Bara bestämde mig så där
Jag har länge känt att jag har ett missbruk av vin. Har försökt prata med min man och mina vänner och möttes av aggression- jag är ingen alkolist som behöver antabus eftersom jag jobbar sköter hemmet barn och allt - men det att jag alltid blir den som blir fullast alltid somnar och aldrig minns ursäktas - jag är så jövla trött på att vara den här att vara den som smyger med sitt drickande den som kan dricka en flaska vin på en timma efter maken gått och lagt sig för att vara säker på att somna gott - men samtidigt är jag för nervös för att ringa beroende enheten och erkänna - vad händer med mig - riskerar jag mitt jobb måste man berätta för sin chef - jag har ännu inte gått så långt med att vara hemma för att dricka men jag passar på varje ledig dag och ledig helg och som sagt börjar jag kan jag inte sluta förrens jag däckat och jag känner nu att det får vara bra skulle vilja äta antabus för att inte kunna ha några val men vill inte göra någon större affär av det - Är jag fortfarande i förnekande?

Välkommen hit! Det är ett bra första steg...Jag tror att en bra början kan vara att du tittar runt och läser lite på andras trådar samt fortsätter att skriva på din egen förstås....
Du har nu börjat fundera och vill göra/få en förändring....det finns mkt hjälp att få både här och på andra sätt och ställen....
Mediciner (finns fler än antabus....) beroendeenheter etc samtal/rådgivning osv Har du kanske nån vän att anförtro dig till?
Jag känner oxå igen mig i det du skriver att jag försökte berätta för någon som "Inte trodde mig"...som sa; " ah nu överdriver du allt...."
Ps tolkar inte det som du är i förnekelse utan som att du har börjat öppna upp....lycka till
Vi hörs kanske igen...

Jag försäkrar att du kommer få mycket hjälp och stöd här.
Läs och skriv när det behövs, så många fina människor i samma sits som peppar hela tiden????!

Lycka till dig, nu håller vi???? ?

Kramar
???

Rolle74

Din arbetsgivare är skyldig att hjälpa dig vid alkohol problem, själv kontaktade jag chefen och bad om hjälp med samtal till en början och han blev glad att jag kom till honom om hjälp, lovade dessutom att stå för alla kostnader

Jag vill inte blanda in min arbetsgivare
Om det går ska detta va min kamp och jag är fortfarande bestämd och peppad på att jag ska fixa det
Förlorar jag ska jag naturligtvis tänka om

Såg att du skrivit inlägget i min tråd, men svarar här i din egen. Brukar vara lättare att se och följa då.

Bra att du är medveten om ditt förhållande till A. Då är det ju inte längre förnekelse. Inte lika stor iaf.

Att skriva här och bolla tankar är guld värt. Fortsätt så. Jag håller på dig.

Kram