av Berra

Ångesten tar mitt liv...

FinaLisa
fre, 2019-03-01 - 06:51

Precis som fåglarna ruggar i vissa perioder på året då de tappar fjädrar och dun och blir håglösa och hängiga...

Kanske vi människor också ruggar ibland fast på insidan?
Det var bara en tanke som dök upp?

Kramar
???

Adde
sön, 2019-03-03 - 08:15

som idag när det är helgrått och regnet strilar ner är det svårt att hitta nån större glädje i livet. Jag har dessutom varit med om ännu en födelsedag där lyckönskningarna inte står som spön i backen....jag får iaf glädjas åt "alla" 7 grattis via fb. Såna där dagar maxar verkligen min självömkan och jag stannar i den känslan nån dag men jag vet ju att det inte är bra för en alkis som jag.
Eftersom jag lever själv och är pensionär, så styr jag ju mitt liv själv på gott och ont. Jag försöker nu få till lite styrning på årets resor jag vill göra och det är ju en uppgift som gör att jag lyfter i sinnet. Jag har "hittat" ett annat sätt att resa, inspirerad av en admin här :-)) , och skall utforska det mera nu. Planering och utförande är roligt men att sen komma hem till ett ensamt och tyst hem blir jobbigare med åren. Och det börjar hämma mig, tyvärr.
Men hur det aktuella livet än ser ut så har jag hittills haft förmånen att kunna kolla in det på ett nyktert sätt :-)
Och det gör mig lycklig och tacksam !

Trasig22
sön, 2019-03-03 - 10:14

Tack för allt du berättar och upplever. Jag tänker ta och presentera mig inom kort och berätta om mina upplevelser och hur jag planerar framtiden. Att ha alkoholproblem samtidigt som man är inne i en skilsmässa är tokjobbigt men jag kommer ta en sak i taget. Vissa saker kan jag påverka andra inte. Du har en hel del följare och många inklusive mig själv uppskattar vad du skriver.

Grattis i efterskott Adde!

Berra
mån, 2019-03-04 - 00:31

..och jag drar mina slutsatser över den gångna veckan...
Vad blev bra, och vad blev dåligt?

Allt är inte helt enkelt att lägga i sina fack, det beror lite hur man ser på dem, ur vilken vinkel.
När man säger att det t.ex är dåligt väder och syftar på regnet, så är det bra för grönskan och för bönderna.
Vi vet ju hur det gick i somras, det var väldigt ”bra” väder under lång tid, vilket ledde till vattenbrist och torka.
Väldigt stor del av våra djurbesättningar fick sätta livet till när inte fodret skulle räcka över vintern, t.om avelsbesättningar.
Jag brukar tänka att allt sker av någon orsak, det finns en anledning till allt, saker som vi inte rår på eller förstår.
Min gamle far påstod att vädret förändras från kallast till varmast under en 70-års period, en cykel som de flesta skulle få uppleva.
Kanske han hade rätt, vad vet jag, men det är enkelt att luta sig mot den tanken.

Så men tillbaka till helgen, och veckan som gick...
Jo visst var jag lite hängig, men det lättade i slutet av veckan, en helg lättar ju upp det mesta.
Förr i tiden längtade man ju alltid hem på fredagen för att få knäppa sin första öl, helgen inträffade ju inte förrän då, eller?
Numera försöker jag se den ur en en annan synvinkel, vad skänker mig glädje över att längta till helgen?
Tiden....tiden att få bemästra själv, att inte behöva gå upp tidigt och utföra saker som andra tycker är viktigare än vad jag tycker.
Jag behöver tiden till att ladda batterierna, att få göra saker som ger mig energi och tillfredställelse, skapa och umgås med personer som ger mig någonting tillbaka, inte som kräver att saker ska ha en ständigt deadline, hatar ordet deadline, skapad av folk med dödhjärna eller hjärta. Människor som sätter upp mål som är alldeles för tajta för att få upp produktiviteten, men på bekostnad av folkhälsan, stressen.

Nej, jag kan stressa på mitt egna sätt, tidsoptimist är väl ett begrepp som ligger mig i fatet.
Och som jag läste tillbaka för ganska precis ett år sedan i min tråd, jag försöker skynda fram våren, på mitt sätt.
Förra helgen högtryckade jag ren baksidan och ställde fram utemöblerna, i lördags putsade jag fönstren.
I morse vaknade vi till värsta bakslaget, det hade kommit vinter tillbaka igen, nämen suck då för i he..te!
Tjurig låg jag trotsigt kvar i sängen länge under protest, såg Vasaloppet på teven där snön SKA vara kvar, men inte här!

Vi hade bokat upp dagen med min gamle mor, hade tänkt oss att besöka en gammal gård som öppnat ett fik mitt ute i ingenstans och tanken var att vi skulle sitta ute och möta vårsolens varma strålar, HA!, disappointed.
Men vi åkte dit i alla fall, på leriga grusvägar längs en allé och i snöslask, gick armkrok med min lite skröpliga mamma som var livrädd för att halka och bryta något som man gör i den åldern, öppnade dörren till ett gammalt hus som fått lite nyrenässans med ny färg på panelen.
In på knarriga golvplankor och med en jättefint renoverad inredning, där gammalt möter nytt, det andades kreativitet.
Gamla stolar med lejontassar som fått ny klädsel, ommålade små bord som antagligen varit billiga på en loppis en gång, rangliga men nu lappade och funktionsdugliga, små handvirkade dukar och kopparkittlar, hembakat fikabröd ur lite spruckna koppar med röda rosor på.
Lite tillbakablick som det en gång var hos våra mormödrar, en historisk resa, det enda jag saknade var sockertången och läskflaskorna med kapsylerna man nästan skar av sig fingrarna på under sjuttiotalet...
Okey okey, latten var inte uppfunnen då, men wiskyglasen som man fick dem i fanns.

Alldeles knökfullt med folk, men vi hade tur och fick sitta i burspråket där jag kunde sitta och hata det eviga dalandet av snöflingor utanför.
Bredvid min gamle mor satte det en nybliven mormor med sitt nyfödda barnbarn, och jag tänkte ännu en gång, där gammalt möter nytt.
Hursomhelst, vi satt alldeles för länge och bara pratade om allt och samtidigt ingenting, och det var precis det jag behövde, lugnet.

Därefter åkte vi hem och började förbereda maten, jodå mamma var bjuden hon med.
Med dryga två kilo blandfärs stekte jag ett tjugotalet Wallenbergare och frugan vispade till en alldeles gudomligt krämig potatismos.
Grabben hade hittat en en ny efterrätt med chokladdoppade tacoskal som vi förberedde och på något sätt så löste sig allting.
Våra barn kom hem till middagen efter att ha åkt över femtio mil i bilen, och det blev ett enda härlig familjemiddag med farmor i högsätet.
Vi åt och vi drack, skrattade och umgicks runt levande ljus, en härlig avslutning på en perfekt söndag, ja så när på vädret då.

Precis då slog det mig, tänk vad rik jag är på livskvalitet, att få möjlighet att få umgås med de jag älskar mest.
Att en helg påbörjas inte med ett pysande från en ölburk, utan avslutas med ett hjärtligt umgänge runt en middag.
När jag drack var söndagen enbart fylld av ångestladdade tankar från morgon till sena kväll, det var inget jag såg fram emot.
Så söndagen har förändrats från något jag hatade till den dagen som jag nog gillar allra mest, tack vare nykterheten.
Okey okey, det är måndag imorgon, från bäst till sämst men det är i alla fall en helt annan dag, en arbetsdag med fyra åtföljande.

Och nu...ska jag bara hata bort den för..de snön, en jojk kanske, yla tills den smälter bort med en trolltrumma...
Hotihojtakuliminahej, poing poing...

Berra

Berra
sön, 2019-03-10 - 23:19

Våren stapplar lite, man vet inte vad man möter varje gång man öppnar ytterdörren.
Ska man behöva skrapa rutorna på bilen, eller sopa av ett tjockt snölager.
Idag var vädret så fint att det vore skam att sitta av dagen inomhus, så vi tog en sväng med dottern, jyckarna och frugan.
Solen lös vacker genom fönstret, men var bitande kall om både nästipp och öronen.
Gångvägen kunde vara belagd med ett tjockt knöglig islager som satte vår känsla för balans på prov, och bara några meter senare vara helt bar med lite vatten mellan gruskornen.
Så våren fanns visuellt men temperaturen var i isbjörns nivå, en fika blev välförtjänt i soffan samtidigt som tjälen gick ur våra fötter.

Den här helgen har legat i ett planeringsplan under lång tid, vet inte om ni känner till vad en babyshower är?
Barndusch, nej ett överraskningsparty man har för blivande mödrar, ett nytt påfund som säkerligen är importerat ifrån det stora landet i väster.
Ska ju bli morfar om någon dryga månad, och min dotters kompisar har planerat detta under lång tid, och vad hon har längtat?
Hon hade ett för sin kompis för ett litet tag sedan som låg lite före, och nu väntade hon på vederhjällning.
Det skulle ske här hemma i föräldrahemmet, så vi var högst delaktiga, och jädrar vad svårt det var att inte försäga sig.
Frugan lockade med att hon skulle komma hem när pappa (jag) åkte på båtmässan (vilket jag också skulle) och hålla henne sällskap.
Ett par timmar innan invandrades vi av ett femtontal tjejer som helt riggade om hela huset med ballonger och uppblåsbara böbisar, girlanger blöjtårtor, hembakade tårtor med dockhuvud som kommer ut genom.....ja ni vet.
Fantastiskt vilken energi de hade lagt ner, kreativa brudar...
Jag lämnade hemmet medans förberedelserna fortgick och kom hem flera timmar efter och kalaset fortsatte likväl.
En dotter som fortfarande var chockad och helt slut men ofantligt lycklig, med tävlingar, gissningslekar och pinjatas.
Idag fick hon med sig en hel flyttlåda med barnkläder och en massa bäbisgrejer.
Så idag blev det en väldigt lugn och rogivande dag, för oss alla, hon behövde smälta alla händelser.

Mycket mer hände inte, självklart kollade vi in finalen på mellon med vår favoritfamilj, tio pers med hämtmat och ett dividerande om vilken låt som var bäst, men när vi hade bettning med 1:an, 2:an och 3:an så hade alla rätt på 1 och 2 men tonårskillen satte trean och tog potten på 200 spänn.
Så frågar ni mig, ja rätt låt vann, och jag kan ge mig attan på att vi får arrangera mellon nästa år igen i Sverige, för den kommer att vinna.

På alkoholfronten då...?
Visst svepte en rejäl klunk gin&tonic i fredags kväll.
Frugan envisas med att vi ska ha likadana grogglas och under tiden jag fixade maten så ordnade jag varsin till oss.
Efter middagen ställde jag mitt glas på köksön, och kom tillbaka efter en stund där frugan bakade till babyshowern, och jag frågade är det här mitt glas?, och hon svarade ja.
Drog i mig den sista klunken ur mitt glas och när den åkte ner i halsen så kom den igenkännande brännande känslan...fan!
Spände stint ögonen i henne och hon tittade förebrående på mig ...vad?
-Nejmenvänta, det där är mitt glas, jag ställde ditt på diskbänken.....förlåt!
Jag sade ingenting utan ställde glaset hårt i diskhon och gick ut ur köket, förbannad..
Satte mig soffan och kallsvettig väntade jag på kroppens reaktion, skulle den trigga igång något som jag undanhållit den i dryga tio år?
Lite varmt i magen men det kom inget behagligt surr i kroppen, jag klarade mig även den här gången.
Svor tyst för mig själv, nästa gång....ja då j..vlar tar min form på glas, oavsett vad hon tycker, jag kommer att sticka ut...
Tänker inte trigga igång något av en olyckshändelse, jag måste hela tiden ha en totalkontroll, alltid vara vaksam, t.om i mitt egna hem.

Att hålla garden uppe, aldrig slappna av och tro att allting är över, en gång alkis, för alltid alkis, om än nykter...
Kroppen minns, hjärnan minns, har lyckats hålla alkoholdemonen inlåst i den mörka fängelsehålan långt nere i de djupaste valven.
Men vid ett sådant tillfälle är det som om man tappar nyckeln alldeles intill gallren till porten nästan nåbar för demonen att få tag i den.
Släpper jag lös den en gång till, då förgör den mig helt och hållet.

Ett livsöde jag håller i min hand, en bägare med vars innehåll som avgör min framtid, läskigt faktiskt.

Berra

FinaLisa
mån, 2019-03-11 - 06:27

Tack för info om "Babyshower" ... Har ju hört talas om det men inte fattat att det gick ut på att överraska.
Är dessutom lite allergisk mot nya, i mitt tycke ytliga, trender som går ut på att konsumera ännu mer...?

Hjälp vilken hemsk känsla och obehaglig överraskning att få i sig alkohol utan att vara beredd?..
Jag tror också att du får ha ett eget glas i fortsättningen, din fru får se upp var hon ställer sitt???

Kramar
???

Mrx
mån, 2019-03-11 - 06:58

Jag ska också bli morfar om nån månad. Nu börjar en fas i livet när barnbarnen börjar göra entré. Jag tycker det ska bli superkul med små kids i familjen. Appropå "Babyshower" så är jag tacksam för informationen. Har hitintills bara hört talas om det men inte förstått vad det innebär.?

/Mrx

Vinäger
mån, 2019-03-11 - 19:42

Grattis! Åh, det är något speciellt med barnbarn. Först när de är pyttesmå och man förstår knappt att deras förälder varit lika späd. Sedan kommer den fantastiska pratåldern. När de själva ber att få ringa och det första de säger är "Mormor/Farmor, slå på facetime,så vi kan se varandra". Då svämmar hjärtat över ännu lite mera.

Skönt att det gick bra med den ofrivilliga alkoholen. Snacka om. En lättnadens suck.

Nu njuter vi av vårsolen!

Fenix
mån, 2019-03-11 - 23:46

Berra, spännande framtid. Talade förra helgen med min dotter, 30 år, och hon sa att Pappa jag vill så gärna att du finns här och nykter den dagen jag och min sambo får barn. Satte sig i huvet kan jag säga. Att få krama om dig på mötet i Stockholm kan jag säga stärker mig i min kamp. Morfar smakar framtid utan alkohol! Du ger!

mulletant
lör, 2019-03-23 - 06:54

för att du äger ditt liv och för att du ska bli morfar! En fin titel som du kommer att förvalta på bästa sätt?
Hoppas och tror att du har en fin helg?? / mt

Berra
mån, 2019-03-25 - 00:10

”En dag, ett liv” sade Farbror Melker i Saltkråkan...
Jag brukar tänka, en vecka, ett liv, och så sätter min hjärna igång och börjar värdera den.
För mig är det viktigt att reflektera över veckan som har gått, väga det som var dåligt mot det som var bättre.
När jag gick hos en terapeut vid min utbrändhet så tjatade de båda om att acceptera läget.
Vadå acceptera?, tänkte jag, varför ska jag acceptera allt som var dåligt, jag borde mera reagera istället i min iver att snabbt bli frisk.
Många ord slutar på -era, och jag bestämde mig efter ett tag att ta emot ordet reflektera istället.
Som en reflex studsa tillbaka ljuset och görs mig oåtkomlig, en skyddsvall, lite mera nonchalera.

Många saker påverkar en när man är utbränd, det känns som allting är emot en, minsta lilla grej är där för att jävlas med en.
Det kan låta löjligt, men så upplever man det, hjärnan är i ett kaotiskt läge och kan inte hantera informationen rätt.
Man vänder allting emot sig, ingenting är bra, allt är skit och man söker med ljus och lykta efter ett sätt att ta sig därifrån.
Det var där alkoholen fick en allt för betydande roll, en flykt ifrån verkligenheten som egentligen inte var en riktig verklighet, men den var min.
Allting blir vara värre om än bättre för stunden så länge fyllnadsgraden går upp, men när den planar ut eller blir för mycket så ändras den lilla lyckosamma stunden till ett inferno av ännu mera konstiga tankar blandad med ångest....
För att inte tala om efteråt, då finns det ingenting av den lilla stunden av lycka kvar, bara samma skit som innan, men nu blandad med ännu mera ångest, den som skapades under fyllan.
Ingen kunde förstå mig under den tiden, terapeuten nickade medlidsamt men fattade egentligen nada.
Familjen stod handfallen och kunde bara se mig brytas ner, bit för bit, allt de sade hade ingen verkan, för de kunde inte känna det jag kände.
Hela världen var emot mig, det fanns ingen hjälp som kunde lindra, bota eller kurera.

Så här tio år i efterhand så kan jag väl säga att det fanns två saker som betydde mest, nykterheten och tiden.
Att inte dricka alkoholen var ett sätt att inte spä på ångesten, varje gång jag drack så förvärrades den med lät oss säga tio procent.
Medans tiden fick den att kanske tappa med en procent i veckan.
Så länge jag drack så fördubblades den vartannan månad istället för att ha tappat tio procent.

Långsamt långsamt började min hjärna att återhämta sig, saker som jag tidigare tyckte hade varit våldsamt jobbiga började nu blekna av.
Nu förstår jag inte ens vilka de var, kommer inte riktigt ihåg dem, de minnena ligger dammiga längst ner för den långa spiraltrappan längst bort på lagret för oviktiga minnen, delvist klara för leverans till det runda arkivet, papperskorgen.
Ingenting som jag behöver eller ens vill återminnas, vet bara att det är passé.
Det som finns kvar är alla känslor kopplade till dem, dem minns jag, t.om de fysiska tillstånden som de skapade.

Jag vet att jag numera har en överkänslighet för stress och slår direkt bakut om jag känner att det kommer krypande.
En sorts självförsvarsmekanism som är helt nödvändig, och jag är inte rädd för att göra mig ovän med den som är oförstående.
Bara de som har varit i samma sits har en förståelse.
Precis på samma sätt som två alkoholister kan känna en samhörighet, de förstår varandra, har varit där och vill inte tillbaka.
Den som inte har varit alkis kan aldrig veta vad man pratar om, möjligen de som vägrat kalla sig alkisar men ändå haft samma beteende kan känna samma sak.
Att kalla sig alkoholist är en befrielse, att ge upp alla möjligheter att försöka fortsätta dricka alkoholen, jag ger upp och faller in i segmentet alkoholist, jag är handfallen till att leva ett liv förutan alkoholen, uppgiven och beslutsam, besegrad men inte viljelös.
Det är där det nya livet tar sin början, se skillnaden mellan att ha kontrollen och den man inte hade tidigare.
Att vara nykter betyder makt, makten att kunna bestämma över sitt egna liv, jag gör så här och vet hur det slutar.
Tråkigt?, tja det beror på vad man jämför med, inte för att det är roligt att vara ångestfri, men vad är alternativet?

Så ikväll ligger jag som vanligt en söndagskväll och reflekterar på vad som var bra och vad som var dåligt under veckan.
Den har absolut inte varit händelselös, det har hänt massor av saker som kommer ta tid att smälta in.
Förändringen är konstant och jag försöker se fördelarna med detta.
Jag har umgåtts med de jag älskar mest, de har givit mig glädje och energi, trygghet och förtjänstfullt inre lugn.
Jag skyndar bara när jag känner för det, och allting blir inte som jag har planerat men istället för att se problemen så ser jag på fördelarna, förändring är bra, slentrian och rutiner är både en trygghet och en lustdämpare.
För att få andra kickar än den från alkoholen så behöver man söka upp dem, inte vänta på att de kommer.
Min bästa kick nu är våren som nalkas med stormsteg, vår vän från Norge som åkte hem ikväll väntar ytterligare ett nytt snökaos med två decimeter nysnö under helgen, jag avundas henne inte och hon hoppas innerligt att plogbilen har hunnit ploga upp hennes backe upp till stugan.
Här hemma dignar snödropparna sedan veckor tillbaka och fredags såg jag tussilagon för första gången, massor av dem.
Gräsmattan liknar mer en lervälling och snart så torkar den ur och de första knallgröna gräsbladen spirar upp mot himlen.
Med sol och värme börjar livet utomhus ta fart och det avfrostar även min frusna själ.
I skogsbrynens norra skuggdelar ligger små spillror kvar av vintern i form av grådaskig snö, snart tar våren över och smälter vintern bort.
Det kliar i fingrarna att smutsa ner dem med trädgårdsjord, men än är det för tidigt, med trånande blickar tittar jag på trädgårdsredskapen i affärerna och bara längtar, snart så Berra, snart...
Det är viktigt för mig att längta till något har jag upptäckt, man måste ha framtidsutsikter, hela tiden...
För när man inte längtar framåt, vad har man då för sorts liv?

Mitt liv innehåller så himla mycket, förutom alkohol, fylla, berusning och ångest.

Mors Berra

Mrx
mån, 2019-03-25 - 07:17

Du lyckas skriva ned dina tankar på ett sätt som gör att man känner igen sig väldigt väl. Ångest är min värsta fiende. Jag har lyckats varit utbränd två gånger och din beskrivning av utbrändhet är klockren. Kämpar mot stressen varje dag för jag är känslig mot den. Precis som du har jag tidigare själv medicinerat med alkohol. Har ändrat mitt förhållande till alkoholen rejält de sista 7 månaderna. Lever i tron att jag ska kunna bli normal drickare. Just nu dricker jag 1-3 gånger per månad men mår inte bra av det. Reflektion är väldigt viktig om vi ska må bra. Det har min psykolog sagt till mig. En del av mig säger att jag är alkis på riktigt. Jag måste dock bara vänja mig vid tanken. Ser jag bakåt på farsans sida finns det väldigt många i släkten med samma problem. Alla har skött sina jobb och levt vanliga liv men med en hög konsumtion av alkohol.

Rasmuspåluffen
mån, 2019-03-25 - 07:54

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Berra
mån, 2019-04-01 - 00:54

..för inlägg i min tråd., det värmer.

En ny vecka, en förlupet liv under sju dagar och sju nätter.
Så vad har hänt, var det bra eller dåligt?

Allt behöver inte vara bra, men för mig är det viktigt att katalogisera det.
Det som var bra försöket jag analysera varför det var bra, och hur jag ska försöka få uppleva det igen men kanske i andra former.
Det som var dåligt funderar jag igenom, var det en enstaka händelse eller bara en dålig dag, om det uppkommer igen kan jag förändra utgången innan det blir dåligt.

Det som kändes som ingenting, var det bra eller dåligt, det bara rann igenom mig utan påverkan.
Jo jag är en känslomänniska och jag upplever nog mina livshändelser som ingen annan, med hjärtat i frontledet och hjärnan i det andra.
Men är också en stor tänkare, varför är det på detta viset, varför blir det så, varför reagerar folk på det sättet osv.
Har lätt att döma folk, men väldigt ofta också med facit i hand, min livserfarenhet förutsäger väldigt mycket om andra.

Igår var jag och frugan bjuden på en sextioårsfest, jo det börjar dala in sådana inbjudningar numera, börjar känna mig gammal.
Det hölls inte hemmavid utan på en kvartersrestaurang i området intill mitt inne i stan.
Vi var väl ett tjugotal inbjudna i olika åldrar och ifrån olika bekantskaper, släkt och vänner.
Som nykter ser man ju väldigt mycket, och jag har blivit en betraktare, en som ser och hör det andra inte gör.
Frugan var lite orolig att jag hade tråkigt, men nejdå, hade fullt upp att studera mina bordsgrannar.
Finnen mittemot klargjorde tidigt för mig att vin det är bara för särringar, nej öl och sprit är grejer det.
Tyst för mig själv tänkte jag, vem är det han vill imponera på?, för inte gjorde han det på mig i vilket fall.
Ville han framhäva sitt mansideal över mitt alkoholfria alternativ?
Nu drack jag inte vin, utan hittills den mest äckliga alkoholfria ölen någonsin, smakade som en blandning av lättöl och ramlösa.
Det fanns någonting som påminde om öl någonstans långt därborta men fadd och utan vare sig sötma eller beska så var den bara trist.
Jag klagade och fick en ny av en annan servitör, men det var samma sak, en tydlig smak av mineralsalter, de måste spä ut ölen med mineralvatten, rädd för att det var alkoholhaltig öl som de spädde ut valde jag att fortsättningsvis enbart dricka vatten och läsk.

En ung kvinna runt 20-25årsåldern såg riktigt rivig ut, kraftig rödfärgat hår i en strikt frisyr, hårt målad och ett linne som framhävde alla hennes tatueringar, svart nagellack och mycket piercing i hela ansiktet, hon måste vara arg tänkte jag.
Hennes kille så helt vardaglig ut, på gränsen till lite töntig, och jag fick snabbt intrycket av vem det var som bestämde i det förhållandet.

Bredvid hennes pojkvän satt det en annan kille, med ringar i öronen, alltså riktiga svarta ringar med hål stora nog att köra en penna igenom.
Kam visste inte hans hår vad det var, och ett illa skött skägg därtill, vet inte om han försökte hålla upp en viss stil eller om han bara såg ovårdad ut, strunt samma, men det som förvånade mig var dennes flickvän.
En mycket välklädd tjej i en fin vit blus, mörkt hår i två flätor och ett par runda glasögon, hon kunde komma direkt ifrån filmen sagan om ringen, antingen väldigt typisk brittisk eller möjligen en österrikisk timid alpflicka.
Så där var jag klar med att ”katalogisera” de två paren, men oj så väldigt fel jag hade.

Den timida flickan visade sig senare på kvällen spotta ut snusen och blusens arm åkte upp så man såg hennes dusk-to-dawn tatueringarna, flammor som går ifrån händerna till halsen.
När hon kysste sin pojkvän så drog hon honom hårt i nackhåret och han i hennes flätor, hårt så det borde göra ont på dem båda, men ju hårdare de drog i varandras hår, desto mer log de mot varandra.
Så timid var hon...
Fick också höra att den tjejen som såg rivig ut var en av de snällaste och mest omtänksamma kompisar en bekants dotter hade.
Hon utgav sig för att vara en farlig typ, men det var falsk marknadsföring...
Där sprack kvällens förutfattade meningar om hur människor är.

Vartefter kvällen gick kom några som såg ut att var stammisar in på restaurangen, de satte sig i ett hörn och gjorde inte så mycket väsen av sig, tills dess att man skulle gå på muggen....
Det här var ett antal personer som definitivt var långt nere i sitt missbruk, på gränsen till skötsamma men med ett ovårdat yttre och ett högljutt och släpande språk, de ljög och braverade så man trodde inte sina öron medan man var på toaletten.
Joruserru, ena killen hade vunnit en miljon på spel, men hade inte velat säga något till de andra.
Va bra sa en av hans polare, då kan du ju pröjsa notan härikväll...
Nähäru, det tänker jag så i helvete heller göra...
Vafan äru snål din jävel?
Du...du, en sak skaruveta, jag bjuder bara de som är mina riktiga vänner..
Vaddå?, är inte jag en av dina vänner, en bundis.
Näru, du köpte inte ( ett wiskymärke) när jag bad dig tjacka en sjysst virre, du tjackade en jävla fulvirre, en blended, det göra inga riktiga polare...
Vaffan du var ju packad som en kamel, du hade aldrig känt skillnaden, du spydde ju bara en kvart innan...
....och så vidare och så vidare....

Där får man höra genom en toalettdörr vad alkoholen driver folk till att prata om, det var inget skönprat där inte, bara ett hektiskt fyllepladder.

När klockan närmar sig ett på natten så stänger restaurangen och vi tackar värdfolket för en trevlig tillställning.
Utanför restaurangen står andra besökare i duggregnet och försöker vinka in en taxi på lite ostadiga ben, det blåser kyligt i luften och de trådspända gatljusen vajar lite fram och tillbaka och gör natten lite mera spooky.
Vi vinkar hejdå och går fram till bilen och slår igen dörrarna och det blir så där tvärtyst som om man får lock för öronen.
Oahh frustar jag och sparkar av mig finskorna som givit mig ömmande fötter i många timmar.
Frugan börjar räkna upp hur mycket alkohol hon har druckit under kvällen och tycker att det är märkligt att hon inte känner av mer.
Men hallå, svarar jag, vi har varit där i sju timmar du har ju också hunnit förbränt upp lite under tiden.
Javisst ja kommer det ifrån henne, jag startar bilen och kör hem i strumplästen, på radion spelar de lite sorlmusik på låg volym.
Båda längtar vi hem till våran säng och vi brukar tävla om vem som kommer i säng först, jag vinner alltid.
Hon som behöver två timmar på att göra sig i ordning innan vi går ut, tar ca 10 minuter för sig att rigga av allt.
Jag gör mig i ordning helt medans hon tar på sig ytterkläderna och börjar välja skor, och hoppar runt på ett ben i kostymbrallorna med tandborsten i munnen samtidigt både före såväl som efter utgång.
Jo jag är en tidsoptimist och hatar att behöva vänta, och ett väntrum är bara ett slöseri med min tid för att andra inte kan hålla tiderna.
Just in time är ett av mina ledord...

Men inte blev det så mycket av den varan i natt, klockan är ett och jag har redan tjuvat av min nya veckas nattsömn, ingen bra start.

Mors Berra

Sisyfos
ons, 2019-04-03 - 06:44

Ibland när jag läser dina inlägg så blir jag extra imponerad av att du inte dricker. Det här är absolut en sån gång. Du rör dig i kretsar som verkar dricka rätt mycket... eller så är det bara en nykter människas betraktelse av en vanlig fest. Tänk så konstigt sånt här beteende måste te sig för barn.
Jag tänker att dina söndagsreflektioner har väldigt stor betydelse för din förmåga attt hantera liv och nykterhet. Du reflekterar istället för att luras in i detta gatlopp av stress som är så lätt att hamna i när man bara gör och inte tänker.
Tack för dina målande beskrivningar av livet. Du skulle absolut kunna samla ihop dem till en bok.

Sisyfos
ons, 2019-04-03 - 06:44

Ibland när jag läser dina inlägg så blir jag extra imponerad av att du inte dricker. Det här är absolut en sån gång. Du rör dig i kretsar som verkar dricka rätt mycket... eller så är det bara en nykter människas betraktelse av en vanlig fest. Tänk så konstigt sånt här beteende måste te sig för barn.
Jag tänker att dina söndagsreflektioner har väldigt stor betydelse för din förmåga attt hantera liv och nykterhet. Du reflekterar istället för att luras in i detta gatlopp av stress som är så lätt att hamna i när man bara gör och inte tänker.
Tack för dina målande beskrivningar av livet. Du skulle absolut kunna samla ihop dem till en bok.