av Prick

Prick
tis, 2019-02-05 - 16:17

Hej,
jag har varit medlem här tidigare under flera år. Det har inte gått något vidare i mina försök att bli nykter. Nu gör jag efter många års alkoholmissbruk ett ärligt försök att bli fri. Igen!
Jag hade fram till igår kväll 10 nyktra dagar på raken och allt förstörde jag under en resa i arbetet i går kväll.
Lång väntan i loungen på flygplatsen med gratis alkohol och det slutade ju med fylleri. Idag har jag legat hela dagen med ångest från helvetet. Men jag tänkte ta mig upp på hästen igen och fortsätta min resa mot nykterheten. Jag blir dock alltid så nedslagen av mina tafatta försök att sluta. Jag lider av en stark rastlöshet och har en kraftig energi som jag ibland inte vet vad jag ska göra av. Tränar hårt och mycket även fast jag är 54 år gammal. Jag får utlopp för mycket ångest genom att träna. Så det verktyget är väl egentligen det enda jag har. Har haft ett extremt jobbigt år som nu börjar släppa taget om mig, jag känner att hoppet är på väg tillbaka. Vill bara en enda grej just nu. Att bli nykter och fri.
Ge mig kraft till detta en gång för alla.
Prick

Odette
tis, 2019-02-05 - 17:13

Hej Prick, vi har lite olika dryckesmönster men i teorin e det samma. Förstår dina känslor och ångesten... jag sitter med den just nu...ångest från helvetet.. men idag är jag nykter och jag är stolt för det.. du ska också vara stolt... 10 dagar är mängder i min värld :) en bekant till mig berättade lite om mindfullness.. att det kan hjälpa en rastlös över energisk hjärna.. jag ska testa har jag bestämt.. kanske kan det hjälpa oss båda? :) Träning e ju grymt bra också men kanske kan vara bra att öva på att tvinga ner hjärnan i viloläge.. jag vet inte men vi kan ju försöka :)? ett annat tips är magnesium.. brustablett.. hjälper jättemycket för baksmällan och tar bort en del av ångesten.. den lugnar kroppen .. testa :). Hoppas du får ordentligt med sömn inatt... får man det så brukar ångesten lätta.. Idag är vi nyktra. Jag tror på dig. Ge inte upp. Dina tafatta försök e betydligt mer än många andra som inte försöker alls... tänk på det. Kram från en forumvän.

Prick
tors, 2019-02-07 - 19:18

Hej där,
Jag är så glad över ditt svar Odette. Jag var inne i din tråd precis nu och såg ditt inlägg. Jag känner verkligen igen mig. Nu är jag en man som precis som din man tränar mycket men allt är väldigt märkligt för jag är hälsosam, samtidigt som jag bryter ner mig med mängder av alkohol. Den ekvationen går liksom extremt dåligt ihop. Nu sitter jag här och fortsätter mitt drickande och vet inte hur jag ska ta mig ur det, sumpar jobb och framtid liksom. Är just nu på ett hotell på Iberiska halvön och väntar på min vän som snart kommer för att ta mig med på middag. Han kommer givetvis märka hur jag mår. Fy fan vad tråkigt att man ramlar ner i det svarta hålet när man liksom är på god väg att lyckas och har "bestämt" sig. Visst, jag tror fortfarande att jag kommer klara det så småningom. Det är mitt stora livsmål.
Det stora problemet för mig är att jag har en förmåga att slå på mig själv, jag blir liksom aldrig riktigt nöjd utan allt kan och borde gjorts bättre. Jag fixar och donar med det mesta här i livet och det jag inte kan laga eller bygga själv är väldigt lite. Jag sover som en kratta och oroar mig mycket. För att varje dag upptäcka att det inte fanns så mycket att oroa sig för. Jag sover så lite periodvis så jag undrar ibland varför jag inte bara faller ner och dör rakt av?
Jag funderar mycket över eventuella diagnoser jag kanske har. Det är ju inte heller speciellt smart att gå o grubbla på. Hjälp finns dessvärre inte att få i mitt Landsting, det är ett skämt faktiskt. Jag är helt enkelt en väldigt social och öppen människa och det är toppen oftast men ibland får jag signaler att jag är för mycket. Visst, det ÄR jag men måste man ha en diagnos för att man är annorlunda?
Min grundinställning är glädje och humor, jag är en snäll man men ljuger extremt om mitt missbruk. Fast jag har sedan minst tio år tillbaka erkänt vitt och brett och accepterat att jag är alkis. Det är inget jag hymlar med. Folk har väldigt svårt att tro o förstå det då jag tränar och ser bra ut och faktiskt levererar en massa bra saker i både jobb och privat.
För mig har hela livet varit prestation och tävling, orkar fan inte med det längre. Vill bara vara en "vanlig" Svenne. Fast bara ett litet tag, sedan tar det här med elittänk och prestation över. Alltid stora planer och ifrågasätter så mycket av livets pussel och den cyniska värld vi lever i. Ser alltid döden som en utväg men älskar mina nära o kära så extremt mycket och får så mycket tillbaka genom dem.
Varför klarar jag inte att avstå alkohol?
Okej, snart käk med god vän, har inte ätit sedan igår kväll så det kommer säkert göra mig lite bättre till mods.
Kommer klara detta med nykterhet, det är jag övertygad om.
Finns det någon därute som har ett bra Rehab center att rekommendera i närheten av Göteborg/VästSverige?
Spelar ingen roll vart det ligger förresten så länge det är bra. Vad kan det kosta att lägga in sig tro?
Kärlek Prick

Fenix
tors, 2019-02-07 - 21:01

just i dag alkispodden, givande podd där två män i medelåldern samtalar om hur de tog sig ur sitt missbruk. Kolla gärna där, kan ge dig mkt. Min tanke har faktiskt varit att träffa någon irl som har samma problem, sätta sig på ett lugnt cafe en gång i veckan kanske och samtala om vårt missbruk men också livet och hur det blev så här. Jag är 67 år, men problemen är desamma. Om någon annan läser detta och bor i Göteborgstrakten så visa gärna ett livstecken. Våra trevliga administratörer kan säkert hjälpa oss i så fall att skapen kontakt.
mvh Fenix

Allic
tors, 2019-02-07 - 21:29

Känner verkligen igen mig i din historia, jag tränar, ser bra ut, fin hy och inget spår av alkohol-missbruk på utsidan. Men kriget på insidan ser ingen... dessutom lite alkohol fungerar inte, det kan bli en riktig tonårsfylla. Jag är en snygg framgångsrik kvinna med mycket makt i en mansdominerad bransch. Jag har flera som hör av sig för att de vill jobba med just mig. Jag är otroligt rädd att plötsligt en dag avslöjas bluffen och jag står där, tillintetgjord... för att jag inte kan stå emot alkohol. Kom igen, hur svårt kan det vara? Jätte, tydligen.

Bra kämpat med 10 nyktra dagar!! Är imponerad av dig, senaste åren är nog mitt rekord 5 dagar. Följer din resa och jag hejar på dig!! ???

Prick
fre, 2019-02-08 - 15:07

Det är jag LillPer som skriver efter några års frånvaro. Nu hoppar jag in igen med nytt namn, Prick.
Att vi har ett livslångt problem är inget tvivel, vi brinner för att bli friska men saknar den rätta medicinen, motivationen och förmågan att göra som vi bestämt?
Vi hörs Fenix, orkar inte skriva mer just idag.

Prick

Vinäger
lör, 2019-02-09 - 07:47

Läser att du har träningen att fokusera på. Det låter ju super. Dock går det ju inte att träna dygnet runt... Jag tjatar ofta om att åtminstone i början ha strategier för att förebygga och minimera risken för återfall,några exempel:

- Inte ha någon A hemma.
- Åka en omväg runt Systemet.
- Ringa in kritiska tider och situationer och se till att vara sysselsatt då.
- Erbjuda sig att köra vid fest.

Självklara saker kan tyckas, men det är just dessa vi snubblar över. Att göra en lista med fördelar respektive nackdelar hjälper en del. Det gäller som sagt att ringa in vilka som är just dina kritiska situationer och förebygga dem.

Lycka till, jag håller på dig.

Kram

Prick
lör, 2019-02-09 - 22:33

Åker runt halva EU för att arbeta. Ligger på ett hotellrum och går bara ut för att köpa alkohol.
Nu en ny start med första dagen avklarad och vet att dagarna nu kommer ticka på. Men hur i h-e ska jag klara av att inte ramla ner i dessa alkoholträsk ständigt?
Det finns så många frestelser där ute men jag ska klara det denna gången.
Jag ska bygga strategier och tjock hud för detta är helt enkelt bara sjukt det jag gör.
Kram och styrka till alla som kämpar.
Prick

Prick
mån, 2019-02-11 - 08:02

Detta kommer gå bra idag också. Ny uppbyggnad av vita dagar för att senare"omedvetet" planera in en fylletripp?
Fan, det är precis det här som jag ska bryta nu.
Kram o kämpa på.
Prick

Prick
fre, 2019-02-22 - 07:04

Ny start efter en tonårsfylla igen. Går in i dag två med extrem ångest och oförstående över mig själv.
Har berättat för min chef igår kväll via ett känslosamt mail. Inget svar ännu. Ber om stöd o hjälp. Även berättat allt igen för fru och barn som fortfarande tror på mig och att jag kan klara detta. Det kan jag. Men hur extremt svårt och dåligt jag mår.
Prick.

Prick
fre, 2019-02-22 - 11:45

Min fantastiska chef och vän skrev tillbaka idag. Hans svar ger mig tro och och glädje tillbaka efter karatefyllan för två dagar sedan.
Hans far, som han uttryckte det var den mest kunniga och kreativa människa han kunde tänka på. Han var alkoholist.
Som han talade om för mig så är det fullt med respekt att ta beslutet att avstå alkohol. Även att vara öppen med att man inte klarar av det.
Där har jag varit länge.
Jag funderar över hur jag ska bära mig åt för att stå emot när suget kommer?
Vet ju att jag relativt snart börjar vela och slingra mig.
Det märkliga är att jag kan ta beslut på morgonen och vara helt säker på att detta kommer gälla. Sakta men säkert börjar min hjärna tänka om och helt plötsligt är allt jag bestämt borta.
Känner ni igen er?
Jag får väldigt snabbt ett brinnande behov av att ersätta alkoholen mot andra "Kickar" och träning är ju ett verktyg för mig. Upplever alltid att jag inte duger eller får väldigt snabbt en rastlöshet i kropp o hjärna som botas med träning. Fast mycket av själva träningen börjar kännas ångestfylld den också då det mer är av tvång jag gör det. :-(
Kan det vara en diagnos eller helt enkelt "bara" en massa ångest som jag inte vet vart jag ska göra av?
Prick

Tjalle
fre, 2019-02-22 - 12:27

Hej,
Jag har saknat dig på forumet och samtidigt som jag är glad att du är "tillbaka" blir jag naturligtvis lite bedrövad att du, liksom jag, har kvar dina problem att dras med. Vi är i ungefär samma ålder och det är skrämmande hur lika vi är till sinnelaget. Träningen tex, det är där jag har levt ut min frustration och lika ihärdigt som jag druckit, lika ihärdigt har jag tränat.

Nu har jag höftproblem sedan ett par år tillbaka. Jag har fått lägga löpningen åt sidan men jag har redan hittat "substitut". Har en bra träningscykel som jag plågar, in absurdum. Vänster knä är dock överansträngt så jag är helt enkelt tvungen att ta det lite lugnt.

Efter en mycket jobbig fylla har jag nu lyckats vara fri från A i 40 dagar. Det är inte mycket att skriva hem om men för mig är det stort och det var länge sedan jag var nykter under en sådan lång period. Min fru ställde (äntligen....) ett ultimatum, vilket jag verkligen förstår. Men det var inte bara det, jag kände att jag kom till en punkt där jag inte "orkade" dricka längre. Det var en kort stund av eufori. Efter detta bara ett rent tvångsmässigt drickande, fysiska och psykiska åkommor och allt blev till slut ett litet helvete.

F.n är min enda last en insomningstablett till kvällen och den är jag inte beredd att ge upp ännu. Jag klarar inte min situation om jag inte får sova mina timmar. Kanske kan jag även dra ner där när jag känner mig redo men det känns som ett mindre problem.

Jag känner verkligen med dig prick. Fortsätt nu att skriva här så ska jag försöka stötta och supporta så mycket jag kan. Faran är ju definitivt inte över för mig heller, nynykter som jag är, men kanske vi kan hjälpas åt på en mer regelbunden basis (kanske med gamle trotjänaren Fenix, och andra naturligtvis, som ytterligare stöd).

Allt gott till dig Prick
Kram Tjalle

Prick
fre, 2019-02-22 - 16:00

Så skönt o tryggt att höra av dig. 40 dagar är respekt. Jag orkar inte heller med skiten eller mig själv längre. Därför går jag ut med det men har egentligen aldrig stuckit under stolen med att jag har problem. Lagom finns ju inte i min värld. Jo jag planerar en lång löptur i morgon när jag kommit hem från resan jag är på. Som för övrigt var en katastrof alkohol mässigt.
Skriver vidare i morgon.
Prick.