av Ocicat

Ocicat
fre, 2019-02-01 - 00:32

Min son är i övre tonåren och skötsam med trevliga kompisar och bra fritidsintressen. Barnets far, min make dricker dagligen och största problemet är hans oberäknelighet (främst raseriutbrott) och snarstuckenhet när något går emot honom. Finns ju några pinsamma skandaler på meritlistan i arbetsrelaterade sammanhang. Han är dock mycket kärleksfull mot vår son och tillgriper aldrig fysiskt våld eller använder kränkande uttryck mot oss i familjen. Jag funderar på hur jag på bästa sätt kan diskutera pappas alkoholberoende i förebyggande syfte med min son utan att verka tjatig eller t o m göra honom nyfiken på alkohol. Jag talar aldrig illa om min make. Vår son har börjat umgås med kompisar så som man gör i tonåren, med lite fester och olika aktiviteter. Hur har ni andra diskuterat alkoholberoende med era barn? Med största sannolikhet bär min son på den i folkmun kallade "alkoholist-genen".

Djävulsdansen
fre, 2019-02-01 - 19:08

Lever själv med en periodare och mina barn har tyvärr fått se och utstå en del pinsamheter under åren
Mina barn är vuxna idag. 1 bor fortfarande hemma. När barnen var stora nog att förstå har jag pratat öppet om/ försökt förklara så gott jag kan om sjukdomen. Båda mina barn blev erbjudna anhörigvecka men endast 1 deltog. Det är en stor sorg att leva i en familj där man aldrig vet om den ena föräldern är att lita på.. Kan jag ta hem kompisar? Tänk om pappa gör sig illa osv.. Så många gånger har mina barn fått ”ta hand om” sin pappa och det har jag svårt att förlåta mig själv för. Med facit i hand skulle jag nog ha agerat annorlunda, gjort andra val. Även mina barn har utvecklat ett medberoende gentemot sin pappa och letat flaskor, stannat hemma för att ha koll osv..
Sånt som inte hör barndomen till...
Men genom att vi talat/talar öppet om det vet mina barn idag att det inte handlar om dem eller avsaknad av kärlek
Även om de såklart känner så ibland precis som jag gör. Vi har nyss haft ett dödsfall i familjen och min man tog till den medicin han känner bäst, som lindrar, får honom att fly bort, sova.. Alloholen
Jag och min son satt nyss och åt middag ( mannen sover) Min son uttryckte en sorg och besvikelse att inte få stöd av sin egen pappa då även han sörjer en kär familjemedlem. Tycker pappa är egoist som bara bryr sig om sitt eget mående
Och det gör ont i mig!
Nu blev det ett långt och rörigt inlägg men det är så det känns just nu..
Med barn i övre tonåren är mitt tips att vara öppen och ärlig! Berätta om sjukdomen
Mina barn dricker väldigt sällan och väldigt sparsamt. De vet vilka förödande konsekvenser ett missbruk kan få
Men det där kan såklart se väldigt olika ut
Kanske har min man ärvt sin gen efter sin far som också var alkoholist
Lycka till!

Ocicat
lör, 2019-02-02 - 19:48

Stort tack för ditt svar, Softjessi. Så som du säger; öppenhet och ärlighet och att berätta om sjukdomen tycker jag också är ett vettigt utgångsläge. Jag har haft några kortare samtal med min son tidigare, men kommer att ta upp det igen vid ett bra tillfälle. Han tar in det jag säger och jag hoppas att han inte får samma levnadsvanor som sin far i framtiden. Jag känner också en bottenlös sorg över att ha en livspartner som är oberäknelig och saknar all insikt. Lycka till till dig med!

Adde
sön, 2019-02-03 - 08:12

att jag gjort min behandling så erbjöd jag båda barnen att betala eller hjälpa till med att ordna en barn/familjevecka för dem. De var på besök under min behandlingstid och det var första gången jag hade mod att prata öppet om hur min sjukdom ser ut och så har vi fortsatt. Tyvärr tog bara ett barn chansen att åka på en barnvecka och det gjorde så otroligt gott att se den skillnaden efteråt ! Skam och skuld var borta och hon insåg också att hon var medberoende och kunde jobba med det. Den äldre vill inte åka iväg "för det var inga problem" :-(( Han följer idag medberoendes egna schema och har skaffat ett förhållande där partnern har psykisk ohälsa. Och han är inte heller ett dugg intresserad av sammanhangen alls trots att han numera utvecklat rena psykosomatiska besvär. Men förnekelsen är så stark.

Inget av barnen är direkt sugna på alkohol, tack och lov, de är inte absolutister och kan smaka ibland men ingen av dem gillar det sinnesförändrande som alkohol medför. Mitt mål i början av min karriär var ju att få "yrsla" för att senare i livet supa mig medvetslös. Men vikten av att prata öppet är oändligt viktigt ! Det är ju, trots allt hemlighetsmakeri, en sjukdom.

Ocicat
mån, 2019-02-04 - 01:56

Jag vill inget hellre än att ha en frisk make, men han har noll insikt. Han, alkoholberoende? Finns inte på kartan. Och jag vill inte heller slita ut mig genom att själv behöva ta den konflikten. Jag önskar att han hade kommit lika långt som du, Adde. Jag önskar dig och din familj all lycka.