av Lillalamm

Lillalamm
ons, 2019-01-30 - 13:30

Hej, Jag är ny här på forumet och känner ett behov att skriva av mig lite. Mina alkoholvanor är väl sådana att jag alltid har kunnat pausa drickande och därmed är jag inte alkoholist men tycker att jag har problem med beteendet. Jag dricker för att fly. Fly undan jobbiga känslor som ångest, dålig ekonomi, tråkigt kärleksliv, jobbig familj eller vad det nu kan vara som känns på tapeten för tillfället. Idag har jag varit nykter sen den 1 januari och det har gått förhållandevis lätt... många andra har ju vit månad och då har jag bara sagt att jag också har det. Men utmaningen ligger ju nu att fortsätta vara nykter för jag tror att om jag dricker så kommer mitt liv gå åt helvete totalt. Om det inte redan har gjort det dvs.

Jag dricker oftast tills jag får minnesluckor och det ger mig alltid ångest. Jag har svikit människor som jag älskar så himla hårt pga min fylla att jag knappt orkar se mig själv i ögonen. Det är en ångest som aldrig försvinner. Jag skäms så mkt. Är så rädd att förlora personen jag älskar och som står mig närmst, rädd att förlora vänner. Jag är så rädd för att inte orka med konsekvenserna av mitt drickande.
Så jag dricker inte. Just nu. Även fast jag vet att ett glas vin skulle lugna mina nerver just så håller jag i mig. Problemet är bara att jag är så rädd. Herregud vad rädd jag är för livet. Herregud vad mkt roligare och mer avslappnad jag är med alkohol i kroppen. Jag vet inte vart detta ska sluta, men denna ångest är olidlig.

Är det någon som känner igen sig?

Jonros76
ons, 2019-01-30 - 16:09

Har också rätt mycket ångest som bara finns där. Ångest för att saker ska gå fel i vardagen ofta ganska små saker egentligen. Målar upp intre bilder hur saker kommer bli om de jag har ångest för blir verklighet. Tyvärr så finns det ett botemedel som är extremt effektivt på kort sikt men som gör allt sju resor värre på längre sikt en de närmaste timmarna. Jag klarar min varda hyggligt ok. Men nästan så fort jag dricker ett glas så kommer begäret, vilket gör att jag som du inte slutar i tid.

Jonros76
ons, 2019-01-30 - 16:09

Har också rätt mycket ångest som bara finns där. Ångest för att saker ska gå fel i vardagen ofta ganska små saker egentligen. Målar upp intre bilder hur saker kommer bli om de jag har ångest för blir verklighet. Tyvärr så finns det ett botemedel som är extremt effektivt på kort sikt men som gör allt sju resor värre på längre sikt en de närmaste timmarna. Jag klarar min varda hyggligt ok. Men nästan så fort jag dricker ett glas så kommer begäret, vilket gör att jag som du inte slutar i tid.

Lillalamm
ons, 2019-01-30 - 16:41

Jon, har du provat andra alternativ till alkohol? Alltså för att ”döva” ångesten? Jag försöker sysselsätta mig och motionera så mkt som det går men tycker inte det hjälper?
Kanske måste man hålla på en längre period?
Idag är ångesten så stark att jag inte vill leva. Vill inte dö - bara inte leva. Jag skäms så för att jag är jag :(

Lillalamm
ons, 2019-01-30 - 16:42

Jon, har du provat andra alternativ till alkohol? Alltså för att ”döva” ångesten? Jag försöker sysselsätta mig och motionera så mkt som det går men tycker inte det hjälper?
Kanske måste man hålla på en längre period?
Idag är ångesten så stark att jag inte vill leva. Vill inte dö - bara inte leva. Jag skäms så för att jag är jag :(

Denhärgången
tors, 2019-01-31 - 14:38

Jag har varit nykter snart ett halvår. Min vardag är så sjukt mycket bättre, men min ångest har varit nere i helvetet flera vändor sen jag valde nykterhet. Min hjärna försöker fly allt den kan med alla möjliga knäppa beteenden, motion blir kroppshets tex, för att jaga den lilla prestationskicken som lugnar. Det finns ju tyvärr inget som funkar, att fly, distrahera, döva - det snurrar bara tillbaka och blir värre.
Den senaste tiden, ett par månader, har jag jobbat för att hantera ångesten på riktigt istället. Jag står ut med den och försöker bara acceptera. Ibland går det och då känner jag mig apstark och nästan lite lycklig. Ibland går det helt åt helvete, totalkaos. Det känns nästan lika avgrundsdjupt som när jag drack, fast utan den värsta skammen. Hur tufft det än är så är jag så tacksam att jag inte dricker, för jag vet ju att allt som är illa skulle kännas mycket värre.
Jag tror att nyckeln är att lära sig vinna över ångesten, tristessen, skräcken och allt det i sig själv. Du skriver att du är rädd för livet, det gör ont att läsa, och det känns onödigt, och jag känner igen mig.
Jag tränar också på att acceptera och förlåta allt jävligt jag gjort på fyllan. Det enda som hjälper för mig är att påminna mig om att jag vill bättre. Man får en ny chans varje dag. Jag hoppas du kan förlåta dig själv.
Stort grattis till en månad.

IronWill
tors, 2019-01-31 - 17:03

Det låter som alkohol ger dig mer problem än glädje? Finns ingen definition på alkoholist (fan vad jag tjatar om det här) men AAs definition följer:
”Vem är alkoholist? En definition som många kan känna igen sig i låter så här: Den, som trots ökande negativa konsekvenser av sitt drickande, ändå fortsätter att dricka, är förmodligen alkoholist.”
Men oavsett inte speciellt relevant. Jag tänkte nog som du att det är jag ju inte för det betyder det här eller det här. Men jag nämner det för att kalibrera dig lite kring att det kan vara en hal backe och att det inte alltid behöver vara hur ofta man dricker utan även hur mycket eller vilka problem det orsakar. Sen vad man kallar det. Skitsamma. Jag har i alla fall alkoholproblem. Eller alkoholrelaterade problem.
Jag höll på som du beskriver i många år och det eskalerade även med åren. Jag vet inte riktigt vad jag hade, ångest?, men jag mår ganska dåligt till och från psykiskt. Inte så det drabbar mig arbetsmässigt men det är nära till hands att trösta med alkohol och smörja sociala situationer. Det generella psykiska måendet försämras över tid med alkohol. Jag mår bättre nu utan det men det är väl inte roten till allt ont. Testa en ”one year no beer” -challenge om du behöver en ursäkt. Den alkoholrelaterade skammen kan ta slut i alla fall. Min är icke existerande nu. Ta hand om dig!

Bobbo79
sön, 2019-02-03 - 08:49

Visst är det sjukt, jag trivs oxå bättre med mig själv med 3glas vin i kroppen, gladare,roligare snyggare modigare det är som om allt blir bättre. MEN det slutar ju aldrig där. Efter 6glas faller jag hårt, självömkan, känner mig ledsen och patetisk ingen förstår mig, ingen hjälper mig och grälsjukan kickar in. I lördags nådde jag en ny botten. Idag är dag 2 men jag känner mig helt tom.