O

Jag är en kvinna på 24 år, har livet framför mig och Har förstått att mitt eviga drickande skadar mer än det hjälper. Jag vill så mycket mer.
Jag gick med i ett program här här om dagen och höll mig nykter i typ 3 dar... men så var jag tvungen att gå till centrum och handla, och där finns ju Systembolaget.
Så jag köpte en flaska vin ändå. Bättre än en box i alla fall tänkye jag...
Jag har varit så sjukt stressad på jobbet och har haft sån extrem ångest hela dagen. Fulgrät på bussen sådär så att snoret rinner hela vägen hem från jobbet.

Ångesten fortsatte hemma och jag öppnade flaskan. Igen. Drack ett par glas och kände att ångesten avtog, jag kunde slappna av, kolla lite Netflix och allt var okej.

Men nu när jag just höllde det sista av vinet i mitt glas så känner jag mig så jävla värdelös än en gång. Ännu en sak jag inte kunde göra ordentligt. Kunde inte ens va nykter i en vecka.

Jag har verkligen försökt få hjälp för min ångest. Jag har tjatat och tjatat och kämpat och kämpat j över två år för att få gå i nån slags samtalsterapi. Men antingen har jag varit ”för deprimerad för att gå i terapi” eller så har det inte funnits några tider eller så har jag hamnat mellan stolarna eller bara fått medicin jag mått ännu sämre av.

Så tillslut gav jag upp att få hjälp inom vården, för en sjuk människa orkar inte kämpa hur länge som helst. Så det blev alkohol i stället och nu är det det enda verktyg jag har för att slippa ångesten, smärtan i bröstet som sliter mig i tusen bitar och jag vet inte hur annars jag ska få den att försvinna.

Oh well, jag ville väl bara få skriva av mig antar jag. Det är skönt att få vara anonym.

Mvh

Låter väldigt jobbigt!

Har du tagit upp att du mår dåligt av stressen med din chef? Många arbetsgivare hjälper till med terapi etc. under en viss tid för att få dig på banan igen. Det är betydligt billigare för dem att arbeta proaktivt än att du blir sjukskriven för utbrändhet. Stressen är inte bra, och när du dessutom blir så påverkad att du måste gråta på bussen då ska du ta det på allvar. Långvarig stress kan påverka väldigt negativt och speciellt när du har många bra år kvar att jobba under anständiga förhållanden. Ha inte för höga förväntningar på dig själv heller. Dina egna är kanske tom högre än arbetsgivarens.

Alkohol kommer tyvärr bara att leda dig djupare ner i träsket. Du får mer ångest och mår ännu sämre. Då kanske du även dricker mer för att dämpa. Är det bara jobbet som får dig att må dåligt? Då kanske du ska försöka söka dig därifrån på sikt. Det är inte värt det, bara ett jobb. Som du säger, du vill mer. Det finns mer där ute!
Det kan hjälpa mycket att skriva här, många som (lyssnar) läser och det finns mycket stöd.
Lät konstigt att du skulle vara ”för deprimerad för terapi” men erbjöd de medicinering då? Det kan hjälpa faktiskt. Jag går på en permanent dos anti-depp. Läkare verkar väldigt restriktiva med att erbjuda terapi, det är väl för kostsamt. Jag har betalat för min själv eller fått via jobbet. Varaktigast resultat får du nog igenom förändring. Om jobbet får dig att må skit, skit i jobbet. Lätt att man fastnar i att vara ”duktig” eller tror att det är väldigt svårt att få ett nytt. Ta hand om dig.