av Sorgsen44

Sorgsen44
ons, 2019-01-23 - 09:31

Vi har separerat för snart 5år sedan.Men han fortsätter sitt drickande i sin nuvarande relation.
Han ses av våra gamla gemensamma vänner och bekanta i den stad vi bor i.Gör fortfarande bort sig och beter sig oförskämt åt mot sin nya fru och andra de umgås med ibland.Fester som spårar ur. Egentligen vill jag inte veta eftersom han fortfarande spökar i mitt huvud.Blir så påmind hela tiden.Har mardrömmar att vi blir tillsammans igen,vilket jag ALDRIG skulle vilja bli någonsin.Han var på en resa nyligen tillsammans med våra söner som är vuxna och det var ingen mysig helg som de fick vara med om .Det hade kunnat vara trevligt och en chans att få tillbaka sitt förtroende om han inte druckit och smygdruckit alkohol hela helgen.Han var så full att han ramlade,somnade på puben och var dryg.Nu har även de äldsta barnen insett hur sjuk han är och kommer kräva nolltolerans om de skall ha en relation i fortsättningen annars tar de avstånd.Jag hoppas de orkar stå emot hans manipulation och lögner och står på sig.Det är nog det enda som skulle kunna få honom att vakna ,även om jag tror att det aldrig kommer hända.Dom har redan glidit så långt ifrån varandra för han är så djupt beroende av alkoholen sedan minst 10 år. Jag lider med våra barn och han fattar inte hur han fortsätter såra och förstör för alla i sin omgivning. Så sorglig sjukdom utan total självinsikt bara en ständig förnekelse.

Nordäng67
ons, 2019-01-23 - 15:44

men låt honom skämmas för sig själv! Skönt att era barn är vuxna och kan fatta egna beslut angående sin relation till honom! Och om han beter sig illa mot sin nya fru...ja väldigt tråkigt men låt henne ta hand om det och må dåligt över det! Inte ditt ansvar! Som sagt förstår dig verkligen! Min mamma gör och säger jämt pinsamma saker man får skämmas ögonen ur sig för! Det senaste året har jag dock jobbat hårt på att distansera mig och klippa dom osynliga banden som gör att man känner ansvar för andras ansvar! Du har skilt dig från honom delvis för att slippa från eländet antar jag! Du har vuxna barn. Kosta på dig att vara lite egoistisk och gör sånt du mår bra av. Umgås med människor som ger dig energi! Och faktiskt om era gemensamma vänner berättar om hans fadäser, säg nej tack jag vill inte höra! Kram

millie
tors, 2019-01-31 - 08:06

Hej!
Jag känner igen mig, fast på ett annat sätt... i mitt fall är det alltså min pappa som är den här personen. Jag va så djupt medberoende, och trots att jag bott utomlands i flera år så kastades jag med i dom där vågorna av hopp och förtvivlan.. Efter en händelse, för två år sedan (tillbaka i Sverige) så bestämde jag mig för att det fick va nog, jag bröt kontakten helt med pappa under några månader.. nu säger jag inte att det är något dina barn bör göra.. men det var lite räddningen för mig, för att få mig att inse hur påverkad jag varit.. idag har pappa och jag kontakt igen, pratar på telefon, och ses ibland. Men jag har så mycket mer distans till allt tokigt som händer, jag var tvungen att på egen hand lära mig att det han gör är inte mitt fel.. jag lyssnar på mycket poddar och läser böcker om medberoende och har insett att man behöver förstå sjukdomen för att på nått sätt förstå varför det blivit så tokigt... Det är verkligen så himla svårt att sluta bry sig så mycket som man gör, men jag tror att det kan vara till fördel att prova olika strategier, det hjälpte mig.. jag säger inte att jag är botad från mitt medberoende, eller att jag inte bryr mig längre.. dock har jag fått betydligt mer distans. Jag ser vågorna utifrån, jag simmar bara inte i dom längre.. Hoppas du kan hitta en väg som funkar för dig! Lycka till!