Lifeisjam

Jag ligger här i min säng en lördagkväll, inte en droppe alkohol sedan 29 november 2018! Ja jag är rätt stolt över det, jag drack när jag mådde dåligt och det slutade sällan bra. Kan faktiskt inte säga att jag mått bra någon gång av alkohol ändå älskar jag det destruktiva i mitt rus.

Iallafall ringer det på dörren och en berusad vän och ett följeslagare av 5 likasinnade vill låna toaletten (bor centralt). Dom är så glada och luktar starkt med sprit. Blir irriterad att mina vänner och familj tar noll hänsyn till vad jag gör! Ibland kämpar jag för mitt liv för att inte skita i allt. Jag ska motstå det enda som får mig att agera känslomässigt, utan det känner jag mig stundvis död inombords.

Tills jag hittar mitt nya rus.

(Det här var endast tankar en lördagkväll)

Wow, du har varit nykter ett bra tag - bra jobbat!! Jag ligger lite bakom dig, men jag är också sjukt stolt över mig själv, det ska man vara!
Tänk egentligen vilken bedrift och vilken styrka alla här inne besitter!

Vet dina nära allierade och din familj om att du slutat dricka pga att du inte kan dricka alkohol?

När jag läser om dina polare blir jag faktiskt en smula förbaskad på dom! (Förlåt mig för det)
Jag bor också centralt så jag vet va du menar med att låna toan, men jag skulle faktiskt aldrig öppna min dörr för några fulla polare som ringde på en lördagkväll nu när jag själv är nykter och har min kamp - å andra sidan så har jag gjort mig av med polare som skulle komma på tanken att göra så och sett vilka mina verkliga nära vänner är som ger mig 100% stöd i detta.

Man är rätt liten och ensam i denna stora kamp och det man behöver är dom som ser allvaret i detta och som kan fatta situationen men också förlåta tidigare snedsteg, samt dom som kan guida en in i nykterhetens alla konster och regler.

Familjen är ju annorlunda. Den går ju inte att välja bort.
Har du talat om precis hur det ligger till?
Jag är mållös över hur det blev för mig. Två föräldrar jag trodde inte spottade i glaset innan jag blev nykter men senare insett har druckit lite extra när jag varit på besök för att orka med mig (jag vet, skämskudde på den) men som nu ger mig 110% av respekt och stöd i min kamp. Hade det varit tvärt om hade jag nog valt att ha mindre umgänge med dom tills jag blivit så pass stark att det känts okej ändå om du fattar va jag menar.

Kanske det enda raka är att ta dig en funderare på vem som är din polare och vem som är din vän?

Va stolt över dig själv, vi är många som är ditt virtuella kontaktnät här inne, forumet är grymt att använda en lördagskväll istället när det ringer på dörren och du inte öppnar ?

☀️/Dee