..

Så värt att fira! Jag vet också när jag har min nya födelsedag. På topp eller inte så är det allra viktigaste att inse att man aldrig kan dricka alkohol igen. Att aldrig låta sej tro att man är botad. Pi31415 ger en bra påminnelse om det, efter 16 år kan man falla tillbaka i missbruk. I hjärnan finns spåren alltid kvar. Och allt är så mycket enklare när man insett det. God fortsättning!

för gratulationerna !!
Visst är det så att oavsett hur länge jag varit nykter så har jag alltid spriten en armlängd från mig. Så länge jag lever har jag ju valet att lyfta glaset eller inte men så länge jag sköter om mig själv och påminner mig om hur det en gång var så blir livet så oändligt mycket enklare än när jag var aktiv alkoholist. Och därmed blir glaset tyngre att lyfta.

Ta hand om er !!

blir jag inte klok på hur jag fungerar ???
När jag var nynykter var jag oerhört känslig för att "känna in" andra alkoholister och medberoende men jag var tvungen att vänja mig av med det för vi är så många så det blev en aning jobbigt. Idag kan jag känslolöst konstatera att en person är beroende utan att lägga några värderingar i det. Men det räcker fortfarande med att möta en person och bara byta ett par ord så är det klart. Jag vet ju att personen har, liksom jag, ett val att göra och att jag inte kan påverka det.

MEN.....insikten att nån är medberoende har aldrig riktigt släppt mig och det kan ju bero på att de är så många fler så det är svårt att undvika ? Och den insikten har ökat den sista tiden !? Och jag är inte på det klara med varför ?? Det är inte svårt att känna igen en medberoende irl men om jag bara ser hur de agerar/skriver på sociala medier så blir jag förvånad ! En ide' är att ordvändningarna är en spegel på mitt sätt att skriva och självklart om de beskriver sitt mående som liknar mitt när jag var aktiv. Och på nåt sätt tycker jag synd om dem för att de inte själva är medveten om problemen eller vill se det trots alla signaler. Tyvärr är det många som börjar knapra piller vilket bara förlänger lidandet och gör att de fastnar i en bedövad värld som är väldigt svår att ta sig ur.
I min direkta närhet har jag 3 st som är kraftigt medberoende varav en vet min bakgrund och vars pappa var alkoholist/drogberoende men som totalt blockerar all hjälp och sticker huvudet i sanden och mår sämre och sämre.

Jag har skrivit det förr och tyvärr stärks det med att medberoende är mycket svårare att komma nära och få att förstå sambanden. Hos mig som alkis finns en konkret sak att peka på : Alkoholen som jag dricker.
Att få medberoende att inse att det är i stort sett samma sak för dem är så svårt : Alkoholen som ANDRA dricker.

Jag får nog fortsätta att fundera för jag tror inte det finns givna svar på varför min känslighet har ökat den sista tiden.

- du som också är min forumbrorsa som Berra. Så oändligt mycket ni två betytt för mig. Även jag kan bli helt matt när jag ’ser’ eller tycker mig se det jag idag kallar medberoendemönster... jag har också insett min maktlöshet i att försöka visa eller tala någon annan ’tillrätta’.
Jag tror som du, det är svårare att se sambanden och att det ofta sitter djupt. Många av dem jag har närmare kontakt med är ju Vuxna barn och många av dem har inte insett det förrän efter att ha mött andra vuxna barn och känt igen sig.
Jag har insett mina osunda ätbeteende och på vilket sätt de hör ihop med barndomen med en pappa som var alkoholist och förstås en medberoende mamma. Eller jag vet inte vilken ’etikett’ jag skulle sätta på henne. Hon gjorde sig småningom fri och levde verkligen ett starkt, gott och självständigt liv under många år.
Hursomhelst - jag ville vara skriva det här nu när jag för en gångs skull är inloggade. Det händer sällan numera. Så oerhört tacksam att du och Berra var bland de första jag mötte här. Om ni möts på träffen så krama om varandra och känn i hjärtat att ni är mina brorsor som bidragit till att rädda mitt liv. Jaaa, det låter stort men det är så jag känner det. Kram på dej / mt

fräckt kopierar jag in denna viktiga text som så många borde läsa :

Marie Bengtsson
27 oktober 2017 ·
"TA INTE ANSVAR FÖR DEN SOM ALDRIG GÖR FEL
Under många år har jag jobbat som drog- och familjeterapeut inom den behandlingsform som går under namnet Minnesota- eller tolvstegsbehandling. Det som kännetecknar beroendesjukdomen är att den genomsyras av förnekelse, skuld och skam.

Enkelt förklarat hänger det ihop så här.

Sjukdomen yttrar sig på ett sådant sätt att den som är beroende förlorar förmågan att kunna hantera sitt alkohol- och drogintag vilket leder till överkonsumtion. Detta medför, i sin tur, att konsekvenser på alla plan i personens liv uppstår. Känslomässiga, mentala, sociala, fysiska, etiska, juridiska och finansiella. Inte alla på en gång, utan en efter en, men i en allt snabbare takt.

Varför gör då inte denna person något åt det kaos som uppstår som en följd av sitt alkohol- eller drogintag? Varför slutar han, eller hon, inte bara att dricka eller droga?

Svaret är lika enkelt som det är svårt. FÖRNEKELSE.
Eller som min kollega Stig brukade säga:

”Alkoholisten är så sjuk att han inte förstår att han är sjuk.”

Den beroende håller sanningen borta från sig själv vilket får till följd att omgivningen först blir förvånad därefter frustrerad för att sedan ta på sig ansvaret för det som händer.

Den som lever nära den som är beroende lever nämligen också nära den skuld och skam som blir konsekvensen av överkonsumtionen och kontrollförlusterna. MEN eftersom den beroende inte förmår se sitt problem kan han eller hon inte heller ta ansvar för sin skuld utan lämnar istället över notan till den som sitter bredvid.

I den beroendes dimmiga värld är det ALLTID NÅGON ANNANS FEL att det ser ut om det gör.
Mitt budskap till den som lever nära en person som är aktiv i sitt beroende blir därför:

Det är inte ditt fel och därför inte heller ditt ansvar att reda upp, fixa till eller hålla styr på vare sig den beroende eller dennes problem. SKULDBÖRDAN är inte din att bära utan du kan, utan det minsta dåligt samvete, lyfta den från din axlar och börja leva igen.

Och mitt budskap, till alla andra, blir:

Se upp för personer som aldrig gör fel. Det är nämligen fullt möjligt att bli fast i en skuldfälla även i ett hus som är vitt."

Marie ❤︎

personal och ni som kom på träffen idag och verkligen gjorde den till en dag för mig att minnas !
Det är många intryck som nu ramlar omkring i min skalle och jag vet sen tidigare att det kan ta några dagar innan allt har hittat sin plats och lägger sig till rätta i huvudet. Nya erfarenheter som jag kan glädjas länge åt !

Sköt om er !!

svänger och jag har svårt att hänga med !

När jag åkte hem från träffen i lördags så kom tanken på att jag har det så otroligt bra i mitt nyktra liv och att jag alltför sällan numera verkligen tänker på det. I början av nykterheten så var belöningarna viktiga men allteftersom tiden gick så blev det mer ett accepterande av att jag gjorde bra saker för min egen skull för att sen sjunka undan till att bara vara en normal vardag. Jag behöver påminna mig om hur livet ser ut idag och hur det tidigare var och vara tacksam för det jag får uppleva.

I söndags blev jag påmind om motsatsen.

För många år sen var jag bekant med en man som jag hade gemensamma bekanta med. Vi trivdes inte ihop men vi kunde iaf prata med varandra. Jag var aktiv alkis då och jag förstod senare att det var även han. Han tog sig aldrig ur sitt beroende och förra veckan orkade han inte mer utan tog sitt liv.

När jag tittar tillbaka så inser jag ju självklart att det lika gärna kunde ha varit jag som söp mig bortom all sans. Vi gjorde olika val och jag får fortsätta mitt liv ett tag till. Och jag har tjatat om det : OM jag skulle börja dricka nu så skulle jag inte överleva.

Nu kan jag ta bilen en lördag för att vara med på en forumträff och känna mig glad över att jag har den möjligheten och dessutom känna den ofantliga frihet jag har när inte alkoholen styr mitt liv längre.

Detta bara genom att göra ett val och ta en dag i taget !

Vilket tänkvärt och viktigt budskap ditt inlägg innehåller!
Tack för att du delar?

Kramar
???

Viktigt med påminnelser. Vi säger ofta att livet tog en annan vändning, men glömmer ibland att vi är med och påverkar. Livet är inte alltid lätt att leva - det ska gudarna veta - inte heller är det speciellt rättvist, men hur vi än vänder och vrider på det har vi alltid ett val. Så länge vi väljer nykterhet slipper vi i alla fall allt elände som följer i alkoholens ångestladdade spår.

Jag tar vara på dina ord och blir än mer stärkt i mitt val att vara helt nykter.

... i familjen som begick självmord. Han drack. Han förskingrade pengar från jobbet. Han ljög om diverse sjukdomar just för att man skulle tycka synd om honom och ge honom en orsak till att dricka.
Och jag vet att det kostar verkligen Skjortan att inhandla massa A, så det är inte konstigt att man hamnar i skuldfällan fort och blir desperat efter pengar.
Jag är glad att jag stoppade i tid! Tack och lov ??
Kram PimPim ?

lite buddism i Sverige tror jag :-)) Jag är ju inte religiös men jag gillar Buddhas tankar och levnadsregler och inte minst deras helger i bla Thailand då det är helt förbjudet att sälja alkohol ! I maj blir det lite svettigt för alla alkisar där pga kröningen av nya kungen :-)) Mycket stängt då :-))
Idag är det den viktigaste helgdagen : Makha Bucha Day ! Köp ingen sprit idag hörrni !!

drabbar livet mig hårt och ställer allt på ända.
2 dagar i rad har jag fått uppgifter som gjort att jag totalt måste revidera allt jag uppfattat sen barnsben, som människor jag litat blint på.
Det är inte skoj att få dessa obehagliga uppgifter istoppade med eftertryck rakt in i mitt hjärta och som gör att jag inte mår bra.

Jag är enormt glad för att jag har en stabil nykter bakgrund och har lärt mig att AA's program hjälper mig med sina enkla levnadsregler och att de sitter i ryggmärgen som ett stöd jag alltid kan luta mig emot.
Idag vet jag ju att en sup aldrig någonsin löser nåt och att jag blir urusel på att hantera livet som ju inte alltid är en dans på rosor.

Ibland kan jag bli sur på mig själv och få samvetskval över att det tog sån tid innan jag fattade att spriten var orsak till mitt miserabla liv. Och det trots att jag idag vet att jag inte kunde hantera livet annorlunda med den kunskapen jag då hade. Vändningen kom ju den dagen då jag ärligt erkände för mig själv att jag är en alkoholist och att jag behövde hjälp för att komma bort från, och behärska, sjukdomen. Vid den kapitulationen så vände mitt liv och blev bara bättre och bättre trots div bakslag som egentligen bara är en liten vindpust av vad som skulle kunna ha varit.

Jag är fortfarande skakad över de nya uppgifter som kommit fram och mår väl inte så bra MEN jag behövde inte dricka på dessa uppgifter. Och ikväll är jag bjuden på fest bara jag får reda på vart jag ska :-)))

livet är inte alltid en dans på rosor. Man drabbas av motgångar, problem och tunga saker även när man lever som nykter alkoholist. Det är ofrånkomligt.

Nej inte skulle det på något vis bli bättre med alkohol. Själv var jag ju periodare, och jag fungerade lite som en tryckkokare, där motgångar och problem byggde upp ett oemotståndligt behov av att få "stänga av" med alkoholen. Ja, ibland tog man problemen som ursäkt till att "få" dricka. Med resultatet att problemen oftast fanns kvar när man gick ur fyllan, och att man uppå dem åsamkat sig själv en rejäl fysisk och psykisk plåga i form av bakfylla med svår ångest och skam.
Så man förlorade alltid på att supa.

Själv har jag erfarenheter av att klara av jobbiga saker bättre som nykter. Saker man inte kan påverka lär man sig uthärda, eller acceptera. Sådana problem som man har möjlighet att påverka, kan man ta i tu med direkt, och oftast på ett förnuftigare sätt. I stället för att ta den onödiga, och kanske ibland förödande, omvägen via flaskan.

Hur som, så tycker jag det är tråkigt att du drabbas av tunga saker Adde.
Om det kan ge någon liten lindring, så sänder jag här massor av styrka och tankar via cyberrymden till dig.

Sköt om dig Adde.

… när ens barndom visar sig vara annorlunda än man trott. Vet inte om det är vad du menar, men det var så jag tolkade det. Fint att du är nykter trots dina "motgångar". Vi vet ju alla att alkohol inte hjälper varken i med- eller motgång, men det är inte alla som kan hålla emot a-rösten. Jag har fallit flera gånger och beundrar dem som du, som kan stå emot och inte vacklar.

Kramar!

har ju förmånen att få bli äldre och samtidigt ha en stabil nykterhet och även utan några allvarliga sjukdomar annat än åldersrelaterade.
Men en sak som jag upptäckt nu är att mitt sätt att acceptera förändringar sakta med säkert har förändrat mig en aning och det är en utveckling jag är rädd för. Sen tiden före min behandling så har jag haft väldigt lätt för att kliva ut i det okända och acceptera det som sker utan min inverkan. Jag har haft förmånen att kunna se livet fortgå utan att jag behöver försöka styra upp det. Det som sker det sker. Att acceptera det jag inte kan förändra har varit mina ledord sedan tiden innan nykterheten utan att jag då riktigt fattade innebörden av det.

Jag står nu inför en resa, och det är ju inte den första resan jag gör !, och upptäcker plötsligt att jag känner en viss oro och fattar inte varför ?? Ok, landet jag ska till är väl inte i framkant när det gäller trygghet, flygbolagen har mörkat felaktigheter i sina kärror, ett av hotellen jag bokat svara inte på mail, har sett (något för sent) att politiskt och religiöst är det helt galen tid med ett besök........sånt har inte brytt mig tidigare ! Är det typ att "När fan blir gammal blir han religiös" ????

Näe, det är ju inte jag !! Jag har en enda viktig uppgift som jag behöver hålla reda på och det är att inte ta det första glaset !! Allt annat kan jag uppriktigt strunta i för det löser sig utan att jag lägger mig i det !

Det är avlöningshelg och köerna är långa till Bolaget och jag är så otroligt glad för att jag inte står i en sån kö !! Svetten på ryggen av nervositet för att nån ska känna igen mig, problemet med att få lönen att räcka hela månaden, det synnerligen usla måendet dagen efter när jag hade druckit upp allt som skulle räcka hela veckan.....

Idag är jag en alkoholist som är nykter för min egen skull och med den förutsättningen kommer jag väldigt långt i livet.

en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.
Och jag är en ren alkoholist, dvs jag har aldrig använt droger eller tabletter i mitt missbruk.
Och idag kan jag se att jag är en utdöende ras eftersom de allra flesta numera har ett blandmissbruk.

Och jag blir mer och mer sur på rapporteringen av missbruk i Sverige där fokus ligger på narkomaner som är en liten grupp missbrukare, förhållandevis. Vi alkisar, även de som blandar med tabletter, är i klar majoritet, kanske mer än 10 ggr större grupp, och vi dör som flugor i jämförelse med narkomaner. VARFÖR lyfts inte det i debatten ???

Kan det vara så enkelt att alkoholmissbruk blivit socialt anpassat ?

Och jag tror inte jag nån gång sett en undersökning där alkoholister fått vara med att dra slutsatser utan det är alltid nån "lärd" gök som ska tala om för mig hur jag fungerar :( Och de har nästan alltid fel. Rekordet har nog den stora konferensen Drogfokus där det sitter byråkrater och gaggar statistik men inte kommer med några förslag på lösningar som fungerar och tvärvägrar att bjuda in alkoholister. Och mer och mer ser jag nu att "förståsigpåarna" rekommenderar läkemedels"assisterad" behandling :O Bla KRIS är ju så less på att ta emot frigivna ungdomar som åker in för div brott och kommer ut beroende av div läkemedel. Hur ska man rehabilitera en "vanlig" narkoman som blivit beroende av andra läkemedel under fängelsetiden ? Snudd på omöjligt. Men läkemedelsindustrins lobbyister är en väldigt stark grupp.

Att vara alkoholist innebär en "utbildningsperiod" på 15-25 år, det går på halva tiden om man också använder tabletter, och det är inget man lär sig på en skola. Varför används inte vi mera ??? Vi som har en stabil nykterhet har ju en förkrossande kunskap i missbruket och delar gärna med oss men de "lärde" håller inte alls med oss. Trampar vi nån på tårna ? Ja, förmodligen.

Nu har jag fått gnälla av mig och lyfta oron i min skalle och kan återgå till det vanliga livet igen :) Tack för mig !

är hela grunden för min nykterhet.
Att vara ärlig mot sig själv i första hand ger mig också verktyget att vara ärlig mot andra.

Under hela min aktiva tid, ca 25 år, så lärde jag mig att använda lögnens alla olika sätt och jag blev en mästare att ljuga för mig själv och andra. "Hur mycket har du druckit? Ääää...jag har bara tagit en starköl" Liket efter ett kvarter låg då gömt nånstans. Den klassiska lögnen efter att ha testat Systembolagets snurra som skulle visa om man drack för mycket blev ju lätt parodisk......jag menar, ljuga för mig själv när jag skulle uppskatta mängden blev ju bara så löjligt. Den var så uppenbar så tom jag själv såg igenom min lögn och jag slutade med såna larviga påhitt.

När jag sen försökte få hjälp via olika kommunala ställen befolkade med professionella medberoende som skulle "hjälpa" så blev jag så häpen över att de inte på nåt sätt misstänkte att jag ljög ??!! Jag fattar inte än idag hur det är möjligt att svälja det jag sa ?? På den tiden var jag som de flesta andra i början väldigt kluven till min situation : Sluta eller dricka "socialt" ? Jag ville ju ha kvar spriten men ändå inte. Om jag då mötte en som fattade nada över hur jag fungerade så blev det ju en sport för mig att använda min manipulationsförmåga.

Jag har fortfarande kontakt med såna som är i startgropen för att sluta använda alkohol men har dragit ner rätt bra på sånt för det är liksom en never ending story och det sliter. Vissa gör avtryck dock och jag blir så i grunden lessen när jag ser vad de försöker göra. Jag talar direkt om att jag ser och hör om de ljuger för jag har ju själv använt lögnen. Men ändå ska de framhärda fast det är så uppenbart. Rekordet är nog hon som diktade upp en hel familj fast hon bodde ensam i en helt annan stad än vad hon uppgav. Då är det meningslöst att försöka hjälpa eller lotsa fram till ett nyktert liv, skyddsbarriären är alldeles för hög och stabil.

Idag har jag förtvivlat svårt för att ljuga, en vit lögn på sin höjd ! Och det har blivit så att jag tom inte vill vara med på nån form av överraskning för det känns inte bra att luras även om det anses vara till ett gott syfte. Livet blir så mycket enklare om jag ser till att vara öppen med hur jag tänker och att jag själv vet att jag inte behöver ljuga för nån om hur jag är.

Idag är jag en egen person som är värd att ha ett bra liv och jag duger precis som jag är.

Och det beror helt på att jag inte tar det första glaset !

Kram på er alla !!