av millie

millie
ons, 2019-01-30 - 14:37

Ca 3-4 gånger om året faller jag dit och dricker alldeles för mycket, aldrig i ensamhet utan alltid på fest. Det leder såklart till pinsamheter i from av att jag pratar, hej vilt, med vem som helst.. säger konstiga saker, till fel personer, blir extremt öppen och lever ut utan begränsningar.. långt ifrån den person jag är i vanliga fall. Jag får extrem ångest efter sån här tillfällen och kan inte sluta tänka på alla saker jag sagt till alla möjliga personer. Vill understryka att det inte är elaka saker, utan bara allmänt "för mycket".. Däremot kan jag säga elaka saker till mina närmaste, vilket oftast sker under en minneslucka. Ofta går det bra när jag drick, men jag måste vara extremt på min vakt. För ett tag sedan föll jag dit igen, och det blev för mycket... nu, trots att det gått veckor, är ångesten ständigt där.. jag blir ledsen, för det känns som jag liksom "förstör" den person jag egentligen är vid tillfällen när det går över styr. Jag har under långa perioder avstått helt från att dricka, och jag känner mig stark och stolt i den jag är.. men precis som någon annan skrev så är det som att man bygger upp förtroendet och man börjar lätta på tyglarna.. Jag förstår att jag nog helt borde avstå från alkohol, inte enbart för det som sker 3-4 gånger om året, utan även för att det finns beroende i min familj..
Jag tar detta på största allvar, men den stora frågan jag har är väl egentligen.. Hur ska man lyckas förhålla sig till total nykterhet, när det ständigt är event och fester där det flödar alkohol, och ändå inte behöva känna sig utanför eller tråkig? Speciellt när man har en sambo som dricker en hel del under tillställningar, men som ändå inte tappar kontrollen på samma sätt som jag. Och hur kommer man över ångesten, jag rabblar ofta alla gånger jag gjort bort mig i huvudet, om och om igen och känner mig då som en sämre människa, tänker mycket på vad alla som sett mig sådär egentligen tänker om mig osv... Är det någon som känner igen sig? Och i så fall har ni några tips?

IronWill
ons, 2019-01-30 - 18:28

Visst känns det bekant men lite oftare än så kanske i mitt fall...
Vad tror du själv? Är ångesten värd drickandet? Du är ju just nu på en dålig plats men hur kommer du att tänka om nån månad eller två? Det är klart att fester och annat upplevs som ”tråkigare” ett tag efteråt men samtidigt så är det väl frågan om du har så roligt nu då? Det är väl ofta förväntningarna är roligare än festen. Jag känner mig inte alls utanför men kanske inte lika road av diskussionerna jämt. Efter ett antal enheter blir det ofta rätt banala diskussioner. Då brukar jag dra hem och göra något annat som är roligare. Kanske till och med köra hem så jag slipper stå och frysa i väntan på sl.
Personligen så förhåller jag mig inte alls till livslång nykterhet. Det går en dag i taget och om det går tillräckligt länge så blev nykterheten livslång. Enklast i alla fall i början att ta en dag i taget.
Tror du har lite rannsakande att göra för att se om du tycker att dessa 3-4 suparfesterna om året är värda de 3-4 månaderna av ångest (eller kanske kortare ibland) . Det kommer tyvärr inte lösa sig av sig självt, utan det handlar om hur du själv vill ha det och sen att du agerar i enlighet med det. Det finns inga enkla lösningar tyvärr, men det är en intressant resa.

Fibblan
ons, 2019-01-30 - 19:43

Jag känner igen mig.. och jag tycker det är ett smart drag av dig att bolla dina tankar här. Precis som du har jag beroende i familjen, och därmed den genetiska faktorn för att utveckla alkoholism..

trots detta var jag oförsiktig och det är ju en sjukdom som smyger sig på..
ett säkert tecken på att genen finns i oss, är just det att vi har svårt att sluta när vi börjar, som jag ser det..att vi blir föör berusade..STOR varningslampa, och som jag förstår att oxå du tar på största allvar!
Innan jag hamnade i att dricka varje helg, sedan även vardagar ibland, och till sist dagligen, var jag som du. Det var vid festliga tillfällen, men efterhand blev de tillfällena där det blev föör mkt även i de s.k legitima sammanhangen, fler.
Oftast roliga pinsamheter, som jag kunde skoja bort men oxå sådant som jag kände skam och ångest över. Vissa sådana minnen, som jag skäms över mest (och har säkert en hel del o skämmas över som jag inte minns heller..) låter jag helt enkelt bli att tänka på.
De jag där och då, alltså dagen efter, kände att jag behövde be om ursäkt till, har jag gjort. Och ingen, inte minst jag själv, mår bättre av att tänka på dem idag, så jag gör inte det. Dyker de upp, tänker jag att det var då, och att jag inte kan göra ngt åt det som varit. Det viktiga är att jag ser till att inte hamna där igen. Jag har dem som minnen att påminna sig om, när jag tror att jag är kompetent nog att hantera alkohol. Då kan jag låta dem sväva förbi, som en påminnelse om vart jag inte vill hamna igen.. men däremellan- lägga tankarna åt sidan och tänka på vilka bra och ansvarsfulla val jag gör idag. Jobba med att skifta fokus, helt enkelt, är mitt råd. Inte så enkelt som det låter, men det går!
Fokusera på de val du gör idag och om du vill dricka i festliga sammanhang, så gäller det nog att ha en väldigt strikt plan. Bestämma sig för ett visst antal glas och sedan se till att det inte under några som helst omständigheter blir mer, ovasett vad hjärnan eller resten av kroppen vill.
Man kan ju prova, se om man klarar det..Jag vågar inte. Inte än på ett bra tag iaf. Jag kommer sannolikt att prova ngn gång i framtiden, men det är inte säkert och min förhoppning är att jag inte ska vilja ta risken, när jag kommit så långt i min nykterhet..
(30 dagar idag)

Det är inte värt att låta alkholen förstöra den person du egentligen är. Den får dig att känna dig som en sämre människa och ger dig ångest. Vilken annan relation som helst, som bygger på det skulle man ju göra slut med, inte sant.. (?)!
du beskriver oxå att de perioder som du avstått från alkohol har du känt dig stolt och stark i den du är! Den gör mer skada än vad den tillför låter det som..
Har du gjort en lista ngn gång med skäl till att fortsätta respektive sluta någon gång? Annars kan
kanske det va ett sätt o få lite mer klarhet i var du står, och sedan ta beslutet utifrån det.

Sedan är det knepigt med att hitta rätt i att inte ha tråkigt och/eller känna sig utanför, i de sammanhangen. Tyvärr, har jag inte så mkt erfarenhet att dela med mig av detta än..
Har varit på del mindre sammankomster, och de har gått okej. Glädjen har kommit ur att jag har lyckats ha en trevlig kväll utan alkohol och att jag lyckats hålla min linje trots att andra har druckit. Alltid ngt, alltid en början..

Lyckönskningar i dina fortsatta funderingar och beslut?!

Kram/
Fibblan?

millie
tors, 2019-01-31 - 07:48

Tack så mycket både Fibblan och IronWill för svar!
IronWill- Bra tänk att inte fokusera på något livslångt, utan fokusera på en dag i taget. Jag får helt enkelt fokusera på en fest i taget, vilket jag redan gör, men som jag nog ändå får ta på ännu mer allvar! Det är absolut inte värt ångesten.. och det borde ju såklart bara va att sluta, men det är väl lite just därför jag hamnade här. För att på nått sätt lära mig av andra i liknande situationer. Det är just det du säger om "hur kommer det kännas om några månader" som jag så himla rädd för. Köra hem är ett bra tips! Det brukar jag göra dom gånger jag har fokus nog att låta bli att dricka på fester.. det är bara så väldigt lurigt när det går bra ibland, är ute på saker nästan varje helg där det finns alkohol och som sagt, bara några få gånger faller jag dit. Dom gångerna dock för mycket! Jag tar med mig av det du säger.. Tack!

Fibblan- Grattis till dina 30 dagar! Tack för dina kloka tips gällande ångesten och tankarna. Det tar alldeles för mycket kraft ifrån mig, vilket som du säger egentligen inte bidrar till något! Jag brukar alltid tänka på alla gånger det har gått tokigt innan jag ska på fest, blir nervös över att det ska gå snett igen.. men sen så kommer det gånger när den känslan liksom är borta och det är precis dom gångerna jag är rädd för! Jag är så rädd för att det ska bli mer, att rädslan inte ska infinna sig, och att det ska bli något ohanterbart. Och genen finns... Den där listan ska jag helt klart sätta mig ner och göra! Jag kan nästan förutse resultatet...Jag tror mitt stora projekt är att våga bryta normen om att jag ska dricka i festliga sammanhang..Att inse att det är okej att låta bli, utan att vara tråkig.. jag tycker ju inte själv att andra är tråkiga när dom låter bli, lägger inte ens tankar på det, så varför skulle nån göra det om jag låter bli? Men förstår ändå att det är lättare sagt än gjort. Skulle du vilja dela med dig mer av din historia, hur kommer det sig att det blev oftare och oftare och hur har du lyckats vända dina tankar? All lycka till dig med! Kram