiden och istället samlar på bra upplevelser så kanske detta mattas av och ebbar ut! Är nog samma med mig att jag delvis dras till vilsna själar sär jag får vara den kloka, smarta och duktiga som alltid finner på råd! Kram

Tvinga bort ältande och negativa tankar håller jag på med! Börjar varje dag med att ägna en stund åt att tänka på det som var bra igår! Små pyttesaker och stora saker. Tar med mig det positiva från gårdagen in i den här dagen. Bestämmer också nånting som jag gillar att göra som skall göras under dagen. För det mesta blir det en tur i skogen. Vilket ju i sig inte är ovanligt, brukar ju tillbringa mycket tid där. Grejen är den att då har jag verkligen tänkt på att jag tycker om att vara i skogen, aktivt valt det för denna dag och när jag väl är där värdesätter jag det mer på något sätt! Dagens roliga var att ställa larmet på 03:30 och kolla efter fullblodsmånen. För molnigt dock i min del av vårt kära land. Var ändå spännande att springa runt i fönstren och kika. Tröstar mig med en tur runt sjön på lunchen. Försöker också vara socialt modigare, säga ja till människor jag är lite ”rädd” för. Känner på något sätt att jag inte platsar med dessa människor. Tänk om de frågar om min uppväxt. Eller tänk om de vet att jag har varit ihop med en alkoholist! Eller tänk om.... de helt enkelt bildar sig en uppfattning om MIG! Van att uppgås med lite svaga, energikrävande och behövande människor måste väl kunna bli van att umgås med helt vanliga människor. För jag känner mig egentligen HELT VANLIG med allt som det nu innebär! Vill bli bekväm i mitt eget liv helt enkelt! En stor och varm vinterkram till er❤️

Renée

Hej Nordäng!

Tack för givande inlägg, as usual.

Kul att få ta del av din intensivträning,
bl a att börja dagen med tänka på det som var bra igår och ta med detta positiva in i nuvarande dag.
Blir även nyfiken på det du beskriver;
att verkligen tänka till vad det är man gillar och mer aktivt välja det.
Ska försöka göra detsamma.

Ja, vi fortsätter att samla på bra upplevelser, t ex skogspromenad.

Jag hoppas att du ska känna dig mer och mer bekväm i ditt eget liv.
Du platsar verkligen!

Önskar dig en riktigt bra dag.
Varma hälsningar

Ofta gör man ju saker man gillar men uppskattar det inte riktigt utan låter negativa tankar förmörka. Åtminstone jag! Sjukt trött på dåliga tankar om passerade höndelser som mal i huvudet fast man har miljoner bra saker här och nu! Ja vi kämpar på Renée ?? Önskar dig en riktigt bra dag också! ?

Renée

det är sant; "miljoner bra saker här och nu!"
Bra att påminna sig.

Jag tycker du är modig.
Du gör det så bra.

? ? ?

Ansan64

Härligt att läsa vad du gör för att ta hand om dig. Jag behöver många tips och idéer. Samla vad som hänt är bra, även om det är små saker. Man måste ju börja någonstans. Jag försöker hitta en aktivitet varje dag som lyfter mig. Det kan vara att läsa, promenera, vara på stan och titta på folk. Det är så lätt att det mörka känslorna tar över. Jag lyssnar mycket på Kay Pollak. Han säger många kloka saker.
Fortsätt så - du är på en bra väg.

InteMera

Du skriver Nordäng om att träffa nya mänskor, att vara lite rädd för vad dom ska tycka. Vet du vad jag upptäckt? Att betydligt fler än jag nånsin skulle trott faktiskt har samma typ av bagage som jag själv! Eller nåt annat som varit lika jobbigt. De flesta tror jag tänker att andra skulle se ner på en om man berättade sanningen om sitt liv men jag har jobbat på att lite mer prata om saker som hänt och vips har andra anförtott sig om både det ena och det andra. Folk jag tyckt varit just såna där vanliga problemfria mänskor. Nu menar jag inte du ska släppa ut allt till främmande mänskor men det kan vara bra att komma ihåg att precis vem som helst kan bära på mörka erfarenheter!

Jag försöker också liksom du påminna mig om ens små bra saker, för att inte helt tappa framåtandan de dagar det är extra jobbigt. En lite solstråle också idag vill jag önska dig på din väg också!

Du har så rätt! Man är långtifrån ensam om att ha upplevt jobbiga saker! Och dessutom är ju väldigt många människor snälla, ödmjuka inför livet och dömer inte andra människor! Det är ju nästan man själv som är lite fördömande och har en förutfattad mening om hur folk skall reagera. Tack för dina kloka ord och solstrålen?! Kram

brukar ju säga att 10% av befolkningen har ett alkoholberoende (mörkertalet är stort och så tillkommer droger och tabletter) och det gör ju en summa på en miljon människor i Sverige.

Som alltså har lika erfarenheter av beroende...
Lägg där till mellan 3-4 personer som är närstående, arbetskamrater, vänner el likn så är vi ju totalt 4-5 miljoner som är berörda men de allra flesta vill/kan/törs inte prata om det.
Och pratas det om det så är det bakom ryggen på den beroende.

Mer öppenhet skulle bara gynna vårt tillfrisknande från vår sjukdom men det kallas ju skammens sjukdom sen gammalt.

Visst är det så! Att det skall vara så skamfyllt med beroende och psykisk ohälsa. Konstigt särskilt om man tänker på det du så bra benar upp: många människor som är berörda av detta. Det är skamfyllt även att vara närstående. Inte för att man skäms för personen ifråga. Den personen älskar man och vill hjälpa och göra allt för! Utan mer för det man accepterat och förlåtit! Saker man aldrig trodde man skulle acceptera. Och så blir man plus-lojal och vill inte lämna ut den man älskar, muren och fasaden växer och gör en ensam!

Tror min kropp och min själ hänger ihop och är vänner, talar med varandra, är språkrör åt varandra. Firar snart ett år utan stark medicin för hemsk migrän. Har också haft ledvärk i flera år. Vart på undersökningar men nej inte reumatism och inget annat fel har dom kunnat hitta. Vart är ledvärken idag? I princip borta! Kan känna lite i händerna men otroligt mycket bättre! Jag har gått i KBT, akupunktur mot migrän, hypnosterapi för att plocka fram bra barndomsminnen, gått på massage mm. Ja helt enkelt börjat bry mig om mig själv, blivit engagerad i mig själv! Helt säker på att migrän och ledvärk var resultatet av att jag levde utan att ta hänsyn till mig själv, mina känslor, min ork mm! Jag bara körde på och behandlade mig själv på ett sätt jag aldrig skulle behandla någon annan. Såå visst kan supande män och sjuka föräldrar ställa till det för en men värst drabbar det en om man inte är snäll mot sig själv. Då är det också lätt att välja in människor som behandlar mig som jag gör! Nu ska jag vara nummer ett i mitt liv, inte på något självcentrerat sätt utan på ett ”självfokuserat” sätt! Kram till er mina fina forumvänner!

Renée

Hej Nordäng!

Intressant det du skriver, att du tror kropp och själ hänger ihop och är vänner, talar med varandra, är språkrör åt varandra.

Verkligen tänkvärt att det drabbar en själv om man behandlar sig själv dåligt, och man då tyvärr lätt väljer in människor som behandlar en på samma vis.

Underbart att din kropp återhämtar sig nu när du stannar upp och är snäll mot dig själv, bryr dig om dig själv, är engagerad i dig själv, tar hänsyn till dig själv o dina känslor, din ork.

Jag försöker göra detsamma. Har fått styrke- och avspänningsövningar att göra hemma och ska kanske börja på KBT i vår.

Tack för inspiration!

Kram tillbaks till dig ♡