Hej,

Jag har varit nykter i 22 dagar. Mitt första mål är 30 dagar, och sen blir nästa mål Februari ut. Jag har försökt så många gånger men den här gången har det varit förvånansvärt lätt. Fast jag har också jobbat på det. Lyssnar på podcasts, läser böcker om alkohol/alkoholism, ser på dokumentärer och tänker ofta och mycket på mitt förhållande till alkohol. Mitt mål är att helt förändra mitt synsätt, mitt förhållande och mitt undermedvetna kopplat till alkohol. Jag känner att det går framåt. Jag ser alkohol som ett gift, ett gift som lånar lycka från morgondagen och som långsamt tar över hjärnan och kroppen tills alkoholen äger allt. Jag vill inte glömma vad alkoholen gör mot kroppen, sinnet, relationer, familjer och livet i allmänhet.

Anledningen till att jag startar den här tråden är för att man kan inte göra den här resan ensam. Jag vill inte bara ha hjälp och stöd men jag vill även hjälpa andra. Det är också bra att skriva ner tankar och funderingar om detta. Jag valde också "Förändra mitt drickande" tråden för att jag kan inte säga att jag aldrig ska dricka igen. Det är en dag i taget för mig, den första veckan var tuff, men det blir bättre. När jag får ett sug efter att dricka så brukar jag ta några minuter för mig själv, inte rymma ifrån känslan, utan mer låta den vara där. Jag kan inte kontrollera mina känslor, eller mina tankar men jag KAN kontrollera mina handlingar. Jag har kontroll över om jag ska sträcka ut handen och ta den där ölen.

Även om jag känner mig stark just nu så vet jag hur det kan gå, och fort. I början måste man nog vara extra försiktig med vad man väljer att göra, vilka tillställningar man går till och vem man spenderar sin tid med. Jag hoppas att alkoholhjälpen kan vara ett bra redskap i min väg till nykterhet!

PS. Jag råkade visst skapa tre olika trådar, hehe. Admin kan ta bort de andra två, jag ser inte hur jag själv kan radera dem.

En bra start att vara förberedd. Jag skriver alltid om strategier för att förebygga risksituationer och de har du ju redan.

Du är stark (det hörs ju på ditt nick...) och med dina insikter och din medvetenhet kommer du att fixa det.

Jag tror på dig. Välkommen hit.

Kram

Wow, tack for svar och välkomnanden. Det betyder mer än vad ni vet. Jag ska läsa era trådar också.

Absolut, man måste vara förbered på hur man ska hantera sug, situationer och vad folk kommer säga. Det räcker inte med att bara VILJA sluta dricka, det kräver jobb. Varje dag jobbar jag med min nykterhet, annars kan man lätt glömma hur listig alkoholen kan vara. T.ex om du bestämmer dig för att sluta dricka och inte gör någonting mer, vid första tillfälle då du känner ett sug så kommer du garanterat att ge in. Inte så konstigt om du inte har någon aning om hur du ska hantera det! Speciellt i början måste man vara extra på och det kan kännas jobbigt ibland att tänka mer på alkohol nu än vad jag gjorde när jag drack, men jag tänker ju på det på ett annat sätt.

En annan grej som är annorlunda denna gång är hur jag känner inför ett liv utan alkohol. Det känns inte tråkigt, jobbigt, eller ledsamt. Istället för att se det som att jag ger upp något så ser jag det som att jag får något. Jag FÅR ett nyktert liv. Såklart är det en omställning och det kan kännas osäkert ibland. Gör jag rätt? Är det här för extremt? Det är okej att vara osäker och fundera på det man gör. Jag är rätt ung (25, ska fylla 26 snart) och ibland blir det lite överväldigande att tänka mig ett helt liv utan alkohol. Det är där en dag i taget kommer in... ibland en situation i taget, ett sug i taget osv. Min partner är väldigt förstående också vilket hjälper enormt.

Oj, blev förundrad över dina unga år...
Så insiktsfull och klok redan?
Själv är jag 60+ och var inte alls så mogen som du vid 25 nu...
Du kommer säkert fixa att hålla dig vit.

Kramar
???

Fibblan

..av nykterhet som du redan lyckats lägga bakom dig?✨?!!
Precis som du säger det är ett jobb att göra och du har redan klarat av många, många dagar ?!
Riktigt bra gjort?!

Och nu är du här.
Och vi är många som gärna stöttar o peppar, och som tacksamt tar emot det du vill dela med dig av på din resa ?!
Känns verkligen som du kommit så långt redan - häftigt ?!

Vi hjälps åt helt enkelt!
Kram på dig!
/Fibblan ?.

Fibblan

Tror jag..☺️!
Jag har 40 dagar nykterhet imorgon
(39 alltså idag, men kändes roligare
att skriva 40..?) och jag vet att jag kommer att somna nykter imorgon oxå, så det känns lugnt?. Skönt att äntligen va lite mer säker på vart jag har mig själv i förhållande till alkoholen. För min del var det den första tiden som var jobbigast och jag kan ärligt säga att jag inte vet om lyckats med det jag nu gjort utan forumet! Så jag tycker verkligen det är en sådan bragd av dig,
- det du redan klarat av?!

Nu till det jag egentligen ville säga. Jo, att den inställningen som du har, har jag precis börjat "veckla upp". Att inte tycka det är jobbigt, tråkigt, ensamt. Först nu på senaste jag lyckats vända på perspektivet. Det är ju jag som är vinnaren! Och DU, och vi alla som väljer nykterheten nu! Det är ngt vi skapar och de fördelar och vinster som vi får av det, är med största sannolikhet bättre, än de val vi gjorde för lite mer än 22- , 39-, -3 dagar sedan eller vad det nu kan vara..

Skönt o höra att du har en förstående partner vid din sida oxå?!
Lyckönskningar på resan?!
Kram
/Fibblan ?.

FinaLisa: Haha, tack. Det är som sagt inte första gången jag försöker sluta, så jag visste att jag var tvungen att göra någonting annorlunda för att det skulle fungera. "Insanity is doing the same thing, over and over again, and expecting different results" - Albert Einstein. Jag har fått många av mina verktyg och strategier från böcker så som This Naked Mind och Alcohol Explained, vilka jag verkligen kan rekommendera.

Fibblan: Tack för svar, stöd och pepp. Jag är väldigt stolt över mina nu 24 dagar. Mer än jag har klarat av på år. Jag tror verkligen att nyckeln är att inte känna sig arg och ledsen över att inte kunna dricka. Ska man gå hela livet och känna FOMO? Nej tack. Dock kräver det ju mycket jobb att komma dit mentalt... skönt att du också börjar tänka så nu! Du har så rätt, det är vi som är vinnarna här.

Igår mådde jag inte bra. Ångesten var stor och jag kände mig liten och osäker. Tanken på att dricka låg som en dimma över hela dagen vilket gjorde mig otroligt irriterad. Jag funderade över livet och hur jag ABSOLUT inte kommer kunna vara nykter. MEN JAG VILL INTE DRICKA! Försvinn, dumma tankar. Jag gav inte in och gick och la mig tidigt. Sov länge imorse till jag vaknade av blöta pussar från min vovve som ville ut.

Idag fick jag mens. De flesta kvinnor vet nog vilken "aha" stund det var. Jag har alltid sagt att jag inte har någon PMS, men det är ju för att jag alltid har druckit mig igenom den! Så fort symptomen kommer så är alla tankar på att vara nykter borta, och jag har börjat dricka igen. Jag ser detta som en liten seger! Nu kan jag förbereda mig inför nästa månad när detta, antagligen, kommer igen. Det viktiga är att inte agera så fort suget kommer. Det finns oftast en förklaring, en trigger om varför man plötsligt vill dricka. Stå emot och sen nästa gång det händer igen, vet du att du kan ta dig igenom det!

Ha en bra måndag forumet!

Det verkar vara många som är föräldrar här på forumet, och inte lika unga som jag. Jag känner igen mig i tankarna och besattheten av alkohol men inte av livsstilarna. Jag är gift, har en hund, och inga tankar på barn. Klar med min utbildning och letar jobb just nu. Jag dricker mest pga av ångest som är kopplat till det sociala. Jag känner mig oftast utanför, konstig, som att jag inte förtjänar att vara där. Alltid ivägen. Likaså här på forumet lite grann... men jag jobbar på det. Ser en psykiatriker och går på antidepressiva även om de inte har börjar verka än... hoppas de gör det så att jag inte behöver byta sort igen.

Jag har också ångest över att alla ska dö. Har haft tre dödsfall i min familj på 4 år: mamma, mormor och morfar. Snöar in mig i olika situationer och scenarior där någon i min familj har dött och hur jag ska hantera det. Kan ligga i timmar och fundera ut hur jag ska ta mig igenom livet om min man dog. Väldigt destruktivt och ångestframkallande... försöker bryta tankarna så fort de kommer nu.

Alkoholen "hjälper" mot allt detta. En hjälp när jag ska ut ur huset och en hjälp mot tankarna, i alla fall i stunden. Men under dessa nyktra dagar har jag känt att ångesten har minskat och så även de destruktiva tankarna. Alkoholen är så jävla listig. Snart en månad, sen tar jag ett nytt beslut. Idag ska jag inte dricka.

Wasabi, låter som vi är lite lika vad gäller katastrof tankarna om döden.

Jag har också perioder då jag systematiskt gått igenom hur jag ska hantera mina närmaste och när de dör.
När mina barn var små och i skolan kunde jag få panik när jag hörde en ambulans. Om den inte var på väg åt deras skola så var det lugnare...
Jag har i huvudet förberett mig på alla näras begravningar.
Mitt sätt att hantera ångesten är att ha kontroll och att vara förberedd på att allt kan hända.
Det går ju inte att leva så år ut och år in.
Därför blev alkoholen en ventil för mig.
Där kunde ångesten pysa ut lite lugnt sådär..
Trodde jag i min enfald. Kroppen klarar ju inte hur länge som helst.
Min ångest har ju också blivit värre på grund av alkohol och jag vill nu verkligen bli fri från den.

Hoppas du kan sova och mår bättre imorgon☀

Kramar
???

Nejlika

Jag känner igen mig i en del du berättar om varför du dricker. Alltid känt mig annorlunda, utanför, ofta självvalt utanförskap har jag i efterhand insett men fortfarande ensamt. Känner som att jag ser världen från ett annat perspektiv än de flesta omkring mig och det tar så mycket energi att jämt försöka anpassa sig. Alkohol lindrade mentala tröttheten och ångesten som för dig.

Jag är också lite annorlunda här, barnfri och även om jag största delen av mitt liv vart i ett förhållande är jag nu också singel. Känner att jag vill bryta med alkoholen för att få chansen till en nystart.
Som du säger blir ångesten bara värre av alkohol och det hjälper en inte alls i längden, och aldrig på riktigt. En lömsk vän det där...

Så grattis Wasabi till ditt din nyktra månad och hoppas du tar dig till fler ? Så starkt jobbat! ?

FinaLisa: Precis, alkoholen är en paus från ångest och tankar. Jag har också gått igenom begravningar: vilka sånger som ska spelas, blommor, kista osv. Jag vill inte bråka med min man innan han lämnar huset ifall han skulle dö och jag sparar alla hans voicemails. Det är hemskt. Antar att jag inte vill bli överraskad (kanske fel ordval?) igen, som jag blev när mamma dog. Vi vill ha kontroll (därav tankarna, planeringen etc) men döden kan vi inte kontrollera...

Nejlika: Alkoholen lindrar den mentala tröttheten... ja, så är det. Eller känns det i alla fall. Barnfri, jag gillar det ordet. Istället för barnlös. Jag har aldrig haft något begär att vilja ha barn. Inte min man heller. Jag är fortfarande ung såklart, men ärligt talat känns det inte värt det för mig. Verkar stressigt och jobbigt. Dessutom ångesten och alkoholproblematiken, varför ska jag föra dem generna vidare?

Nejlika

Jag tror att det är mycket mer än gener som spelar in när en person väljer att hantera problem på destruktiva sätt, men det finns ju såklart olika syn på det.
För mig är barn inte uteslutet, om saker kommer se avsevärt annorlunda ut för mig än de gör idag, idag finns de inte på radarn, men dock i mina drömmar.

Men helt rätt att du går din egna väg.

Hoppas dagen gått bra, hör hos mig har det iallafall vart soligt och härligt ?

Jag vet att det är så mycket mer än generna när det kommer till beroende. Det är bara svårt att se igenom det när generation, efter generation bevisar samma beteende och problematik. Dock lär vi ju oss att hantera livet genom våra föräldrar och familj så det är en mix mellan nature-nurture där tror jag. Ångest vet jag att de flesta i vår familj lider av alla fall - vilket säkert ökar alkoholkonsumtion. Dock vet jag att vem som helst som dricker för mycket över tid kan bli beroende pga att alkoholen är ett beroendeframkallande gift.

Jag förstår hur du menar med barn. Samma för mig, ifall jag skulle vara mer säker på mig själv och veta att jag kunde ta hand om ett barn utan att själv gå under så skulle jag nog också vilja ha ett. Jag tror att jag inte vill upprepa min barndom (min mamma var alkoholist och deprimerad i perioder), så det skrämmer mig. Jag lämnar barnuppfostrandet till de mer lämpliga...

Här är det också soligt, men rätt kallt!

Jag börjar närma mig 30 dagar, vilket är mitt första mål. Jag är nog lite stolt över mig själv ändå. Det är skönt att veta, varje dag, att jag inte kommer dricka något. JAG VET DET. Jag kan kontrollera det och jag litar på mig själv. Jag skulle nog ha mer problem om min man drack mer, eller att jag gick ut mer på tillställningar osv. Sitter mest hemma... lätt att hålla sig ifrån alkoholen då. Men så kan man ju inte leva hela livet. Man kommer aldrig kunna undvika alkohol helt och hållet, man måste lära sig att leva med det helt enkelt.

Det jag är orolig för är framtiden. Jag vet att man ska ta en dag i taget och inte oroa sig så mycket för potentiella situationer men... det är svårt att inte göra det. T.ex har jag två bröllop att gå på i sommar. Ett i maj och ett i juli. Hur ska man kunna vara nykter på ett bröllop? Det ger mig ångest bara av tänka på det. Förhoppningsvis har jag väl 4 månader under bältet då och kanske klarar det. Usch, gillar inte att jag skriver kanske. Kanske är inte bra. Måste jobba på detta.

Bra kämpat så här långt!
Jag tycker inte att du ska fundera så mycket på hur ”man är nykter på bröllop”. Bara gör det. Det finns fullt med tillfällen som man måste igenom, nyår, midsommar, bröllop, aw, sin 30,40,50-årsfest, etc. Det hjälper inte så mycket att fundera över dessa utan attackera dem rakt på bara. Sug upp stämningen, sänk alkoholfritt, dansa nykter, babbla på. Det är lite av en träningssak. Minns speciellt midsommar hur jag grubblade och funderade men sen kom och gick den bara som alla andra dagar jag beslutat att jag inte skulle dricka. Det är bara händelser som man lär sig uppskatta för vad de är (eller på nya sätt) även utan promille. En dag i taget när det behövs.

Tack för ditt svar Ironwill, och du har så rätt. Om man ska vara nykter för resten av livet så måste man ju kunna ta sig igenom dessa stunder. Det är dock svårt att inte oroa sig, men jag försöker verkligen ta det en dag i taget och inte tänka så mycket på framtiden. Det är några månader tills dess och hoppas att jag känner mig mer säker i mig själv då.

Vill bara säga att jag tror på dig. Stenhårt. Med din förmåga att analysera och ventilera kommer du att fixa det. ?

Om 25-30 år, när du är i min ålder, då kan du förhoppningsvis se tillbaka på ett nyktert liv istället för att som många andra av oss fundera över varför du lät det gå så långt. Sååå värt att slippa skiten, rent ut sagt.