av Alex69

Alex69
mån, 2019-02-11 - 10:27

Här ligger jag nu efter att snubblat in på morgonmötet med kollegor för att jävligt snabbt ta mig hem igen.

Min fru och jag delade på 4 flaskor igår söndag kväll. Inger planerat. Hon har inte samma problem som jag ska jag säga.

Men det är första gången som jag går hem från jobbet pga av mitt drickande. Jag har precis påbörjat behandling av Antabus.

Jag har kontakt med beroende mottagningen och ska egentligen dit idag men jag vågar inte. Rädd att mina lögner ska synas. För övrigt är det ingen som kan ana mitt beroende. På ytan ser allt bra ut.

Men jag är en alkoholist som dricker vin och bubbel varje kväll efter klockan 21:00. Jag älskar känslan och saken men hatar konsekvenserna. Jag är livrädd att sluta.

Alex69
mån, 2019-02-11 - 10:13

Här ligger jag nu efter att snubblat in på morgonmötet med kollegor för att jävligt snabbt ta mig hem igen.

Min fru och jag delade på 4 flaskor igår söndag kväll. Inger planerat. Hon har inre samma problem som jag ska jag säga.

Men det är första gången som jag går hem från jobbet pga av mitt drickande. Jag har precis påbörjat behandling av Antabus.

Jag har kontakt med beroende mottagningen och ska egentligen dit idag men jag vågar inte. Rädd att mina lögner ska synas. För övrigt är det ingen som kan ana mitt beroende. På ytan ser allt bra ut.

Men jag är en alkoholist som dricker vin och bubbel varje kväll efter klockan 21:00. Jag älskar känslan och smaken men hatar konsekvenserna. Jag är livrädd att sluta.

IronWill
mån, 2019-02-11 - 12:57

Om du gör ett rejält försök att sluta? Slutar ljuga för de som vill hjälpa dig och även dig själv?
Antagligen kan inget värre hända än vad som händer om du fortsätter eskalera ditt drickande. Det finns ju andra typer av mediciner och hjälp. Efter ett tag kommer livsglädjen tillbaka också. Mitt råd är att fälla ner alla fasader och göra ett riktigt utbrytningsförsök. Det är sällan för sent att hitta tillbaka, men du måste acceptera hjälpen och ge dig själv en ärlig chans.
Ta hand om dig!

Vilsen 90
mån, 2019-02-11 - 18:30

Har varit medlem i några minuter, var tveksam först till om detta var ett forum för mig men insåg nu när jag läste det här inlägget att jag hamnat precis rätt.
Min alkoholkonsumtion har eskalerat i takt med flera personliga tragedier på kort tid i mitt liv. Jag har alltid druckit mycket, vid fest och i goda vänners lag. Men det är först nu jag har låtit det gå ut över mitt jobb. Jag har börjat dricka ensam (bor ensam), varje kväll med undantag för någon enstaka kväll när jag lyckas stå emot. Och det blir såna mängder alkohol att jag undrar hur jag ska kunna öppna ögonen på morgonen. Har därför börjat ta långa och många sovmorgnar för att "hinna bli människa igen " och inte låta det märkas på jobbet, tuggar tuggummi för att dölja lukten av gammal alkohol.
Ingen verkar förstå att mitt problem är så stort, har många närstående som är högkonsumenter så jag lyckas dölja det ganska bra. Skillnaden mellan dem och mig är att de dricker på helgen och när de är glada -
jag dricker mängder, på rutin, för att dämpa, för att jag tycker att jag förtjänar det, för att det känns bra. För att jag vill straffa mig själv.
Men det har bara pågått i några månader så det känns som att jag skulle kunna vända det hela. Jag behöver bara lite verktyg!

Alex69
tis, 2019-02-12 - 08:04

Läser och förstår dig precis. Jag har druckit i mängder i år varje kväll. Min fru stannar på 2 glas men jag skulle lätt kunna dricka 10-20 glas. Nu idag vaknade helt fri fr vin och bubbel. Pigg, glad, och förväntansfull till jobbet. Ibland är man nog tvungen att falla till botten och det gjorde jag igår. Aldrig har jag vänt i dörren till jobbet pga av min vin drickande som igår. Jag har precis börjat terapi och tänker där göra allt för att förstå mig själv och varför jag hamnat i negativa mönster och beteenden. Försök bryt ditt mönster för en dag och se vad gott det medför.

Vilsen 90
tis, 2019-02-12 - 12:19

Bra jobbat igår! Jag stod också emot, och planerar att försöka hålla i hela veckan. Jag har lovat mig det förr, såklart, men det var innan jag insåg och erkände för mig själv att jag har ett problem. Innan jag gick in här och läste allas erfarenheter och såg mig själv i deras berättelser.
Första dagen utan, som igår, går alltid enklast. Det är Dag 2 som blir tuff. Då tycker jag att jag varit så duktig så ett litet glas eller två kan jag väl få ta. Och så sänker jag en prosecco och en halv vinflaska och så är jag där igen. Självhatet är så stort dagen efter att jag gör om det igen när kvällen kommer.
Men nu ska det bli annorlunda! Jag ska nog starta en tråd under Förändra ditt beteende eller var det heter. Det känns som att jag är redo att bryta det här.

Alex69
tis, 2019-02-12 - 12:47

Visst kommer det säkert bli tufft nu ett par dagar men jag är grymt motiverad även om det på flera sätt suger. Jag kommer såklart vilja ge mig belöning och vad vore ett glas bubbel bättre än då? Det är just där jag måste stå emot. Jag följer gärna din resa och super om vi kan hjälpa varandra i pepp etc.... men fri tänker jag vara minst en dag till... små små steg.

IronWill
tis, 2019-02-12 - 22:18

Bra kämparanda här!
Ta en dag i taget, kan vara svårt att ta in ”för alltid” eller ens 1 månad i början. För mig hjälpte det också att inte ”försöka” sluta. Utan jag slutade. Varje dag första tiden :)
Försöka lämnade för mig för mycket utrymme för belöningar eller ”hoppsan”. Jag testade först att försöka dra ner rätt många år sen ytterligare några att försöka sluta. Sen slutade jag.
Håller på er!

Kristallen
ons, 2019-02-13 - 10:46

Någon som bor i Stockholm och går på AA möten och kan rekommendera någon grupp? Är en kvinna och är livrädd för att gå till ett AA möte själv då jag inte vet något om grupperna.

Ellan
ons, 2019-02-13 - 13:18

Hej,
Tyvärr inte jag själv men jag har vänner som går på kvinnomöten i Stockholm. Bla på fredagar 18:15. Själv går jag på möten i en annan stad och det gäller att prova olika möten, grupper och dagar för att hitta ”sin” grupp. Kan ibland vara skönt att börja med ett kvinnomöte och jag lovar att du blir väl omhändertagen. Du är långt i från ensam i detta.
Kram
Ellan